#pluggagrönt

Jag vill slå ett slag för #pluggagrönt, som är en sociala medier-profil som drivs av studenter från SLU, både från Uppsala och Alnarp. Genom att följa dem via facebook eller andra kanaler kan man få all möjlig information och inspiration om hur det är att plugga på SLU och om vad som är på gång i kalendern.

Själv tycker jag om att följa deras inlägg på instagram där pluggtips, events, korta intervjuer med studenter och annat postas och i höst har de börjat med ett inlägg jag är särskilt förtjust i, nämligen ”veckans växt” där de presenterar en växt som är värd att känna till i veckan!

jag letar björkar

Träds estetiska kvaliteter kan tas i uttryck på många olika sätt. Blomning, bladform, färg, form. Och så stammen… När man väl börjar kolla på träd och buskars stammar så upptäcker man att den kan se ut på överraskande många olika sätt! Ett släkte som verkligen sticker ut vad gäller varierade och dekorativa stammar är absolut Betula, björksläktet. Jag har tenderat att fota dom när jag hittar några speciellt fina. Dessa till exempel, samtliga fotade i Alnarpsparken!

Kroki!

På skolan är jag ordförande för krokiutskottet! En eftermiddag varannan vecka ses den som vill i en av skolans lokaler och tecknar efter en mänsklig modell i ungefär två timmar.

Så varför kan kroki vara aktuellt för en arkitektstudent?

– Jo, den mänskliga kroppen är tack vare dess komplexitet det bästa objektet att studera för att förbättra sin uppfattning av form, rörelse och tyngd. Så vill du bli en bättre tecknare eller utveckla din förmåga att gestalta tredimensionell form så är kroki en mycket givande och effektiv metod!

…Plus att det är sjukt kul!!

Kinafälten…!

I fredags fick min klass vara med om en riktigt spännande grej! Shhh, classified content! På Alnarp finns alltså ett stort område vid namn Kinafälten som är inhägnat med lås och bom. Bara det är ju spännande. Innanför finns en enorm mängd växter som under början av 2000-talet hämtades hem till Sverige från Kina. Växter som de som genomförde projektet hade hopp om att i framtiden fungera i ett svenskt klimat. Roliga ekar, lönnar, björkar, och bambu i massor. Detta växtmaterial får inte lämna området och spridas i och med att man ännu inte vet hur det skulle klara sig och eventuellt påverka den svenska floran.

Grejen är dock att detta projekt liksom lades på is i brist på finansiering. Därefter har dessa träd och buskar fått växa helt fritt fram tills dess att några kursansvariga tog med sina studenter in för några år sedan för att i studiesyfte börja röja upp den vägg av växter som de möttes av. Och sedan dess har man i vår nuvarande kurs låtit elever komma in för en dag få träna på skötselåtgärder. Vi fick klippa sly, höja krontak, fälla träd och smaka på läskiga frukter. Och väl där inne kändes det inte riktigt som att man var i Sverige, utan någon helt annanstans. Det var en vacker och spännande upplevelse. Och tänk vad häftigt om man kunde börja använda dessa träd på den svenska marknaden! Jag hoppas att det kommer bringas nytt liv i detta projekt så småningom och att man kan ta till vara på denna jätteskatt!

skala 1:1:100

Idag har vi haft en workshop i ett område i Alnarpsparken som är en del av det så kallade Landskapslabbet. Där har laborerande med vegetation pågått i 20 år, och en massa olika spännande trädbestånd finns att besöka.

Två personer från LAND arkitekter hade förberett en övning för oss som de kallade 1:1:100, och som handlade om att ”skissa” i skala 1:1. Vi blev alltså tilldelade ett område i landskapslabbet där vi med hjälp av olika redskap fick testa oss fram i faktisk, verklig skala för att ta beslut om gestaltning, i form av att ta bort eller lägga till vegetation. I vanliga fall på arkitektkontor sker dessa beslut oftast vid ritbordet med en tvådimensionell plan över platsen men med denna övning fick vi känna på de fördelar som medkommer om man faktiskt kan känna på platsen irl.

Detta för att sedan översätta våra idéer till en fysisk 3D-modell i skala 1:100. Spännande och lärorik dag!

Tjärö

En av kursens absoluta höjdpunkter har varit den årliga resan till Tjärö i Blekinge län (och det verkar även vara en stor favorit bland lärarna). Här får vi ta del av öns olika värden i form av kulturhistoria, artrikedom, turism och utifrån det ta beslut om diverse skötselåtgärder på utvalda platser. I smågrupper får vi alltså bestämma vad vi vill ändra på en plats, om vi vill rensa buskage, fälla träd, öppna upp, skapa rum. Vidare ta i beaktning hur den framtida skötseln kommer att påverkas av våra val, med parametrar som succession, ogräs och liknande. Och sedan också framförallt faktiskt utföra det.

Så tillsammans med landskapsingenjörsklassen åkte vi buss och båt ut för att sova två nätter i de mysiga vandrarhemstugorna. Förutom skolarbete blev det även lite tid för bastu, havsbad, grillning och glass på bryggan! En riktigt fin start på kursen.

 

kurs i Landskapsförvaltning

Just nu läser vi en 15-poängare i landskapsförvaltning! I korta drag handlar den om att förstå hur skötsel spelar en stor roll i utomhusmiljöer, både på den planerande, gestaltande och den förvaltande nivån. Hur kan man ta hänsyn till skötsel när man utformar platser? Hur går det till när en plats ska skötas? Vilka riktlinjer ska man följa? Vilka lång- eller kortsiktiga mål bör man sätta upp? Vad kan konsekvenserna bli beroende på hur planeringen sett ut?

Hand on-delen i kursen (och kanske det roligaste) är att vi faktiskt får lära oss att hantera diverse skötselredskap. Kantklippare, gräsklippare, trimmer, MED MERA!! Och ja, det är lika roligt och spännande som det ser ut.

det här med skissandet…

Våra lärare återkommer ofta till vikten av att teckna. Och ja, det kan ju kännas lite skrämmande… I tecknandet tvingas vi fatta beslut, vara konkreta. Hur brett ska mitt torg verkligen vara? Hur högt träd vill jag rita in?

Dessutom så pressas vi till att verkligen se. Jag måste helt enkelt ta reda på hur just den här växtens blad faktiskt är formade om jag ska kunna rita av dem. Hur ser bladkanten ut, hur ser spetsen ut, hur sitter de längs med skottet? Att skissa växterna är alltså en riktigt bra lärande-moment på det sättet. Och det handlar inte så mycket om att få till en snygg skiss, utan snarare om att kommunicera, till dig själv först och främst. Så att teckna exempelvis växterna inför en tenta är ingen dum idé, om orken finns! Men kanske framförallt så är det ganska kul om man väl kommit igång lite med det!

 

Växter som arkitektur?

För en landskapsarkitekt är det i enkelt tal själva växten som är byggstenen. Träd, buskar, örter, gräsmattor. Men kan en växt verkligen ha samma arkitektoniska… kraft och formspråk som exempelvis en byggnad, en möbel?

Well, kolla bara här!

Ricinus communis (ricin) och Beta vulgaris (rödbladig mangold) – är dom inte helt otroliga!

Och ju mer man tittar på växter, ju fler aspekter upptäcker man. Texturer, former, silhuetter, vackra knoppar, häftig frukt, roliga kottar och, som i det här fallet, fantastiska färger! Det finns otroligt mycket att arbeta med när man väl satt igång.

Men framförallt så är det ju helt enkelt bara väldigt, väldigt… vackert, eller hur?

den typiske LARK-studenten?

Vad jag fått klart för mig efter ett år av landskapsarkitektur-studier är att ämnet är otroligt stort och det finns många håll att gå! Våra föreläsare återkommer ofta till att utbildningen är av den tvärvetenskapliga sorten. Vi blir en slags generalister, med fötter (förhoppningsvis ändå relativt stadigt stående) i många olika ämnen. Samtidigt finns förstås möjligheter att rikta in sig åt det håll som känns mest lockande för just dig.

Ibland ligger fokus i utbildningen verkligen på ”klassisk kunskap”, med inlärnings-plugg i sin renaste form, som de kurserna som handlar om pur växtkännedom. Ibland ligger fokus istället på städers infrastrukturer, platsers rumslighet eller kanske 1700-talets landskapsparker. Ena dagen grottar man ner sig i perenn-rabatter för att andra dagen få en inspirationsföreläsning som påminner en om att landskapsarkitektur verkligen kan vara hur storskaligt som helst! (se inlägg om Gil Penalosa)

Så vem väljer att plugga LARK egentligen? Det kan variera ganska mycket skulle jag säga. Vissa gillar gestaltning, andra planering, andra växtfokus. Vissa är kanske mer lagda åt det estetiska hållet medan andra brinner för miljöfrågor och hur man kan skapa biologisk mångfald och hållbara städer. Och oftast är där ingen tydlig gräns utan ämnena går in i varandra, skapar fusioner. Och det är det som enligt min åsikt är tjusningen med landskapsarkitektur!