Tack för god samverkan

Efter drygt sex år som vicerektor för samverkan vid SLU blev det så dags att lämna över till min efterträdare Erik Fahlbeck. Det har varit fantastiskt spännande och intressanta år då samverkansområdet har haft en mycket stark utveckling vid SLU. Detta blev inte minst tydligt när Vinnova 2015 utvärderade 27 lärosätens samverkansstrategier och implementering. SLU fick högsta betyg och 3,2 miljoner kr för att utveckla vår samverkan på universitetsnivå. Nu hoppas vi på lika gott utfall när Vinnova utvärderar särskilt utvalda samverkansaktiviteter från de olika lärosätena – besked kommer i juni.

Framgångsrik universitetssamverkan kräver hög vetenskaplig och pedagogisk kvalitet, men också en stark integritet, tillsammans med stor lyhördhet och respekt för villkor och betingelser i andra delar av samhället. Detta finns i hög grad vid SLU – men det finns fortfarande en del att göra vad gäller att utveckla den interna samverkan och resursutnyttjandet – inte minst för att ha mer att erbjuda externa kontakter. Det är olyckligt om revirtänkande och olika administrativa gränser tillåts bromsa utvecklingen. Det är också viktigt att komma ihåg att framgångsrik extern samverkan ger oss stora möjligheter att utveckla universitetets forskning, foma och undervisning.

Under åren har jag haft förmånen att få vara med och initiera och utveckla samverkans- aktiviteter och strukturer såsom Samverkanslektorerna, Skansen-samarbetet (med kommande permanent Östersjö-utställning), Matologi-event, Global Challenges University Alliance, Green Innovation Park, SLU:s Almedals aktiviteter, Uppsala Health Summit, Forskarrådet och Samverkansrådet. Förutom rena samverkansprojekt har mitt uppdrag har också inneburit att företräda universitetet, och ofta att ordna det vetenskapliga programmet, vid besök från politiker, näringsliv, utländska universitet och ambassadörer. Jag har då alltid kunnat känna stolthet över den höga kvalitet och bredd på verksamheten som SLU kunnat visa upp.

Genom alla dessa olika aktiviteter har jag lärt känna så många kunniga, trevliga och samverkanskompetenta SLU-medarbetare – ett riktigt privilegium. Stort tack till er alla!

Som en del av er nu kanske redan vet så kommer jag att lämna SLU till sommaren. Det känns lite märkligt efter nästan 35 år vid universitetet, men också väldigt roligt att få ta sig an ett nytt ledningsuppdrag som Rektor vid Örebro universitet (min uppväxtstad).
Jag kan redan se samverkansmöjligheter mellan de båda universiteteten och ser fram emot att få hålla kontakten med alla goda krafter vid SLU.

Avslutningsvis vill jag rikta ett alldeles särskilt tack till samverkanskoordinator Sara Brännström för ett otroligt fint samarbete. Samtidigt önskar jag min mycket kompetente efterträdare Erik all lycka till med SLU:s fortsatta samverkan!

Johan Schnürer, ”vicerektor emeritus”

Samverkan, ledarskap och kommunikation

För SLU är samverkan med ”de gröna näringarna” en viktig och naturlig del av verksamheten. För detta har vi också tydligt stöd i högskolelagens 2 §: “I högskolornas uppgift ska det ingå att samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet samt verka för att forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta”.

Delar av jordbruksnäringen har under senare år tydligt signalerat att SLU har avlägsnat sig från näringens behov av problemlösning och tillämpningsnära forskning. Delvis beror detta på tidigare regeringsbeslut om att näringen själv skall ta mer ansvar för sin kunskapsuppbyggnad – vilket kanske inte alltid skett. Dessutom både vill – och måste – SLU utveckla sin grundforskning, bl.a. för att kunna konkurrera med andra universitet om forskningsanslag.

En annan förklaring är att det har varit relativt lätt att få forsknings- och foma-medel för att förklara och beskriva de miljöproblem som jordbruket orsakar. Att få medel för forskning som kan ge vetenskapligt baserade lösningar på problemen har varit svårare.

Nu kommer även statsmakterna med tydliga uppmaningar till SLU att bidra mer till utvecklingen av ett kunskapsintensivt lantbruks- och livsmedelssystem, dels i den statliga utredningen om lantbrukets konkurrenskraft, dels i regeringens pågående arbete med en nationell livsmedelsstrategi.

I detta läge ställs det stora krav på ledarskap och kommunikation – inte minst måste vi göra ”de gröna sektorerna” medvetna om vad universitetsrollen och det fria sökandet efter ny kunskap innebär. Vetenskapligt djup och hög kvalitet är ju absoluta förutsättningar för att vi ska kunna bidra – men vi måste också bli mycket bättre på intern samverkan över olika gränser. Som universitet måste vi själva motverka uppbyggnaden av organisatoriska stuprör och undvika att boa in oss i olika ”komfortgropar”.

Ledningar på olika nivåer måste både kunna förbättra den egna verksamheten och uppmuntra utvecklingen av andra områden vid SLU. De måste också bli mycket bättre på att utveckla, kommunicera och förankra visioner, mål och strategier, och de måste lyssna mer på medarbetare och uppmuntra goda initiativ. Om vi lyckas med detta blir SLU en mycket starkare, effektivare och mer attraktiv samverkanspartner – och en bättre miljö för medarbetare och studenter.

Just nu har vi större samverkansprojekt på gång inom flera områden:

Livsmedel
Forskning och utbildning inom livsmedelsområdet lämpar sig mycket väl för intern samverkan, mellan bl.a. olika produktionsvetenskaper, miljövetenskaper, ekonomi och livsmedelsvetenskap. Livsmedel skall produceras på ett hållbart sätt (miljömässigt, ekonomiskt, socialt), de skall vara bra för hälsan och naturligtvis också smaka gott! En SLU-övergripande arbetsgrupp formulerar just nu SLU:s inspel till den nationella livsmedelsstrategin. Jag ser fram emot gruppens slutsatser om hur SLU kan bidra till ett svenskt livsmedelsystem med fokus på hållbarhet och hälsa. Inom detta område har vi också provat ett nytt roligt sätt att möta storstadsbefolkningen – ett Matologi-event i Stockholm i slutet av augusti. Här samtalade kända kockar med SLU-forskare och storstadsborna mötte studenter, forskare och lokala livsmedelsproducenter i en intensiv dialog.

Jordbruk
SLU arbetar just nu med ett långsiktigt strategiskt samverkansavtal med Hushållningssällskapens förbund om både undervisnings- och forskningssamarbete, t.ex. via industridoktorander. Vi diskuterar också med en bredare gruppering inom jordbruksnäringen om att bygga gemensamma projekt inom en ”forsknings- och innovationsplattform för lantbruk och livsmedel”.

Forskningsnära företag
I både Alnarp och Ultuna samarbetar vi med Akademiska hus för att utveckla konceptet ”Green Innovation Park”. Här skall företag inom de gröna sektorerna erbjudas lokaler och tillgång till annan infrastruktur nära de starka forsknings- och utbildningsmiljöerna på SLU (www.greeninnovationpark.se). Detta kommer att vara bra både för studenter och forskare och vi räknar med att utvidga konceptet till SLU Umeå.

Skansen och Östersjön
Några av våra forskare arbetar nu intensivt med kunskapsinnehållet i en stor permanent Östersjöutställning på Skansen. Här samverkar vi också effektivt med Stockholms universitet. Institutionerna för akvatiska resurser och mark & miljö leder SLU:s arbete, men flera andra institutioner kommer att involveras.

Sammanfattningsvis så utvecklas SLU:s interna och externa samverkan mycket väl av många engagerade medarbetare. Om vi som har olika ledningspositioner kan bli ännu bättre på kommunikation och ledarskap så kan SLU verkligen bli det universitet som är bäst i landet på samverkan.

Johan Schnürer
Vicerektor

Momentum för maten!

Den 18 maj träffades medlemmarna i den nationella dialoggruppen för en svensk livsmedelsstrategi för första gången. Gruppen består av ledande företrädare för nationella organisationer från olika delar av livsmedelssystemet, och bjöds in av landsbygdsminister Sven-Erik Bucht för att komma med inspel till strategin.

”Regeringen ser livsmedelsstrategin som en kraftsamling i samverkan med aktörer inom hela livsmedelsområdet och där man kommer överens om vad som behöver göras för att få hela matsektorn att lyfta. Jag vill att vi ska ta vara på de rika möjligheter Sverige har på detta område. Livsmedelsstrategin ska bli den färdplan som behövs för att öka den svenska livsmedelsproduktionen – och inte minst exporten – och därmed skapa fler jobb och hållbar tillväxt i hela Sverige”.

Det är syftet bakom gruppens arbete. Regeringen kommer att lägga en proposition till riksdagen i mars 2016 som lägger fast mål och strategi för svensk livsmedelsproduktion, förädling och export. Den nationella dialoggruppen kommer att träffa ministern vid ytterligare tre-fyra tillfällen fram till dess.

För SLU blir nu detta ett gyllene tillfälle att kraftsamla kring hela vårt stora livsmedelsområde – uppskattningsvis handlar nog faktiskt två tredjedelar av vår forskning, foma och utbildning om livsmedel, direkt eller indirekt. Förutom mat från jordbruk och trädgårdsbruk ingår både marina resurser och vilt i livsmedelsstrategin. Våra utexaminerade studenter finns ju också inom hela livsmedelsystemet som företagare inom primärproduktionen, rådgivare, forskare, myndighetshandläggare, inspektörer, departementstjänstemän, och som kvalitetsansvariga och produktutvecklare inom livsmedelsindustrin.

Jag kommer nu att tillsätta en arbetsgrupp med representanter från bl a SLUmat, Framtidens lantbruk, Mistra Biotech, EPOK samt Centrum för vilt och fiskforskning för att säkerställa att hela bredden i vår livsmedelsverksamhet kommer till uttryck i SLU:s bidrag till strategin. Ledningsrådet kommer också att behandla den nationella livsmedelsstrategin och dess möjligheter för SLU vid ett antal av höstens möten.

Vi är också på väg att äntligen närma oss en europeisk FoodKIC. Efter en utdragen förberedelsefas räknar man nu med en utlysning från European Institute of Innovation and Technology (EIT) vid årskiftet 2015/16. Prorektor Lena Andersson-Eklund är SLU:s representant i styrgruppen för den dansk-svenska delen av projektet. Hon har kallat till ett informationsmöte om detta på Ultuna den 4 juni (uppkoppling till Alnarp) och svarar mycket gärna på frågor om FoodKIC-arbetet.

Det sker också mycket annat med anknytning till maten och med ett alldeles särskilt fokus på att öka vår synlighet i storstaden. Den 7-8 maj fanns t ex SLU på Skansen att diskutera framtidens mat med barn och unga från skolklasser i Stockholmsområdet.  Studenter och forskare från SLU demonstrerade, berättade och svarade på frågor om hur mat produceras, förädlas och hur resterna tas om hand om – idag och i framtiden. Tanken är att SLU på Skansen ska bli ett återkommande evenemang.

Lördagen den 29 augusti arrangerar SLUmat ett populärvetenskapligt ”matologi-event” på Norra Latins gård i centrala Stockholm. Målgruppen är ”den mat- och miljömedvetna storstadsbon”. Vi vill -på ett nytt sätt- visa SLU:s roll och livsmedelsforskningens betydelse för det hållbara kretsloppet från jord till bord, och tillbaka till jorden. Matologi-dagen består av en forskningsmässa, mini-föredrag, mat från lokala producenter och som särskilt dragplåster – en spännande matutmaning. I denna får tre team, vardera bestående av en känd kock, en forskare och en student, utmaningen att från utvalda råvaror laga mat som skall vara miljömässigt hållbar, hälsosam, hygieniskt säker och god!

Matutmaningen filmas och kan användas i andra informations- och rekryteringssammanhang. Om matologi-eventet i Stockholm blir framgångsrikt så planerar vi att flytta runt konceptet mellan våra större städer, där Malmö och Göteborg står först på tur.

Sammanfattningsvis finns just nu ett väldigt tydligt ”momentum för maten” och för svensk livsmedelsproduktion. Vi får inte missa denna möjlighet till utveckling och samverkan med våra partners i hela livsmedelsekosystemet!

Johan Schnürer

Vicerektor för samverkan

Samverkan nationellt, internationellt och globalt

Exemplen Östersjöutställning, ”TempAg” och ”Wildlife GCUA”

SLU har sedan några år ett samverkansavtal med Skansen, Sveriges största mötesplats. Denna samverkan kommer att nu att fördjupas genom att Skansen fått 100 miljoner kr från Stiftelsen Baltic Sea 2020 för att bygga upp en permanent Östersjöutställning som skall stå klar 2017. SLU-forskare har aktivt deltagit i planeringsarbetet och kommer att bidra med långsiktig kunskapsförsörjning, tillsammans med forskare från Stockholms universitet.  För oss är det viktigt att visa exempel på hur vetenskapsbaserade innovationer kan bidra till att förbättra Östersjöns miljö. Utställningen bör därför kunna peka på både problem och lösningar, inte minst i det så kallade Framtidshuset. Dessa lösningar kan finnas inom olika samhällssektorer och SLU bidrar med sin forskningskompetens inom jordbruk, skogsbruk, fiskeriförvaltning, akvakultur, landskapsutveckling och fortlöpande miljöanalys.

Nyligen var jag vid INRA i Paris tillsammans med fem SLU-forskare från Institutionerna för Energi och Teknik, Markvetenskap, Växtproduktionsekologi och Ekologi. Anledningen var ett tvådagars uppstarts-möte för det OECD-initierade projektet Sustainable Temperate Agriculture (”TempAg”), tänkt att pågå i minst tio år. Utgångspunkten är diskussioner i OECD:s Global Science Forum (GSF) där man uppmärksammat att det finns internationella forskningsnätverk för det tropiska lantbrukets utmaningar, men inget för det tempererade jordbruket. Detta svarar idag för en mycket stor del av världens livsmedelsproduktion och blir än viktigare om klimatförändringar slår hårt mot tropiska områden. SLU företräder Sverige i ”TempAg” och har fått särskilda internationaliseringspengar från dåvarande Landsbygdsdepartementet för att kunna vara med i projektet. Projektavtalet signerades av åtta länder och flera andra står nu på tur. Initialt bedrivs arbetet i tre ”pilotaktiviteter” om skördegap och stagnerande skördar, ekosystemtjänster mellan jordbruk och omgivande landskap samt om utveckling av vetenskapligt förankrade policysystem som kan definiera och utveckla ett hållbart jordbruk.

I Valborgsveckan var SLU arrangör för den sjunde Global Challenges University Alliance workshopen. Denna gång med temat ”Why wildlife – Global Challenges and Opportunities” och med deltagare från Brasilien, Nederländerna, Österrike, Italien, Portugal, Tanzania, Uganda, Sydafrika, Malaysia, Australien, Nya Zealand, USA och Sverige. Den mycket framgångsrika workshopen hade planerats av en hårt arbetande kommitté bestående av Joris Cromsigt (VFM, S, Umeå), Åsa Fahlman (KV, VH, Uppsala) och Hans Peter Hansen (SOL, NJ, Uppsala), med gott stöd från GCUA:s nye koordinator Carl-Gustaf Thulin. En mycket positiv – och högst avsiktlig – bieffekt av arbetet med att utveckla denna globala allians mellan ledande forskningsuniversitet är att den interna samverkan över olika SLU-gränser fördjupas. Detta var mycket tydligt även denna gång. GCUA-arbetet går nu in i en avtalsskrivande fas där vi precis är överens med BOKU i Österrike och University of Lincoln på Nya Zealand om utformningen av ett femårigt avtal. Nästa steg blir att sända ut avtalet till blivande partneruniversitet i Asien, Nord-och Sydamerika, Afrika, Australien och Europa. Våra jurister ser med särskild förväntan fram emot kommentarerna från de amerikanska universitetsjuristerna!

PS- Ni har väl noterat att vi stigit ordentligt i den stora QS-rankingen – där SLU rankas nu som 10:e universitet internationellt i kategorin ”Agriculture and Forestry”  (QS World University Ranking )? Även om man alltid skall ta rankinglistor med en mycket stor nypa salt, så är det ett kraftigt avancemang jämfört med en tidigare placering på plats 41.

 

 

Värderingar och Vetenskap

Docent Andreas Bergh (LU) skrev i slutet av januari en intressant artikel i SvD om människors mycket begränsade förmåga att ändra åsikt när faktabaserade argument inte överensstämmer med de egna värderingarna: För alla som tror på idén om ett rationellt samtal där sakliga argument ställs mot varandra och de felaktiga argumenten avslöjas är det en nedslående tanke att sakliga argument sällan får någon att ändra åsikt. Samtidigt blir det lättare att förstå och fördra mycket av vad som förekommer i den offentliga debatten, där deltagarna utmanar andras åsikter mycket oftare än de utmanar sina egna”.

Den senaste tiden har vi sett en mycket livlig debatt – i ett för SLU ständigt återkommande ämne – om fördelar och nackdelar med konventionellt och ekologiskt lantbruk. Användning av genteknik inom växtförädlingen har också varit aktuell, liksom hållbarheten hos olika former av skogsavverkningsmetoder. Omvärlden förvånas ofta över att ett universitet kan hysa så helt motstridiga uppfattningar och över att vetenskapligt skolade personer kan komma till så vitt skilda slutsatser. En möjlig anledning till den interna splittringen om lantbruket är att SLU ju faktiskt har ett uppdrag från staten att både bedriva forsknings-verksamhet och att informera om ekologisk produktion och konsumtion (EPOK). Ekologisk produktion ålägger sig vissa tekniska begränsningar, t ex att avstå från användning av mineralgödsel, kemiska bekämpningsmedel och GMO, för att utifrån sina värderingar åstadkomma en livsmedelsproduktion med minskad miljöpåverkan.

SLU:s mer generella uppdrag – utryckt i vår verksamhetsidé – är att utveckla kunskapen om de biologiska naturresurserna och om människans hållbara nyttjande och förvaltande av dessa. Att utveckla kunskapen om mer hållbara produktionssystem även inom det ekologiska jordbruket passar alltså väl med vår verksamhetsidé – men de nämnda tekniska begränsningarna ställer till problem för ett mer förutsättningslöst, vetenskapligt arbetssätt. Det kan ju råka vara så att det är inom något av dessa områden som man kan finna de nya vetenskapsbaserade lösningar som faktiskt möjliggör en hållbar livsmedelsproduktion för en växande världsbefolkning.

En absolut förutsättning för att forskningen långsiktigt skall kunna utveckla ny kunskap är ju att dess utövare är fria att formulera forskningsproblem, att utveckla forskningsmetodik och att fritt publicera forskningsresultat (Högskolelagen 1:6). Dessa friheter utgör ju också själva kärnan i de värderingar som genomsyrar vetenskapssamhället, nationellt såväl som internationellt. I verkligheten begränsas naturligtvis alltid forskningsfriheten av ekonomiska ramar. Vi har också stor enighet om olika etiska riktlinjer för att t ex minska riskerna för att människor och djur far illa i experiment. Denna forskningens frihet under ansvar är ett viktigt kännetecken på utvecklade demokratier.  Mer ensidiga ideologiska system begränsar alltid det fria kunskapssökandet, alternativt bortser dessa system från vetenskapsbaserad kunskap som inte överensstämmer med de egna värderingarna. Som individer bör vi kanske också reflektera över hur våra personliga värderingar påverkar vår syn på vetenskapen och dess tillämpningar.

Jag är övertygad om att alla vid SLU önskar att vår forskning skall kunna bidra till långsiktigt hållbara produktionssystem, vare sig det gäller jordbruk, skogsbruk eller fiske. Det finns däremot betydande inneboende värderingskonflikter kring vad vi tycker är det allra viktigast att uppnå.

Förenklat kan detta uttryckas som att för en grupp forskare är det absolut övergripande målet att kunna bidra till en god inomvetenskaplig utveckling. Man är säkert inte emot att resultaten kommer till användning i samhället, men ser inte alls detta som sin egen uppgift.  För andra SLU-forskare har det ett mycket stort inneboende värde att ens egen forskning direkt kan stärka de gröna sektorernas konkurrenskraft. En annan tydlig värderingsdimension handlar mer om att bevara naturen i ett så ursprungligt och opåverkat tillstånd som möjligt. Dessa tre värderingsdimensioner, ”Vetenskapen, Sektorsnyttan, Naturen”, kan var för sig, eller i olika kombinationer, utgöra mycket starka inre drivkrafter för olika forskare eller forskningsmiljöer.

Personligen tycker jag att det är en stor styrka för SLU att vi har aktiva företrädare för alla dessa olika värderingar inom universitetet. Detta förutsätter dock att ett vetenskapligt förhållningssätt– och en vilja att lyssna och ompröva sina egna ståndpunkter – kännetecknar relationerna mellan företrädare för de tre värderingsdimensionerna.

PS.

I söndagens DN diskuterar Anders Lindholm, vd för undersökningsföretaget Demoskop, de politiska konsekvenserna av värderingsskiften hos svenska riksdagspartier och hur media beskriver politiken och kommer till slutsatsen att: ”Som väljare bör vi bli bättre på att både ifrågasätta den verklighet som beskrivs och på att öppna oss för nya argument

Så låt oss hoppas att nya faktabaserade argument trots allt kan tränga igenom våra olika värderingsbarriärer och därmed få kraften att förändra åsikter – både i vetenskapssamhället och samhället i stort!

Johan Schnürer

Vicerektor

 

Integritet och Samverkan

SLU:s forskning, fortlöpande miljöanalys och utbildning bidrar till utvecklingen av samhället, i synnerhet till det hållbara förvaltandet och nyttjandet av våra naturresurser. Samhället – och då särskilt den gröna sektorn – har också mycket stora förväntningar på vårt universitet. Som ett sektorsnära universitet har extern samverkan alltid varit naturligt integrerad i det mesta av det vi gör. Den är också tydligt uttryckt i vår verksamhetsidé – och extern samverkan är en viktig beståndsdel i SLU:s identitet som universitet, en sekvens i vårt ”organisatoriska DNA”.

Just nu har både Vetenskapsrådet och Vinnova regeringens uppdrag att ta fram modeller för hur extern samverkan och dess samhällseffekter skall mätas och premieras i stats-anslagstilldelningen till universiteten. Detta innebär naturligtvis att det sätt på vilket vi organiserar och synliggör vår samverkan, liksom hur väl vi samverkar internt, blir allt viktigare. SLU har därför formerat ett samverkansråd med representanter för de fyra fakulteterna och studenterna, samt med adjungerade ledamöter från kommunikations-avdelningen, fortlöpande miljöanalys, studerandeenheten och SLU Holding.

I den nya strategi som SLU nu tar fram för åren 2017-2020 kommer också samverkan att vara ett av fyra fokusområden. Samverkansrådet bidrar aktivt till den övergripande strategin och formulerar nu SLU-gemensamma mål och handlingsplaner för området. Utgångspunkten är att vår externa samverkan både skall kunna bidra till samhällets utveckling och höja kvaliteten på SLU:s utbildning, forskning och fortlöpande miljöanalys. Just nu har samverkansrådet fått rektors uppdrag att formulera övergripande mål och uppdragsbeskrivningar för våra samverkanslektorer. Samverkansrådet kommer också att försöka hitta formerna för ett SLU partnerskap, med modell i det som byggts upp i Partnerskap Alnarp. Tanken är att var och en av våra orter skall vara en ingång till hela universitetets samlade kunskap och kompetens.

SLU:s värdegrund sammanfattas i de fyra nyckelorden vetenskaplighet, kreativitet, öppenhet och ansvarstagande – alla högst relevanta för vår externa samverkan. Ett annat nyckelord för vår samverkan är integritet. Vi är naturligtvis beroende av vår omvärld, inte minst ekonomiskt, och SLU vill gärna samverka med många olika samhällsaktörer.
Men – det är oerhört viktigt att detta sker med stor respekt och förståelse för varandras villkor. Universitetsledningen får ibland möta företrädare för externa aktörer som vill begränsa våra forskares rätt att kommunicera sina resultat och slutsatser. Man kan också ha synpunkter på val av forskningsområden och metodval, eller till och med vilja bli invol-verad i ordinarie tillsättningsärenden. Det är därför mycket viktigt att både ledning och medarbetare är tydliga med vad som skiljer ett universitet från andra samhällsverksam-heter. Detta gäller inte minst när man går in i olika samverkansprojekt. Långsiktigt utvecklas ju både universitetet och vår förmåga att bidra till samhällets utveckling bäst om vi kan förena en stor öppenhet med hög integritet.

Mer populärt kan man kanske uttrycka detta som att: ”Grannsämjan brukar bli bäst om man faktiskt vet var tomtgränserna går!”

Johan Schnürer
Vicerektor med ansvar för samverkan

Samverka och synas -men hur?

Världen står inför utmaningen att både klara livsmedelsförsörjningen till en snabbt växande befolkning och att möta stora klimat- och miljöförändringar. Det finns bred samsyn om att ett hållbart nyttjande av de biologiska naturresurserna i en kunskaps-baserad, global bioekonomi är en förutsättning för att kunna klara detta. Paradoxalt nog har samtidigt delar av de gröna näringarna i Sverige en svag konkurrenskraft och betydande ekonomiska problem. SLU måste därför kunna klara att både vara en stark, relevant och lokal samverkanspartner för de gröna näringarna i Sverige och en viktig aktör i det akademiska kunskapssystemet, inte minst globalt.

Samverkan inom och utom universitetet

För att möta dessa utmaningar måste SLU bli bättre än vad vi är idag på att ta tillvara interna samverkansmöjligheter – både inom och mellan discipliner. Formerandet av ett SLU Partnerskap, förankrat i ett antal regionala noder, underlättar för våra samverkanspartners i näringar och samhälle att få tillgång till hela universitetets samlade kunskap, kompetens och innovationsförmåga. En strategisk vidareutveckling av SLU-gemensamma, tematiska forskningsplattformar stärker interna synergier och ökar extern attraktionskraft. Utvecklingen av Global Challenges University Alliance ger universitet tillgång till framstående akademiska miljöer över hela världen. 

 SLU har sin bas och sin särart inom produktionsvetenskaperna, traditionellt med nära anknytning till skogsbruket, trädgårdsbruket och jordbrukets växt- och animalie-produktion. De veterinärmedicinska vetenskaperna har tidigare varit nära kopplade till animalieproduktionen men har på senare tid fått ett mer uttalat fokus på sport- och sällskapsdjur. Sedan 1980-talet har våra olika miljövetenskaper utvecklats starkt och grundvetenskaper med molekylär, genetisk och ekologisk inriktning har alla bidragit till att SLU nu är högt rankat som forskningsuniversitet.  Som jag ser det bör SLU nu ta nästa steg och vidareutveckla det man skulle kunna kalla ”förädlingsvetenskaperna”. Forskning kring landskapsarkitektur och planering, djur–natur–hälsa, livsmedel–nutrition–hälsa och bioraffinaderi–bioenergi–biomaterial är viktiga exempel på sådana forskningsfält – alla av mycket stor betydelse för samhället och medborgarna.

Tydligare kommunikation

SLU har både högkvalitativ forskning med stor omvärldsrelevans och framgångsrika yrkesprogram som ger mycket hög anställningsbarhet för våra studenter.  Ett av våra problem är att omvärlden, inklusive våra presumtiva studenter, alltför sällan känner till detta. Vi måste därför bli mycket bättre på att kommunicera vår verksamhet på ett enkelt och tydligt sätt – som samtidigt går att utveckla och fördjupa beroende på mottagare.

Jag tror att ett sätt vore att förmedla att all verksamhet vid SLU ytterst syftar till att bidra till att alla människor får ett ”Bra liv” i en ”Rik miljö” – och att en förutsättning för detta är utvecklingen av ”Hållbara produktionssystem” inom de gröna näringarna. Begreppen och målen ”Bra liv”, Rik miljö” och ”Hållbara produktionssystem” kan alla illustreras med bilder som talar till både förnuft och känsla. Ordningsföljden kan sedan förändras beroende på sammanhang och målgrupp.

Förhoppningsvis kan alla våra medarbetare känna att deras insatser inom utbildning, fortlöpande miljöanalys och forskning – grundläggande såväl som tillämpningsnära – bidrar till att nå dessa tre övergripande mål. I korthet handlar det om att kommunicera att vårt universitet är ett ”SLU för Människa och Miljö”!

Samverkan genom ”Global Challenges University Alliance”

På måndag välkomnar jag 40 doktorander och MSc studenter från hela världen till en 10 dagars “Summer School on Food Security, Safety and Quality”. Deltagarna vid detta Global Challenges University Alliance (GCUA) initiativ kommer från tio ledande universitet i Brasilien, Kina, Japan, Thailand, Indonesien, USA, Holland, Etiopien, Uganda och SLU (flera nationaliteter). Kursen har planerats av tre unga SLU-forskare (Sofia Boqvist, VH, Su-lin Hedén och Rikard Landberg, NJ), med stöd av en global referensgrupp. Förutom ämnesspecifika moment kommer deltagarna också att tränas i ledarskap, ett särskilt önskemål från deras seniora kollegor tidigare. Ett spännande kursinslag blir gästföreläsningar av Hans Rosling och Johan Rockström om global demografi och ”planetary boundaries”.

Ett specifikt mål för GCUA är att underlätta för framtidens ledare inom bioekonomin att skapa egna globala nätverk tidigt i karriären. Dessa doktorander och MSc studenter på den aktuella kursen blir ju alla specialister inom olika delar av livsmedelsområdet. De kommer med tiden att avancera inom universitet, näringsliv, myndigheter och NGO:s, och kanske också inom politiken i sina hemländer. Tillsammans kommer då dessa GCUA-alumner från hela världen kunna bilda ett fantastiskt globalt nätverk – redo att möta framtidens stora utmaningar inom livsmedelsområdet.

Sedan hösten 2012 har vi nu hållit GCUA workshops vid SLU om ”Bioenergi”, ”Framtiden för Maten”, ”Invasiva arter”, ”Gröna och Hållbara Städer” och ”Framtidens skogsbruk”. SLU-ledda grupper från de två sistnämnda skriver just nu på ”position papers” som sammanfattar globala kunskapsluckor och forskningsbehov, samt planerar för två ”Global Challenges Summer Schools” under 2015. Närmast på tur står en workshop om” Akvakultur och framtidens livsmedelsförsörjning” den 22-24 oktober, och en workshop om ”Vilda djur och deras interaktioner med människan” vårvintern 2015. Det är en alldeles särskild styrka för SLU att vi i god intern samverkan kan ordna workshops och kurser över olika ämnes-, orts- och fakultetsgränser, d v s ta vara på universitetets samlade kompetens.

 Planeringen har också påbörjats för en GCUA workshop med det något mångtydiga arbetsnamnet ”Lantbruk utan antibiotika”. Den stora ökningen i antibiotikaresistens riskerar att ställa läkare och veterinärer utan läkemedel mot svåra infektioner – en verklig global utmaning! I Sverige har vi varit tidiga med att inse problematiken och vårt lantbruk till hör de som använder minst antibiotika. Detta har möjliggjorts genom framgångsrik samverkan mellan forskare från olika discipliner, myndigheter och näring. Denna typ av samverkan måste förstärkas också på global nivå. Forsknings- och utbildningssamverkan mellan ledande universitet inom GCUA kan bli ett bidrag till denna utveckling.

Under hösten kommer vi att formalisera samarbetet mellan de universitet som vill ingå i GCUA. Tanken är att olika tematiska workshops och sommarkurser nu skall börja rotera mellan de deltagande universiteten och att SLU initialt skall koordinera verksamheten.

Denna typ av global universitetssamverkan kan bara bli framgångsrik om universitetsledningar, forskare och doktorander ser fördelar med att delta i arbetet.

Min förhoppning – rimligt välgrundad – är att olika universitetsledningar ser GCUA som en kvalificerad komponent i internationaliseringsarbetet och som något som ger högre synlighet gentemot politiska system, internationella organisationer och finansiärer. Forskarna ges chansen att möta nya kollegor och identifiera nya forskningsprojekt, i framtiden kanske med global räckvidd och finansiering. Doktoranderna – framtidens ledare i den globala bioekonomin – får nya ämneskunskaper och tidiga insikter från förhållanden i olika världsdelar. Den kanske viktigaste och mest bestående effekten av GCUA-arbetet blir nog ändå formerandet av nya globala nätverk på alla tre nivåerna.

Johan Schnürer

Vicerektor för samverkan

Maten och SLU

Det finns få saker som engagerar människor så mycket som mat.

Vi behöver mat för att överleva fysiskt, olika religioner har sina egna ”kostrekommendationer”, vilket bidrar till att hålla ihop grupper, och nästan alla uppskattar ju mat för dess smakvariation och bidrag till mänsklig gemenskap.

Att dela brödet, att dela måltiden är ju väldigt mycket att vara människa.

Att säkra tillgången på mat för en växande befolkning är också en av de stora globala utmaningarna. Produktionen av mat kräver mycket stora insatser av arbete, mark, energi, gödning, bekämpningsmedel och inte minst vatten, samtidigt som den ger stora utsläpp av växthusgaser och andra miljöstörningar.  

Här finns mycket att göra för forskning, miljöanalys och utbildning, i nära samverkan med myndigheter, rådgivning och jordbruk. Man räknar idag med att nästan en miljard av världens människor går hungriga och att ytterligare en miljard får för lite mineraler och vitaminer i sin kost.  Bland den rikare delen av jordens befolkning – i alla länder – har vi å andra sidan en miljard människor som äter alldeles för mycket. Detta ger övervikt med en mängd följdsjukdomar, plågsamma för individer och mycket kostsamt för det globala samhället.

I Sverige har maten har aldrig varit så varierad eller så billig, och därmed också så lätt att slänga och slösa med. Vi har dessutom paradoxen att vi aldrig haft så mycket tillgång till olika matlagningsrecept via kokböcker, mat-tidningar och nätet och samtidigt aldrig tillbringat så lite tid med att faktiskt laga egen mat från råvaror. Vi har också ett svenskt jordbruk som i många produktionsgrenar har svårt att klara tillräcklig lönsamhet – trots en relativt miljövänlig produktion, mycket god djuromsorg, litet smitt-tryck och en mycket begränsad användning av antibiotika. Allt detta borde ju – i en ideal värld – vara konkurrensfördelar på marknaden. I realiteten innebär det stället en kostnadshöjning jämfört med konkurrerande produktion som inte behöver betala för de stora omvärldsskador som t ex dålig Salmonella-hygien och vårdslös antibiotikaanvändning medför.    

Vi har också en i mitt tycke upprörande brist på konsekvens när samhället ställer lägre krav på mat som importeras jämfört med den som produceras i Sverige. Det offentliga borde här föregå med gott exempel och aldrig servera mat på våra skolor, sjukhus och åldringsboenden som inte uppfyller de berättigade krav samhället ställer på svensk livsmedelsproduktion. Dessa krav har ofta sin vetenskapliga förankring i den forskning om djuromsorg, veterinärmedicin, växtskydd och miljöfrågor som bedrivits vid SLU. Frågorna genomsyrar också många av våra utbildningar.

SLU har således anledning att ta frågor om maten på allra största allvar. Vi har nu också under fem år efter KoN-utvärderingen profilerat och utvecklat vår samlade livsmedelsforskning inom SLUmat.  Den 7 maj ordnade denna plattform ett seminarium, ”Livsmedelsforskning vid SLU – nu och i framtiden”, som bl a beskrev resultat från de projekt SLUmat kunnat stödja med anslag.  Det var mycket spännande att se hur vår forskning spänner från råvarukvalitet och hygien, över metabolism och nutrition till olika hälsoaspekter. Det var också glädjande att se hur många forskare som framgångsrikt arbetar i projekt som går över olika disciplinära och institutionella gränser.  Detta är mycket lovande för framtiden!   Ett bra exempel var ett projekt mellan forskare på Institutionerna för Livsmedelsvetenskap och Energi och Teknik som analyserade vilka effekter tre olika dieter/kosthållningar hade både på rekommenderad näringsstatus och på miljön (koldioxidutsläpp).  LCHF-dieten var inget föredöme i något avseende!

Seminariet avslutades med en bra paneldiskussion om framtidens utmaningar mellan företrädare för Landsbygdsdepartementet, LRF, Livsmedelsverket, Livsmedelsindustrierna, Konsumentföreningen Stockholm och ett antal SLU-forskare.

Hela seminariet kan ses på videolänk under minst en månad framöver

Hållbara blå-gröna städer

Idag lever hälften av jordens befolkning i städer och inom några decennier tror man att hela tre fjärdedelar av alla människor kommer att vara stadsbor. Detta ställer mycket stora krav på utformningen av städerna för att kunna erbjuda en optimal livskvalitet med minimal miljö-påverkan. 

Dessa frågor stod i centrum under förra veckan när vi arrangerade vår fjärde Global Challenges University Alliance Workshop: ”Green and Sustainable Cities – the Role of Landscape Architecture”.  Förutom SLU-forskare deltog representanter från universitet i Australien, Japan, Kanada, Malaysia, Nya Zeeland, Nicaragua, Ryssland, Thailand, Uganda och USA. Det mycket lyckade programmet, som bl a inkluderade en exkursion till olika delar av Stockholm, hade utformats gemensamt av våra landskapsarkitekter på Alnarp och Ultuna. Flera av föredragen tog upp de nya utmaningar som klimatförändringarna ställer på stadsplaneringen och hur forskningsbaserad design både kan minska översvämningsrisker och värmestress i stora städer.

Det blev också uppenbart för mig att landskapsarkitektur är ett område under stark utveckling och med mycket hög global samhällsrelevans. Inom SLU borde ett fördjupat samarbete med andra forskare inom områden som ekologi, energi och ekonomi kunna ge mycket stora synergimöjligheter. Ett annat område är stadsnära livsmedelsproduktion där expertis inom landskapsarkitektur t ex skulle kunna bidra till planeringen av hållbara urbana akvakultursystem, gärna kombinerade med växthusodling och restvärmeutnyttjande.

På samma sätt som vid tidigare workshops arbetar nu arrangörerna aktivt med att planera för en uppföljande Global Challenges Summer School under 2015 för doktorander från olika alliansuniversitet. Tillsamman med övriga deltagare skriver man också på ett ”opinion-paper” som skall sammanfatta de viktigaste kunskapsluckorna och forskningsbehoven i ett globalt perspektiv. Förhoppningsvis leder detta till nya spännande forskningsprojekt med global finansiering.

Johan Schnürer,

vicerektor för samverkan