Varför Greenpeace älskar att hata GMO

Av Jens Sundström Inst för växtbiologi och skogsgenetik, SLU i Uppsala

Sara Ahnborg rapporterar i tisdagens Göteborgsposten om Greenpeace krav på märkning av ägg, mjölk och kött från djur som fått foder från genmodifierade grödor. Man kan fråga sig varför? Inte varför man skriver om det i Göteborgsposten utan varför miljörörelsen med Greenpeace i spetsen driver just GMO frågan.

För ett par år sedan pekade Lennart Daléus, Greenpeace ledare här i Sverige, ut klimatfrågan och GMO problematiken som de två största hoten mot miljön. I det första fallet står han i det närmaste oemotsagd, alla, inklusive George W. Buch håller ju numera med om att klimatfrågan är viktig och att vi gemensamt måste agera, frågan är bara hur? Jag tror väldigt få tanker: Jag sätter in pengar på Greenpeace postgirokonto så löser sig nog klimatfrågan.

För Greenpeace återstår därför frågan om GMO vilken ju har många av de kvaliteer en rörelse söker efter när man ska driva en symbolfråga.

• Man kan lätt anlägga ett vi/dom perspektiv på frågan: Vi-stackars intet ont anade konsumenter/ Dom -elaka amerikanska storföretag.

• GMO är en komplicerad fråga som med fördel förenklas: These plants contain genes and genes are known to cause cancer.

• Genetisk modifiering kan lätt utmålas som någonting onaturligt: Rörelsen använder helst ordet manipulering för att ge en negativ klang åt tekniken.

Problemet är bara att gentekniken egentligen inte är något reellt miljöhot. Tvärtom har tekniken inneburit att man kunnat byta ut högtoxiska och beständiga bekämpningsmedel mot betydligt mer skonsamma alternativ som tvärt emot vad Greenpeace hävdar inte ger någon långsiktig påverkan på markens mikroorganismer (ref 1-8), Odling av Bt-bomull har som tidigare rapporterats om här på forskarbloggen (inlägg den 1/9-06) inneburit en avsevärt förbättring i arbetsmiljön för Kinas bomullsbönder och de facto bidragit till att minska antalet arbetsrelaterade olyckor och dödsfall.

Visst, det finns miljöproblem som är knutna till stordrift inom jordbruket, men det är en annan fråga. En fråga som Greenpeace valt att inte engagera sig i. Tvärt om riktar man in sina insatser mot den teknik som skulle kunna betyda mest för att minska jordbrukets skadeverkningar på miljön. Så om det inte är miljöfrågan som driver en rörelse som Greenpeace antar jag att det är omsorgen om den egna kassan: Bättre att skrämma upp europas konsumenter med något påstått farligt-onaturligt som är lätt att förenkla, än att ge sig i kast med verkliga miljöproblem som ofta är komplexa och därför inte låter sig beskrivas i svartvita termer. Det är därför som Greenpeace driver kravet på märkning av produkter från djur uppfödda på sojamjöl från länder som Argentina. I artikeln i Göteborgsposten framgår att EU:s kommissionär för folkhälsa,Markos Kyprianou,ska låta göra en bedömning av Greenpeace krav och se om de är vetenskapligt motiverade. Greenpeace är inte oväntat kritiska till denna granskning av deras argument, och jag kan förstå varför.

När jag gick i gymnasiet brann jag för miljön och ville inget hellre än att i framtiden kämpa för en bättre miljö. Jag var stödmedlem av Greenpeace och 50 av de 480 kronor i månaden man då fick i studiebidrag gick till Geenpeace kamp; mot säldöden. Men för att kunna göra en verklig insats beslöt jag för att utbilda mig inom områdena miljökemi och biologi. När jag nu efter dryga 15 års universitets, doktorand och postdoktorala studier äntligen har tillräckligt med kunskap finner jag, ironiskt nog, att bland det bästa jag kan göra för miljön är att argumentera mot Greenpeace i organisationens huvudfråga.

1. Biederbeck, V.O., C.A. Campbell, and H.J. Hunter.  1997.  Tillage effects on soil microbial and biochemical characteristics in a fallow-wheat rotation in a dark brown soil.  Can. J. Soil Sci. 77: 309-316.
2. Felsot, A.S.  2000.  Herbicide tolerant genes, Part 4: Withering wildlife?  Agric. & Environ News, No. 178.  http://www.aenews.wsu.edu/Feb01AENews/Feb01AENews.htm
3. Giesy, J.P., S. Dobson, and K.R. Solomon.  2000.  Ecotoxicological risk assessment for Roundup herbicide.  Rev. Environ. Contam. Toxicol. 167: 35-120. 
4. Haney, R.L., S.A. Senseman, and F.M. Hons.  2002. Effect of Roundup Ultra on microbial activity and biomass from selected soils.  J. Environ. Qual.  31(3): 730-735.
5. Haney, R.L., S.A. Senseman, F.M. Hons, and D.A. Zuberer.  2000.  Effect of glyphosate on soil microbial activity and biomass.  Weed Science. 48:89-93.
6. Hart, MR and P.C. Brookes.  1996.  Soil microbial biomass and mineralization of soil organic matter after 19 years of cumulative field applications of pesticides.  Soil Biol. Biochem. 28: 1641-1649.
7. Sullivan, D.S. and T.P. Sullivan.  2000.   Non-target impacts of the herbicide glyphosate:  A compendium of references and abstracts. 5th Edition.  Applied Mammal Research Institute, Summerland, British Columbia, Canada.
8. World Health Organization. 1994.  Glyphosate.  Environmental Health Criteria 159. Geneva, Switzerland

Andra bloggar om: , , , ,

This entry was posted in GMO, Jens Sundström. Bookmark the permalink.

55 Responses to Varför Greenpeace älskar att hata GMO

  1. caridon says:

    Om Genmodifierade grödor nu är så säkra och ger sådana fördelar.
    Varför är det så hemsk att MÄRKA varorna ??
    Det enda det leder till är att mäniskor själva får välja.
    eller är du av åsikten att konsumenterna inte vet och att du därför ska få bestämma för dem ??
    /C

  2. Jens Sundström says:

    Jag tar i artikeln inte ställning för eller emot märkning, jag försöker bara förklara varför jag tror att Greenpeace driver frågan om märkning. Jag tror däremot att begreppet GMO i nuläget är behäftat med så mycket vilseledande information och osaklig propaganda från organisationer liknande Greenpeace att konsumenter omöjligt kan göra ett informerat val, om nu en märkning skulle genomföras.
    /Jens

  3. caridon says:

    Om man läser ditt inlägg så märker man ganska tydligt att du tar stälning MOT greenpeace. Inte i ord men väl i val av värdeladdade ord och språkbruk. (iallafall enligt min tolkning)
    /C

  4. "lill-jens" says:

    Tja… Jens har rätt i att GMO-frågan varit infekterad med en hel hög med osaklig argumentation som gör att ”vanligt folk” (baserat på kommentarer och frågor från släkt och gamla vänner) har en ogrundad rädsla för tekniken i sig. Detta kan endast bero på den aggressiva vilseledningskampanjen som skett från s.k. ”miljöorganisationer”. Ett lysande exempel på sådan retorik är http://www.dhmo.org. Borde DHMO förbjudas som tillsats i mat? Borde DHMO förbjudas som rengöringsmedel?

  5. Sten Stymne says:

    Som miljökämpe och växtbiotekniker känns det som jag vill gråta blod när jag tänker på GMO debatten. Istället för att opponera sig mot de breda växtbiotekniska patent som beviljats ett fåtal multinationella företag (f.a. Monsanto) så har istället tekniken som sådan misstänkliggjorts av miljöorganisationerna. Följderna kan man se nu. En nära nog monopoliserad GMO marknad med i stort sett endast två (!) egenskaper och som bara är introducerade i dominerande grödor. Nischegenskaper, nischgrödor och utveckling av GM-växter på universitet och i små och medelstora företag kan man glömma. Monsanto jublar nog också över den dyra regulatoriska processen för marknadsgodkännande (ca 150 miljoner kronor för varje ”event”) som effektivt utestänger de mindre aktörerna. Vilket ansvar känner miljörörelsen för denna utveckling?

  6. Jens Sundström says:

    Till C:
    Jag har inget emot organisationen Greenpeace som sådan. Jag ifrågasätter däremot det val av symbolfråga som Greenpeace har gjort främst därför att det tar bort fokus från de verkliga miljöproblem som jordbruket är behäftat med. Jag tror dessutom att GMO skulle kunna vara en del av lösningen på många av dessa problem.
    /Jens Sundström

  7. "lill-jens" says:

    Approppå märkning så är jag i princip inte mot märkning som sådan – om det finns ett konsumentintresse för det.
    PROBLEMET dock med att märka varor som innehåller GMO är att ALLA konsumenter tvingas betala för dyra (och onödiga) kontroller av livsmedlen.
    Mer rättvist vore att införa en frivillig märkning för GMO-fritt. På så sätt kan de konsumenter som vill köpa GMO-fritt göra så men får då själva stå för merkostnaderna medan övriga konsumenter (de likgiltiga och de GMO-positiva) kan köpa varor till normalpris. I en sådan frivillig märkning kan även GMO i flera led kontrolleras (t.ex. i djurfoder) så som Greenpeace m.fl. önskar.

  8. Eric says:

    Jag tycker att det är intressant och aningens beklämmande hur organisationer som säger sig kämpa för en sak riktar fokus på något sådant på det här sättet.
    Bedrägligt.
    Jag vill inte ens tänka på hur mitt liv som diabetiker hade varit om jag varit tvungen att injicera svininsulin istället för humant insulin från transgena bakterier.
    Kanske finns det en viss fara med GMO och ekosystem som inte är anpassade efter dessa, men det argumentet faller ju på att ekosystemen allt som oftast är rubbade redan innan GMO.

  9. Är den här bloggen en officiell del av SLU?
    Vem är du och har du någonsin tagit emot forskningspengar från industrier eller organisationer som är på något sätt kopplade till industrier som har intressen i GMO?
    Har du tagit emot någon som helst ersättning för något annat av samma sfär?
    Samma frågor gällande svenskt näringsliv.

  10. "lill-jens" says:

    * Ja denna blogg är officiellt ett ställe för forskare vid SLU att tycka och ge (vetenskapligt grundad) kritik på saker som sker i samhällsdebatten.
    * Ingen av oss som använder transgena växter i vår forskning har tagit emot pengar från ”industrier som har intressen i GMO” – Eftersom pengar är något som är en konstant bristvara inom universiteten så skulle det ju vara trevligt om det fanns en massa pengar från näringslivet att tillgå…. I huvudsak är vi finansierade via forskningsråden som i huvudsak är skattepengar som delas ut i konkurrens mellan forskare (se hur hård verkligheten är för en forskare vid universiteten i de nya inläggen kring ”future faculty”)
    * Svenskt näringsliv??? Vilket intresse skulle de ha att ge oss pengar? (om de vill det så skulle det också vara trevligt)

  11. Jens Sundström says:

    Till Banalblogg:
    Forskarbloggen är knuten till SLU och öppen för forskare som är verksamma vid SLU eller har anknytning till SLUs verksamhetsområden. Avsikten med bloggen är att underlätta för forskare att på ett vetenskapligt väl underbyggt sätt delta i den allmänna debatten. I Sverige har vi en s.k. fri forskning vilket innebär att forskare fritt kan uttala sig inom sina ämnesområden utan att det i förväg ska godkännas av vare sig universitetsledning eller regering. Forskarnas oberoende garanteras också av att forskningsanslag erhålles från forskningråd eller stiftelser efter ett ansökningsförfarande som sker i konkurrens med andra forskare, detta gäller även de anslag jag erhållit.
    Eftersom vi i Sverige inte längre har någon industriell växtförädling eller agrar bioteknikindustri finns inte de möjligheter till extern finansiering som du efterfrågar.
    /Jens Sundström, Fo.Ass. vid Inst. för växtbiologi och skogsgenetik, SLU i Uppsala

  12. Lennart says:

    Vi på Greenpeace känner att det är läge för oss att reda ut en del missförstånd som uppstått. Det är vanligt när en tredje – utomstående – aktör lägger orden i munnen på oss… Greenpeace är inte emot gentekniken som sådan, när den sker under kontrollerade former i ett laboratorium, och t.ex. tillverkar humant insulin från transgena bakterier. Det vi motsätter oss är utsläpp av genetisk modifierade organismer, GMO, i naturen. Det finns flera goda skäl till det och det har självklart att göra med den miljöfara det innebär, inget annat. De kan tränga undan naturliga arter, överföra sina gener eller skapa nya korsningar med okända egenskaper. Det finns inget försvar för att förvandla naturen till ett genetiskt experiment. Vi hävdar dock att detta inte på något vis är en enkel problematik, utan tvärtom är en väldigt komplex fråga på grund av komplexiteten i ekosystemen.
    Jens Sundström ställer sig frågande till varför vi kräver märkning av alla produkter där GMO funnits med någonstans i livsmedelskedjan. Vi tycker inte alls att det är ett konstigt krav och det gör inte heller en miljon EU-medborgare, som kräver att EU märker ägg, mjölk och kött från djur som har ätit genmodifierat foder. Det handlar om rätten till information. Precis som konsumenterna kan välja att köpa ekologiskt och Rättvisemärkt, borde de ha rätt att göra ett etiskt ställningstagande och välja GMO-fritt. Det finns ingen forskning som tyder på att det skulle innebära några hälsorisker för människor att äta kött från djur som fötts upp med genmodifierat foder. Däremot tyder den senaste forskningen på att djuren påverkas av genfodret. Dessutom innebär odling av GMO risker för jordens ekosystem oavsett om de sedan används som mat eller foder.
    Det finns idag långt ifrån tillräcklig forskning om vad som händer när GMO släpps ut i naturen eller hur människor och djur som äter GMO påverkas i längden. Därför kräver Greenpeace att Sverige och resten av världen tillämpar försiktighetsprincipen. Principen finns inskriven i Konventionen om biologisk mångfald (det internationella avtal som reglerar handel med genmodifierade organismer) och har skrivits under av över 170 länder, bland annat Sverige. Flera av EU:s medlemsländer har idag nationella förbud mot olika genmodifierade majs- och rapssorter, eftersom länderna har gjort bedömningen att grödorna i fråga innebär risker för miljön och för människors hälsa. Märkligt nog har Sverige, med stöd av Jordbruksverket, konsekvent röstat för godkännandet av nya genmodifierade grödor och inte en enda gång stött de EU-länder som vill ha nationella förbud. Nästa vecka röstar EU-länderna om Ungern ska få behålla sitt förbud mot en genmodifierad majssort. Förra gången frågan var uppe till omröstning försökte en liten minoritet, däribland Sverige, tvinga på Österrike en genmodifierad gröda landet inte ville ha. 20 av 25 EU-länder gav Österrike sitt stöd medan ett land la ned sin röst. Greenpeace är alltså inte den enda som ser stora risker med GMO och vill ha ett förbud mot utsläpp av GMO i naturen, så länge vi inte vet mer om konsekvenserna.

  13. Jens Sundström says:

    Lennart Daléus hävdar att Greenpeace inte är mot gentekniken som sådan, den informationen får man också om man går in på Greenpeaces hemsida. Men om man ser till organisationens handlingar så framstår det, för mig, som en läpparnas bekännelse.
    Ett exempel på detta är kravet på märkning som riktar in sig just på tekniken. För Greenpeace spelar det ingen roll vilken egenskap man förädlat i en ny gröda. Är grödan förädlad med hjälp av genteknik ska den enligt Greenpeace märkas, om den är förädlad med konventionell växtförädling behövs ingen märkning, trots att egenskapen kan vara densamma.
    Jag vill påpeka att jag inte är emot riskbedömningar och långtidsstudier i sig, men jag önskar att man införde en teknikneutral bedömning av nya grödor där man istället för att stirra sig blind på vilken teknik en viss gröda är förädlad med gör en riskbedömning utifrån den nya egenskap man tillfört grödan. Det skulle innebära att en gröda som tillförts resistensgener med hjälp av konventionell växtförädling genomgår samma riskbedömning som om grödan vore framställd med hjälp av genteknik. I Europa och Sverige sker en riskbedömning endast av de grödor som framställts med genteknik. Om en resistensgen från en konventionellt odlad gröda har sidoeffekter eller sprider sig till vilda släktingar bryr man sig mycket lite om. Det är bara att så och skörda. Men om resistensgenen istället skulle vara introducerad med hjälp av genteknik då krävs omfattande studier och riskbedömningar innan grödan kan börja odlas.
    Det är EFSA (European Food Safety Authority) som gör den vetenskapliga bedömningen av GM grödor i Europa och alla de GM grödor som odlas inom EU har genomgått en rigorös kontroll både med avseende på hälso och miljöaspekter innan de godkänts. I sin kommentar till mitt blogginlägg hävdar Lennart Daléus trots detta att djur som äter foder från GM grödor påverkas (på ett annat sätt än om fodret vore från konventionellt odlade grödor, antar jag att han menar). Det är svårt att se vilken vetenskaplig rapport som Lennart Daléus grundar denna utsaga på. Tvärt emot vad Daléus hävdar visar två nyligen publicerade review artiklar i tidskriften Animal Feed Science and Technology, vilka tillsammans gör en genomgång av de senaste 10 årens studier på området, att djur som äter foder från GM grödor inte påverkas annorlunda än om de äter motsvarande foder från konventionellt odlade grödor (ref 1 & 2).
    Lennart Daléus hävdar att vi har en demokratisk rätt till information och förordar därför märkning av GM produkter, det må vara sant, men all information måste också vila på en adekvat vetenskaplig grund, annars riskerar informationen endast att bli vilseledande. Det finns, enligt min mening, ingenting i Greenpeace faktabehandling som tyder på att organisationen är speciellt väl skickade att göra en sådan verklighetsbeskrivning.
    Rererens:
    1) Studies on feeds from genetically modified plants (GMP) – Contributions to nutritional and safety assessment
    Animal Feed Science and Technology, Volume 133, Issues 1-2, 1 February 2007, Pages 2-30
    G. Flachowsky, K. Aulrich, H. Böhme, I. Halle
    2) A review of the detection and fate of novel plant molecules derived from biotechnology in livestock production
    Animal Feed Science and Technology, Volume 133, Issues 1-2, 1 February 2007, Pages 31-62
    T.W. Alexander, T. Reuter, K. Aulrich, R. Sharma, E.K. Okine, W.T. Dixon, T.A. McAllister

  14. Marie Nyman says:

    Information, tack!
    Det som slår mig när jag läser Greenpeace inlägg är att, trots att de hävdar rätten till information, själva inte anger referenser till sina uttalanden. Detta gäller t.ex. meningen ”Däremot tyder den senaste forskningen på att djuren påverkas av genfodret”.
    Skicka gärna de vetenskapliga referenserna till detta påstående till Forskarbloggen, så att vi alla kan ta del av dessa forskningsresultat.
    ”Genfoder” får det för övrigt att låta som om foder från icke-GM-grödor inte innehöll några gener.
    Och på tal om att ”förvandla naturen till ett genetiskt experiment”.
    Många av våra jordbruksgrödor är introducerade arter och hör alls inte hemma på våra breddgrader. Främmande arter som jordgubbar och potatis har introducerats i vårt ekosystem utan någon som helst kontroll.
    Snacka om genetiskt experiment! Vad gäller konventionellt förädlade grödor har man sannerligen mixtrat med generna. Vem kan väl tro att blomkål, brysselkål, kålrabbi och vitkål är samma art och att den naturliga vildkålen, som de förädlats utifrån, närmast liknar åkersenap.

  15. Jan-Erik Necander says:

    En fundering.
    Varför glorifierar många av Er forskare och bioteknikindustrin GMO?
    Det är väl inte konstigt att normalt folk ställer sig undrande till många saker då det vid många andra tillfällen gått snett inom bioteknikindustrin och hos Monsanto i synnerhet och då tänker jag på bekämpningsmedlen som går hand i hand med GMO-produkterna. Hur många gånger har man inte stått och ryckt på axlarna och sagt, det här resultatet hade vi inte väntat oss eller detta problemet hade vi inte räknat med eller denna biverkning var något som vi inte kunde förutse.
    Bioteknikindustrin med Monsanto i spetsen har bundit ett ris åt sin egen rygg. Ta nu Monsanto som exempel, hur mycket har dessa inte varit inblandade i problem som uppstått? Kan ingen förstå att normala människor blir försiktiga och fundersamma när man nu glorifierar GMO som ofarligt. Vad händer om de nu så ofarliga GMO så småningom om ytterligare 10 år, 25 år eller 75 år visar sig ha givit en massa problem precis som andra produkter som Monsanto varit inblandade i. Jag vågar svara som tidigare, forskarna och bioteknikindustrin kommer att stå lika handfallna som tidigare och rycka på axlarna och säga att detta var inget som vi hade räknat med. Vore det inte mycket bättre då att använda sig av papperstigern
    ”försiktighetsprincipen” och forska vidare tills dess att man kan garantera säkerheten med GMO på alla plan.
    Många har påstått här på bloggen att GMO inte går ut i köttet på djur som uppfötts på GMO-foder, men det har ju redan motbevisats i bland annat kaninkött då man i ny forkning som redovisats funnit rester av GMO i köttet. Varför inte då låta konsumenten själv få välja vad han eller hon vill äta genom att även märka kött som kommer från djur uppfödda på GMO-foder. Får tyvärr känslan att GMO skall ut på Europamarknaden till varje pris och inte förrän det är klart, då förstan är Monsanto och de övriga bolagen samt forskarna nöjda. Tänk vad pengar kan ställa till.
    Ett förslag. Upplysning och åter upplysning, om nu GMO är så ofarligt och kryp inte över huvudet på normalt funtade människor utan tala med normalt språk så alla begriper. Till sist, om nu GMO är så ofarligt som Ni påstår låt då oss vanliga människor få en skriftligt garanti på att dessa bolag och forskare tar på sig ett ekonomiskt ansvar för de eventuella skador och biverkningar på både människor och natur som GMO kan komma att ställa till med i framtiden och att dessa skador då förhoppningsvis går att ställa till rätta.
    Tack för ordet.

  16. Marie says:

    Vore verkligen toppen om bloggare som hänvisar till en vetenskaplig undersökning även skrev in referensen, t.ex. var man hittar uppsatsen om GMO-rester i kaninkött.
    Skulle också vara bra för oss forskare att få veta vilka typer av undersökningar (som inte redan görs innan en GM-gröda marknadsgodkänns) som efterfrågas när man talar om att det behövs mer forskning för att garantera säkerheten.

  17. Jan-Erik Necander says:

    Skulle gärna talat om exakt om jag hade kommit ihåg detta. Det jag minns var att jag läste det antingen på webben, kan ha varit GP,s (Göteborgs Posten) nätupplaga eller i någon av tidningarna ATL eller Land. Det jag minns var att undersökningen som gjorts visade på rester av GMO dock ej avsevärda mängder men ändock rester. Blir nog tvungen att i fortsättningen köra ut artiklar för minnets skull. Minnet är bra men kort som man säger.

  18. "lill-jens" says:

    Som jag tidigare sagt så kan det gärna få finnas en frivillig märkning för GMO-fritt (precis som det finns en massa andra märkningar där det finns ett marknadsintresse). Problemet med GMO-frågan i debatten är dock att vissa lobbyorganisationer vill TVINGA alla att betala för dessa onödiga och dyra kontroller (eftersom man skall märka det som innehåller råvaror som förädlats med genteknik istället för att profilera de som INTE gör det) – det gäller alltså omvänd bevisbörda på GMO jämfört med t.ex. KRAV. Särskillt underligt blir det ju när man även då skall på något sätt garantera GMO-fritt även i produktionsledet för ALLA livsmedel (inkl. djur som fötts upp på t.ex. roundup-resistent soja). I princip tror jag (om jag får vara lite konspiratorisk) att GMO-frågan fått en grogrund här i Europa för att (bland annat) de franska bönderna insåg att de kunde använda detta som ett handelshinder inom EU gentemot USA.

  19. Jan-Erik Necander says:

    Har svårt att förstå denna alltid s.k. frivilliga märkning som både företag och forskare alltid vill hänvisa till. Är det så att Ni på något sätt inte har rent mjöl i påsen eller varför skall allt ske på frivillig väg. Om det nu finns medborgare som inte vill äta något som har inblandning av GMO varför skall då inte dessa få den möjligheten? Min egen reflektion är den jag påpekat tidigare. Det handlar om pengar. Om allt var ok. varför då inte låta opartiska verifiera alla påståenden om att GMO är ofarligt. Självklart vet jag att opartiskheten kan bli svår då de stora företagen styr och som sagt pengar styr mycket.
    Tur att man har egen gård och en viss egen djuruppfödning.

  20. Marie says:

    Som svar på frågan:
    ”Om allt var ok. varför då inte låta opartiska verifiera alla påståenden om att GMO är ofarligt”.
    Det görs faktiskt en bedömning av varje enskilt fall av bl.a. EFSA (European food saftey authority) innan en GM-gröda marknadsgodkänns.

  21. "lill-jens" says:

    Till Jan-Erik
    Om ”vanligt folk” (som du hävdar) inte vill äta GMO så kommer det ju finnas starka marknadsincitament att märka sina produkter som GMO-fria. Problemet just nu är att det är vissa som anser sig ha rätt att uttolka vad ”vanligt folk” tycker och tänker och därför har lobbat igenom en OBLIGATORISK märkning/kontroll av ALLA varor (istället för att låta ”vanligt folk” få bestämma själva genom att välja vad de köper). Detta drabbar i slutändan de konsumenter som inte bryr sig om det finns GMO eller inte i varan de köper (och de som inte vill ha GMO i sina varor kan ju redan nu välja att köpa sådana varor – t.ex. har ju KRAV valt att inte tillåta GMO i sina produkter).

  22. Jens Sundström says:

    Till Jan-Erik Necander:
    Du sätter i din kommentar ett likhetstecken mellan GMO grödor och Monsanto och vill med detta föra över diskussionen mot storskaligt jordbruk kontra småskaligt familjejordbruk. Det är i och för sig en intressant diskussion som jag antar att du brinner för eftersom du, om jag har förstått det rätt, företräder Förbundet Sveriges Småbrukare. Men det tar bort fokus från huvudfrågan dvs genteknikens för och eventuella nackdelar inom jordbruket.
    Eftersom jag, i egenskap av universitetsanställd forskare inte har någon koppling till vare sig Monsanto eller någon annan del av bioteknikindustrin känner jag att jag inte är riktigt rätt person att besvara alla de påhopp som du gör på Monsanto, men jag ska försöka klargöra några av de saker som jag faktiskt har sakkunskap om. Det är korrekt att delar av den s.k. första generationens GMO grödor i många fall har haft egenskaper som varit kopplade till resistens mot Roundup. Men Roundup är i jämförelse med många av de bekämpningsmedel som konventionella grödor bär resistensgener mot en tämligen harmlös kemikalie, den är inte toxisk mot djur och bryts relativt snabbt ner (ref. se mitt första inlägg). Jag vill därför hävda att dessa GMO grödor är mer miljövänliga än många konventionellt odlade grödor.
    Angående kaninstudien så hade det underlättat om du hade angivit den vetenskapliga källan, det är inte alltid så att det som står i dagspressen med nödvändighet är sant. I mitt svar till Lennart Daleus ovan hänvisar jag till två artiklar som sammanställer de senaste 10 årens forskning på området och en av de saker man diskuterar i dessa artiklar är just överföring av DNA från foder till djur. Sammanfattningsvis kan man säga att upptag av DNA sker som en naturlig del av matsmältningen och därmed går det också att detektera spår av växt DNA i vissa delar av djuret men det finns ingenting som tyder på att DNA från GMO grödor skulle kunna överföras i högre utsträckning eller vara mer stabilt än DNA från konventionellt odlade grödor. Det finns heller ingenting som tyder på detta skulle vara hälsovådligt, kaniner, kor och grisar har ju ätit växter länge utan att må speciellt illa av det.
    Du vill också ha garantier för att gentekniken inte kommer att orsaka några skador på människor och miljö i framtiden. Det är naturligtvis omöjligt att ge sådana garantier för en teknik. Men baserat på de kontroller och bedömningar som EFSA har gjort för alla de GMO grödor som hitintills godkänts inom EU kan man i alla fall garantera att dessa är minst lika säkra som motsvarande konventionellt odlade grödor. Om man vänder på frågan, vilka garantier finns det att inte någon av alla de konventionellt odlade grödorna kommer att innebära en fara för hälsa och miljö, och vilka undersökningar baserar man i sådana fall dessa garantier på?

  23. Visst är det bra att ni är skeptiska och uppmärksamma på Greenpeace arbete, men det här var väl lite väl lågt? Har inte mycket att säga mer än att GMO är ett stort risktagande som påverkar oss alla. Jag har inte fått säga min mening.
    Se gärna filmen ”BULLSHIT” på tal om Monsanto.

  24. Jan-Erik Necander says:

    Till Marie och lill-Jens.
    Att problemet är att vissa skulle ha rätt att uttolka vad vanligt folk tycker kanske inte är så stort problem i sig om inte vissa andra som det lyser GMO om hela tiden pratar om hur säkert detta är. Mig veterligt kan ingen ännu garantera säkerheten då det gäller GMO.
    ”Vanligt folk = konsumenterna kanske kan klinga bättre. Med det massiva motstånd från forskare, företagen, myndigheter och media som det lyser GMO om, har vi som försöker att informera om hur vi ser på det hela och hur vi upplever, svårt att komma till tals.
    Varför skulle det vara så svårt att märka köttet om djuret är uppfött på GMO foder, ingen större svårighet alls men det är ju naturligtsvis inte intressant för då kan man ju inte föra in GMO utan att folk får reda på detta. Varför är det så svårt att få låta skeptikerna komma till tals. Jo skeptikerna måste stoppas till varje pris annars kan ju dessa ställa till problem för GMO-ivrarna. Jovisst KRAV, men nu håller ju kompisarna i EU på med att ställa till problem med att en massa nya märkningar skall bli godkända och med lägre krav än vad KRAV har så jag misstänker att det är kanske ingen större vits med att hänvisa till KRAV-produkterna i framtiden.
    Men självklart KRAV-produkterna är bättre än inget alls men vi får väl se vad som händer.
    Påhopp på Monsanto är inga påhopp utan sanningar mig veterligen. Rätta mig om jag har fel.
    1929 kom ett helt ofarligt bekämpningsmedel, DDT med det resultat vi vet idag.
    1945 kom ett nytt bekämpningsmedel även det helt ofarligt, det var PCB med känt resultat.
    I andra halvan på 60-talet kom ett nytt bekämpningsmedel som framställts tillsammans med Pentagon, det var General Orange och resultatet av detta vet vi ju.
    Ovanstående bekämpningsmedel tillverkades och togs fram av Monsanto. Åter igen rätta mig om jag har fel. Dessa bekämpningsmedelmedel är inte GMO men hur skall man våga lita på någon som påstod att de bekämpningsmedlen var ofarliga. Hur skall man idag kunna lita på samma bolag som nu påstår att GMO är ofarligt. Jens Du skriver också om EFSA att dessa garanterar att de nu godkända grödorna är minst lika säkra som konventionellt odlade grödor.
    Hur länge har konventionellt odlade grödor funnits och hur länge har GMO-grödor funnits. Det finns ännu ingen levande som med säkerhet som Du skriver kan garantera något, är det då inte säkrare att låta försiktighetsprincipen gå före de snabba pengarna. Forska vidare men i stängda enheter och låt oss säga om 50, 75, 100 år så återkom om det visat sig att GMO-grödorna är så säkra som Ni påstår.
    Om något går snett vem får då stå för problemen. Det blir väl som vanligt, den vanliga lilla människan och konsumenten som trott på forskare, myndigheter, bioteknikföretagen etc. får lida och de skyldiga kommer att stå och rycka på axlarna precis som tidigare och säga. Oj, Oj detta kunde vi inte förutsätta det var väldigt tråkigt att dessa biverkningar uppkom men vi hade inte möjlighet att se detta och vi som varit skeptiska kommer väl också att få lida för detta.
    Till sist, när man talar med konsumenter och för GMO på tal så har de flesta ingen aning om vad det är för något. När man då uttyder benämningen får man oftast till svar, nä fy sjutton sånt vill vi inte äta. Varför är det på detta sätt, jo saklig information och enkel information saknas. När forskare, myndigheter, företag etc. pratar om GMO så flyter de flesta långt över huvudet på folk genom att svänga sig med fina ord och benämningar och med att GMO är det samma som med konventionell förädling vilket är en sanning med modifikation. Jo Du Jens och Marie, jag är ingen forskare och har endast de senaste 15 månaderna engagerat mig i GMO-frågan så jag är nybörjare i sig men det jag läst och hämtat information från gör mig mycket konfunderad över hur det hela hanteras. Man kommer också långt med vanligt sunt bondförnuft.

  25. Jens Sundström says:

    Till Jan-Erik Necander:
    Jag håller inte med om den verklighetsbeskrivning du ger när du påstår att forskare och bioteknikindustrin försöker smygintroducera GMO-grödor och att organisationer som motsätter sig detta har svårt att komma till tals.
    När man tar fram en GMO-gröda sker alltid en tillståndspröving och i Sverige görs denna prövning av Jordbruksverket. Liksom all annan myndighetsutövning i Sverige omfattas jordbruksverkets beslut av offentlighetsprincipen. Dessutom har organisationer som har en uttalad negativ inställning till GMO grödor t.ex. Greenpeace tillgång till ansökningarna och får även ge remisssvar. En liknande ordning finns även i andra Europeiska länder. I Tyskland som ju inte praktiserar offentlighetsprincipen i andra ärenden har man ändå valt att offentliggöra var någonstans försöksodlingar av GMO grödor sker, vilket ofta resulterat i att dessa odlingar skövlats (http://www.spiked-online.com/index.php?/site/article/2843/).
    Min erfarenhet är dessutom att bilden GMO i massmedia ofta ges en negativ prägel. Greenpeace och andra organisationer likt Konsumenter i samverkan får ofta ensamt uttala sig som varandes sakkunnig, vilket ju i sammanhanget är i det närmaste skrattretande. Jordbruksverket ger dessutom stöd till organisationer som har en uppenbart negativ inställning till GMO-grödor, till exempel producentföreningen KRAV och GMOfri.nu (se inlägg den 8/2-07 här på forskarbloggen ).
    Jag delar din uppfattning att om att konsumenter har rätt till saklig information men någon sådan ges inte av representanter från miljörörelsen. Den informationen man kan hämta där präglas snarast av ryktesspridning och dåligt underbyggda påståenden.
    Till sist, även om jag inte tycker att det är relevant för GMO diskussionen:
    Nej, Monsanto har inte tagit fram DDT.
    Nej. PCB är inget bekämpningsmedel och användes därmed inte som sådant inom jordbruket utan ett flamskyddsmedel som tillverkades av dåvarande Monsanto numera Pharmacia i Aniston (USA) mellan 1929 och 1971.
    Nej, Agent Orange är inte heller det ett bekämpningsmedel som används inom jordbruket utan ett avlövningsmedel som USAs regering uppdrog åt Monsanto och sex andra företag att producera för militära ändamål.
    Det du försöker dig på här en form av “guilt by association” låt oss istället i fortsättningen hålla oss till sakfrågan.

  26. Sten Stymne says:

    Jan Erik Necander har en poäng när han säger att vi forskare talar över huvudet på vanligt folk. Det måste vi ta åt oss och försöka förklara tekniska begrepp och teknikens eventuella risker och nytta på ett sätt som ”vanligt” folk förstår. Annars blir ”vanligt” folk ett lätt offer för desinformation som nu är fallet med GMO. Detta borde ju vara journalisters uppgift men oftast har de journalister som skrivit om GMO haft ringa kunskap om tekniken och (i oftast god tro) varit Greenpeace språkrör. Jag tror att SLUs forskarblogg kan vara ett viktigt steg för att få en lugn och saklig dialog mellan forskare och ”vanligt” folk.
    Det finns mycket att vara kritisk över vad gäller genteknikens utveckling vilket jag framförde i en tidigare kommentar om monopoliseringen av tekniken. Men att blanda ihop reella konsekvenser av t.ex. politiska beslut rörande patentlagstiftning med rena vanföreställningar om genteknikens risker är att utnyttja samma demogogiska knep som alla diktaturer använts sig av. En portion av sanning blandas förrädiskt med ren desinformation och lögner.
    Både de ogräståliga och insektståliga GMO som nu finns på marknaden har stora miljömässiga fördelar jämfört med de konventionella sorterna. Dessa fördelar är användning av mindre miljöbelastande ogräsmedel, mindre jordbearbetning med åtföljande mindre näringsurlakning och erosion samt mindre användning av mycket giftiga insektsmedel. Den goda verkan av dessa grödor varar dock inte för evigt då ogräsen kommer att bli resistenta mot Roundup och insekterna mot Bt. Min oro är att Monsanto inte har beredskap för detta utan kör på med det dom har för att kortsiktigt maximera sina vinster istället för att utveckla nya typer av GMO. Att använda samma herbicid eller växter med samma Bt proteiner på miljontaks hektar år efter år kommer med säkerhet att förr eller senare skapa problem. Jag skulle önska att regeringar tog ett större ansvar för framtidens växförädling istället för att tillåta att den låses in i ett par privata företag. Gentekniken kan göra så oerhört mycket för en bättre miljö och människors hälsa. Vad vi hittills har sett av dess tillämpningar i jordbruket är patetiskt om man tänker på teknikens potential.
    En rättelse i Jens inlägg: Det är jordbruksverket som avger yttrande om godkännande för Sveriges del. Gentekniknämnden (som jag själv sitter i) är rädgivande myndighet som skall verka för en riskfri och etisk försvarbar användning av gentekniken samt sprida kunskap om denna teknik. Jordbruksverkets och alla remissinstansers yttrande är offentliga.

  27. Jens Sundström says:

    Tack Sten för din korrektion.
    Jag har gjort ändringar i texten så att det stämmer med beslutsgången. Min poäng är dock att det inte finns någon helig alians mellan myndigheter, forskare och bioteknikindustri där vi smygvägen försöker pracka på vanligt folk GMO grödor. Tillståndsgivningen är öppen och offentlig och olika intresseorganisationer har all möjlighet att yttra sig och därmed påverka vilka beslut som tas.
    Ambitionen med forskarbloggen är att vända sig till en intresserad allmänhet och om språket från min sida ibland varit allt för tekniskt ber jag om ursäkt. För att reda ut många av de myter och missförstånd som florerar kring GMO frågan krävs dock ibland att man berör tekniska detaljer och balansen mellan att beskriva verkligheten och förenkla så att alla hänger med är inte alltid helt lätt att göra.

  28. Jan-Erik Necander says:

    Tack Sten, ett lite mer nyanserat språkbruk som jag upplever det. Skulle kunna tänka mig att kunna få lite mer förstålig info från Dig än många andra som jag beskrev tidigare. Jag får säkerligen tillfälle att återkomma till Dig även om jag kommer att leva kvar i min tro då det gäller GMO och bioteknikföretagen i synnerhet.
    Jens, för den som försöker att sätta sig in i problematiken enligt mitt synsätt så missförstår jag inte Dig i alla fall. Det är väl så att de flesta inte tar till sig diskussionen. Jag tycker inte det Du skrivit var svårförståligt men man blir ju lite arbetsskadad då man håller på med att lära sig och förstå. Missförstå inte.
    Marie skrev något om att folk inte bryr sig och i viss mån är detta nog riktig men det är nog också så att om priset för kött från djur som inte är uppfödda med GMO-foder legat på samma nivå som det motsvarande så misstänker jag att de flesta hade valt GMO-fritt.
    Det är ju ändå på det viset att pengar styr även i detta.
    Då det gäller Monsanto och det jag kallade bekämpningsmedel så är det rätt som Sten säger men jag hade helt fullt och fast klart för mig att det var detta. Jag har nämligen försökt att få reda på mer om dessa medel och som sagt varit inne på nätet och letat och på flera ställen och de benämns alla som bekämpningsmedel. Vad gör man då? Jag har även försökt att kontrollera årtalen och tillverkare och hittade tidigare idag om DDT att det upptäcktes 1939 av Paul Muller, ursäkta hittade inte rätt bokstav i efternamnet skall var två punkter över u. De övriga uppgifterna har jag fått från s.k. säkra källor men där ser man.
    Har man fel så är det bara att erkänna och det är förbaskat tråkigt att man fört något vidare som inte stämmer. Åter igen det är inte lätt för oinvigda att kunna lära sig då det hela är väldigt komplext. Vet inte om jag ändå måste säga det men jag misstänker att många misstror både forskare och myndigheter som jag tidigare skrev. För att tala färdigt om Monsanto så har det ju i alla fall enligt tidningsartiklar att dessa innehållit vissa faktauppgifter och det är ju också något som är svårt att kontrollera men som kan göra att bioteknikföretagen över lag blir misstrodda samtidigt som vissa GMO-ivrare och även GMO-motståndare inte heller är speciellt taktfulla.

  29. "lill-jens" says:

    Varför skall kött som är uppfött på GMO-foder ha samma pris som kött som inte är det när priset på fodret skiljer sig? (mest p.g.a. de mer rationella brukningsmetoderna för soja som Sten redan redogjort för)
    Approppå olika myndigheters ansvarsfördelning så rekommenderas ”Genvägen” (www.gmo.nu) som är en samlingsportal för de olika myndigheterna med ansvar för GMO.

  30. Marie says:

    Ja, det är verkligen svårt att sålla bland halvsanningar och rena felaktigheter som florerar i media och på nätet, och det gäller inte bara GMO.
    Jag hade, till för ett antal år sedan, en föreställning om att SVT´s nyhetsprogram Aktuellt och Rapport gick att lita på.
    Så dök det plötsligt upp ett inslag ”Fåglar och fjärilar dör av genpåverkade grödor”, och jag fick mig sannerligen en tankeställare.
    Inslaget refererade till den sk. ”Farm Scale Evaluation (Phil. Trans. R. Soc. Lond. B. (2003) 358), där man jämförde odling av herbicidtoleranta GM-grödor (majs, raps och sockerbeta) med den konventionella motsvarigheten.
    De genmodifierade grödorna besprutades med Roundup, medan man i de konventionella odlingarna bekämpade ogräsen med konventionella bekämpningsmedel. Därefter studerades växt- och insektsliv på fälten.
    Antal ogräs (som man i inslagen benämnde vild växter. Sant men något vilseledande) på de fält man odlade genmodifierad raps respektive sockerbeta var mindre jämfört med motsvarande konventionella odlingar, medan man konstaterade det omvända förhållandet när det gällde majs (som besprutats med Atrazin, ett bekämpningsmedel som är förbjudet i Sverige). Man fann också färre antal av ett flertal insektsarter på fälten med GM-raps respektive GM-betor. Men detta berodde ju inte på att t.ex fjärilarna dog, utan snarare att de sökte föda på annat håll, när ogräsmängden på fälten minskade. Det berodde med andra ord på att ogräsbekämpningen var effektiv (trots att man sprutade färre gånger än på de konventionella odlingarna och med ett i sammanhanget betydligt miljövänligare medel) och samma resultat hade förmodligen uppnåtts om man rensat bort ogräsen för hand.
    Fåglar ingick inte i studien, men eftersom fröbanken på marken minskade till följd av den effektiva ogräsbekämpningen, så antogs att även fågellivet på fälten påverkades.
    Inslagen fälldes av en enig granskningsnämnd.
    Som sagt, det är inte lätt att sålla och jag har efter detta varit betydligt mer skeptisk till vad som sägs, även i de media som anses seriösa.
    Jan-Erik: Det var inte jag som skrev inlägget om att folk inte bryr sig. Tar dock gärna emot kommentarer på det jag skrivit, angående språkbruk. Ibland tänker man sig inte för och man slänger ur sig något som kan te sig obegripligt för gemene man.
    Vi forskare får verkligen skärpa till oss på det området.

  31. Jan-Erik Necander says:

    Lill-Jens, jag håller med Dig, varför skulle inte GMO-fritt kött få vara dyrare men jag bara ville jämföra det Du sa om att folk inte brydde sig så poängen var kostnaden vilket i dagsläget har väldigt stor betydelse för många med knappa inkomster. Marie jag upptäckte senare att det var Din kollega. Jag såg fel då jag läste genom bloggarna, ursäkta.
    Ett annat stort problem att försöka lära sig mer om GMO och exempelvis bekämpningsmedel etc. är att så mycket info endast finns på engelska. Trots att jag själv inte är fullständig novis plus att jag har en duktig fru som lärt ut engelska blir det svårt då som sagt fackspråket inte finns i lexikon osv. Följden av detta blir att kravet på de som vill föra ut sina tankar och vetenskap som forskare har ännu större krav på sig att förklara så enkelt och förståligt sätt som möjligt. Trots att vi svenskar lärt engelska i skolan så är det oftast den som finns och inget mer och när vi då börjar komma upp i åren så hänger man inte med.
    För den som håller på med något speciellt och har kunskap i ämnet ter det ju sig som självklart många gånger precis som Marie skriver. Känner själv igen detta inom det kunskapsoråde jag själv besitter. Har många gånger sagt till mig själv lite styggt, Du måste sänka Dig så lågt att Du kommer ner till småskolenivå, men observera det är inte för att nedvärdera andra utan för att jag själv måste försöka komma ner i tankeverksamheten för att göra det förståligt. Detta egentligen långt från ämnet men ack så viktigt.

  32. Sten Stymne says:

    Appropå prissättningen på kött: Kött från sydamerika säljs ofta 30-40% billigare än motsvarande svenskt kött trots att inköpspriset för detaljhandeln endast skiljer sig åt några kronor per kg. Anledningen är att handeln tar ut så mycket som konsumenten är beredda att betala och tillräckligt många konsumenter är beredda att betala 40% mer för svenskt kött. Vinsten för handeln är alltså mycket högre på att sälja svenskt kött medan svensk köttindustri måste konkurrera med priset på sydamerikanskt kött. Jag antar att vad jag vill komma till är att handeln tar ut så mycket som den kan och har lite att göra med det pris dom betalar för produkten. Min gissning är att om GMO-märkta produkter måste säljas till ett lägre pris än icke-GMO produkter så kommer handeln att vara måttligt intresserade av att saluföra dom även om deras inköpskostnader är något lägre. Det är lite konstigt eftersom vi lever i en marknadsekonomin där konkurrensen borde styra…

  33. Henrik H says:

    Till Jan-Erik och Marie:
    Hur man presenterar forskning för gemene man, känner jag är oerhört relevant för hela debatten om GMO och även för många andra forskningsfält överhuvudtaget, vare sig man är för eller mot.
    Se gärna några tidigare inlägg om språkbruk inom forskning på denna blogg. ”2006-10-12
    Betraktelser kring språket och publiceringskulturer av lill-Jens”. Debatter mellan forkare och engagerad, men kanske oinsatt allmänhet uppenbarar en stor och, känns det som, växande klyfta och risken blir till slut överhängande att alla talar förbi varandra.
    Som Marie säger borde vi forskare verkligen skärpa till oss när det gäller språkbruk, men det är lättare sagt än gjort. Min upplevelse av den naturvetenskapliga forskarvärlden idag är att man lever under en konstant press på att ”publicera, publicera, publicera” och om man är smart och har riktigt tur, ”patentera”, men publicering måste ske på en mycket komprimerad och komplicerad engelska.
    Varken tid, pengar, ära eller någon form av incitament verkar finnas för att faktiskt sprida forskningsresultaten på ett begripligt sätt. Även inom universitetens grundundervisning inom det biologiska och gentekniska området, använder man mer och allt mer komplicerad engelska för att snabbt skola in studenter i ”vetenskapligt språk” och väldigt få har tid att bry sig i hur man ”deschiffrerar” detta till något som är förståeligt för en bredare allmänhet.
    Inte underligt att man blir miljöskadad. En allmänhet som inte förstår och till slut tröttnar på att försöka förstå, och forskare som lider av ”vetenskaplig halvspråkighet” kan mycket väl bli följden.
    Om vi tar GMO-debatten som exempel.
    GMO-motståndare ser sig förda bakom ljuset och hänvisar löst till en mängd uppgifter med varierande sanningshalt, ibland sant, ibland propaganda, ibland vinklade halvsanningar, och många gånger uppgifter som uppstått genom rena missförstånd. Det värsta är att riktiga risker med GMO mycket väl kan drunkna i denna kaskad av missförstånd och halvsanningar.
    Forskare som hyser viss tilltro till GMO, svarar med att ifrågasätta GMO-motståndarnas uppgifter och refererar till en armé av vetenskapliga artiklar som pekar på motsatsen. För det mesta skulle forskarna lika gärna kunna vifta med papyrusrullar med hieroglyfer på. Och även om sanningshalten i dessa är mycket bättre än i allmänna medier, så är inte ens vetenskaplig press 100%igt immun mot vinklingar och fusk.
    Jan-Erik påstår att hans engelska nog är ganska rostig och skyller på att han tillhör en äldre generation. Jag vill nog påstå att många med engelska som modersmål skulle ha svårt att ta sig igenom en enda av de vetenskapliga artiklar som man som forskare måste plöja igenom och det gäller nog även många av de referenser som lagts fram under denna debatt.
    Allmänna journalistkåren missförstår många gånger forskningsresultat (dels p g a slarv och tidspress, men också p g a forskares publiceringskultur).
    Se exempelvis inlägget ”Andelen bekämpningsmedel rapporteras både öka och minska” från 2006-10-16 som handlar om en rapport av om gifter i vattendrag av Stina Adielsson.
    Vetenskapsjournalistiken verkar inte på långa vägar räcka till för att överbrygga detta gap.
    Forskarna själva måste göra mer och måste framför allt få TID och INCITAMENT för sammanfatta sin forskning på begriplig svenska. Jag tror inte att Sverige i längden har råd med att fastna i en vetenskaplig halvspråkighet. Det drabbar i förlängningen både allmänheten och forskarna. Allmänheten förblir oinformerad, missförstånden ökar, och kan potentiellt bli vilseförd. Forskarna blir isolerade i sin egen smala krets och förstår i slutändan mindre av sin egen forsknings effekt och betydelse för omvärlden.
    Om någon vill kommentera på detta, så gör det gärna under Språkbrukslänken. Trots att denna fråga är synnerligen relevant för GMOdebatten kanske den ändå inte riktigt hör hemma här.

  34. Vi vill ha mer information om GMO till konsumenterna. Dit hör inte minst en märkning av alla produkter där GMO funnits med i livsmedelskedjan, som vi tidigare framfört. Jens tycker inte konsumenterna får saklig information från representanter från miljörörelsen. Nähä. Får man det garanterat från företag och forskare som har GMO som ”levebröd”? Knappast. Var nu lite öppen och bejaka att flera olika kommer till tals.

  35. Marie Nyman och kravet på referenser
    Kravet på referenser kommer här på forskarbloggen som allra starkast från Marie Nyman. Hur gör Marie själv i balansen mellan ryktesspridning och ”referenser”?
    I en artikel i Dagen år 2004 – länk nedan – anklagade Nyman Greenpeace bl a för att ”sabotera fältförsök” i tredje världen och att ” i värsta kolonialstil härja(r) på den afrikanska kontinenten”.
    Vi bemötte förstås Nymans anklagelser och resonemang och bad om ”referenser” eller åtminstone att få reda på var hon fått alltihop ifrån – länk nedan.
    Tyvärr slutade debatten i Dagen. Då skrev vi ett email till Marie: ”Vi har följt upp ditt påstående om Greenpeace agerande i de aktuella områdena. Ingen i Greenpeace känner till att vi där skulle ha genomfört några aktiviteter av det slag du beskriver. Vi vill alltså få veta – med lämpliga ”vetenskapliga” referenser – vad det är du beskriver? Var? När? Vi betvivlar självklart att du, som du påstår vid REDBIO-kongressen och i personliga samtal med forskare från Afrika har fått besked om att Greenpeace har saboterat deras fältförsök. Om de samtalen verkligen har ägt rum så ber vi dig att berätta om vilka dessa latinamerikanska, karibiska och afrikanska forskare var som kom med dessa oriktiga beskyllningar”.
    Marie svarade: ”Jag hoppas att ni förstår att jag inte kan lämna ut namnen på de forskare jag samtalat med hur som helst, men jag har mejlat dem och frågat dem om det är OK. (REDBIO är förresten en sammanslutning av Latinamerikanska och karibiska forskare, inte afrikanska). Att ni uppenbarligen tror att jag ljuger känns bara sorgligt.”
    I ett senare email försöker Marie smita ur problemet:
    ”Jag kan hålla med om att jag uttryckte mig lite väl hårt, men det jag fick höra gjorde mig mycket upprörd. Eftersom ni haft liknande aktioner i Europa betvivlade jag inte mina kollegors ord.”
    De konkreta frågor som ju nu tornar upp sig är: Har Marie´s email från 2004 till de aktuella forskarna kommit fram? Har Marie fått något svar? Hur ser Marie idag och deltagarna i forskarbloggen på den beskrivna typen av ryktesspridning?
    http://www.dagen.se/nyheter/artikel.asp?ID=72953&sok1=&sok2=&fritext=&
    http://www.dagen.com/dagen/ArticlePayed.aspx?isArchive=False&ID=73977

  36. Till Lennart Daléus och Kathleen McCaughey:
    Nej jag tycker inte att Greenpeace för fram saklig information till allmänheten i GMO frågan. Det är tyvärr allt för vanligt att man för fram dåligt underbyggda påståenden och gör associationer till företeelser som inte har med GMO frågan att göra. Jag ska ge några exempel:
    1. I sin första kommentar här på forskarbloggen hävdar att Lennart att “… den senaste forskningen (tyder) på att djuren påverkas av genfodret.” Det är en lösryckt mening som ger intrycket av att djuren mår illa av att äta GM-foder, den senaste forskningen har dock tvärtom visat att djuren inte påverkats annorlunda av att äta GM-foder än motsvarande konventionellt foder (1 & 2). Dessutom innehåller alla grödor gener varför ord som ”genfoder” enbart är förvirrande.
    2. På sin hemsida målar Greenpeace upp en bild av att det finns en kausal koppling mellan odling av Bt-bomull i Indien och den ökning av antalet självmord som man sett i vissa provinser (3). Jag vill naturligtvis inte förminska tragiken i dessa självmord men den enkla kopplingen mellan odling av Bt-bomull och ökning av antalet självmord finns inte (4, samt inlägg den 7/2 här på forskarbloggen). Istället är ökningen kopplad till flera socioekonomiska faktorer som till exempel ett icke existerande banksystem, skuldsättning för giftemål, samt sjunkande världsmarknadspriser på bomull. Det är sant att kostnaderna för att odla bomull är relativt stora (Bomull kräver bland annat mycket bevattning) och i vissa delar av Indien slog skörden 2004 fel på grund av torka. Men att göra den förenklade kopplingen mellan odling av en GM-gröda och ökningen i antalet självmord är att förminska problematiken och riskerar dessutom att förvärra situationen eftersom man inte tar hänsyn till alla de faktorer som bidragit till tragedin.
    3.På en anna del av sin hemsida hävdar Greenpeace att odling av GMO hotar den biologiska mångfalden (5). Det man vänder sig mot här är egentligen modern jordbruksproduktion i allmänhet. Att odla grödor innebär alltid ett ingrepp i naturen, både inom konventionell odling och odling av GM-grödor använder man sig av monokulturer. Den ökning i produktivitet som det moderna jordbruket har inneburit har dessutom medfört att stora landområden kunnat avvaras från att bli jordbruksmark (se inlägg den 23/2 här på forskarbloggen av Carl-Gustaf Thornström). Jag kan också se att det finns miljöproblem inom det moderna jordbruket men dessa problem är inte direkt och enbart knutet till GMO frågan, som Greenpeace vill göra gällande.
    Det är dock glädjande att se att organisationen frångått sin vana att benämna GM-egenskaperna som smitta. Det är naturligtvis i grunden inte en fråga om någonting sjukdomsalstrande utan naturligt förekommande egenskaper som tillförts grödorna med hjälp av modern bioteknik.
    1) Studies on feeds from genetically modified plants (GMP) – Contributions to nutritional and safety assessment
    Animal Feed Science and Technology, Volume 133, Issues 1-2, 1 February 2007, Pages 2-30
    G. Flachowsky, K. Aulrich, H. Böhme, I. Halle
    2) A review of the detection and fate of novel plant molecules derived from biotechnology in livestock production
    Animal Feed Science and Technology, Volume 133, Issues 1-2, 1 February 2007, Pages 31-62
    T.W. Alexander, T. Reuter, K. Aulrich, R. Sharma, E.K. Okine, W.T. Dixon, T.A. McAllister
    3) http://www.greenpeace.org/sweden/kampanjer/gmo/gmo-i-varlden/gmo-i-utvecklingslanderna
    4)http://www.igidr.ac.in/suicide/ExecutiveSummary_SFM_IGIDR_26Jan06.pdf
    5) http://www.greenpeace.org/sweden/kampanjer/gmo/gmo-och-miljon/gmo-biologisk-mangfald

  37. Jens. Det där senaste är ju bara pompöst snömos. Tala nu vad du tycker om Marie Nymans grundlösa ryktesspridning.

  38. Marie Nyman says:

    Jäpp! det är helt riktigt som Lennart & Kathleen skriver. Jag lämnade inte några referenser 2004, så man kan väl säga att vi är väl lika goda kålsupare. Jag hade inte kollat med berörda forskare innan, att det var OK att lämna ut deras namn, vilket jag borde ha gjort. Har dock tagit lärdom av detta och kommenterar numera aldrig något som jag inte har en vetenskaplig referens till.

  39. Till Lennart Daléus och Kathleene McCaughey
    Snömos eller inte, det är några exempel på hur jag ser på den information som ni förmedlar till allmänheten i GMO frågan. Det ska dessutom ses som ett svar till den kommentar ni lämnade till mig. Ambitionen på forskarbloggen är att man i inläggen ska ange de källor man baserar sina utsagor på. Det ska dock finnas utrymme för egna personliga tolkningar men då ska det klart framgå i texten. Eftersom vi har en kommentarfunktion får även personer och organisationer med avvikande synsätt möjlighet att framföra sin syn på kontroversiella ämnen.
    De frågor ni ställer till Marie Nyman härrör från en debatt som fördes mellan er och Marie för snart 3 år sedan. Efter vad jag förstår grundade Marie sina debattinlägg på muntliga utsagor från latinamerikanska forskare som fått sina fältförsök förstörda. På direkt fråga var dessa forskare dock inte villiga att driva frågan vidare och ville inte heller att Marie skulle uppge deras namn till er på Greenpeace. Så rent krasst kan man säga att ni har rätt i att Marie saknade tillräckliga dokumentation för sina utsagor, det är beklagligt, och just därför strävar vi här på forskarbloggen att ange våra källor.

  40. Marie – och Jens
    Nej, vi är inte ”lika goda kålsupare.” Du (Marie)har berättat om dina källor till ryktesspridningen om Greenpeace att ”jag har mejlat dem och frågat dem om det är OK” att lämna ut deras namn. Vi vill gärna ha verifierat – med emailkopior och namn på mottagarna – att du gjort det och få tillgång till svaren du fått. Rimligen är det inte så att den här typen av smutskastning från SLU-forskare av en organisation som Greenpeace ska kunna ske i anonymt skydd av påstådda forskare på andra håll i världen som vi inte ens kan få bekräftat om de existerar. Akademisk öppenhet?

  41. Sten Stymne says:

    Det är fantastiskt uppmuntrande att Grenpeace nu kommer att ange sina källor till uppgifter om skador som GMO orsakar. Jag väntar fortfarande på besked från dem om rapporter på skador från de 500 miljoner ha GMO som odlats hittills. Den enda ”skada” som de kan påvisa är att gener överförts till icke GMO växter, dvs med Greenpeace (tydligen övergivna) terminologi: ”smittats”. Jag upprepar med en dåres envishet: Det ligger i geners natur att spridas och det kan vi aldrig helt hindra. Frågan är inte om de sprids, frågan är om de gör någon skada.
    Jag hoppas också att Greenpeace kan sluta misstänkligöra uttalanden av forskare bara för att de får sitt ”levebröd” av molekylär växtforskning. Det är fult att påstå att folk inte är pålitliga bara för att dom är växtforskare, zigenare eller jobbar på Monsanto. Bemöt sakfrågorna istället. Kathleen och Lennart får ju sitt levebröd av att föra kampanjer mot GMO men jag tror faktiskt bättre om dem än att de hittar på skräckhistorier om GMO bara för att behålla sina jobb.
    Jag önskar att det fanns en liknande respekt från deras sida för motiven för forskarnas argument.

  42. Hallå Sten. För att du nu inte ska hamna i fällan med spridandet av sägner. Om inte en referens så åtminstone en liten hänvisning kanske….Vad är det för otäcka individer som påstått att ”folk inte är pålitliga bara för att dom är växtforskare, zigenare eller jobbar på Monsanto”?

  43. Jens Staal says:

    Ni, Lennart och Kathleen gjorde precis det i ett inlägg ovan
    (2:a Mars, 13:21)

  44. Jens Staal. Menar du på fullt allvar att vår fråga ”Får man det (saklig information) garanterat från företag och forskare som har GMO som ”levebröd”? är detsamma som att säga att ”folk inte är pålitliga bara för att dom är växtforskare, zigenare eller jobbar på Monsanto”. I det första fallet ställs en fråga om informationen. I det andra värderas personer. Kan du utveckla det hela, särskilt om var ”zigenare” kommer in?

  45. Jens Staal says:

    Nu skall jag väl inte lägga ord i munnen på Sten, men jag tror att han använde sig av en klassisk argumentationsteknik (retorisk figur) som handlar om att man drar ett resonemang in absurdum. Du som gammal politiker bör ju vara väl förtrogen med metoden.
    Det hela handlar ju om huruvida man kan anta att någon har ett visst motiv bara på grund av grupptillhörighet (vilket in absurdum leder till att man t.ex. anser att ”zigenare” är på ett visst sätt).
    Egentligen var ju detta EXAKT vad denna debatt började med, att Jens Sundström hävdade att Ni inte bedrev kampanj mot GMO för miljöns skull utan för egen sak.
    Nu har ni om något gått i den retoriska fällan att ni i princip har godkännt en sådan typ av argumentation. Detta var vad Sten varnade för (tror jag).
    Slutsatsen av erat och Jens Sundströms resonemang är alltså:
    ”Greenpeace är inte att lita på för de väljer att ta strid mot GMO istället verkliga miljöhot, för att de har större chans att få inbetalningar från privatpersoner när de gör aktioner som syns i människors vardag. De handlar alltså bara i egenintresse och skrämmer allmänheten om GMO för att få in pengar för att betala sina egna löner”
    Obs det ovan är inget citat utan snarare en form av resonemang man skulle kunna dra baserat på ert egna misstänkligörande av ”forskare som har GMO som ”levebröd””.
    Ps.
    Jag jobbar inte längre med växtgenetik och har inte ”GMO som levebröd” så jag borde enligt detta resonemang vara trovärdig, eller?
    Ds.

  46. Gustav says:

    Hej Jens!
    Jag läser naturlinjen på Lundellska gymnasiet i Uppsala och håller just nu på med ett arbete om
    GMO. Till detta arbete behöver jag en muntlig källa och undrar därför om du skulle vilja ställa upp på en mail-intervju.
    MVH Gustav

  47. Jens Staal says:

    Vem av oss menar du? Du får gärna maila dina frågor, men det kan ta lite tid innan jag svarar för jag är ganska upptagen i mitt nya projekt.

  48. Sten Stymne says:

    Tack Jens Ståhl för den alldeles korrekta uttolkningen av mitt inlägg angående växtforskare, zigenare och Monsanto anställda. Jag reagerade faktiskt inte på att Jens Sundström i sitt inlägg hade misstänkliggjort Greenpeace pålitlighet på basis av att de får sitt levebröd på anti-GMO kampanjer (vilket väl visar att vi alla bär färgade glasögon). Lennart har i åtskilliga debattutbyten med Mattias Zetterstrand från Monsanto bemött Mattias sakargument med att Mattias inte är trovärdig just för att han jobbar på Monsanto (jag ger här inga referenser, de får du själv leta upp bland dina inlägg, Lennart). Jag upplever Mattias som ytterst saklig i sin argumentation. Att han inte kritiserar sitt eget företag är ju en annan sak, men detta finner jag vara en helt naturlig lojalitet mot sin arbetsgivare.
    Jag vill poängtera att det är väldigt viktigt att det finns aktivister som yttert kritiskt granskar nya tekniker. Fel använd tror jag att gentekniken kan orsaka skada och därför måste den regleras. Man skulle t.ex. kunna tänka sig att man med genteknik sätter in en gen för produktion av det dödliga giftet ricin i ett vanligt gräs som betas av många djur. En sådant gräs har potentialen att åstadkomma en ekologisk katastrof. Ett sådant tilltag får inte ens påbörjas på laboratoriet. Det finns å andra sidan gentekniska förändringar som med säkerhet är helt ofarliga och som borde kunna få odlas efter en enkel anmälan till Jordbruksverket. Ett exempel: Svalöv Weibull har med genteknik slagit ut en gen för produktion av en typ av stärkelse (amylos) i potatis så denna har bara stärkelsetypen amylopektin. Det är absurt att godkännandet av denna potatis nu valsat runt i EU kvarnarna i 6-7 år och fortfarande inte är godkänd.
    Att stryka alla gentekniska förändringar över en kam och varna för all genteknik så som Greenpeace tenderar att göra är som att ideligen ropa på vargen när vargen inte kommer. När vargen verkligen kommer så lyssnar ingen.
    En sak som förbryllat mig är att Ekologiska odlare är remissinstans till förslag om godkännande av GMO-växter. Ekologiska odlare är av ideologiska skäl mot all GMO (onaturligt är deras huvudargument).
    Det är som om muslimiska rådet eller judiska församlingen skulle
    vara remissinstans i frågor om svinslakt.

  49. Jag ställde frågorna här ovan för att bloggen verkar väldigt politiserad för att ha vetenskapliga rön som tema. Det gör mig alltid misstänksam, men jag menade det inte som ett personligt påhopp.

  50. Sanjay says:

    Att överhuvudtaget åberopa ”Bullshit” gränsar till lyteskomik.

  51. moi says:

    jag tycker att genmadifulation är fel

  52. afIg says:

    varför har montana så bråttom att införa GMO i världen när man garanterat inte vet följderna? Hmm, har det kanske något med pengar att göra?
    varför ta risken nu när vi kan bestämt veta om den är farlig eller inte i framtiden? allt handlar om pengar, varför kan vi inte annars vänta?
    om det nu inte ges tillräckligt med information i media, varför kan inte ni ”oerhört erfarna forskare” ge media information istället? ni är ju så smarta och alla andra så oerfarna(dumma) att de inte förstår sin åsikt emot gmo. skicka ett brev eller en insändare till någon tidning, skriv en bok, var med på öppna kanalen.
    jag menar det är typ 10 personer på den här bloggen som skrivit. hur många läser den då egentligen?
    jag har läst allas bloggar och måste säga att jag fortfarande tycker att gmo känns mer läskigt och riskfullt än säkert och bra i dagsläget. varför behövs gmo nu? något bra svar för jag tycker fakiskt att det finns enormt många orsaker till att vi ska vänta på säkerthet.
    man kan hålla på att debattera detta ämne men faktum är att det mesta är teorier. det kommer nya forskningar hela tiden som säger emot varandra. det är aldrig säkert. jag vill ha bevis, precis som alla andra så därför måste vi vänta tills sanningen kan ges.

  53. cin says:

    Det är kontigt hur ”dryga 15 års universitets, doktorand och postdoktorala studier” kan bidra till minskad förståelse av vad som faktiskt är en lösning på klimatfrågorna. Att manipulera vår jord ännu mer är inte rätt väg att gå. Om du, som föredetta medlem i greenpeace hade läst på vad organisationen står för skulle du se att det är mer än att bekämpa GMO (en kamp jag stödjer totalt!). Det handlar inte om att man vill behålla bekämpningsmedel, eller att man vill behålla handelsgödsel. Det handlar om att förändra en livstil. Men det är typiskt navivt att hellre förändra sin omgivning än sig själv. Jobbigt eller hur? Sen! Om du nu med ditt brinnande intresse för miljö, och din insikt att utbilda dig i miljökemi… för vad? rädd miljön? … Fint! Så vad gör du för att förbättra miljön? Källsorterar kanske? Eller forskar i GMO grödor för att förbättra klimatfrågan? Typiskt biologfasoner att se allt som hobby, tufft o spännande och kritisera allt motstånd mot eran naturvetenskapliga faktakunskap. I stället för att ta till sig kritiken från dem som tänker utan en massa inprintat fakta från konservativa universitetstudier.
    Jag bara önskar att folk inom naturvetenskapliga forskningsområden kunde hoppa ner från sina pedestaler ni byggt åt er själva och sluta leka ”Gud” för en stund och göra någonting som faktiskt är vettigt.

  54. Paul Tenning says:

    Jens,
    Du undrar varför Greenpeace älskar att hata GMO. Jag tror svaret är väldigt enkelt: Det är enkelt att måla upp ett David-och-Goliat scenario, där Greenpeace utger sig att vara den enda som försvarar den lilla konsumenten mot det stora stygga Monsanto. De bygger sin (tyvärr framgångsrika) hat-kampanj med kvasi-vetenskaplig propaganda, och spektakulära aktioner. Greenpeace tjänar helt enkelt väldigt mycket pengar på att hata GMO.
    Att möta deras kampanj med vetenskapliga argument tror jag inte längre på. Tro mig jag har försökt i många år. Jag tror man måste avslöja deras verkliga jag, att de gör det för att tjäna pengar.
    Paul Tenning

  55. Johan says:

    Bioteknik och forskning kring GMO ska inte skötas av Monsanto. Det ska skötas oberoende av ett forskarteam på ett universitet eller liknande, helt utan ekonomiska intressen och dess resultat ska inte kunna patenteras. De här områdena är alldeles för känsliga för att ett företag som Monsanto ska stå som ensamt ansvarig.
    De patent och den kontroll Monsanto eftersträvar tycker jag är sjuklig och detta enorma företag har knappast något större intresse i att rädda mänskligheten, det är åtminstonde jag övertygad om.
    Trots att jag som konsument uppenbarligen inte har någon vidare makt så kommer jag göra allt jag kan för att undvika produkter som har någon anslutning till Monsanto. Det blir svårt, kanske omöjligt. Jag menar, de strävar ju faktiskt efter att föra ett monopol över mänsklighetens matförsörjning.
    För den som är intresserad tycker jag http://en.wikipedia.org/wiki/Monsanto ger en bra fingervisning om vilket företag detta är. Gott om källor och vidare information för den nyfikne.
    Jag tycker för övrigt att det är riktigt irriterande hur ”forskare” och ”universitetsstundenter” kan hänvisa till en massa rapporter som vi inte ens kan få tag i. I vissa fall verkar det vara så att man kan betala ett par hundralappar för det, men någon slags öppen och fri information är det knappast frågan om.
    Genmodifiering/bioteknik är intressant och skulle kunna innebära en enorm förändring i vår evolution. Kanske till det bättre (i fråga om matproduktion t.ex.). Men företag som Monsanto kan rent ut sagt dra åt helvete.