När det lokala blir centralt

Av Susanne Stenbacka, Uppsala Universitet

Förhållanden på den svenska landsbygden engagerar alltfler. Tillgången till välfärd på landsbygden och i mindre orter är plötsligt en fråga för hela landet. Den pågående pandemin har inte bara ökat engagemanget men också påverkat innehållet i diskussioner och debatt. Vårt resande och vår vana att leva livet på olika platser ifrågasätts när det synliggörs att tillgången till vård och omsorg är geografiskt begränsad.

När förutsättningarna att leva de för-givet-tagna mobila liven dras undan ökar insikten om betydelsen av vår lokala omgivning, oavsett om du bor i stadsmiljö eller på landsbygden. Det du gör och kan göra i din omedelbara närhet utan att lämna byn eller orten, förorten eller stadsdelen eller till och med hemmet är avgörande. Att vara ute och gå är en ny folkrörelse, den lokala pizzerian är inte enbart en matleverantör men också en symbol för ett entreprenörskap som ska värnas. Parallellt med att betydelsen av det lokala synliggörs, blir också betydelsen av en agerande stat framträdande. Utrikesdepartementet har agerat för att omkring 7 000 svenskar skall kunna resa hem trots stängda gränser och begränsad rörlighet i övrigt, ett konkret kvitto på statliga insatser. Det är staten som levererar miljarder i stödpaket för att lindra pandemins effekter på marknaden.

Statens lokala närvaro och engagemang speglas också i tillgången till välfärd, en välfärd som produceras och konsumeras lokalt i människors vardagsliv. Fördelningen av välfärdstjänster tenderar bli alltmer ojämn, särskilt när det handlar om tjänster ”på plats”; i vårdinrättningar, på lokalkontor eller i form av kollektivtrafik. Det är positivt att du kan nå den digitala försäkringskassan eller arbetsförmedlingen 24 timmar om dygnet, men institutioners synlighet och fysiska närvaro handlar också om platsers värde och människors upplevelser av delaktighet. I debatter benämns sådana processer ofta som rumslig sammanhållning och integration, som kontrast mot klyftor och segregation.

Bild: Susanne Stenbacka

I de forskningsprojekt jag arbetat med de senaste åren har det lokalt levda livet stått i centrum. Studierna synliggör samspelet mellan människan och den lokala miljön; mellan samhälle och individ. I lokal miljö ingår såväl fysisk miljö (natur och bebyggelse), social miljö och nätverk liksom ekonomisk miljö i form av arbetsplatser och institutioner. Livet på landet och i centralorten är individuellt och kollektivt på samma gång. Samhället och de strukturer och institutioner som ingår där är avgörande för att livet ska fungera oavsett var du bor.

Ett projekt har handlat om internationell flyktingmigration till svensk landsbygd och mindre orter. Det kan låta som ett internationellt fokus, där mobilitet och rörelse dominerar. Men både för planerare och migranter är det lokalt levda livet centralt. Resultaten visar att ett utvecklingsperspektiv dominerar kommunens ansats, det finns en förhoppning om en förstärkt bas för lokal service och en möjlighet att inflyttarna kan tillgodose behovet av arbetskraft. Inflyttarnas eller migranternas berättelser kretsar kring vardagslivets rutiner, om värdet av biblioteket eller arbetsförmedlingens lokalkontor, om var de bästa bärskogarna finns eller att man ser en möjlighet till arbete inom den lokala äldreomsorgen. Dessa studier fortsätter i ett europeiskt forskningsprojekt, MATILDE, som syftar till att undersöka hur internationell migration påverkar landsbygden ekonomiskt och socialt.

Ett annat projekt handlar om funktionsnedsättning i relation till glesa miljöer. Berättelser från såväl planerare som individer med funktionsnedsättning visar att landsbygden upplevs som både möjliggörande och hindrande, men ett framträdande drag är att relationen till det lokala är central för att förstå sig själv och sina möjligheter. En läsning och utvärdering av den lokala omgivningen pågår oavbrutet. Det innebär att det finns goda möjligheter till dialog och delaktighet kring lokala utvecklingsfrågor, om planeringen tar tillvara individers och gruppers lokala erfarenheter.

Bild: Susanne Stenbacka

Ett tredje projekt belyser hur förutsättningarna för det lokala polisarbetet påverkar lokalsamhället.  Studien, som ingår i projektet ”Blått ljus i gröna omgivningar”, visar hur organisationer som exempelvis socialtjänst, ambulansservice och naturbevakning anpassar sitt arbete och samarbete efter polisens förutsättningar. Ett omhändertagande av socialtjänsten, ett försvinnande eller en trafikolycka är högst lokala företeelser. Det är ”nära” händelser som kräver ett ”nära” agerande och det är händelser som inbegriper sårbarhet, utsatthet och en ifrågasatt trygghet. Ett tätt samarbete mellan polisen på lokalområdesnivå och de organisationer som nämns här har utvecklats för att möta den problematik som följer på polisens organisation med få poliser i till ytan stora regioner. Parallellt finns också en känsla av uppgivenhet som väcker frågor om hur tillgången till välfärdstjänster hänger samman med platsers värde och status och i förlängningen individers upplevelser av delaktighet.

I den pågående debatten om inrikes förflyttningar och landsbygdens förmåga att ta emot deltidsboende och besökare – en förmåga som hänger samman med välfärdsnivån – är vissa perspektiv mer framträdande än andra. Rekommendationer kring begränsade inrikesresor har till exempel främst handlat om huruvida stadsborna är oönskade på de delar av landsbygden som normalt sett upplever ett högt besökstryck, det har inte handlat om landsbygdsbornas minskade möjligheter att besöka och semestra i storstäderna. Problematiken synliggör dels en obalans vad gäller perspektiv och dels landsbygdens varierade funktion som bland annat boendemiljö, arbetsmarknad, välfärdsproducent och plats för rekreation. Inte så förvånande att tillgången till lokal välfärd blir central.

Bild: Susanne Stenbacka

Utan att förringa det nyvaknade intresset för det lokala i form av promenader och återkommande besök hos pizzerian eller thairestaurangen så är det högst aktuellt att uppmärksamma att ett lokalt välfärdssamhälle inbegriper mer än så. En rådande politisk ambition är att landsbygderna ska ges samma förutsättningar att utvecklas som andra delar av landet och att befolkningen på landsbygden ska få likvärdiga förutsättningar till ett gott liv. Förhoppningsvis kan nyligen erhållna erfarenheter, om än ofrivilliga, bidra till nya insikter om värdet av det lokala på flera nivåer – i stadsdelen, orten eller byn – och leda till utveckling och förstärkning av alla de sektorer som är grunden för våra lokala liv.

Susanne Stenbacka, Professor på Kulturgeografiska institutionen vid Uppsala Universitet

susanne.stenbacka@kultgeog.uu.se

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *