Är du homogen lille vän?

Vad är en kommunikatör? Vad ska en kommunikatör göra för att nå hög status inom sitt yrke? Vi som arbetar som kommunikatörer kan förstås ge svar på första frågan, även om svaren säkert kan skilja sig åt beroende på bakgrund och aktuell arbetssituation. Den andra frågan är kanske klurigare, och man kan även fråga sig om det är viktigt med hög status?

Jag börjar med att stanna upp helt kort vid den sista frågan: är det viktigt med hög status? Det verkar som att forskning svarar ”ja” på den frågan: individens egen upplevelse av sin status påverkar hälsan. Den som upplever sig ha hög status har också bättre hälsa än den som tycker sig ha låg status. Längre utbildning och högre lön påverkar ofta statusen till det bättre, men det är även viktigt att den yrkesverksamma känner att hen får arbeta med det som kan förväntas utifrån t.ex. utbildning- och erfarenhetsbakgrund.

Change makers?

Ok, vad karaktäriserar oss som arbetar som kommunikatörer och vad ger oss högre yrkesstatus? Om det skriver Charlotte Nilsson i masteruppsatsen ”Change-makers? Självbilder och världsbilder inom det svenska kommunikationsfältet.” Hennes resultat säger att hög status inom kommunikatörsyrket är nytänkande, förändring och framtidsfokus. Men, samtidigt sänks statusen för den kommunikatör som inte visar upp rätt normer, värderingar och övertygelser – och det bidrar till en homogenisering inom yrket. Vi ska alltså vara nytänkande och förändringsinriktade, men agera enligt rådande normer?

Charlotte skriver i sin uppsats att hon observerar en kultur som präglas av både det mjuka, lekfulla (relationer, nyfikenhet, inställning) och det krävande hårda (utbildning, prestation, övertidsarbete) – och det är detta som kommunikatören måste erbjuda sin uppdragsgivare en perfekt avvägning av.

Förmågan att tänka och handla på nya sätt är ytterst central och statusfylld; det gäller att bejaka nyheter, vara innovativ, hänga på trender och absolut inte hamna efter i utvecklingen. Framtidsfokus är det som gäller. Och kommunikatörer ser sig som konsulter eller rådgivare, men upplever att man ständigt måste definiera och legitimera det man gör.

Om framtidsfokus är starkt och statusfyllt, så blir uppföljning och utvärdering mindre statusfyllt. Dessutom hyllas ungdom, att vara äldre höjer inte statusen. Genomgående syns en homogen yrkesgrupp, som tycks utestänga både det avvikande och det skeptiska. Skeptiker ses som okunniga bakåtsträvare.

Rannsakning

Dags att rannsaka sig själv som kommunikatör? Såhär svarar jag:

  • Nyfiken: ja
  • Framtidsinriktad: ja
  • Prestationsinriktad: ja
  • Övertidsarbete: nej
  • Rådgivare: ja
  • Behöver ofta definiera och legitimera det jag gör: nej
  • Börjar bli äldre: ja

Men visst, jag passar säkert in bättre i den homogena kommunikatörsyrkesgruppen än vad jag kanske skulle vilja erkänna. Jag gillar ju människor som törs kritisera, avvika och gå sin egen väg! Förutom det faktum att jag kanske hamnat här, i det här yrket och där jag nu befinner mig, för att jag tycker så mycket om att se framåt och hitta nya lösningar för att lyckas med mitt arbete – enligt förväntningar som ställs förstås, men som jag sällan själv upplever som besvärande. Och så det där med statusen, som förstås är eftersträvansvärt (man vill ju må bra!).

Jag är säker på att det i alla fall är nyttigt, för alla, att emellanåt fundera över sin yrkesroll, hur man agerar i den och varför. Det råd som Charlotte Nilsson avslutningsvis ger i sin uppsats är att vara modig! Våga ställa frågor och motfrågor. DET kan man behöva påminnas om ibland.

Studie av internkommunikationen i Framtidens SLU

Karin Lind, student i medie- och kommunikationsvetenskap vid Stockholms universitet, har skrivit kandidatuppsatsen ”Budskap i förändring. En studie av internkommunikationen vid Sveriges lantbruksuniversitet” apropå våra pågående organisationsförändringar (Framtidens SLU). Som kommunikatör knuten till förändringsprojektet är jag en av informanterna i uppsatsen. Även om hennes underlag är litet och studien begränsad kan den väcka frågor till grund för diskussion om vår internkommunikation.

Uppsatsen pekar bland annat på svårigheten att nå ut till alla i en organisation av SLU:s storlek. Karin har dessutom valt att endast tala med personer vid campus Ultuna för att minska risken att studien färgas av kommunikationsproblem orsakade av skilda geografiska placeringar. Studien vill svara på tre frågeställningar:

  1. Hur har SLU valt att arbeta med internkommunikationen angående de planerade organisationsförändringarna?
    Här beskriver hon hur kommunikationsarbetet planerats och organiserats, bl.a. med kommunikationsplan och kommunikatör för projektet. En central aspekt i planen är att förstärka dialogen mellan ledning och anställda.
  2. Hur kan strategier kring utförandet av intern kommunikation vid organisationsförändringar kopplas till deras tilltänkta arbete?
    Karin konstaterar att vi inte medvetet använt oss av någon specifik strategi för kommunikationsarbetet, men att de tankegångar som presenteras ändå har  vissa likheter med några strategier kring förändringsorganisation, bl.a. tankarna kring dialog och återkoppling.
  3. Hur upplever de anställda på SLU internkommunikationen och hur förhåller sig deras syn på internkommunikation till kommunikationsplanen samt till strategierna?
    Till grund för svaren på den här frågan ligger intervjuer med fyra personer vid campus Ultuna. Slutsatserna är att kommunikationsplanens mål att medarbetarna ska känna sig informerade om förändringsarbetet har uppnåtts. Målet att medarbetarna ska känna sig delaktiga har delvis uppnåtts. Däremot kritiseras ledningen för bristande erkännande av anställdas oro och att man också upplever brister i att få svar på de frågor som finns.

Karin säger att studier visar att det ofta är en praktisk omöjlighet att ta emot feedback från alla anställda i en organisation av SLU:s storlek och att målen om dialog, återkoppling, delaktighet och förståelse är beundransvärda. Hon tycker ändå att vi skulle kunna vara bättre på att ge återkoppling under mer personliga former (direkta möten i mindre grupper mellan ledning och anställda).

Det är också viktigt att både ledning och kommunikatörer förstår att vi som kommunikatörer planerar insatser och är budbärare av information, men det är ledningen som står för själva informationsinsatserna. Även organisationens ledning behöver alltså ha kunskap om internkommunikationens roll vid organisationsförändringar. Ledningen syn på internkommunikationen och dess roll i ett förändringsarbete är avgörande för hur en kommunikationsavdelning kan och får arbeta. Karin säger att det vore intressant att göra en mer grundlig intervjustudie med universitets- och projektledning för ökad förståelse för hur de ser på internkommunikationen och hur det kan ha påverkat vad som når medarbetarna och inte.

Jag, som kommunikatör i förändringsprojektet Framtidens SLU, kan se uppsatsen som en utvärdering av vårens arbete och ett diskussionsunderlag inför höstens arbete när vi delvis går in i en implementeringsfas. Flera beslut om den framtida organisationen togs av styrelsen vid juni-mötet, så höstens arbete handlar till del om att utforma lösningar för genomförandet. Det innebär fortsatt stort behov av fungerande internkommunikation och en möjlighet att mötas i dialog på många nivåer.

Lästips: Budskap i förändring. En studie av internkommunikationen vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Till dig som önskar lite mer att sätta tänderna i, nypublicerat om kommunikation i offentlig sektor:

Jag ser fram emot en spännande höst – men först önskar jag oss alla en skön sommarsemester!

Gratis onlinekurser i USA

Vinterns buzzword i USA – i alla fall när det gäller högre utbildning – är MOOC eller Massive  Open Online Courses. Succén, i antal studenter, är verkligen också massiv där till exempel det största företaget redan har 2,5 miljoner studenter på 215 olika kurser.

Här skriver Jeff Selingo från The Chronicle of Higher Education om hur fenomenet kommer att förändra de amerikanska universiteten – eller inte.

Barn, ungdomar, studenter – och teknik

Anders Mildner skriver i Sydsvenskan om barnens väg till tekniken. Om småbarn som försöker dra med fingrarna över den vanliga tv:n för att byta kanal. Om barn som inte förstår varför telefonen är fastbunden i väggen med ett snöre.Vi kan ju småle lite åt anektdoterna men faktum kvarstår. Uppväxande generationer är digitala infödingar, ett liv utan internet, mobiltelefoner och sociala medier är lika främmande som när dagens fyrtioplusåringar hör talas om plöjning med häst. Jaja, det där är ju barnen, vi behöver inte anpassa vår verksamhet. Inte än iallafall…

Men hallå – de som börjar på universitetet i år är födda 1993 (eller till och med 1994 om de börjat tidigare)! På Suniweb-konferensen tidigare i höst pratade Tomas Lindroth från Högskolan Väst/Göteborgs universitet om skärmsläckarskräck och digitaliseringen av samhället. Han tar i sin forskning upp saker som online-tics och skärmsneglingsetikett. Se gärna hans föreläsning om ”laptoparen”.

Ny typ av digitala läromedel från Apple – iBooks

Apple introducerar en ny typ av läroböcker, som en e-bok men med interaktiva diagram, 3D-bilder, möjligheter att göra anteckningar och en del annat intressant.

Det är givetvis ett helt koncept som lanseras, alltifrån programmet som skapar iBooks (laddas ned gratis) till försäljnings- och distrubutionskanaler iTunes/iTunesU.

Och som vanligt med Apple är det fråga om en ”walled garden” där iBooks bara funkar på iPad2 med iOS5 – med de nack- och fördelar som detta innebär.

Framtidsspaning om utbildning från UR:s högskolekonferens

Titta gärna på videoresumén från UR:s högskolekonferens TAKE OFF 23 november. Se även de ihopklippta programexemplen som visades på konferensen.

En liten framtidsspaning för utbildningen baserat på konferensinnehållet:

  • Deltagarkultur. Morgondagens studenter kommer i högre grad vara med och forma kunskapen, bli medproducenter. Se ett exempel i verktyget i Peerwise.
  • Nintentogenerationen behöver omedelbar återkoppling, därför ”spelifieras” delvis verktygen för undervisning för att förstärka motivationen.
  • Lärare och forskare kommer i ökad grad använda högkvalitativt producerade ljud- och bildklipp som en del i undervisningen.
  • Medmänniskor med erfarenhet behövs i allt högre grad som guider i havet av information/möjligheter.

Glöm inte att tipsa UR Samtiden när ni ordnar konferens. Redaktionen bjöd in till fortsatt samarbete med universitet och högskolor. Ur Samtiden sänder ca 1500 timmar per år, lägger ut inslagen på UR play och som podcast inom iTunesU.