Idéskedet

I måndags och tisdags arbetade vi vidare med gestaltningsprojekt, efter förra veckans inventering och analys har vi gått in i idéskedet. Efter att ha definierat torgets styrkor och svagheter ska ett program, en programplan och en bärande idé ta form. Ett program består av cirka 4-7 punkter som beskriver vilka förändringar man som landskapsarkitekt vill göra på en plats. En programplan är en grov fördelning av platsens yta som beskriver hur stor plats olika element får ta och ungefär hur de ska förhålla sig till varandra. Med programmet och programplanen som utgångspunkt kan sedan platsens design börja utvecklas.

Jag har länge sett fram emot att få fria tyglar och gestalta en plats precis som jag vill men när skissmomentet kom var det mycket svårare än jag trodde att låta kreativiteten flöda. Då detta är vårt första gestaltningsprojekt behöver vi inte ta hänsyn till kostnader och andra praktiska aspekter, möjligheterna är därför oändliga vilket jag upplevde som lite läskigt och paralyserande. Jag vill verkligen gör platsen så fin och bra som jag bara kan. Men efter att våra lärare gjorde ett par kreativitetsövningar med oss och en landskapsarkitekt från white höll en inspirationsföreläsning lossnade det för mig. Jag började med att försöka producera en riktigt stor mängd småskisser för att ha så många alternativ som möjligt att välja på.

Skisserna förställer alltså förslag på hur de största strukturerna på platsen skulle kunna se ut, detaljerna kommer att utvecklas i senare skede. Jag varvade skissandet i plan med tredimensionellt skissande i modellen som vi byggde förra veckan. Jag tillverkade små träd, skalfigurer och bänkar och placerade dessa i olika förhållande till varandra. Detta var väldigt givande då en modell ger mycket bättre förståelse för hur förslagen skulle kunna se ut och upplevas i verkligheten än en plan någonsin kan göra.

Detta är den idé jag tyckt om mest hittills, vi får se om jag fäster mig vid den eller om jag hittar på något bättre.

Med bilderna ovan vill jag belysa att det verkligen inte krävs så mycket teknisk skicklighet med pennan för att bli arkitekt som man kan tro. Vid arbete med gestaltning är det ganska oviktigt att skisserna blir fina, det essentiella är att det går fort och att idéer och tankar är lättöverskådliga och talande.

3 svar på ”Idéskedet

  1. Hej Anna!
    Nu står jag inför mitt universitetsval och funderar på att plugga samhällsplanering i Lund eller landskapsarkitektur i Uppsala. Jag undrar om du har någon aning om hur samhällsplaneringsprogrammet förhåller sig till det du läser. Vad upplever du är särskilt unikt för landskapsarkitekturen? Jag noterade också att många av kurserna på SLU har ”Studio” i sina namn. Hur ser en studiokurs ut konkret? Vill för övrigt säga att din blogg är väldigt bra och erbjuder en värdefull inblick för mig som ska välja. Tack på förhand.

    • Hej Albin!

      Jag har inte jättebra koll på hur samhällsplaneringsprogrammet ser ut men jag läste på lite om det och jag ska försöka svara så gott jag kan 🙂 Min uppfattning är att samhällsplanerare fokuserar mer på stadens och regionens helhet och resonerar kring var olika stadselement ska vara placerade och hur de förhåller sig till varandra. Landskapsarkitekten kan gå in mer i detalj och designa platser i staden. Något förenklat skulle man nog kunna säga att samhällsplaneraren bestämmer var en park ska ligga och landskapsarkitekten bestämmer hur parken ska se ut. Dock är landskapsarkitektyrket bredare än så, man behöver inte arbeta med gestaltning, det finns goda möjligheter att rikta in sig på frågor som berör stadsplanering. Jag har läst annonser där arbetsgivare söker medarbetare som är utbildade till antingen samhällsplanerare, planarkitekt, landskapsarkitekt eller fysisk planerare, detta tyder på att en landskapsarkitekt och en samhällsplanerare mycket väl kan ha samma arbetsuppgifter och att de besitter flera gemensamma färdigheter.

      På landskapsarkitektprogrammet berör vi flera ämnen som studeras i samhällsplaneringsprogrammet, till exempel miljöförstöring, klimathot och sociala frågor. Dock skiljer sig nog infallsvinklarna och fördjupningsgraden beroende på vilket program man läser.

      Det som är skiljer landskapsarkitektprogrammet från samhällsplaneringsprogrammet är att vi studerar mycket mer naturvetenskapliga ämnen, vi läser bland annat geologi, hydrologi, markkemi och flera kurser i växtkännedom. Dessa ämnen är viktiga för gestaltning, då växter är vårt viktigaste designmaterial, men även för miljöfrågor, då en växter har en avgörande roll för framtida utmaningar som berör den hållbara utvecklingen.

      Landskapsarkitektprogrammet är även mer estetisk än samhällsplaneringsprogrammet, nu kommer jag in på studiokurserna som du frågade om. I studiokurserna får vi tillämpa teoretiska kunskaper i praktiken, vi lär oss genom skapande. Kursen vi påbörjade för cirka två veckor sedan är en studiokurs och som du kanske sett i tidigare inlägg arbetar vi med att designa ett torg. Studiokursen i höstas innehöll moment som skissande, akvarellmålning och modellbygge, du kan läsa om detta om du går tillbaka till november och december 2018. Jag tycker iallafall att studiokurserna är väldigt kreativa och roliga, det är kul att varva mer vetenskapliga ämnen med att få skapa med händerna:)

      Landskapsarkitektprogrammet är ju även längre än samhällsplaneringsprogrammet (Om jag fattade rätt är det 3 år?) och under de två sista åren är alla kurser förutom praktik och examensarbete valbara, vilket möjliggör specialisering mot flera olika inriktningar.

      Sammanfattningsvis skulle jag nog säga det det som är mest signifikant för landskapsarkitektprogrammet är variationen av ämnen, vilket är perfekt om man har svårt att bestämma sig, man får det bästa från alla världar! 🙂 Hoppas att du är nöjd med svaret, hör gärna av dig om du undrar något mer!

      Hälsningar Anna

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.