Vasa du nu?

Av Daniel Lundberg, redaktör Forskarbloggen

En vetenskapsnyhet når ut

Det har väl inte undgått någon att verkligheten har hunnit ikapp det bärgade regalskeppet Vasa. Trävirket som hann med att ligga 333 år på botten av Stockholms hamn har utstått kemiska angrepp under en längre tid, något som givetvis studerats i detalj. Fredagen 26 september läggs ytterligare ett arbete till handlingarna då Gunnar Almkvist försvarar sin avhandling [1], kl. 10.15 i sal L i Undervisningshuset på Ultuna. För att inte gå händelserna i förväg tänkte jag inte diskutera innehållet i avhandlingen, utan överlåter detta till Gunnar. Istället tänkte jag ta tillfället i akt att kommentera den mediala uppmärksamheten som hans arbete fått för när det gäller Vasa då är alla intresserade! Nyheten dök upp inte bara på SLU:s hemsida med extra tilltagen plats igår [2], utan rapporterades även av Upsala Nya Tidning (UNT) samma dag [3]. Detta citerades av SVT Text under natten [3], samtidigt som Vetenskapsradion i P1 sände en skjutjärnsintervju med Gunnar morgonen efter [4]. Även Dagens Nyheter (DN) hade en kvartssida med nyheten imorse [5a] och listan fortsätter säkert att växa långt efter det att jag stannat till här.

Texternas variation

Texten som står att finna på SLU:s hemsida är, som sig bör, ett utförligt grunddokument. Avhandlingens innehåll gås igenom på ett korrekt sätt och tillhandahåller allt en utomstående journalist behöver för att bilda sig en mycket god uppfattning av problemställningen och kemin som avhandlingen bygger på. Även UNT:s rapportering håller hög kvalitet, kanske främst för att den bygger på det SLU skriver, och även en kort intervju med Gunnar. Det finns egentligen inget att klaga på SVT Texts version heller, då den tillåtna textmassan i detta format är ytterst begränsad. Vetenskapsradion ger en kort bakgrund och hinner även de med att få tag på Sveriges mest eftertraktade doktorand (i alla fall denna vecka)! Om man tänker på att radio är ett bildlöst medium gör de också hyfsat bra ifrån sig. DN går sin egen väg står ut i sammanhanget och då menar jag inte bara genom praktrubriken Järn äter upp ”Vasa”,utan även för att kemiskt sett slarva mest med språket.

Kemins plats i svenska språket
Inom ämnet kemi,i synnerhet inom det oorganiska området, är det nämligen en väldigt stor skillnad på järn (som är ett grundämne) och järnjoner (som inte är det!). Detsamma gäller naturligtvis för texternas svavel och svavelföreningar, men då även elementärt svavel hittats i träproverna kan man med rätta säga just svavel ibland. Dessutom händer det, i ledigt tal, att man säger lite slarvigt "järn" och "svavel" för att täcka in alla tänkbara former, men i ett mer utbroderat vetenskapligt sammanhang bör man nog hålla isär begreppen eller åtminstone skriva om orden så att de blir mer korrekta (exempelvis ”järnföreningar”). Denna noggrannhet syns tydligt i SLU-texten och de gånger som järn och svavel nämns görs detta i huvudsak i rätt mening eller i en förklaring av problemet. Samma goda språk återfinns i UNT:s text, men detta är kanske en naturligt följd då den bygger på den SLU publicerat. Den kraftigt nedkortade texten på SVT Text är svår att bedöma då den är så pass kort men får i alla fall godkänt, för att sammanfatta en avhandling på en ynka text-tv-sida är ingen lätt uppgift! Vetenskapsradion är aningen mer slarvig i sin rapportering och avslutar sin nyhet med den lagom förvirrande slutsatsen: ”Järnet som orsakar den allvarligaste nedbrytningen kommer från sönderrostade bultar och kanonkulor.” Den konstigaste versionen av nyheten står DN för. Kanske är det den effektsökande rubriken som gör att jag reagerar så kraftigt, för inte behöver man citattecken för ett skeppsnamn? Det visar sig, till min förvåning, att Typografisk handbok ger DN rätt [6], men jag finner senare att Svenska skrivregler även sträcker ut en hand till oss oliktänkande [7]. Det är väl knappast risk för att vi förväxlar skeppet med staden med samma namn. Jag hade nämligen hellre sett Vasa i kursiv stil, men jag antar att tidningens sanserif inte gör sig bra svagt lutad. Och om man envisas med att ha citattecken, hade de då inte passat bättre runt ”äter upp”? Eller runt ”Järn” om vi skall vara kemiskt petiga! Nästan hela artikeln är uppbyggd runt en intervju och går inte in på resultaten i direkt detalj, utan mer hur forskningen gått till. Den tryckta artikeln känns rumphuggen och förklaringen får man på nätet som erbjuder en något längre och därmed bättre version [5b]. Båda versionerna skriver dock ”ph-värdet” där man nog med säkerhet menar ”pH-värdet”.

Slutkommentar
Visst är det svårt att hålla koll på begreppen, men det är fullt möjligt i synnerhet om det finns tillräckligt med utrymme. Som vanligt är det kanske huvudsaken att budskapet når fram, men om man kan göra det på ett korrekt sätt, finns det då någon anledning att inte göra det? Det ska sägas att Gunnar citeras i många av tidningstexterna, men om citaten stämmer med det han verkligen sade kan nog bara han svara på själv. I radiointervjun hör vi dock honom säga ”att järn har de här egenskaperna”, vilket i min mening är ett korrekt sätt att använda ordet järn. Gunnar och andra kemister vet ju skillnaden på järn och järnjoner, vare sig de sistnämnda är två- eller trevärda. Efter fredagens presentation tror jag att alla andra intresserade vet det också eller vad säger du, Gunnar? Jag vet ju att din avhandling har en mycket bättre sjöduglighet än skeppet den handlar om.

Fotnot: Huruvida skeppet här nedan skall kallas Vasa eller inte står beskrivet med önskvärd tydlighet bland Hexmasters faktoider [9]. Den mest drastiska av kommentarer i Vasa-sammanhang stod guiden till Stockholm som medföljde SAS’ ombordtidning Scanorama för ett par år sedan: ”So go see her before she crumbles.” (sic!) [8]

Vasa






Vasa – fortfarande i hetluften

Referenser:

[1] Almkvist, G. (2008), The Chemistry of the Vasa – Iron, Acids and Degradation, Acta Universitatis Agriculturae Sueciae 2008:57, Uppsala (pdf-version, 4 MB)

[2] ”Det är järn som orsakar nedbrytning av trä i Vasaskeppet”, SLU, 23 september 2008

[3] ”Järnet hotar Vasa”, Upsala Nya Tidning, 23 september 2008

[4] ”Svavlet skyddar regalskeppet Vasa” Vetenskapsradion (med länk till nyhetsprogrammet), 24 september 2008

[5] a och b) ”Järn äter upp ’Vasa’”, DN, 24 september 2008

[6] Hellmark, C. (2000), Typografisk handbok, Stockholm (s. 68f: ”Citationstecken används också för att markera … fartygsnamn: ’Titanic’, M/S ’Gripsholm’”)

[7] Santesson, S. [red.] (2002), Svenska skrivregler, Stockholm (s. 170: ”’Carl Philip’ väntas till Drottningholm vid 7-tiden.” och s. 173: ”’Vasas’ bärgning, ’yuppier’ (om orden över huvud taget skall skrivas med citattecken)”)

[8] Larsson, P. & Hincks R. [red.] (2004), Scanorama’s guide to Stockholm, Stockholm

[9] Regalskeppet Vasa, Hexmasters faktoider – försanthållna osanningar, halvsanningar och missuppfattningar

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , intressant

This entry was posted in Daniel Lundberg, en forskares vardag, kemi, SLU, språkbruk. Bookmark the permalink.

2 Responses to Vasa du nu?

  1. Jag störde mig också på det här med citattecken runt ”Vasa” men inte runt ”äter upp” i DN:s rubrik – jag hade nog gjort det motsatta valet.
    Men om man nu får vara lite full i sjutton och fråga: – ska man tolka din slutkommentar som att du anser att det är korrekt att använda ”järn” istället för ”järnjoner” så länge man är kemist och förstår skillnaden – men att det inte är OK för journalister?

  2. Daniel Lundberg says:

    Nej, jag menade att Gunnar överbryggar problematiken (och okunskapen?) genom att lägga till ”att järn har de här egenskaperna. Jag tolkade hans ordval som en snäll rättning på vetenskapsjournalistens fråga som vi tyvärr aldrig fick höra, men jag antar att den innehöll ordet järn. Egenskaperna är således möjligheten att bilda joner som kan byta oxidationstal på de sätt de gör!