Vad jag (Ylva) håller på med? Jag lyssnar igenom intervjuer som vår tidigare kollega Julia har gjort med fem manliga företagare i Alunda, Östhammars kommun.
Det som slår mig är att dessa företagare helt enkelt vill göra det de gör. De är elektriker, schaktarbetare, transportörer, försäljare eller målare och vill kunna ägna sig åt det de kan bäst. De vill också kunna leva på det. Företagandet för dem kanske i första hand utgår från deras eget försörjningsbehov. Drivkraften till att starta eget företag kan handla om att vilja styra över sin egen arbetssituation:
”Allt är ju inte kul men man kan ju försöka styra mot det roliga. Jag kan ju välja litegrann vilka kunder jag tar åt mig och lite så. Den lyxen hade man ju inte som anställd. Är det några jag inte alls tycker det funkar att jobba med så behöver jag ju inte. Så länge det är bra tider så att säga, annars måste man ju sänka de kraven med. Men flexibilitet har man ju. Helt klart.”
Det kan också handla om att det helt enkelt är det enklaste och mest ”naturliga” sätt att skaffa sig en försörjning:
”Bosse, som han hette, sa ’skaffa F-skatt så kan du få jobb av mig direkt efter utbildningen’. Så då började jag köra åt honom. Man var ju arbetsvillig och sugen. Man ville ju överleva på nåt vis. Det var ju ett erbjudande som kom så det var bara att nappa”
Spontant skulle nog inte jag, och kanske inte heller särskilt många av er, definiera dessa företagare som ”entreprenörer”. Jag fann några bloggar (disruptive.nu; entreprenorskola.se) där entreprenörer (alltså, personer som själva identifierar sig som entreprenörer) själva har reflekterat kring vad de egentligen tycker är skillnaden mellan en entreprenör och en företagare. En bloggare uttrycker det som att företagaren ofta blir ”fast” i att arbeta i sitt företag. Och att det hindrar dem från att ta sig vidare – de har helt enkelt fullt upp med att arbeta. Jag fastnade för den beskrivningen för att jag både tyckte att den säger något, och inte. Såhär uttrycker sig en av de företagare Julia intervjuat:
” Framtiden… Jag vet inte riktigt. Jag har inte kommit så långt i mina funderingar. Dagarna går ändå – man har fullt sjå att hinna med det man ska göra om dagarna istället för att fundera ut vad man vill i framtiden.”
Flera av företagarna uttrycker på liknande sätt att den dagliga driften tar upp all fokus och hindrar dem från att skissa fram visioner för framtiden. Men när man gräver lite djupare så visar det sig ändå att alla har idéer om, och konkreta planer för, hur de vill utveckla sitt företag. Det kan handla om att göra arbetsplatsen trevligare för anställda, eller för sig själv. Det kan helt enkelt handla om att ta vara på möjligheten att vara sin egen arbetsgivare och styra sin egen arbetssituation så den passar ens övriga liv. Och intressen, för den delen!
”[…] jag kommer anställa en arbetsledare. Jag orkar inte med den biten samtidigt som jag jobbar så mycket. Så i framtiden ska jag bara fokusera på mina egna jobb. Det är väl det – och släppa den andra biten lite mer. Slippa vara den som är mitt i hela tiden. Alla tycker att jag ska vara mitt i. Alla förstå-sig-på-are runt omkring vill att jag ska sitta på kontoret men det är det värsta jag vet. Jag vill inte.”
Företagaren som står för citatet ovan är ju på ett sätt verkligen ”fast” i att arbeta i sitt företag. I framtiden ska han inte ens på samma sätt vara delaktig i arbetsledningen utan ägna sig åt själva hantverket. Han ska i princip inte vara annat än anställd av sig själv. Men är han ”fast”? Njaa… Frivilligt fast i så fall.
Genomgående i intervjuerna tycks företagarna nöjda med den arbetssituation de själva befinner sig i. På de punkter de inte är nöjda tycks de ha en ganska konkret idé om hur detta ska förändras. Är det entreprenörskap? Många skulle nog fortfarande säga nej. Men nog är väl gränsen åtminstone lite suddig? Jag frågar mig om skillnaden till viss del kanske ligger i skalan på dessa företagares ambitioner och intentioner, och då pratar jag givetvis inte bara om storleken på företaget. Medan en entreprenör ser möjligheter i sin omgivning, i samhället, och vill ta vara på dessa möjligheter för att förändra något – i sin omgivning, i samhället – handlar företagarens ambitioner att ta vara på möjligheter och förändra något kanske snarast om hens egen livssituation.
/Ylva