Tydliga signaler för utvecklingen av jordbruket i Afrika

Av Jens Sundström Institutionen för växtbiologi och skogsgenetik, SLU i Uppsala

Mot bakgrund av stigande livsmedelspriser 2008 och även nu 2011 har frågan om den globala livsmedelsförsörjningen åter blivit aktuell. Vad prisökningarna kan bero på skriver the Economist och konstaterar att vi står inför en avgörande och mycket svår uppgift att producera tillräckligt med mat för att täcka behoven för jordens växande befolkning. Produktionsökningen måste i stor utsträckning ske på redan befintlig odlingsmark, lokalt i de länder som har den största befolknings-ökningen, utan att där öka jordbrukets miljöpåverkan.

I ett internationellt perspektiv har den svenska regeringen under det senaste året givit tydliga signaler för hur den vill bidra till att utveckla framtidens lantbruk; dels genom att bibehålla och till och med öka stödet till den konsultativa gruppen för internationell jordbruksforskning CGIAR och dels genom att bevilja stöd till AGRA (Alliance for a Green Revolution in Africa).

Den 17 mars besöktes SLU av biståndsminister Gunilla Carlsson som talade på ett seminarium om global livsmedelsförsörjning. Biståndsministern talade om vikten av fungerade marknader och kvinnors betydelse för livsmedelsförsörjningen. Dessutom betonade hon vikten av innovationer inom jordbruket och uteslöt inte användningen av bioteknik som en del av det framtida förädlingsarbetet av nya grödor för Afrika och Asien.

Jordbrukets utveckling spelar en central roll i fattigdomsbekämpningen och är inte bara av betydelse för den lokala livsmedelsförsörjningen utan även för ländernas ekonomiska tillväxt. Så ser framtiden förhoppningsvis ut i Afrika och Asien, men hur är det i Europa och Sverige?

För ett par veckor sedan hade jag en dröm. Jag var på ett seminarium anordnat av Hushållningsällskapet i Luleå. Där diskuterade vi hur modern växtförädling, inklusive bioteknik, kan bidra till utvecklingen av ett hållbart lantbruk i övre Norrland. Vi diskuterade bland annat behovet av lokalt förädlade grödor för norrländska förhållanden och vad en framtida bladmögelresistent potatis skulle kunna ge för positiva effekter på miljön och den enskilda lantbrukarens ekonomi, i och med att behovet av bekämpningsmedel i potatisodlingarna kan minskas.

Men detta var ju min önskedröm. I verkligheten var seminariet anpassat till det rådande opinionsläget och till de mest högröstade opinionsbildarnas problemformulering. Frågeställningen var naturligtvis:

 ”Ett GMO-fritt Norrbotten eller ett län med GMO-grödor?” sic.

Jag ska inte ge mig på att recensera hela seminariet som inleddes klockan 10 på förmiddagen och avslutades vid pass 9 på kvällen. Men jag kan bara konstatera att den svenska och europeiska diskussionen rör sig i lite andra banor än vad vi ser internationellt. Läs mer om det här.

Samt en replik här.

Pingat på intressant

10:23

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

This entry was posted in bistånd, GMO, Jens Sundström, jordbruk, vetenskap and tagged , . Bookmark the permalink.

3 Responses to Tydliga signaler för utvecklingen av jordbruket i Afrika

  1. Anna Olsson says:

    Min kommentar rör egentligen frågan om GMO-frihet eller GMO-möjlighet som du tar upp i debattartikeln som inlägget länkar till.
    Handlar motståndet mot GMO i miljörörelsen och bland eko-odlarna om vilja att tjäna pengar på egna varumärken? Svår fråga. Antagligen delvis, men inte uteslutande. Det finns ett ideologiskt motstånd mot GMO, baserat på uppfattningen att det är en särskilt onaturlig manipulation. Huruvida det är det har vi haft rätt långa diskussioner om här på bloggen.
    Det råder åsiktsfrihet i Sverige och att ha en ideologisk grund för märkningssystem är inte i sig fel.
    Problemet som jag ser det ligger här i att den enda miljömärkning av betydelse i Europa (kanske i världen) i så stor utsträckning har ideologisk grund. Det vore OK att märkningen för ekologisk odling, i Sverige huvudsakligen KRAV, är baserad på en ideologi som bland annat utesluter GMO för att det är en ”onaturlig” metod om det funnes en annan typ av miljömärkning som var mindre ideologiskt grundad och mer baserad på state-of-the-art-kunskap om miljökonsekvenser. Men så vitt jag vet saknas den märkningen.
    Kanske är det omöjligt att åstadkomma den. Kanske är miljökonsekvenser alltför komplexa och oenigheten om vad som är viktigt alltför stor för att man ska kunna komma fram till ett märkningssystem. Men det vore i alla fall värt att diskutera frågan.

  2. Jens Sundström says:

    Hej Anna,Du har naturligtvis rätt i att det står var och en fritt att grunda sina åsikter på ideologiska/religiösa grundvalar. Jag har ju redan tidigare önskat att sådana motiv skulle redogöras för tydligare, men jag uppfattade inte att det var ideologiska argument som fördes fram på mötet i Luleå.

  3. Jag har alltid tyckt att detta är en mycket svår fråga. Det behövs ju höga matpriser för att bönderna i dessa länder skall kunna försörja sig. Man kan inte bara se höga matpriser som något negativt.