Projekt Islandshäst

Nu har vi varit på Island och förberett för vårt stora Islandshästprojekt som vi ska genomföra nästa vecka. Då kommer vi att studera hur islandshästar förändrar sitt rörelsemönster när de töltar, passar eller går i en oren trav: det har aldrig studerats tidigare.

 

Idag finns det ingen kunskap om hur vi på bästa sätt ska detektera hälta i andra gångarter än skritt och trav. Objektiv rörelseanalys med sensorer eller kamerateknik kan användas för att mäta hältor hos hästar men fram till idag endast i trav. I trav kan vi titta på huvudets rörelse för att se en frambenshälta och korsets rörelse för en bakbenshälta.

 

Att hältutreda Islandshästar kan verkligen vara en utmaning då det ofta kan vara svårt att se om hästen är halt samt vilket ben hästen är halt ifrån. Det beror på att islandshästarna ofta har en mycket snabb stegfrekvens och inte alltid går i en ren tvåtaktig trav. Syftet med vårt projekt är att studera hur Islandshästar förändrar sitt rörelsemönster i olika gångarter när de blir halta för att vi ska lära oss vad vi ska titta på samt hur vi ska kunna mäta hältor.

 

Till vår hjälp har vi testat ett sensorsystem där vi dels kan mäta vilken gångart hästen går i samt symmetrin i hästens rörelser. Vi har även videokameror som filmar hästarna i rörelse. På Island kommer vi att använda dessa verktyg för att mäta islandshästar där vi inducerat hälta kortvarigt genom att åstadkomma ett temporärt tryck mot sulan. Hältan försvinner sedan direkt när trycket tas bort.

 

Projektet är ett samarbetsprojekt mellan SLU, Norges veterinärhögskola, Universitetet i Utrecht samt universitetet i Holar på Island.

Möt vår nya doktorand, Katrina Ask

Hösten 2017 började veterinären Katrina Ask forska som doktorand för Marie Rhodin och Pia Haubro Andersens ortopediska projekt ”Gör det ont?” Vi är glada och stolta att få välkomna Katrina tillbaka till SLU efter hon avslutat sitt internship här på UDS Hästkliniken  för några år sedan. Katrina har även jobbat som veterinär både på distrikt på Gotland innan sitt internship och på hästklinik i Danmark efter sitt internship.

Som doktorand på AFB forskar Katrina i ortopedisk smärta som orsakar mycket lidande och minskad djurvälfärd hos hästar och kor. Hälta hos hästar och kor är det vanligaste symtomet på ortopedisk sjukdom. Upp till nu har identifieringen av ortopedisk sjukdom och dess relaterade smärta byggt på upptäckt och kvantifiering av hälta genom subjektiv visuell utvärdering av djurets rörelsemönster, vilket endast delvis reflekterar smärta. Försök att integrera mer precisa smärtbedömningar i graderingen av hälta har aldrig gjorts. Beroende på grad av hälta förutsätts sedan en viss grad av smärta men utan en fullständig utvärdering av den senare. Den eventuellt existerande smärtans grad eller lokalisation blir därför varken fullt utredd eller förstådd. På vårt avlånga lands ängar finns många hästar och kor med kronisk ortopedisk smärta som har kompenserat sitt rörelsemönster på ett sådant sätt att de inte längre tydligt haltar. Inte heller denna rörelseproblematik blir därför varken fullt utredd eller förstådd.

Vårt projekt använder ny avancerad teknik med kameror och sensorer utvecklade för objektiv rörelseanalys som kombineras med en noggrann identifiering av smärtbeteenden för att bättre upptäcka djur som lider av ortopedisk smärta. På bilden ser vi hur Katrina testar rörelsesensorer på en av universitetets kor (som inte diagnosticerats med hälta utan används som kontroll).

Genom vår forskning hoppas vi arbeta mot djurens väl fungerande rörelsefunktion och ett liv utan smärta. En sådan djurvälfärd är en nödvändighet ur ett etiskt, kliniskt och djurskyddsperspektiv. Tillsammans vill vi hjälpa dagens djurägare och yrkesverksamma besvara en av dem viktigaste djurvälfärdsfrågorna: gör det ont?

Utmaningen med ortopedisk höftutredning

Veterinär och docent Marie Rhodin forskar inte bara på hästens rörelseapparat utan utreder även kliniska fall som kommer till Hästkliniken på Universitetsdjursjukhuset.

Den här dagen fick hon återbesök av en Holsteiner som har en tydlig hälta från vänster bakben men där det varit svårt att lokalisera var smärtan kommer ifrån. Vid tidigare besök har bedövningar lagts som uteslutit smärta från hoven till hasen samt från knäleden. Även en scintigrafi-undersökning har utförts men det fanns inget ökat upptag av gamma-strålning i skelettet som visade på skelettskada.

Däremot har hästen mjukdelsskador runt knäleden i en av de tre knäskålssenorna. Men det är oklart om dessa kan vara den enda orsaken till hästens långvariga kraftiga hälta. Bedövning i detta område minskar hältan men släcker den inte helt.

Då hästen vid tidigare besök visat reaktion vid högt böjprov av vänster bakben beslutades idag att gå vidare med att utesluta att hästen även har ett höftledsproblem.

Först lokalbedövade Marie huden vid höftleden. Eftersom kan det vara svårt att hitta in i höftledens ledspringa, som ligger djupt in under en stor muskelmassa, fick Marie sedan hjälp av en av UDS mycket välutbildade veterinära bildspecialister på häst, Charles Ley . Med hjälp av ultraljud kunde Charles följa kanylens väg in mot höftleden och korrigera riktningen så den hamnade rätt. Om bedövningsmedlet hamnar utanför leden finns risk att stora nerver runt omkring bedövas, vilket kan göra hästen mycket vinglig som följd. Utförandet av bedövningen genomfördes korrekt utan några komplikationer.

Före och efter bedövningen utvärderade Marie hästens rörelsemönster i hältgången med hjälp av avancerad objektiv hältutredningsteknik bestående av markörer som fästs på hästens huvud, manke och kors. Dessa markörer registreras av höghastighetskameror, placerade utmed hältgången, för att mäta vilket ben hästen är halt ifrån, vilken typ av hälta (belastnings- eller frånskjutshälta) samt grad av hälta. Sedan kan en exakt jämförelse göras före och efter bedövningen så att veterinären kan se om hältan minskar samt hur mycket den minskar.

Bedövningen av höftleden visade dock ingen skillnad i hältgrad. Därmed kunde höftleden uteslutas som orsak till hältan. I det avslutande samtalet med djurägaren bestämdes det att upprepa ultraljudsundersökningen runt knäledens mjukdelar vid nästa återbesök efter hästen ordinerats fortsatt vila.

Hur mäter man hältor? Del 1

Hur mäter man hältor?

I mitt förra inlägg kan man på bilden se hur jag håller ut en dator genom fönstret på en bil för att fånga upp signaler från sensorer placerade på travhästen. Detta system är Lameness Locator och är ett av de system som vi använder i vår forskning för att mäta symmetrin i hästens rörelse. Men hur går detta till och vad är det egentligen vi mäter? I detta inlägg tänkte jag lite kort beskriva hur just Lameness Locatorn fungerar (mer om de andra systemen kommer i senare inlägg).

Lameness Locator är utvecklat i USA av Dr Kevin Keegan och kollegor. Det består av tre stycken sensorer som man fäster på hästen. En sitter på huvudets högsta punkt och en mitt på hästens kors. Dessa två är accelerometrar, som mäter acceleration, och signalerna från dessa kan man sedan matematiskt omvandla till positionsförändring i vertikal riktning. Lite enklare uttryckt kan man säga att de mäter, precis det som Elin berättade om i det senaste inlägget, nämligen hur hästen rör sitt huvud upp och ner. Sensorn på korset gör motsvarande mätning på hur hästen rör sitt bäcken upp och ner. Symmetrin i denna rörelse, det vill säga skillnaden i hur mycket hästen exempelvis nickar ner på höger respektive vänster framben är precis som Elin beskrev det viktigaste veterinären kollar på för att avgöra om en häst har en frambenshälta. Skillnaden i bäckenets rörelse upp och ner är på samma sätt hur man ser om hästen är bakbenshalt. Sensorn som sitter på benet avgör vilket av frambenen som är i luften respektive marken. Eftersom man mäter i trav, som är en tvåtaktig gångart, kan man sedan korrelera huvudets och bäckenets rörelse med vilket ben hästen just då belastar. På så sätt kan man avgöra vilket ben hästen är halt på.

Den här tekniken kan aldrig på något sätt ersätta en duktig veterinär men är ett superbra hjälpmedel just vid rörelseundersökningen. Man kan jämföra det med ett mikroskop som man kan se saker tydligare i, men det behövs fortfarande en duktig kliniker för att tolka det man ser och sedan göra en korrekt vidare utredning och behandling. Det förstorar upp skillnader i hästens rörelser så att man enklare kan se dem och få en extra bekräftelse på att det man ser är korrekt. Det är också till hjälp med att avgöra om det blev en skillnad före och efter en bedövning, något som ibland kan vara ganska svårt att avgöra om det gäller en från början låggradig hälta.

 

/Emma

En vanlig dag på jobbet!

Hur rör sig travhästar?

Hej,

Emma heter jag och jobbar som doktorand på SLU med Marie Rhodin som huvudhandledare. Mitt doktorandprojekt handlar om rörelseasymmetrier hos svenska ridhästar och hur man kan förbättra diagnostiken av hältor. I detta, mitt första blogginlägg, tänkte jag berätta om vad jag, Marie och Elin Hernlund (som också är med projektet) gjorde härom dagen. Det var en mycket kul dag på jobbet!

 I samarbete med Menhammar Stuteri har Marie startat ett nytt projekt finansierat av Stiftelsen Hästforskning. Där kommer vi att följa ett gäng unga travhästar och mäta deras rörelser med jämna mellanrum. På det sättet kan vi se hur de utvecklas över tiden allt eftersom deras träning ökar i intensitet. Som Marie skrev om i det förra inlägget vet vi att en stor del av ridhästar som anses friska av sin ägare rör sig asymmetriskt men vi vet ännu inte om det är orsakat av smärta eller är en naturlig variation i rörelsemönstret. Att börja undersöka hur detta förhåller sig även hos våra travhästar är superintressant. Hur rör de sig när de precis har börjat köras in och ökar eller minskar asymmetrierna med träning och över tiden? Hur skiljer sig deras rörelsesymmetri mellan när de travar för hand och när de körs? Detta är frågor som ställs i detta projekt.  

Nu var vi där och mätte unghästarna igen och det är alltid lika roligt att vara ute och samla data. Sensorer från ett av våra mätsystem fästs på hästarna, en på huvudet, en på korset och en på det högra frambenet. För att kunna mäta hästarna när de körs följer vi efter dem i en bil och man behöver köra ganska nära och ibland hålla ut datorerna med bluetooth antennen genom fönstret för att inte tappa kontakten. Kommer att bli spännande att de vad dessa mätningar ger för resultat!

 

/Emma

 

Nytt stort forskningsprojekt om Ortopedisk smärta finansieras av Formas!

alva-och-pila

Har ett haltande djur alltid ont och om ett djur har ortopedisk smärta -är det då alltid halt? Vetenskap är som bäst när den tvingar oss att tänka om vad det gäller orsak och verkan som vi alltid har taget för givet. Ortopediska sjukdomar orsakar mycket lidande och minskad djurvälfärd hos både hästar och kor och medellivslängden för svenska ridhästar är ca 15 år, den ålder då de egentligen skulle ha varit på toppen av sin karriär om de hade fått vara friska.

Att djuret börjar halta är det vanligaste symtomet på ortopedisk smärta och vid lindriga hältor hos hästar bedöms rörelsemönstret i trav. Denna bedömning har dock visat sig vara mycket svårt och därför har det utvecklats ny teknik för att objektivt mäta hästarnas rörelsemönster vid tex hältutredningar. Beroende på grad av hälta förutsätts sedan en viss grad av smärta men utan en fullständig utvärdering av den senare.

Vår forskning har visat att en mycket stor andel (72%) av ridhästarna som ägarna tror är friska har ett oregelbundet rörelsemönster och vi vet inte om det orsakas av smärta och därmed är ett stort djurvälfärdsproblem eller om det kan vara en naturlig variation. Ortopediska sjukdomar på kor upptäcks ofta mycket sent i sjukdomsförloppet när de har mycket ont och haltar tydligt i skritt eller inte vill röra sig alls och allt större djurbesättningar gör att många kor inte får den behandling de behöver för att hältan inte upptäcks i tid. Det tar mycket tid att manuellt observera varje enskild individ i rörelse speciellt då de halta djuren tenderar att röra sig mindre. Det finns idag ingen vetenskap om hur man på bästa sätt upptäcker om ett djur haltar i skritt dvs. hur den förändrar sitt rörelsemönster och vad man exakt ska titta efter.

Djur kan visa tydliga smärtbeteenden genom att förändra sitt ansiktsuttryck eller kroppspråk vilket den senaste forskningen har visat men hur det är kopplat till ortopedisk smärta vet vi väldigt lite om. Detta kompliceras av att hästar och kor är bytesdjur och gör allt för att dölja att de har ont vilket man har sett när man använder en dold kamera.

I det här forskningsprojektet vill vi använda ny avancerad teknik för rörelsemätningar som kan kombineras med den senaste metodiken för att identifiera smärtbeteenden för att lättare upptäcka djur som lider av en ortopedisk sjukdom samt för att förstå kopplingen mellan ett oregelbundet rörelsemönster och smärta. För första gången, kommer vi att utveckla metoder för att mäta hältor i skritt hos kor och hästar med hjälp av kamera och sensor-baserad teknik. Vi vill kombinera rörelsemätningarna med bedömningar av smärtbeteenden som mäts med moderna smärtskalor, automatisk utvärdering av smärtuttryck i ansiktet eller smärtlindringstest. Vi kommer då att lära oss om ett oregelbundet rörelsemönster alltid är kopplat till smärta eller om djur kan ha ett naturligt avvikande rörelsemönster utan att de har ont.

Genom att öka kunskapsbasen om förhållandet mellan hälta och smärta samt hur ett djur förändrar sitt rörelsemönster när den får ont i ett ben vill vi erbjuda djurägare och yrkesverksamma internet-baserade enkla redskap för att träna dem att tidigt upptäcka när djuren får ont och blir halta. Denna kunskap kommer de ha nytta av dagligen för att tillgodose djurens basala behov av en fungerande rörelsefunktion och ett liv utan smärta. Dessa basala behov är en nödvändighet ur ett etiskt, kliniskt och djurskyddsperspektiv.

Detta forskningsprojekt har även potentialen att bidra till att förbättra djurvälfärden för individer i stora djurbesättningar med hjälp av framtida banbrytande kameraövervakningssystem som effektivt kan läsa av avvikande beteenden. Vi har en unik forskningsgrupp med nationella och internationellt mycket erfarna forskare med spetskompetens inom ämnena rörelseanalyser, smärtbedömning, statistik samt klinisk ortopedisk forskning av kor och hästar.

Formas har beslutat att finansiera projektet med 6,1 miljoner kronor för att besvara en av de viktigaste djurvälfärdsfrågorna av dem alla: gör det ont?

 

 

 

Spännande studie om hur ryttaren påverkar symmetrin i hästens rörelsemönster

Förra helgen var jag tillsammans med min nya doktorand Emma Persson Sjödin samt några studenter på Strömsholm och genomförde en studie. Vi gjorde rörelseanalyser på hästar när de visades för hand samt när de reds. Ryttaren fick rida på rakt och böjt spår med olika positioner i sadeln,  nedsuttet, lättridning samt lätt sits. Vi vill därmed ta reda på om ryttaren gör hästens rörelsemönster mer eller mindre symmetriskt. Vi är tacksamma för vårt fina samarbete med Strömsholm där vi kan studera deras hästar.

Hästen i rörelse- seminarium vid SLU

Demo sciemovesmöte

I fredags hade vi ett seminarium på SLU där personer från näringen var inbjudna. Vi presenterade en del hästforskning som pågår vid SLU med fokus på hästens rörelseapparat. Eftersom hältor och skador i hästens rörelseapparat är det absolut vanligaste problemet hos sporthästar idag är detta ett viktigt område att bedriva forskning inom. Syftet är att vi ska skapa ett nära samarbete med hästsporten för att identifiera problem och ta fram viktiga frågeställningar som vi sedan kan forska om. Syftet var även att vi ska försöka hitta alternativa finansieringsmöjligheter för framtiden då de statliga forskningsmedlen inte räcker så långt. Jag tror att alla deltagare var mycket nöjda efter presentationer och praktiska demonstrationer när vi gör rörelseanalyser på hästar.

Marie

 

Att bedöma om hästen är halt vid longering kan vara svårt…

Longering är vanligt vid hältutredningar och veterinären bedömer symmetrin i hästens rörelsemönster för att avgöra om hästens är halt. Denna bedömning är svår, framför allt att avgöra om hästen är ohalt eller har en bakbenshälta, visar en studie där 86 veterinärer bedömt filmer på halta och ohalta hästar som longeras. I genomsnitt var 61% av veterinärerna överens om vilket ben hästen var halt på men det varierade mellan 30-93% . Orsaken till den låga överensstämmelsen mellan veterinärer kan vara att även friska hästar får ett asymmetriskt rörelsemönster på volt och att en bakbenshälta kan ge en nickrörelse med huvudet vilket kan misstolkas som en frambenshälta. Bedömningen av vilket ben hästen är halt på är avgörande för en korrekt diagnos och behandling. Objektiv rörelseanalys kan vara ett hjälpmedel i den kliniska situationen när hästar med lindriga hältor ska utredas.

IMG_3629.CR2

Marie

Länk till artikeln: http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/evj.12385/pdf

Longering- tänk att nått som används så flitigt kan vara så svårt och komplext

Longering används flitigt vid både besiktningar av hästar samt vid hältutredningar. Anledningen är att många hästar kan vara ohalta på rakt spår men vid longering kan en hälta bli synlig. För att man som veterinär korrekt ska kunna bedöma om hästen är halt är det viktigt att man vet hur friska hästar rör sig vid longering. I en studie som jag gjort tillsammans med mina kollegor har vi registrerat rörelsemönstret hos 200 hästar som longeras och resultatet har precis publicerats i Equine Veterinary Journal. Det visade sig att även friska hästar får ett asymmetriskt rörelsemönster vilket ofta kan likna en inner bakbenshälta. Det visade sig också att många hästar rörde sig olika i de båda varven vilket kan bero på att hästarna har en medfödd sidighet.

Länk till artikeln: http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/evj.12446/abstract

Marie