Tackar för mig

Nu var bloggandet slut för min del. Får tacka för denna tiden och så kanske jag kommer tillbaka som bloggarinna i ett senare skede. Hoppas att ni blivit sugna på denna grymma utbildning och så håller jag tummarna för att jag får se någon av mina kära läsare på nästa antagningsprov!

Grupprojekt i friskvårdskursen och det där med VFU

Jag och Felicia har ju, som jag tidigare nämnt en uppgift i friskvårdskursen där vi skall intervjua proffstränare om uppladdning inför större unghästlopp. Vi har hittills intervjuat tränare som Maria Törnqvist, Fredrik Linder, Fredrik Wallin och Daniel Wäjersten. Sedan skall även Admir Zukanovic intervjuas. Det kommer bli en spännande artikel som ni snart kan få läsa! Det var intressant då det var många liknande åsikter, sedan skiljde det sig något på andra fronter. Alla tränarna hade ungefär samma ståndpunkt kring behandling av unghäst mellan försök och final samt huruvida det borde bli barfotaförbud eller inte. Sedan gavs det lite kritik mot jänkarvagnar på unghäst. Visst blir ni lite nyfikna?! (Artikeln kommer släppas i januari)

Wångens kommande unghäststjärna? (Chucklehead e. Jocose u. Nollkoll)

När man lyssnar på alla dessa intressanta tränarna blir jag kluven kring vart jag vill på praktik. De är alla så duktiga och spännande hästmänniskor.Tycker överlag att det känns väldigt svårt att komma fram till vem man skall på VFU (verksamhetsförlagd utbildning) till nästa år. Det finns så många duktiga proffstränare jag skulle vilja åka till. Men, men kommer väl fram till något till slut. Dessutom rekommenderas vi att hellre praktisera på en travbana och då ta del av bland annat travskoleverksamheten samt sekretariat på tävlingar osv. Och då finns även möjligheten att vara hos en proffstränare. Får väl se hur jag gör. Nu när jag har häst på Wången (och eftersom transportering kostar skjortan..) så blir jag kvar i Östersund i vår när vi har vår första ”praktik”. Känns kul det med, då det är mysigt på Östersundstravet och mycket trevligt folk! I trean, under VFU:n får vi även vara på en veterinärklinik och det låter lockande det med! Tänk att få hänga med duktiga veterinärer och veterinärassistenter hela dagarna, dröm ju!

Home for Christmas

… Förövrigt finns det en väldigt bra norsk serie på Netflix med det namnet, hehe. Apropå något helt annat så har denna hemresan känts lite vemodig, vilket kan bero på att jag åker bort från mina djur. Men är självklart mysigt att träffa familj och vänner och lite jobb hinner jag även med under denna korta tripp. Blir en kortare hemmavistelse denna gången eftersom jag har katt/hästvakt i en vecka och sedan behöver åka tillbaka till Alsen. Det gör mig inget då jag tar med mig föräldrarna till Östersund över nyår och myser även där. Då får pappa testköra vår nya häst. Dessutom känns det ju sådär att ha lämnat snöriket mot ett Kungsbacka som bjuder på gråskalor och slask och grönt gräs…

Förutom min packning hänger datorn och plugget med mig hem över julen. Håller på och skriva på min seminarieuppsatts som skall vara färdig för opponering i början på januari. Jag har valt att skriva om korsförlamning, då jag tycker det är intressant att koppla till travet. Har fått se ett par korsförlamningsfall och detta väckte min lust att lära mig mer. Frågor så som varför en häst får korsförlamning, vilka hästar som ligger i riskfaktorn och hur man bäst undviker det är vad min seminarieuppsatts handlar om. Jag skriver då om den träningsrelaterade korsförlamning som är vanlig hos trav- och galopphästar, som kallas ”tying up” eller ”rabdomyolys”/recurrent exertional Rhabdomyolysis- RER”. Jag är hittills ungefär halvvägs igenom (känner ni pluggångesten sippra igenom?!) och har fått uppfattningen att åkomman tycks bero på två grundorsaker; genetik och diet. Mer om detta kommer!

Det råkar ju även vara ett speciellt datum idag, inte sant… Så God Jul till er alla trogna läsare (mamma och pappa inkluderade)! Hoppas min julklapp från er kan vara en rekommendation till att läsa denna fina lilla blogg. Så kan jag försöka lova er bättre uppdatering i framtiden. Känner du någon som är intresserad av travhästar och vill veta den senaste forskningen? Tipsa denna person om bloggen så kanske jag får träffa honom eller henne på nästa antagningsprov vet ja?! Känner du någon som vill jobba med hästar, som vill ha möjligheten att arbeta med allt från stuteri till proffsverksamhet. Eller kanske vill rentav vill bli chef på en travskola, eller varför inte arbeta på Svensk Travsport? Arbeta med rehab? Jobba som yrkeslärare på skola med hästinriktning? Kanske du vill bli egen tränare? Eller världens mest utbildade hästskötare 😉 Möjligheterna är oändliga. Är det rent utav du som är sugen på detta? Sök sök sök. Jag följt tidigare bloggarinnan Felicia Wester under ett års tid när hon bloggade för hippologprogrammet och var väldigt sugen på att börja. Det enda hindret för mig var att jag tänkte ”Men det går väl ändå inte att få jobb som hippolog” och ”Vad blir man ens när man pluggar där”. Nu i efterhand inser jag att det finns oändliga möjligheter. Undrar du vad man kan bli? Läs ovan… Vart du hamnar i livet är helt upp till dig, men de kontakter som hippologprogrammet erbjuder är guld värt. Så kom igen nu och plugga världens roligaste inriktning! Och Felicia Wester trivdes så bra här på Wången att hon valt att plugga tre år till (på hovslagarutbildningen)- Det ni! Nu är det färdigtjatat, ha det gött och njut av julgodiset!

Ho Ho Ho

Julen är ju nästan här, vad sitter inte bättre då än en tidig julklapp! Jag nyper mig fortfarande i armen, men det verkar onekligen som att det faktiskt stämmer. Jag har fått mig en travhäst! Jag deläger hästen tillsammans med familjen och Rebel som han heter har nu kommit till Jämtland. Han är en sexårig starthäst som kommer från stallet jag jobbade i en del förr. Körde första gången idag och är redan kär i hästen. Så nu försöker jag njuta lite extra.


Rebel Yell Face. E. Raja Mirchi, U. Add a lil Bourbon

Förra veckan hade vi en föreläsning på länk med Mia Riihimäki, som är en veterinär med luftvägar som specialistområde. Det var en mycket intressant föreläsning. Vi fick med oss mycket information, där vissa saker fastnade lite extra. För att ni skall få ett hum om vad det handlade om tänkte jag lista några saker jag tyckte var extra intressant här:

– Stallet= en riskfaktor för luftvägssjukdomar. Ingen häst är anpassad för att leva i ett stall och inget stall är (tillräckligt) anpassat för att hästar skall leva där. Åtminstone inte i jämförelse med livet utomhus (som hästarna ju är skapta för). Det finns mer föroreningar i luften i stall jämfört med luften utomhus och stallventilationen kan inte ventilera ut alla partiklar. Mätningar har gjorts i stall där det uppmäts finnas 50 olika arter av mögel, kvalster och oorganiska komponenter.

-Det tillsammans med ammoniaken som avges i urinen i ströet riskerar att reta hästens luftvägar. Den dammiga luften riskerar att leda till hästar som blir astmatiker (vilket inte är så särskilt ovanligt) som tidigare kallats bronkit och kvickdrag men idag går under benämningen RAO- ”Severe equine Astma. Hos ridhästar leder det ofta till allvarligare fall där hästarna börjar bukandas. Det gör dem för att luftvägarna blir retade och blir så täta att de måste trycka ut luften med bukmuskulaturen. Travhästar får sällan ett så långt sjukdomsförlopp. Istället är det vanligare att de får en ”mild/moderate equine astma”. De får då lindigare symptom som håller i sig. Slutsatsen som går att dra är att lösdrift är det bästa för hästars luftvägar. Är det inte möjligt bör de få  vara ute så mycket som möjligt!

-Ammoniak (från strö) kan reta luftvägarna då de fräter sönder näshåren. Hästens immunförsvar försämras då eftersom flimmerhåren skall fånga upp bakterier och partiklar. Detsamma gäller vid en dålig ventilation, om hästen inandas luft med mycket partiklar eller mögel.

—> En studie har gjorts på fullblod som gick på lösdrift och sedan fick flytta in i stall. De hade aldrig stått i ett stall innan studien. Det tog endast 5 timmar (!) inne i stallmiljö innan de fick bakterier i luftvägarna.

*För hästens luftvägar är torrhö inte att föredra. Mätningar har visat att torrhö som blöts upp 30 min före utfodring ledde till att det innehöll 90% färre partiklar. Hösilage innehåller 70% färre partiklar än torrhö. Hos en ”hosthäst” kan detta förvärra symptomen rejält. Detsamma gäller halm som strömedel.

*Ge grovfodret på marken! Hästens luftstrupe och matstrupe sitter väldigt tätt och när hästen äter sänks det en klaff över luftstrupen, för att det inte skall komma mat i luftstrupen. Om hästen äter från ett hönät/höhäck finns det en risk att klaffen inte stängs igen ordentligt, vilket leder till att partiklar retar luftvägarna. Hästar är inte skapta för att äta med huvudet upprätt utan från marken och detta är ett alltså ett problem som kan undvikas genom att ge all mat på marken (vilket även skonar rygg och nacke från onödigt slitage).

*Kyla= en riskfaktor för luftvägsproblem? Tidigare studier på bland annat draghundar och skidåkare har påvisat kyla som en riskfaktor för luftvägarna. Träningsprov gjordes och redan vid -3 grader fick de problem med luftvägarna. Det behövs mer studier på häst för att kunna dra någon slutsats kring ett eventuellt samband.

*Spolmask- en riskfaktor för luftvägsproblem. Unghästar drabbas i viss utsträckning av detta. Spolmask syns inte alltid i träckprov. De färdas via lungorna och normalt sett utsöndrar de inte sina ägg här, men maskarna kan reta lungorna och speciellt om hästen har mycket mask. Detta kan visa sig genom symptom så som att hästen hostar.

Varför hostar en ”hosthäst”? (Alla dessa är riskfaktorer även hos en ”frisk” häst). Ex:

  • Ofta genetiskt
  • MILJÖ, stallmiljö och utomhusmiljö
  • Äter foder med partiklar/ står på felaktig typ av strö?
  • För hög ammoniakavgivning i luften?
  • Spolmask?
  • Äter hästen från ett hönät?

Många bollar i luften

Och vi lyckas parera mellan den ena uppgiften efter den andra. Det märks att det är en del säckar att knyta ihop i de kurser vi har. Därför är det en del tentor och inlämningsuppgifter framöver. Bland annat har vi två tentor i travkursen, där den ena är ett praktiskt unghäst-körprov och det andra är ett teoretiskt prov på unghäst i form av en hemtenta. Dessutom har vi snart ett ridprov, eftersom ridning ligger med i vår kursplan för tillfället. Nästa vecka skall vi även åka till en veterinärklinik i Sundsvall som heter PH-Vet. Jag, Felicia och Bosse Eklöf skall på återbesök med en av skolhästarna. Vi träffar då veterinär Per Jonsson. Senast vi var där var jag väldigt intresserad av sättet Per jobbar på. Han såg varenda liten rörelse som om han kikade genom ett mikroskop och var verkligen inne på detaljnivå. Hästen vi hade med oss den gången hade en muskelbristning i bakbensmuskulaturen och skötaren fick i hemläxa att massera den muskeln. Per gav även råd kring vilken typ av träning som var lämplig för att träna upp styrkan och återfå rörligheten i benet. Det han rekommenderade då var skritträning samt galoppträning för sadel. Visste du att korset rör sig mer i galopp än i trav? Därför brukar man säga att hästen blir mer lösgjord av galopp. Detsamma gäller skritten där bogarna får en större rörelse och möjliggör en större rörelse av tornutskotten.

Jag red henne ett antal gånger och det var häftigt att få att få känna på skillnaden vid varje träningspass. I början tog hon inte ena galoppen, vilket var den galopp där ytterbenet fick jobba med påskjut, det vill säga benet med muskelbristningen. Efter bara ett par pass kunde hästen gå i båda galopperna och hon ser idag ut som vilken travhäst som helst. Galoppträningen gjorde alltså att hästen som tidigare inte kunde trava symmetriskt överhuvudtaget- plöstligt kunde gå ut och kvala och bli tvåa i sitt livs första start! Häftigt tycker jag. Underskatta aldrig ridträning… Just galoppträningen är även bra för att det försvårar för hästen att fuska med tekniken. I körningen med travhästar kan det vara svårt att få hästarna att springa rakt. Då får man ofta ta till med diverse utrustning, exempelvis murphy-bländare eller dylikt. Det kan maskera problemet, men inte nödvändigtvis lösa det. Vid galoppträning av en häst med liknande fysik kommer hästen troligtvis inte vilja ta ena galoppen. Av den orsak att den är svagare på det ytterbenet. Vid träning i intervallform i galopp kommer hästen, om den jobbas lika mycket i båda varven, att bli jämnstark. En sådan häst kommer bli mer symmetrisk i sin kropp och chansen att hästen springer rakt även i trav för vagn är stor. Dessutom kommer lungorna tvingas pressa ut mer luft per språng jämfört om hästen tar ett travsteg eftersom rörelsen i galopp blir förlängd. Det kan innebära att en häst som vanligtvis orkar sex intervaller i trav för vagn bara orkar hälften av de intervallerna vid ett galoppjobb. Du kan alltså få ut maximal träning på hälften av träningsmängden, smart va? Min förhoppning är att jag i framtiden kommer kunna använda mig mer av galoppträning i min träning av travhästar. Dessutom tycker hästarna att det är riktigt kul! Win win. Dock kan det vara lämpligt att rida intervallerna i backe, då det är enklare att få galopp.

Jag och Soltuns Kosmos till vänster och Tamara och Citabell till höger

Ett sätt att undersöka symmetrier hos en häst är att använda sig av lameness locator. Det är en manick som via sensorer mäter hästars assymetrier vid rörelse. Den är framtagen för att möjliggöra ett mer exakt värde och för att kunna hålla ett vetenskapligt perspektiv. Det blir som ett ”svart på vitt-svar”. När vi fick introducerat lameness locatorn för oss fick vi se olika videos på hästar som sprang på en löpargång, sedan skulle vi gissa var den var halt. Det blev många olika svar och tyckanden. Vi fick sedan höra att samma videos hade visats för ett antal verksamma veterinärer och även bland dem hade det kommit väldigt olika svar kring vilket ben det var problem med. Därför kan lameness-locatorn vara bra för att se var en eventuell hälta finns. Det fästs tre sensorer, en på korset, en på huvudet och en på höger framben. Sedan springer man med hästen på en löpargång och maskinen läser då av rörelsemönstret.

Chuck

Vi testade denna maskin på min passhäst Chucklehead bland annat. Den visade då att han hade en assymetri på diagonalen mellan vänster bakben och höger framben. Det var ett väldigt intressant fynd då det stämmer exakt med hur han är att köra. Blir han trött så börjar han dra vänster bakben. Han har även ett ”spattigt” (läs ryckigt) steg på vänster bakben. Jag har trott att det var vänster bakben som var huvudproblemet, men eftersom det är diagonalen till höger framben får jag tänka om. Om en assymetri syns på en diagonal så är det ett problem som startat fram. Det vill säga i Chuck´s fall så startade hans assymetri med hans högra framben (kanske ett framknä) primärt och sedan syns den sekundära ”hältan” (dock var ju inte han halt) i motsatt bakben. Denna diagonal- höger fram/vänsterbak, är vanlig hos dagens travare. Exakt varför vet man inte.

För att få chucklehead mer symmetrisk skall jag testa att longera med ett så kallat equi-band. Det sägs kunna göra hästarna mer jämna och jag tyckte mig redan se en skillnad i hans rörelser på volt med det bandet. Fortsättning följer.

Fuxar i överflöd

Om det är något som jag älskar så är det just fuxar. Älskar! Har alltid haft en kärlek till denna vackra färg. I Frankrike var det mycket vanligare med fuxar än vad det är här i Sverige. Så måste ju visa er några fina franska killar, varsegod:

Mina två islandshästar var också fuxar (såklart)!

Äntligen helg

Om det är något som jag känner en passionerad kärlek till så är det helgerna. Finns inget bättre än att ha sovmorgon, äta go-frulle, se på film och bara mysa. För oss som studerar på hippologprogrammet kan en helg också innebära körning av våra passhästar. Det känns bra för mig, som ännu inte har skaffat mig en egen häst. Sköthästen jag hade förra året blev som min egna häst, vilket är roligt. Du som funderar på att plugga till hippolog behöver alltså inte känna dig utanför för att du inte tar med dig en häst hit till Wången. Oavsett om man har häst eller inte så finns lika bra möjligheter att utvecklas. Just denna helgen är det dock skönt att ”slippa” hästarna lite. Jag är behöver få slippa vara i stallet ibland, så man får längta lite efter hästarna. Enligt mig handlar det inte om att man är ointresserad, utan snarare får en andningspaus ibland. Så denna helg har bestått av just det. I fredags var det även lite haloween-firande. Det var roligt! Igår gjorde jag och Felicia (som pluggar tillsammans med mig på trav-programmet) egengjord sushi, så mys. Våran tredje ”travis” här på hippologprogrammet (resten studerar islandshäst) är Tamara, som just nu har praktik. Tamara pluggar sista året och har fått stipendium till Frankrike! Hon är nu i Normandie, ute på landet, där hon kör häst hela dagarna. De som går sista året på hippologen kan söka stipendium till utlandsstudier. Får se om jag söker det nästa år. Tamara har ju betydligt varmare väder än oss just nu, så lite sugen blir man ju…

Idag åkte sopborsten fram, då vet man att det är vinter…

Jag har faktiskt redan haft praktik i Frankrike. Det var när jag studerade folkhögskoleprogrammet på Wången- hästskötarkursen, som jag fick stipendium till Frankrike. Jag åkte med en kompis som också gick samma kurs. Vi hamnade hos en holländare som heter Ron Kuiper. Vi var i östra Frankrike, i Grosbois. Det var paradiset för den travintresserade. Anläggningen bestod av borgar och ett stort vackert slott. Det fanns banor samt milslånga skogsvägar, med rakbanor i samband med dessa. Det hela var otroligt påkostat och det var häftigt att se. Det var som en egen by, som enbart bestod av travfolk. Hos Ron trivdes vi bra och jag blev kvar två veckor längre än vad som var tänkt. När tvåveckors-praktiken var klar stannade jag kvar och jobbade i ytterligare två veckor. . Ron var ett fint föredöme för travsporten. Under min månad hos honom hörde jag honom aldrig ens höja rösten mot en häst. Då deras hästar var behandlade med en fin respekt behövdes det heller inte. Ibland kunde man se honom stå och kela med hästarna på kvällarna (lägenheterna samt hans hus var i anslutning till stallet. Det märktes att han tyckte mycket om sina hästar. Alla hästar var harmoniska och fina. Väldigt häftiga och köra också. Jag kan verkligen rekommendera Ron som praktikvärd! Vem vet, kanske jag söker stipendium och ev åker till någon Fransk tränare nästa år? Lite avundsjuk på Tamara är jag allt!

Slottet på Grosbois

På tal om hästskötarkursen så kan jag rekommendera den med! Jag läste den kursen för att få känna in stämningen på Wången. Jag funderade redan då på hippologprogrammet. Det blev ett bra sätt att känna om jag skulle trivas på Wången och det gav mersmak! När jag gick hästskötarkursen hade jag inte så stor erfarenhet av travhästar. Jag rekommenderar därför att du som funderar på att plugga till hippolog arbetar en period som hästskötare, för att få erfarenhet kring branschen. Jag kan ändå villigt erkänna att jag med fördel borde jobbat mer hos någon annan tränare innan jag sökte, men som tur är har vi ju en hel del praktik. Dessutom skall man ju jobba sen resten av livet, så kanske jobbar en liten sväng till som hästskötare.

Chuck, min passhäst för tillfället

Vi som pluggar här på travprogrammet får ju faktiskt även möjlighet att i stort sett ensamma ansvara över våra passhästar. Det förbereder inför rollen som tränare (om man är intresserad av det). Jag har just nu Chucklehead som sköthäst. Felicia har Iwalu som sköthäst och så delar vi på ettåringen Definitely. Chuck är en häftig häst att träna, så otroligt cool. Han är två år gammal och joggar 1,45 i backen (kändes som 3-min tempo). Det är med andra ord en sådan häst man behöver ha klocka med när man tränar hehe. Rex, som jag hade förra året kunde sitt 1,50 tempo utantill så det var bara att släppa på honom (sen var ju han rätt så bekväm). Blir kul att se honom när han tar i på riktigt. Tror det finns mycket kapacitet i den hästen. Det enda man får passa sig för är att träna på för tufft nu när han precis fått på sig brodden, så han inte börjar springa snett och blir lite knackig. Förhoppningsvis går det att anmäla honom till lopp redan som treåring.

Min och Felicias gemensamma passhäst Definitely

Definitely börjar komma igång, hon är en brud med mycket attityd.

Hej mitt vinterland

Förra veckan hade gymnasiet höstlov och i samband med detta kom vintern på besök. Vi får väl se om den är här för att stanna. Hela förra (och denna) vecka har det varit mestadels minusgrader och snö. I helgen var det -15 grader på natten… Snart kommer kylan och med den det galet vackra vyerna som blir över Wången. Längtar (men inte till kylan hehe). Detsamma gällde vissa av oss som studerar på hippologprogrammet, som flydde Alsen denna vecka. Jag motstod dock min hemlängtan och tjänade lite pengar här på skolan istället. Det blev alltså en veckas jobb med skolhästarna. Veckan bestod tyvärr inte av så mycket körning, då de flesta hästarna gick utan brodd. Stalljobbet var skönt att få göra igen, då jag saknat att få jobba med kroppen som förr. Det känns att kroppen inte är van. Nu när dagarna som arbetare är slut kom verkligheten tillbaka. Nu är det återigen plugg och en hel del roliga projekt på gång. Dags att ta sig i kragen och få saker gjorda med andra ord! Men först behövs det nog lite sömn… Och kaffe… Och en positiv attityd, hehe.

Undrar vad mina djungelväxter tycker om detta väder…
En vacker soluppgång häromdagen

Jag hade bara en lektion föregående vecka, en föreläsning med en intressant och kunnig professor vid namn Lars Roepstorff. Ämnet var underlag vid träning/tävling. Vi fick ta del av forskning kring underlag och hur mätningar av underlag utförs på tävling. Lars gick även igenom hur hovmekanismen ser ut och hur benets landning sker på olika underlag samt med brodd. Vad är ett bra underlag? Enligt Lars finns det inga dåliga underlag, bara dåliga sätt att använda dem. Vidare betonar han att underlag kopplat till hästsport är ett ämne som har en liten forskningsgrund. Den mesta vetenskap som finns är studier gjorda på galopphästar.

Visste du att en travhäst som springer i högre fart får en belastning på hoven med en vikt på upp till ett ton? Varje hov får alltså, tack vare g-krafterna som sker vid högre hastighet, upp till ett ton vikt vid varje istättning i marken. Med detta i beaktning blir faktorer så som hovkvalitet, hovbeslag, underlag och träningsform (samt en bra hovslagare!) viktiga för att hästen skall kunna prestera. Lars hade flera bra metaforer kring detta, bland annat när maxbelastning kom på tal. Då sade han att ”ju fortare vi kör bilen, desto hårdare blir smällen”. Ett bra ledord att ha i bakhuvudet. Vad är då viktigt för att få en sund och hållbar häst? Lars förklarar vidare problematiken kring ensidig träning. Det är en stor riskfaktor för skador, framförallt när det kommer till skador i senor, leder och ligament. Ensidig träning är en risk för skador för att en viss träning belastar fibrer i exempelvis en sena. Det i sig är inte ett problem om hästen får träna på ett annat vis nästa träningspass, så att andra muskelfibrer samt leder/senor aktiveras och belastas. Vid ensidig träning kommer samma (i detta exempel) sen-fibrer brytas ned, vilket i ett längre förlopp skapar en skada av en vävnad. Plötsligt går hästen sönder och senskadan hästen dragit på sig kom helt plöstligt. Eller? I många fall är det faktiskt ett resultat av ett långt förlopp, där nedbrytning av samma fibrer skapar en skada i vänvadsstrukturer som till slut ger vika.

Träning med brodd är en riskfaktor för skador. Hovmekanismen sker inte helt som den är skapt för. Dessutom bromsas kotleden upp tidigare med brodd än utan, vilket leder till att glidfasen får ett snabbare uppbrott. I och med att kotleden bromsas upp kommer även skenan bromsas och då dennna fäster in i carpus (framknä) sker en påverkan även här. I högre farter kan denna process leda till en överextension i carpus, vilket kan leda till skleros- förändring i kotben. Överextensionen kan även leda till att carpus småben skadas och en liten skelettdel lossnar, vilket leder till så kallad chipfraktur.

Broddens absoluta motpol, barfotakörning- bra eller dåligt? Lars betonar att alla hästar inte är lämpliga att köra barfota vid tävling, då det krävs en ordentlig sula samt ett lämpligt underlag. Däremot berättade han om ett projekt han varit med och drivit, som visade på positiva effekter av barfotakörning. Trycket på strålen är väsentlig för hovmekanismen. I samband med detta konstaterande upptäckte de även att bland annat vid överrullningen (från att trakten sattes i marken, tills tån lyft) blev det en kontraktion av trakterna hos den osokodda hoven. På skodd hov försvann denna mekanismen!

Även ytterligare saker som man själv aldrig funderat kring, utan bara tagit för givet, togs upp. Så som varför vi har dosering på travbanor. Detta beror på att de distala (nedre) lederna är gångjärnsleder- dessa kan inte vinklas i sidled. Vid svängar krävs det därför dosering. Självklart men ändå inte. Intressant. Vid mätningar används en mekanisk ”hov”, som pressas ned i underlaget med en kraft av ett ton. Syftet med det är att se svikten. Detta sker vid större hopptävlingar, för att uppträtthålla ett underlag som ger hästen den svikt som krävs för att kunna hoppa höga höjder. Måste alla ha det dyraste OS-underlaget? Nej, inte nödvändigtvis. Det går att få till ett bra underlag även med mindre resurser. Det går att få de flesta banor att ha bra egenskaper om man sköter de på rätt sätt. Varje bana kräver en egen underhållsplan. Enkla ”regler” att följa är att anpassa fart och belastning utefter underlag. Det är okej att rida på ett ojämnt underlag, men det innebär att hovens belastning inte är optimal vid annat än låg fart. Vid en högre fart krävs det ett jämnt (enhetligt) underlag, annars är skaderisken hög, då hoven inte kan kompensera för det ojämna underlaget.

Avslutningsvis diskuterade vi farter och skaderisker. Lars betonade att det faktiskt går att göra banor där galopphästar springer ännu snabbare (upp till 90 km/timme). Men detta skulle leda till en större skaderisk! Intressant att få med lite etik i det hela tycker jag. Överlag var det en intressant lektion! Det är lyx att få plugga på hippologprogrammet och lära oss så mycket från experter. Få förunnat.