Kolonilott i Alnarp

Hela odlingssäsongen blir så mycket mer spännande när en odlar lite grand själv. I år fick jag göra just det på en liten kolonilott här i Alnarp, som jag har tillsammans med en god vän.

Lotterna ligger bara ett stenkast ifrån campus i ett vindskyddat område. Just närheten har varit en stor fördel, eftersom att det är så lätt att svänga förbi och titta till den.

Vi fick tillgång till lotten i början på våren och började med att göra i ordning bäddar. Dessa fick också en massa lövkompost och lite gödsel strax innan plantering.

På lotten odlar vi kålväxter, potatis, ärtor och bönor, pumpor och zucchini, rödlök, morötter, palsternackor och rödbetor.

Hittills så har vi börjat skörda zucchini, rödbetor, morötter, rödlök, galet mycket rädisor (de är slut nu) och svartkål.

Mest av allt är jag nyfiken på pumpasorten ’Olga’ som är en nakenfröig rackare. Fröna kan alltså rostas och ätas eller eventuellt pressas, eller göras till pumpasmör! Pumpan går naturligtvis också att använda till matlagning eller varför inte en pumpapaj.

Jag kan verkligen rekommendera att ha en odlingslott tillsammans med någon. Dels så är det såklart trevligare men det är ju också dubbelt så stor chans att någon har tid att titta till den. Det blir ju dessutom 50 % rabatt på alla inköp J

Spirande hälsningar ifrån grönsakslandet

David Nimblad Svensson, hortonomstudent

Att sommarjobba i närheten av Alnarp

Under sommarlovet så väljer många att åka härifrån, men en hel del stannar kvar här i oasen. För min del så valde jag delvis att vara kvar över sommaren för att jobba med mitt kandidatarbete. Men även för att jag har börjat känna mig så hemma här. Senare fick jag även jobb på Stångby plantskola.

Det verkar finnas en del sommarjobb inom trädgårdsbranschen här omkring. Jag känner till exempel några som jobbar i Alnarpsparken, med parkskötsel, några som jobbar på SLU som laborationsassistenter, någon på Jordbruksverket och ett par på plantskola.

För mig är det kul att få jobba praktiskt på en plantskola. Själva arbetsuppgifterna kan visserligen emellanåt vara enformiga. Det gör mig dock inte så mycket. Jag har haft ganska många sådana jobb. Dessutom så lär jag mig då och då saker som jag är intresserad av.

En annan positiv sak är att jag får bra träning! Klockan sex varje morgon cyklar jag 16 km till jobbet. Det hade säkert fungerat att åka tåg, men jag uppskattar cyklingen. Framförallt när det är medvind! Det blåser förresten bara en gång i Skåne – alltid.

Hittills har jag framförallt bundit både stora och små träd till bambukäppar på olika sätt. Som till exempel Sorbus ulleungensis ’Legend’ E på bilden nedan.

En annan dag fick små lindar med flera toppar en omgång med sekatören, så att ett skott skulle ta ledningen. Dessa gav vi sedan bambukäppar som de bands fast på med en så kallad maxbindare.

Det blir också en del ogräsrensning förstås, både på friland och i krukor. En helt okej morgonsyssla tycker jag.

Det är otroligt mycket pyssel för att få fram fina och raka träd måste jag säga!

Glada hälsningar
David Nimblad Svensson, hortonomstudent

Ett år i Alnarpsparken

Under instagrams hashtag #Alnarp och #Alnarpsparken ser jag att vallmofältet söder om parken står i kadmiumröd brand; fältet är målet för dagens utflykt. Jag packar två mackor och en kanna kaffe och tar min asfaltseglare söderut mot SLU:s campus. Med min snabba cykel; en tur på ca fyra minuter och ytterligare fyra till själva vallmofältet.

Det är en sådan dag då flera olika familjer av moln trängs på himlavalvet. Cirrus, cumulus och något enstaka cumulonimbus vid horisonten över Danmark. Allestädes närvarande kondensstrimmor från järndrakarna till eller från Kastrup ritar drivande kryss. Fjädermoln som blekta revbenspjäll över en kopparsulfathimmel.

Det enorma barn inom mig och dess astronomiska rastlöshet renderar i nära på dagliga besök i parken – driften att inte vilja missa något som sprungit i blom! Som då jag upptäckte de klargula exotiska skunkkallorna bara ett stenkast från Sveriges äldsta magnolia (planterad 1877). Där stod de som om Zeus kastat en åskvigg från underjorden och penetrerat podsol och förna.

Brisen, som vanligt västlig, kring 5 m/s – eller ”stiltje” som de vindpinade sydlingarna kallar det här nere. Min västgötska själ kräver lä och finner det — i hjärtat av Alnarpsparken. De soliga dagarna med blåst brukar jag retirera hit, till det inre vindfria delarna av parkens lignossortiment, där jag i värmen ser topparna svaja på pelarpopplarna, omgiven av smultrondoften från schersminerna.

Här i zon 1 är parken i konstant blom året om, förutom de bistraste vinterveckorna då tappra blodnävan (årets perenn 2002) i perennsortimentet fällde de sista magentafärgade kronbladen och lät parken dra en djup suck. Ja, sånär som på en blommande kvist utanför campusrestaurangen Syltan; ett yrvaket kejsarolvon hade ställt väckarklockan för tidigt. Gula hybridforsythian bör väl också den ha en tapperhetsmedalj, även om den går i blom om man står för nära med en het kopp kaffe … Skulle man dock mot all förmodan lida av botanisk abstinens finns ett ”hemligt” växthus i trädgårdslaboratoriet. Här trängs det en del kuriositeter; jasmin, gigantiska ormbunkar och älghornsbräken.

Det nya året kom och vinterjasminen tog ton med sina citrongula blommor mot slottets södra vägg innan trollhasseln stämde upp i kör – och sedan var vårfyrverkeriet igång med klosterliljor, narcisser, blåstjärnor och forsythia. Det är först nu i slutet av juni som det gröna dunklet erövrat stora delar av parken.

En ekorre spiller bark och nötskal ovanför mig men stelnar till en saltstod då den upptäcker mig. Måste ha nickat till en stund på min filt under hasseln. Dessa små gynnare måste ha funnit paradiset. Kaukasiska vingnötsträd, diverse hasslar överallt, valnöt och kastanj. Dessa ekorrar lär du inte missa då du väl kommit hit; ständigt på nötjakt, och ständigt på alerten mot hornugglan som vaktar parken. Jag borstade av mig sömnen och tog en omväg förbi landskapslabbet.

Jag upptäckte landskapslaboratoriet först på senhösten i fjol då de flesta träd och buskar fällt sina blad. En myriad av arter, alla planterade med perfekta radavstånd, trängs här och känslan är … Ja, känslan är nästan sakral vid vissa skogsbryn (En SLU-student doktorerade i skogsbryn, har jag hört). Labbet kan beskrivas som en dendrologisk odyssé där man kan följa en meandrande stig och vandra bland olika avsnitt där samma art planterats. Mitt favoritavsnitt är dimmiga dagar i ottan – bland Nordens botaniska dalmatiner – björkarna.

Efter några timmar irrandes i labbets lekfulla utformning med labyrinter blev klockan mycket. Jag lämnade Lommaborgen strax efter lunch, och nådde vallmofältet lagom till att Solen sände sina sista partiklar över trädtopparna.

Det sägs att en ljuspartikel, en foton, vandrar åtskilliga tusentals år från solens kärna innan den når solens yta. Fotonen interagerar med partikel efter partikel, absorberas och radieras, som en kula i ett flipperspel i tiotusentals år, tills den slutligen når ytan och färdas till Jorden på åtta minuter och träffar linsen på min kamera.

Jag är lite som fotonen och Alnarpsparken är min sol; en cykeltur som skulle ha tagit åtta minuter tog i själva verket åtta timmar; fördröjd av fascination inför botaniska rariteter, växtbiologi och miljontalsår av evolution.

Vi syns i Alnarpsparken,

Alexander Hylander, hortonomstudent.

Diagnosvecka i kursen mikrobiologi och växtskydd

Till skillnad från många studenter på Alnarp fick vi avsluta läsåret med en ganska lugn och trivsam vecka. Vi hade nämligen redan skrivit tentamen veckan innan och spenderade istället tiden med att hitta växtskador och diagnostisera dessa!

Vi blev indelade i fyra grupper och varje grupp tilldelades en specifik plats på campus att söka efter skador. Angripna blad samlades in och togs med till mikroskopsalen för bestämning av skadegörare.

Vi hittade sammanlagt 20 angrepp och av dessa valde vi att under redovisningen i slutet på veckan ta med åtta stycken som vi tyckte var lite extra intressanta. Jag tog upp, som det även visade sig att de andra grupperna gjorde, gallkvalster på lind och svartfläcksjuka på julros.

Kvalstret är av arten Eriophyes tiliae och just denna art angriper bara lind. Symptomet är ju ganska tydligt; det bildas röda galler på bladen. Kvalsterna är oerhört små men inducerar kemiska substanser som får galler upp till 5mm att bildas. De lämnar gallerna innan hösten kommer och övervintrar i sprickor runt knopparna. Skadan är inte särskilt stor för trädet.

Vi hittade också vad jag tror är bladfläcksjuka på julros, orsakat av svampen Microsphaeropsis hellebori.

            

I mikroskopet syntes inte några sporbärande strukturer och därför tror vi att skadan kan ha uppkommit föregående säsong.

Julros kan även angripas av en annan svamp, nämligen Phyllosticta helleborella. Jag har dock inte kunnat hitta några bilder på hur ett angrepp av just den arten skulle se ut. Däremot så läste jag att släktet ofta orsakar gråa prickar med mörkbruna till lila kanter runtom angreppet. Det stämmer ju bra överrens med bilden.

Jag kunde åtminstone utesluta ett angrepp av viruset Helleborus net necrosis virus (Hellebore black death). Det viruset skulle ge en skada som var koncentrerad längs bladnerverna vilket inte är fallet.

Slutsatsen får kanske bli att man inte är fullärd efter två kurser i växtskydd!

Med det vill jag passa på att önska en trevlig sommar!

Bästa hälsningar

David Nimblad Svensson

Enzymundersökning av spenatextrakt

Om Karl-Alfred läste på hortonomprogrammet så hade den här laborationen som det här inlägget handlar om säkerligen varit hans favorit! För vi undersökte nämligen enzymet nitratreduktas i Karl-Alfreds favoritväxt, spenat.

Jag som skrev det här inlägget heter David och läser just nu växtbiokemi. Laborationer tycker jag ger en väldigt mycket. Man får använda sina kunskaper och ibland vara lite analytisk för att förstå vad det är som händer och vad resultaten talar om. Det gillar jag! I denna kurs har vi laborationsintroduktioner före varje laboration och genomgångar efteråt. Vi får oerhört mycket hjälp av våra lärare för att verkligen förstå vad det är som vi håller på med. Om jag jämför med mina tidigare studier på ett annat universitet så var det inte alls på samma sätt. Vad det beror på kan jag inte svara på. Jag uppskattar i alla fall den nära kontakten som vi har med lärare väldigt mycket.

Laborationen gick ut på att bestämma den specifika aktiviteten för nitratreduktas i spenat. Den specifika aktiviteten är ett mått på hur effektivt ett enzym är. Enzymet nitratreduktas katalyserar omvandlingen av nitrat till nitrit. För att kunna räkna ut den specifika aktiviteten så behövde vi bestämma enzymets aktivitet och hur mycket protein som fanns i vårt spenatprov. Till vår hjälp så använde vi oss utav en spektrofotometer.

Den här typen av spektrofotometer kallas för en plattläsare och i den stoppar man in en mikrotiterplatta (högra bilden) som läses av. På bara någon sekund så har man fått absorbansen för alla prov!

På nästa bild syns alla våra prover som vi förberedde. Det är ganska lätt att gissa vad det gröna provröret innehåller! Det är en homogeniserad lösning av spenatblad. De andra provrören innehåller en hel radda med reagenter. Men om vi tittar på de översta, stora provrören så har vi först standardlösningar med en känd koncentration av nitrit. Därefter har vi vårat spenatprov som inkuberades med nitrat i tio minuter och även ett som inkuberades utan nitrat. Tillsist har vi ett prov med ett inköpt enzym som är upprenat från växten arabidopsis för att kunna jämföra med. Detta inkuberades också med nitrat. Till proven tillsattes slutligen Sulfanilamid och NED som då bildade ett färgkomplex. Med hjälp av standardlösningarna och absorbansmätningen kunde vi räkna ut koncentrationen av nitrit i spenatprovet och i arabidopsisprovet.

Mängden protein i spenatprovet bestämdes på ett liknande sätt. På bilden ovan syns våra prover på mikrotiterplattan. Den övre raden är proverna för nitritbestämning och den undre för proteinbestämning. Den specifika aktiviteten som är ett mått på enzymaktiviteten per mängd protein kunde slutligen räknas ut för både spenatprovet och för enzymet från arabidopsis.

Laborationens genomförande var roligt och man lärde sig en hel del av den. Man fick även gnugga geniknölarna när resultaten skulle analyseras och tolkas!

Bästa hälsningar
David Nimblad Svensson, hortonomstudent

Vad äter larverna helst?

Hej,
Vi heter Amanda och Erika. Vi läser just nu en masterkurs som heter Insect Chemical Ecology. I den får man en riktig förståelse för hur insekters interaktion med andra insekter och växter ser ut och vad som styr deras kommunikation. Denna vecka fokuserar vi på interaktionen mellan insekter och växter.

Vi fick t ex förbereda en laboration där vi ska undersöka om det är någon skillnad på vad Spodoptera littoralis larver har för matpreferenser beroende på vad de blivit uppfödda på. Våra resultat visade att bomullsflylarver inte gillar majsblad, men de åt både bomull och kål. Det spelade dock ingen roll vad de hade fått äta under sin uppväxt.

En vuxen hona av Bomullsfly, Spodoptera littoralis.


S. littoralis larver uppföda på (fv) bomull, majs resp. kål.


Vi stansade ut i lika stora bitar ur bladen för att mata larverna med.


Bladbitarna placerades två och två i en skål. Sedan placerade vi en larv mellan de båda bladbitarna och kollade vad den ville äta.

Bomullsfly, Spodoptera littoralis, är en skadegörare som de forskar mycket på Institutionen för Växtskyddsbiologi, där de bl.a. vill se hur de kommunicerar med varandra och hur de kan förhindra skador i odlingar.
De fem sista veckorna av denna kurs kommer vi få göra ett individuellt projekt med någon av forskarna på institutionen. Det ser vi alla fram emot!!! 🙂

Med vänliga hälsningar
Amanda ’LoBärry’ Ahlqvist & Erika Stenmark   

Bakning med kastanjemjöl

Hej igen!
Jag tänkte berätta lite om ett projekt vi har hållit på med i vår kurs trädgårdsprodukter och kvalitet. Instruktionerna var att föreslå en ny produkt/nytt koncept utifrån speciella kvalitetsegenskaper hos en trädgårdsprodukt.

Min grupp bestämde sig för att tillverka eget mjöl av kastanjer. Kastanjer är både glutenfria och ett bra allergialternativ till nötbaserat mjöl. Dessutom innehåller kastanjer en hel del nyttigheter. Så vi satte igång med att hacka ner dem till lagom storlek för att sedan kunna torkas. Under framställningen av mjölet fick vi nämligen tillgång till några spännande maskiner, bland annat en frystork.

kastanjebak1 kastanjebak2

Frystorken har funktionen att vakuum bildas i det utrymme där materialet som ska torkas finns. När trycket sjunker kondenseras vattnet och sugs ut ur behållaren. Med den här tekniken skadas inte cellerna av iskristaller eller värme, vilket kan ske i en frys eller ugn.

När kastanjerna väl var torkade skulle de malas! Vilket gjordes i malen såklart. En liten mäng kastanj placeras i en kapsel med en stålkula i och skakas snabbt så att det blir till ett fint pulver.

mal

Sedan återstod endast finalen, bakningen. Vi enades om att scones var det ultimata ändamålet för kastanjemjöl. Spänningen var olidlig i väntan på ugnen.

bakning

scones

Och så HÄR fina blev de! Dessutom blev de ganska goda. Vissa gruppmedlemmar tog det så långt som riktigt gott, men jag väljer att hålla mig till ganska. Men det är definitivt något som kan förbättras med lite fler försök!

Även om det inte var det mest komplicerade av projekt så fick vi en bra introduktion till några vanliga maskiner i labbet, vilket gav mersmak!

Båda mina inlägg har vart om praktiska moment, men större delen av vår studietid utgörs egentligen av föreläsningar och seminarium. Jag hoppas detta ändå har gett en liten uppfattning om vad vi hortonomettor sysslar med just nu!

Tack för mig!  /Emma Johansson Hort16

Vatten, temperatur och päron!

Hejsan!
Jag heter Emma och läser mitt första år på hortonomprogrammet. För tillfället läser vi en kurs som heter trädgårdsprodukter och kvalitet, och vi har även hunnit avverka en kurs i botanik tidigare under hösten. Trädgårdsprodukter och kvalitet är en ganska bred kurs. Kvalitet finns ständigt där som en röd tråd, men kursen berör många av de områden som utgör hortonomutbildningen.

En föreläsning vi har haft nyligen handlade om vatten och temperatur i samband med efterskörd. I Sverige är matsvinn till stor del ett konsumentproblem, men i länder med sämre ekonomi är matsvinnet ofta stort redan innan produkterna når marknaden, på grund av fel användning av vatten och temperatur vid efterskörd. Så detta viktiga ämne fick vi fördjupa oss i!

Dessutom lärde vi oss varför du INTE får förvara din avokado i kylskåpet, hur rätt temperaturer kan göra att du slipper bespruta och vad det egentligen är som gör bananen brun… Lämnar er med dessa fruktansvärt intensiva cliffhangers för att istället berätta lite om en labb vi gjorde i samband med vatten- och temperaturföreläsningen.

Även labben bestod av en hel del olika moment. däribland påvisande av stärkelse. Vid mognad bryts fruktens stärkelse ner till socker. Jod reagerar på stärkelse genom att den blir mörkfärgad, vilket inte sker med sockret. På så sätt kunde vi undersöka diverse frukt och grönts mognadsgrad.

labb1 labb2

 

I ett annat moment kom vi fram till att det här päronet inte är särskilt bra, enligt de handelsnormer som finns för päron…

paron1

…det här däremot, är ett exemplariskt päron.

paron2

Det här var en bråkdel av vad vi hann med under eftermiddagen i labbet! Det var även det enda som blev dokumenterat i bilder. Utom denna egendomliga bild på Tove då förstås.

tove

Eventuella frågor som uppstår hänvisas till dikotyledonorden.

/ Emma Johansson Hort16

Trädgårdsprodukter och kvalitet

Hej!
Harald Helgesson heter jag och läser hortonomprogrammet årskurs 2. Jag tänkte berätta lite om en kurs som vi läste i oktober som heter ”Trädgårdsprodukter och kvalitet”.

Kursen är ganska bred och behandlar ämnen som livsmedelssäkerhet, matsvinn, certifieringssystem, humanfysiologi, bioaktiva ämnen. Precis som kursen heter så är olika typer av trädgårdsprodukter centralt. Föreläsningarna handlade om frech-cut produkter (exempelvis färdigskuren och färdigtvättad salladsmix som kan ätas direkt), kryddväxter, perenner, vedartade växter, frukt och grönt. Vi diskuterade vilka fördelar och användningsområden dessa produkter har men också vilka utmaningar som finns när det kommer till kvalitet och livsmedelssäkerhet.

Två projektarbeten utgjorde en stor del av kursen. Projekt 1 var ett självständigt arbete där man skulle göra en litteraturstudie av en trädgårdsprodukt och vilka kvalitetsaspekter som fanns kopplade till produkten. Jag valde att skriva om torkad frukt. Arbetet handlade om vilka torkningstekniker som finns och vilka risker som finns i produktionen av torkad frukt. Ett problem som jag inte var medveten om tidigare var att om frukten är för dåligt torkad finns risken att svampar som producerar gifter kan få fäste i produkten, så kallade mykotoxiner.

torkad-frukt

Projekt 2 var ett grupparbete där vi skulle komma på ett nytt koncept för en trädgårdsprodukt. Min grupp valde att göra en salladsdressning helt gjord på rester av äpplen, exempelvis äppelskruttar eller presskakor från mustning.

dressing1 dressing2

Överlag tyckte jag att det var en intressant kurs. Man fick en större inblick i vad det är som avgör kvaliteten på en trädgårdsprodukt och hur olika ämnen i frukt och grönt är fördelaktiga för kroppen. Dessutom tyckte jag det självständiga arbetet var givande där man fick öva sig att skriva vetenskapligt.

Tack för mig!

Hälsningar,
Harald Helgesson

Bilder: Hanna Silwer

Traditioner

Vad ska det bli av oss egentligen? Vi är en skara av många unika individer som sökt oss till just hortonomprogrammet, många unika personligheter och många unika framtida aspiranter.

Just hortonom för mig betyder tradition. Att se tillbaka till en tid då samhället var enklare på många sätt och se framåt för att möjliggöra att framtida generationer kan bruka jorden på ett mer hållbart sätt än vad vi gör idag. Jag vill med andra ord göra en skillnad, vara en del av den framtid som jag vill kunna vara stolt över att vara en del av.

Som hortonomstudenter får vi vara med om mycket. Vi får ta del av traditioner och föra dem vidare till nya studenter när deras tid kommer. Vi får forma vår utbildning och driva viktiga frågeställningar som andra universitet eller program inte lyfter fram. Vi får helt enkelt konstant visa framfötterna i en väl behövd bransch.

Traditioner som jag uppskattar och alltid kommer bära med mig är småtting-perioden och plundringsfesten. Dessa traditioner handlar om att skapa kontakter med likasinnade, få vänner för livet och värna om kontakten med äldre och mer erfarna studenter. Kontakterna är värdefulla både för dig själv, din studietid och inför din framtida karriär. Traditionerna är dessutom, utöver värdefulla, extremt roliga och det gör att du som student överlever lite jobbigare dagar (för tro mig, livet som student är inte en dans på rosor alltid…). Traditioner som handlar om att klä träd med godsaker för att sedan samlas runt den och plundra på dess innehåll är inte fy skam för den delen heller…

Så vad ska det bli av oss egentligen? Vi ska förbli unika individer, med unika personligheter och vara unika framtida aspiranter. Men vi ska också vara bevarare av traditionerna som kommer med att studera till hortonom, för vad är framtiden utan traditioner?

plundring

Bifogar en bild från plundringsfesten, tagen av mig.

Kram från hortonom-studenten i årskurs två, Hanna Silwer