Våren börjar på många olika sätt. Vad är de viktigaste vårtecknen för dig? Rapportera gärna på blommar.nu när du ser de första utslagna blommorna. Idag sitter jag på tåget till Linköping; ska hålla föredrag om naturens kalender. En av mina bilder kommer att visa en blomningskalender för Östergötland. Den visar helt enkelt i vilken ordning (och vid vilket datum) som blomningen och lövsprickningen kommer igång för vanliga växter i Östergötland. När man tittar på en sådan lista blir det tydligt att våren är något som kommer många gånger. Från den första blåsippan och tussilagon (om vi inte redan märkt av hasselns och alarnas pollen), sedan vitsippa och sälg innan det är dags för kabblekor, hägg, lövsprickning och syren!

Det är kanske detta som är så härligt; att våren har så många ansikten. Har man tur blir det en utdragen vår där vi får njuta av varje fas ett par veckor i taget.

En spännande sak med att forska kring klimatförändringens effekter på växtsäsongen är just att se om blomningskalenderns ordning ändras; är det så att vissa arter påverkas mer än andra? Genom att fler och fler rapporterar sina iakttagalser av vårtecken och dylikt på www.blommar.nu får vi en allt bättre bild av hur förändringen ser ut. Hjälp gärna till och rapportera dina vårtecken på blommar.nu.

///Kjell Bolmgren, samordnare för Svenska fenolginätverket

Det är sådana här dagar jag förstår skillnaden på forskning och resten av livet. Att närma sig ett problem där lösningen är undflyende, aldrig riktigt passar in i standardmetoderna, där jag faktiskt inte vet om det finns en lösning, och att lösningen samtidigt är eftertraktad av forskarkollegor och myndigheter. Det triggar en forskarsjäl.  Att samtidigt inse att det är just det högkvalitativa, den mest korrekta eller i varje fall ‘cutting-edge’-metoden, som vi är på jakt efter är inspirerande.

Att slutligen konstatera att allt löper samman; kvalitetsutvecklingen, underlaget för att besvara journalisters frågor och den statistiska metodutvecklingen. Allt syftar det till att utveckla det som just nu har hamnat i mitt knä: en miljöövervaknings-kommunikations-analys-uppgift. Skôj!

/// Kjell Bolmgren, samordnare för Svenska fenologinätverket

Normalt sett är miljöövervakning av den här typen en långtidsinvestering där man måste hålla på i många år innan man kan börja analysera och se trender. Tack vare en historisk insats kan dock fenologinätverket få en ‘kick-start’ i många län. I Östergötland finns det till exempel 14 platser där det gjorts historiska fenologiobservationer under minst fem år. Mest imponerande är Betty Kugelberg, på Spellinge gård i Västra Hargs socken, som höll på i 51 år! Vad är det som gör att en person av egen fri vilja upprepar samma observationer varje år i 51 år? Imponerande är det i vilket fall!

Svenska fenologinätverket försöker intressera dem som bor på dessa historiska platser att göra samma observationer igen. Det är ju lite coolt att kunna samarbeta med sina förfäder! Att kunna diskutera med dem hur de ser på saken: “Är det inte en ovanligt tidig vår i år, Betty? Jag undrar hur det ska gå för citronfjärilarna, timar de äggläggningen med brakvedens knoppsprickning i år?”

Allt detta bygger alltså på att vi får in observationer av naturens kalender från våra frivilliga och professionella rapportörer. Det känns särskilt ansvarsfullt att förvalta frivilligas insatser just för att dessa görs på fritiden utan krav på ekonomisk ersättning. Många frivilliga gör detta med stort engagemang, är noggranna och förväntar sig att data ska hanteras och analyseras sakligt och korrekt.

Därför sitter jag nu med SLU:s (Sveriges lantbruksuniversitets) Kvalitetsguide för att bilda mig en uppfattning om hur vi kan utveckla kvalitetsaspekterna i fenologinätverkets datahantering. Jag ser en mycket intressant utvecklingsprocess framför mig – både för mig personligen och för fenologinätverket.

/// Kjell Bolmgren, samordnare för Svenska fenologinätverket

I Umeå, björkarnas stad, får lövsprickningen varje år stor uppmärksamhet. Så också i år. I söndags ringde Västerbottens-Kuriren mig och berättade att deras fotograf fångat björkens “musöron” på bild. “Är det tidigt?” var den självklara frågan. Dagen efter stod det att läsa om lövsprickning i Västerbottens-Kuriren. Som så ofta finns det en längre historia bakom nyhetsartiklar och i Umeå finns tre andra källor – vid sidan om Västerbottens-Kurirens fotograf – som kan belysa utvecklingen av björkarnas lövsprickning och huruvida den är tidig eller sen.

1. Vid Institutionen för skogens ekologi och skötsel vid SLU-Umeå görs sedan 2001 noggranna mätningar av bladutvecklingen på fem glasbjörkar. Tack vare att detta görs på samma sätt och på samma individer ger de ett bra underlag för att tala om om björkarna är tidiga eller sena ett enskilt år. I måndags publicerade de uppgiften att årets björkar är rekordsena (se bild)!

2. Svenska fenologinätverket, som samordnas av underteckad/SLU, driver sedan 2008 rapporteringssidan blommar.nu. Dit har ännu inga rapporter om björkarnas lövsprickning i Umeå kommit in under 2012, så därför har vi ännu inte dragit någon slutsats om årets björkar är tidiga eller sena i Umeå. 2011 gav dock några tidiga rapporter oss skäl att meddela “Rekordtidig lövsprickning” (se fenologikarta från 2011-05-09)). Denna tidiga start följdes dock av kallare väder som bromsade upp utvecklingen 2011. I skrivande stund (2012-05-16) är den nordligaste björklövsrapporten vi har på blommar.nu från mellersta Ångermanland.

3. Den tredje källan är ett landsomfattande historiskt material över naturens kalender, som Svenska fenologinätverket nyligen digitaliserat. Mellan åren 1873-1951 rapporterades över 350 000 observationer av växter, fåglar, jordbruksverksamhet m.m. I detta material finns även uppgifter om björkarnas lövsprickning i Umeå och Västerbotten. De historiska observationerna från Umeå/Umeås närhet är från perioden 1873-1893 (se ett exempel från  Kungsgatan 81/Döbelnsgatan 5 på bilden (och via länken)) och från andra ställen i länet omfattar de 1873-1940. För Umeå-datat (1873-1893) varierar lövsprickningen mellan 15 maj och 9 juni, med ett medelvärde på 28 maj. Dessa observationer gäller dock ett något senare stadium än de “musöron” som Västerbottens-Kurirens fotograf dokumenterat. De historiska rapporterna gjordes när “bladen hunnit utveckla sig så mycket, att ifrågavarande träd … på närmare avstånd synas gröna”. Tyvärr har jag inga mätningar på hur stor skillnaden är mellan “musöron” och “gröna på avstånd”, men mitt intryck är att när väl lövsprickningen kommer igång går det ganska snabbt. Förra året (2011) tog det drygt en vecka att gå från knoppsprickning till att bladen var 20mm långa (se bild från SLU:s björkindex ovan).

Tidigaste lövsprickningen i Västerbottens län som dokumenterats i det historiska materialet kommer från 1894 då Jörn, Östanå och Åbyn rapporterade björkens lövsprickning den 5, 6 resp. 7 maj. Ser vi över hela länet är bara 15 av de 222 historiska observationerna tidigare än den 13 maj.

// Kjell Bolmgren, SLU, samordnare för Svenska fenologinätverket

Vårens ankomst är väldigt annorlunda jämfört med 2011. Förra året hade en fjärdedel så många rapporter kommit vid den här tiden. I år rapporteras redan vitsippor (se kartan) och sälg, som jag själv brukar kalla vårens andra fas, medan endast hassel, tussilago och blåsippor var det enda som kommit igång i slutet av mars 2011. Nu när vårens första månad närmar sig sitt slut meddelar SMHI att vårens framfart saktar ner, på vissa håll blir det riktiga bakslag. Kanske läge att summera marsvåren på allvar?! Vad vill man veta? Är en retrospektiv analys av vårens ankomst en lika intressant nyhet som en bild på den första tussilagon?

Eftersom många organismers aktivitet styrs av temperaturen är det ganska lätt att föreställa sig att en förändring av temperaturen i form av en global uppvärmning leder till en förändring av dessa tidsmönster. Och eftersom olika arter är olika är det också ganska lätt att föreställa sig att de påverkas olika av en (klimat)-förändring – därmed uppstår risken för mismatch.

I den vetenskapliga litteraturen finns ett välciterat system, som jag skrivit om i en tidigare blogg, där en sådan ‘mismatch’ observerats i en näringskedja. I min roll som samrodnare för fenologinätverket för jag sedan en längre tid diskussioner med Lars-Martin Liljenvall, som är biodlare. Vi funderar mycket kring hur en förändrad blomningskalender kan påverka biodlarnas situation och om de är behjälpta av en mer detaljerad kunskap kring blommornas kalender i binas närområde. I detalj handlar denna fråga om hur beroende bina, bisamhällets tillväxt och honungsproduktionen är av vårens blomningskalender och därmed hur de kan påverkas om denna förändras.

Idag sprang jag på en relativt ny forskningsstudie (Bartomeus et al. PNAS 2012), där man undersökt den fenologiska delen av denna fråga, dvs hur fenologin för binas och de växter de pollinerar förändrats över det senaste seklet. Studien är gjord i Nordamerika och på vilda bin, så man blir ju lite nyfiken om deras resultat är giltiga för biodlare i Sverige. I vilket fall: De finner att de våraktiva dyker upp 10 dagar tidigare nu än i slutet av 1800-talet, och att denna förändring kan hänföras till den senaste 40-års-perioden. De gör sedan ett försök att jämföra sina resultat med redan publicerade arbeten på förändringen av växters fenologi. Deras slutsats blir att det inte går att se någon skillnad mellan binas och växternas förändring, det verkar alltså inte som om någon ‘mismatch’ är på väg att uppstå i dessa samspel.

Vi har nyligen digitalsierat ett stort svenskt historiskt dataset, som även innehåller data på när ‘bina draga’, så jag ser fram emot att denna fråga ska attackeras även med svenska data.

Sverige har en fantastisk arkivtradition, och nu har den även kommit den fenologibaserade miljöövervakningen till del.

Ett litet detektivarbete, som började med att jag läste en referens i en fotnot i den tyska klassikern “Pflanzen-Phänologie” för snart 10 år sedan, har nu burit frukt. Fotnoten ledde till tre myndighetsrapporter från 1920-talet, som i sin tur ledde till Institutionen för Geovetenskaper vid Uppsala universitet och slutligen till tusentals arkiverade observationsblanketter i Geo-institutionens och SMHI:s arkiv. Det visade sig rymma över 350 000 fenologiska observationer från ett landsomfattande fenologiskt nätverk, som var aktivt i huvudsak under perioden 1873-1926.

Under ett par års tid har SLU och SMHI samarbetat för att digitalisera detta historiska dataset. SMHI tog även initiativ till att scanna in orginalblanketterna i sitt arkiv och i måndags kunde jag hämta ut motsvarande inscannade orignaldokument från Uppsala universitet. Bilden visar en sådan blankett inskickad 1873 av E. Drangel i Pelarne, Kalmar län.

Långsiktig miljöövervakning är tålamodskrävande och kräver stor integritet, inte minst när konkurrensen om pengar är hård (Se den kamp som de som verkar för landets pollenprognoser utkämpar just nu). Via dessa historiska data får Svenska fenologinätverket en flygande start. De möjliggör direkta jämförelser mellan nutida observationer och ambitiösa, mångåriga historiska data. De ger också möjlighet till många analyser kring fenologi-datas egenheter, som är ovärderligt vid uppbyggnaden av det nutida Svenska fenologinätverket och det observations- och rapporteringssystem som byggs upp (www.blommar.nu).

Ett av de mest omdiskuterade exemplen från det senaste decenniets vetenskapliga fenologilitteratur handlar om en näringskedja och hur den påverkas av förändringar i naturens kalender; tiden för trädens lövsprickning styr vilken period insektslarver har tillgång till färska blad som mat, vilket i sin tur styr när fågelföräldrarna har tillgång till larver för att mata sina ungar. Frågan har varit i vilken mån förändringar i tidpunkten för dessa samspel påverkar livskraften hos någon av de samspelande arterna. Det enkla svaret har varit att (1) antingen har de förmågan att följa med i de fenologiska förändringarna, (2) eller så har de möjlighet att hitta alternativ föda, (3) eller så påverkas deras populationstillväxt (Frågan är då dock fortfarande vem som i slutändan gynnas respektive missgynnas.). Nu har alltså Lundaforskarna visat att man måste snurra dessa tankar ett realistiskt varv till.

Idag satte jag punkt i ett manus om hur en optimal anpassning till klimatförändring skulle se ut. Det har varit ett mycket utvecklande forskningsprojekt, där jag fått tillfälle att samarbeta med Jacob Johansson och Niclas Jonzén, teoretiska ekologer vid Lunds universitet. Att få ta del av utvecklingen av teoretiska modeller som  försöker fånga in generella mönster är otroligt fostrande. Att i matematiska termer formulera hur en växt fungerar och vilka faktorer som kan tänkas vara viktiga att modellera för att förutsäga hur växten på ett optimalt sätt ska anpassa sig till en förändrad situation är utmanande, men, som sagt, mycket utvecklande. Det ska bli mycket spännande att se hur denna mix av klassisk evolutionsbiologisk teori parat med växtekologi i ett klimatförändringsperspektiv kommer att mottas.

Ps. Linné anses vara fenologins fader för att han var den förste som formulerade en instruktion över hur observationer av naturens kalender ska göras, och därmed betonade vikten av standardiserade observationer för att de ska bli jämförbara (mellan platser och mellan tidsperioder). I avhandlingen Vernatio Arborum från 1753 listas Sveriges första fenologinätverk, som var verksamt under Linnés ledning 1750-52.