Kommuner förväntas tillgodose sina invånare med avfallshantering, vilket finansieras med skatteintäkter och/eller avfallshanteringsavgifter. I många låg-, och medel-inkomstländer kämpar kommunerna med att tillgodose en acceptable servicenivå och på dessa ställe sköter den informella sektorn ofta stora delar av insamlingen och behandlingen av avfallet. Till skillnad från plast-, och metallfraktionerna, sköter inte den informella sektorn om det biologiska nedbrytbara fraktionen; främst för värdet är så lågt att behandlingen skulle kosta betydligt mer än de möjliga inkomsterna. Om den biologiskt nedbrytbara fraktionen kunde omvandlas till produkter av högt värde skulle behandlingen kunna bära sin egen kostnad vilket skulle kunna uppmuntra insamlingen och behandlingen av denna fraktion.
I den här studien utvärderade och jämförde vi det potentiella värdet av produkter som erhölls i fyra olika behandlingsstrategier: termofil kompostering (den vanligaste förekommande behandlingen av det biologiskt nedbrytbara fraktionen globalt), fluglarvskompostering, rötning och fluglarvskompostering följt av rötning. Om ni är intresserade av vilken strategi som producerar högst värde, läs artikeln vidare här.
Kontakt: Cecilia Lalander
Post publsihed by Prithvi Simha