SLU OCH SVERIGES BÖNDER VISAR VÄGEN – SAMTAL PÅ VÄDERSTAD-VERKEN MED BISTÅNDSMINISTER GUNILLA CARLSSON, 25 AUGUSTI, 2010

Av Inge Gerremo, Sekreterare i kommittén för internationella lantbruksfrågor, KSLA

 

Äntligen gavs ett tillfälle att på ett okonventionellt sätt få diskutera lantbruksfrågorna i utvecklingssamarbetet med de politiskt ansvariga för den svenska biståndspolitiken.

Initiativet var Gunilla Carlssons eget och detta i en för svensk lantbruksutveckling oerhört stimulerande omgivning, Väderstad-verken. Verksamheten där innehåller ett stycke svensk innovationsutveckling av sällan skådat slag. Samtidigt är det i just den här omgivningen och med de här utvecklingskrafterna Sverige utvecklats, vilket tål att påminna om. Flertalet av våra idag världsledande storföretag har en bakgrund i lantbruksutvecklingen.

1962 konstruerade Rune Stark en sk sladd för att bearbeta sina obändiga lerjordar kring Väderstad på Östgötaslätten. Han tillverkade den i järn att dras efter dåtidens nya traktorvidunder i stället för de som traditionellt gjorts i trä av bönderna själva att användas av traktorernas föregångarna, hästarna. En av grannarna såg det hela och bad att få köpa en likadan. Idag är Väderstad-verken, med sina 500 anställda, världsledande på avancerade jordbruksredskap, såmaskiner mm. Verksamheten leds av Rune Starks barn och även några av barnbarnen är på väg in i verksamheten. Se här en viktig nyckel till Sveriges unika välståndsresa!

Även om mycket av den avancerade tekniken inte är omedelbart applicerbar på dagens lantbruksbistånd eller det som vi tror oss kunna se i en omedelbar framtid, finns mycket att lära och bli inspirerad av i Väderstads historia. Som sagt, en fantastisk inramning för en framåtblickande och konstruktiv diskussion om morgondagens, förhoppningsvis,expanderande lantbruksbistånd och ökande insikter om lantbrukets strategiska roll för de flesta u-länders utveckling.

Inte minst roligt var det att få göra det med en biståndsminister som har så mycket känsla för lantbrukets betydelse och som nu tycks se möjligheter att utveckla den delen av det svenska biståndet.

Seminariet var det andra av de två som på kort tid arrangerats i SLUs regi. Det förra handlade om bioteknikens möjligheter. Den här gången var greppet bredare och täckte lantbrukets roll i sin helhet. Med i diskussionen var förutom företrädare för SLU,LRF, Sida, olika andra företrädare för de areella näringarna, miljö- och NGO-representanter och så en gammal företrädare för svenskt lantbruksbistånd  som jag själv. Seminariet leddes på ett föredömligt, kunnigt och stimulerande sätt av Peter Sylwan, välkänd vetenskapsjournalist.

 

Gunilla Carlsson pekade i sina inledningsord på de utmaningar världen står inför med ökad befolkningstillväxt, förändrat klimat mm. Hon tog särskilt upp behovet av en ökad produktivitet i lantbruket, produktivitetsökningar som, också när det gäller småbruket, minskat under senare år. En viktig förutsättning för alla önskvärda åtgärder inom lantbruket att nödvändig samhällsstruktur finns på plats, en parallell utmaning av stora mått.

När det gäller lantbruket specifikt pekade Gunilla på växtförädlingen som en viktig del såsom den diskuterats vid Alnarps-seminariet inkl bioteknikens möjligheter.  Vi kan naturligtvis inte förvägra fattiga länder en modern jordbruksutveckling, sa vår biståndsminister. Ett särskilt fokus ville Gunilla se på kvinnors roll i den framtida lantbruksutvecklingen. Hon menade att brister i de här sammanhangen sannolikt varit en av orsakerna till varför utvecklingen hittills gått så långsamt i många u-länder.

Gunilla pekade på att det internationellt idag inte saknas finansiella resurser för att få igång en lantbruksutveckling, och påminde om bl.a. G8-mötet i Aquila förra året, där stora åtaganden gjordes.

Det behövs nya aktörer i biståndet, sa biståndsministern, ett uttalande som kändes särskilt stimulerande i miljön kring Väderstad-verken, och pekade på den potential som finns inom PGU, den av riksdagens antagna politiken för global utveckling och de myndigheter som berörs.

 

SLUs prorektor, Lena Andersson-Eklund gav sedan en bild av tillståndet i världen med koppling till naturresurser och miljö. Lena pekade på hur klimatförändringarna riskerar att ge en lägre produktivitet i framtidens lantbruk om inget görs. Särskilt alarmerande är att ökningstakten för produktiviteten i Sydostasien och Afrika söder om Sahara förväntas minska. Hon tog upp frågan om utarmade och förorenade jordar, allt lägre mullhalter mm, vars effekter nu kan ses i många u-landssammanhang. Om bl.a. de frågorna behövs ökad forskning. Smittsamma sjukdomar är ett allt större globalt problem, där viktiga delar av lösningen ligger i olika u-länders egen förmåga att hantera sin situation.

Lena pekade på flera viktiga och spännande områden som kräver vidareutveckling, växtförädlingens möjligheter, hur viktig djurhållningen är inkl bättre djurhälsa, reproduktion och utfodring samt olika slag av systeminriktad forskning, exempelvis agroforestry och det stadsnära jordbruket. Som exempel på vad avancerad forskning kan ge också för de små och jordnära sammanhangen nämnde Lena den forskning där man med biologiska metoder nu ser sig kunna minska dagens ofta svåra lagringsförluster för spannmål.

Med andra ord, en ökad satsning på kapacitetsuppbyggnad för forskning kring de areella näringarna samt där till kopplade socioekonomiska aspekter är ett viktigt område för de framtida utvecklingsansträngningarna. Sverige och svenskt bistånd skulle kunna göra mycket om bara långsiktiga åtaganden ges av regeringen.

Lena avslutade med att citera en av de tidigare pristagarna till bl.a. Bertebo-priset, tidigare chefen för IFPRI mm., prof Per Pinstrup-Andersen, vad gäller den framtida utvecklingen, Vi måste använda vetenskapen!

 

Väderstads tidigare vd, Crister Stark, gjorde en mycket intressant, spännande och självupplevd exposé över lantbrukets roll i samhället och vad en utveckling liknande den i Väderstad kan generera också utanför det egentliga lantbrukssamhället. Crister, med sin långa praktiska erfarenhet från jordbruksSverige upprepade vad flera av oss ”jordbruksbiståndsbyråkrater” så ofta försökt säga att ett fungerande lantbruk är grunden till ekonomisk tillväxt och välstånd inte bara i Sverige utan de flesta länder. Det borde därför vara en av hörnstenarna också i det svenska biståndet.

 

Anniqa Nygård, vice ordförande för LRF tackade för att bönderna själv fick vara med i den här diskussionen, ett påpekande väl värt att hålla i minnet. Alltför ofta, och inte minst i de svenska samarbetsländerna sker dessa diskussioner utan sådan medverkan.

Anniqa började med att peka på det som också flera av oss andra försökt upprepa med en dåres envishet, att bönder måste få möjlighet till bättre inkomster, något som gäller inte minst u-landsbönderna. ”På aktiemarknaden tycker alla synd om aktieägarna när kurserna går ner, men när det gäller bönders betalning är det tvärtom”, påpekade Anniqa. Hon poängterade att trots att flertalet människor i u-världen fortfarande lever på landsbygden och försörjer sig på lantbruk går bara c:a 4% av biståndet dit. Särskilt viktiga frågor är möjlighet att investera mer i sin gård och det gör man bara om man har trygg tillgång till sin mark. Vidare pekade hon på att kunskapsuppbyggnad är viktig och att bönder behöver kunna och tillåtas föra en dialog med sina regeringar.

Utan tvekan visade Anniqa på en av två hörnstenar, såsom jag ser ett framtida svenskt ökat lantbruksbistånd. Dvs, förutom en satsning på kunskapsuppbyggnad mm för forskning, behövs en rejäl satsning på vad bönder och deras organisationer kan göra i form av bondefack och kooperativa företagsformer. Det senare krävs om små bönder ska bli kunna starkare. Visst gick en hel del snett i de satsningar vi på svensk sida gjorde på 70- och 80-talen när det gäller lantbrukskooperationen i olika u-länder. Det var dock knappast något fel på grundidén. Något vi lärde oss var, och det är viktigt, att behovet att gå samman måste vara självupplevt.

 

Mats Åberg från Sida gav en utmärkt introduktion till svenskt lantbruksbistånd idag, som i vid bemärkelse sades omfatta insatser på totalt c:a 900 mkr 2009. Rena jordbruksinsatser sades utgöra c:a 3% av Sidas  utbetalningar. Här finns en hel del att bygga vidare på, bara de rätta politiska direktiven ges.

Mats påminde om att målet för svenskt bistånd är att nå fattiga människor och hjälpa dem att förbättra sina levnadsvillkor. Han pekade på att det inte finns någon specifik och tydlig lantbrukspolicy inom Sida. Man måste således leta efter dessa insatser i anslutning till andra temata såsom dagens aktuella klimatfrågor, tillväxtfrågor mm

Vi fick en redovisning av de svenska aktörer Sida stöder i sitt lantbruksbistånd och där bl.a. organisationer som Naturskyddsföreningen, SNF, ingår.

För min del pekade jag, i det här sammanhanget, på att målsättningen att nå fattiga människor borde ses över så att också insatser där det ingår att öka matproduktionen mer generellt i bl.a. Afrika borde kunna ingå. Afrikas bönder försörjer idag, något förenklat, bara sig själva medan städernas befolkning får förlita sig på kommersiell import och bistånd. Att öka den självförsörjningen bör rimligen också ingå i begreppet fattigdomsbekämpning.

Vi som arbetat med lantbruksbistånd har i många år tvingats åka snålskjuts på andra politiska ”innebegrepp” såsom landsbygdsutveckling, miljö, klimat, tillväxt mm. Det är dags att ge lantbruket en egen rubrik och en egen policy i biståndssammanhang.

Vidare uppmärksammade jag vår biståndsminister på att en del av det lantbruksbistånd som ges till olika enskilda organisationer idag starkt motverkat ambitionerna att utveckla ett modernt lantbruk. Ett exempel på detta är den debattskrift som Forum Syd, Kooperation Utan Gränser och Svenska Kyrkan nyligen publicerat, Räcker maten, Räcker marken. Där sågar i stort sett författaren allt u-landsjordbruk som inte kan betecknas som ”organic farming” med fotknölarna och kallar detta industriellt lantbruk osv.  Även om författaren svarar för åsikterna, så påverkar synpunkter av det här slaget starkt den svenska debatten och opinionen. Dessa synpunkter måste självklart få finnas men då måste också andra röster få och kunna framträda som visar våra politiker och beslutsfattare var huvudfåran i de framtida lantbruksambitionerna måste få ligga. Alla strävar vi till ett ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbart lantbruk. Det är detta vi vill bidra med i u-landssammanhang.

 

Slutligen diskuterade Torbjörn Iwarsson från Handelsbanken den intressanta och viktiga frågan om riskhantering i lantbruket. Det är ett område som är väl så viktigt i fattiga u-länder med fattiga bönder, men svårare att finna bra lösningar på där. Frågan om skördeskadskydd har funnits också i u-landsdiskussionerna tidigare men stupar på att risktagandet är för stort. Ett viktigt område i närheten av detta är de stora lagringsförluster som ofta finns i småjordbruket. Jag berättade om insatser vi tidigare gjort i Östra och Södra Afrika med enklare lagringsbyggnader mm mot bakgrund av att lagringsförlusterna kan uppgå till 30-40%.

 

Detta var i sanning en fantastiskt inspirerande dag tillsammans med många personer och organisationer som kan mycket inom området och med en vilja att bidra konstruktivt. Att få göra detta med en lyssnade och seriöst diskuterande biståndsminister kändes som ett privilegium, en situation som sällan uppstått under alla mina biståndsår annat än i samband med gemensamma resor då det gått att relativt ostört fått prata om dessa viktiga frågor.

 

Min slutsats är, som jag anger i rubriken, att SLU och Sveriges bönder kan visa vägen till ett framtida stärkt svensk lantbruksbistånd. Ett problem för de flesta politiker och beslutsfattare med begränsad kunskap om de areella näringarna är att sektorn är så komplex. Den innehåller både ett stort mått av den infrastruktur som staten måste ställa upp med och samtidigt ett minst lika stort mått av det som det privata näringslivet måste lockas till att göra. Den första delen går att i någon mån styra från statligt håll men den andra kräver aktiviteter styrda av marknadskrafterna.

Ett stort och viktigt område bör således vara att diskutera med företrädarna för svensk lantbruksforskning, i bred bemärkelse, framtida långsiktiga insatser. De åtagandena måste vara långsiktiga, det kan inte nog påpekas. Som exempel byggde det framgångsrika stöd till SADCs genbank på ett minst 20-årigt åtagande från Sverige att stödja den utvecklingen. Långsiktighet ligger i sig i begreppet genbank, men samma tänkandet måste också till i andra liknande områden som handlar om biologisk produktion.

Ett annat viktigt område är att i samråd med Sveriges bönder, genom bl.a. LRF, och världens bönder, genom IFAP, diskutera hur deras utvecklingsarbete kan stödjas när det gäller bondfack och olika ekonomiska samverkansformer. Detta är samtidigt en mer grannlaga diskussion då den måste ledas av bönderna själva och inte får översköljas av välvilligt tilldelade statliga medel.

Därutöver finns möjlighet att påverka det multilaterala arbete som Sverige bidrar till inom bl.a. lantbruksområdet. Det kan gälla FN-organ som FAO, IFAD, Världsbanken m.fl. men också, och inte minst, EU.  Här finns möjligheter att bygga ett framtida svenskt agerande på betydligt bättre tekniskt underlag än vad som många gånger sker idag genom att UD, J-dep, Sida m.fl. knyter till sig referensgrupper med sakkunniga som kan backa upp agerandet. Den nybildade kommittén för internationella lantbruksfrågor, KIL, inom KSLA kan vara en sådan diskussionspartner, bl.a. tillsammans med den sedan länge befintliga skogsgruppen.

 

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

This entry was posted in forskningspolitik, jordbruk, SLU. Bookmark the permalink.

20 Responses to SLU OCH SVERIGES BÖNDER VISAR VÄGEN – SAMTAL PÅ VÄDERSTAD-VERKEN MED BISTÅNDSMINISTER GUNILLA CARLSSON, 25 AUGUSTI, 2010

  1. Marie Rosell says:

    Menar biståndsministern på fullaste allvar att vi ska använda skattepengar från Sverige för att introducera GMO i Afrika?
    Vi har ju alla sett att GMO-odling inte är till för annat än stora arealer åkermark.
    M.a.o blir odlingsvisionerna likadana i Afrika.
    Det är alltså en befästning av kolonisatörstanken.
    GMO ses inte på med blida ögon någonstans. KSLA verkar leva i en liten rosa bubbla av högmodigt självälskande.
    Att på fullaste allvar medverka till det ni kallar för modernisering och teknik´för de stackars fattiga visar att både ni och biståndsminsitern inte har tagit in det svåra öde GMO utsätter människor för.
    Att Sverige så helt har lagt sig i samma säng som Monsanto är ett elände för hela Europa och vi kommer också i framtiden att få oerhörda svårigheter p.g.a förtroendet för Sverige och svenskarna kommer att sjunka så kraftigt att vi blir helt utan vänner.
    Om vi dessutom hjälper till att öppna dörren för GMO odlingar på en kontintent som är så svårt sargat är vi för alltid uträknade i internationella sammanhang.
    Det finns en gräns för vad man utsätter människor för och när Sverige redan nu sätter enorma käppar i hjulet för att Europas länder skall få välja om de vill leva utan GMO på bord och i jord så blir avskyn för oss total när man uppdagar dessa nya idéer om att även hjälpa Monsanto till att lätt få in sina produkter i länder som står helt utan GMO-lagstiftning och inte heller har ekonomiska möjligheter att skapa sådana.
    Det ni gör är extremt farligt och visar att det är en girighet i det här landet som går utanpå allt annat.
    För inget ansluter sig till Monsanto av ideologiska skäl. Absolut ingen.

  2. Jens Sundström says:

    Marie,
    Om du läser Inges inlägg igen ser du att det biståndsministern önskar är att jordbruket åter ska ses som en viktig del av fattigdomsbekämpningen, vid sidan av prioriterade områden som demokrati och miljö.
    Det handlar inte om riktat stöd till multinationella bolag utan att möjliggöra en utveckling av lantbruket på mottagarländernas villkor. Vilket innebär (om vi begränsar resonemanget till modern växtförädling som egentligen inte var i fokus på seminarier som Inge refererar ifrån) en ökad satsning på lokalt odlade grödor, till exempel sorgum och casava. Grödor som aldrig kommer att omfattas av den privata sektorns investeringar men som länder som Uganda, Kenya och Tanzania har uttryckt att behov av att det bedrivs förädling på.

  3. Sten Stymne says:

    Snälla Marie,
    Vi försöker hålla en debatt grundad på fakta och sakliga argument på denna blogg men dina inlägg är ju bara ogrundade påståenden och försök att misskreditera biotekniken genom kopplingar av typen Monsanto=GMO=Agent orange=gift. Biståndsministern uttryckte f.ö. på Alnarpsmötet oro över det oligopol som Monsanto har på växtbiotekniken tekniken. 87% av bomullen som odlas i Indien är GMO bomull och det mesta av denna odlas av småbönder för att det är ekonomiskt lönsamt för dem. Vidare, att förmena den fattiga världen ett rationellt, mera storskaligt jordbruk betyder att du vill döma dem till evig fattigdom och U-hjälp. Inget land kan utvecklas utan ett rationellt jordbruk som sysselsätter bara en liten del av befolkningen och som ger ett rejält överskott så att det blir resurser över i till sjukvård, utbildning,
    infrastruktur och utveckling av andra näringsgrenar. Det kan tyckas pittoreskt för oss med självhushållande bönder men det är ett liv knappast någon väljer frivilligt.

  4. Lord Voldemort says:

    Ekonomiskt lönsamt för bönderna ja, det är väl därför så många bönder i Indien har tagit livet av sig för att de gjorde enorma vinster på sin bomullsodling?

  5. marie rosell says:

    Jens,
    Förädling avser växtförädling.
    Genteknisk modifiering är inte växtförädling.
    Så vad är det du menar egentligen?
    Snälla Stymne,
    Läs det jag sriver lite noggrannare så ser du att det inte är ogrundade ting utan saker som har iakttagits efter en mycket lång tids praktiserande av GMO i 3:e världen.
    Att Monsanto har monopol och därmed också makt att göra vad sjutton det vill med dina patent är också fakta.
    Så också med alla andras. Det vet du och det har du själv klagat på.
    Så ni båda menar på fullaste allvar att Monsanto deltog i mötet enbart för att biståndsminsistern ville läsa lusen av dem.
    Mig veterligen är inte någon av er egentligen utbildad i varken 3:e världens problematik eller ens i vanligt jordbruk. Är inte ni inom växt förädlings och molekylärbiologin?
    Så era visioner om afrikas framtid är faktiskt mer verklighetsfrånvända än mina odlingstips. De har en förankring i verkligheten vilket inte er vision har.
    Vad ni däremot har erfarenhet av är regelverket kring GMO. Det mina herrar är anledningen till att vi sitter så här.
    Betänk att vi lever i en demokrati med uttalade bestämmelser om samexistens samt miljöforskning. Den har vi biodlare rätt till men av någon underlig anledning så vill forskarna inte tillmötesgå våra krav och har på ett helt vansinnigt sätt lyckats undvika tester på miljöpåverkan på era odlingar under 16 års tid.
    Detta sker i Sverige. Vi har ett regelverk. det efterföljs inte. De länder i Afrika ni avser har inte ens börjat skissa på något.
    Vad tänker ni göra för att stödja dem i det arbetet? För den biten bör ni rimligtvis ha paketerad och klar den dagen det är dags att leverera GMO

  6. Jens Sundström says:

    Det där Lord V är en vandringssägen lika god som råttan i pizzan. För det första har självmordsfrekvensen minskat de senaste åren samtidigt som odling av Bt-bomull har ökat och dessutom är det klart att självmorden i all sin fruktansvärdhet är kopplade till bristen på finansiella system och inte till utsädet.
    Se inlägg från den 7/2-07 och 23/4-07 här på forskarbloggen.

  7. Hej på er!
    Nu har sparringskan varit på utbildning i äment KRAV.
    Några duktiga männsikor som kommer från SLU och med forskning.
    Jag fick höra om de försök man gjort kring ekologisk odling i afrika och vilka resultat man också fick.. jordarna blir enormt bördiga och när man odlar KRAV eller ekologiskt så använder man också jorden som en kolsänka. Vilket visade sig var väldigt bra i just Afrika på deras jordar, när man odlade i lager och självhushåll.
    Jag håller med Marie, Svenka skattemedel skall icke användas till att indtroducera GMO i afrika, Svenska skattemedel skall i sådan fall användas till utbildning på afrikas egna förutsättningar, med deras jord, mullhalten, vad som passar dem och vad som växer natruligt på deras bredgrader och vad som kan ge dem mat till sitt folk. Kvinnorna är oftads bönder i dessa länder, ge dem utbildning se till att den ekologiska odlingen utvecklas för vad händer i 3dje generationens kroppar den forskningen kommer ju starkt, tänker på EPI genetiken. inte skall vi väl låta dem odla grödor med bekämpningsmedle på en redan utarmad mark? Det kan ni väl inte mena?
    maten skall vara god, ren och rättvis även i afrika!
    vad brukar vara det första man ser när man kliver av tåget i bryssel på väggen? Ett jätteplakat med Monsantos reklam…
    det verkar som deras lobbande gått hem, fast inte riktigt, för konsumenten vill fortfarande inte äta bajsmajs eller bidödarbajsmajs eller pommes pandemi!
    Kaffekoppen den ekologiska koppen erbjudes fortfarande för samtal om hållbar utveckling i framtiden, med eller utan bekämpningsmedel.

  8. Råtta i pizzan.. ( Jens den var lite rolig faktiskt, ha ha ha) men.. När det gäller att det enbart är de finansiella systemens fel, är inte hela sanningen. Du erkänner ialla fall att dessa självmord begotts, vilket är ett framsteg för ibland finns de inte ens och är påhittade osv…!
    När det gäller Afrika, så är det endast ekologisk odling som kan ske där, vi kan inte importera bekämpningsmedel till dem, de har inte råd med det. och bekämpningmedlen skulle utarma marken ännumera. Vilket vi inte vill och när det gäller GMO grödor som används ju mängder av sådana, kanske inte år 1, men sedan brakar det på eller hur. växelbruk med djurhållning och naturligt kretslopp är väl lösningen. Vi har ju problem med för stora odlingar i sverige också där ko skiten inte kommer åkern till gagn, jag vet att man vill ha jätte areal med en gröda på vissa ställen här också, men problemet blir då, att man måste använda något att gössla med och vad gösslar man med då? i ekologisk jordbruk kan ju kossan bajsa direkt på åkern och gösslingen ter sig narurligt och så växlar man runt. Man vet ju att bekämpningsmedle läkagen kring tex, växthus och grundvatten i samband med dessa inte är hälsosamma i konventionell odling, det har ju in på SLU själva tagit fram fakta. och bekämpningsmedel användningen ökar ju. trots att man ”säger” att man sprutar mindre, det kan man gå in på statistiska centralbyran för att ta fram hur mycket medel som inhandlats under de senast åren. och även vad som inhandlats. Biologisk mångfald och klimatfrågan hänger ihop, biologisk mångald är en viktig fråga, vi vet att den måste räddas för att vi skall kunna leva och må bra här på jorden. Biologiskmångfald gäller både ovan jord under jord och haven och vatten.

  9. Jens Sundström says:

    Marie och Camilla,
    Min institution har tillsammans med andra SLU-institutioner, KTH och SEI sedan 1998 varit involverade i ett SIDA-finansierat projekt, BIO-EARN (www.bio-earn.org). Jag uppmanar er att gå in och läsa på den hemsidan.
    Det viktiga budskapet från mötet i Alnarp och Väderstadsmötet är att lantbrukets roll, d.v.s. produktion av mat, är en viktigt komponent av fattigdomsbekämpningen; jämställt med demokrati, miljö och kvinnors fri- och rättigheter.
    Det afrikanska jordbruket måste utvecklas så att det kan ge ett överskott för att föda en växande urban befolkning och jag är övertygade om att det endast kan ske genom en kombination av lokalt anpassade bruksmetoder och modern teknikutveckling. Jag vill dessutom betona att s.k. ekologiskt lantbruk som producentföreningen KRAV marknadsför inte med nödvändighet behöver stå i motsats till detta.

  10. Marie Rosell says:

    Hej Jens,
    Vad Camilla beskriver är också visioner med verklighetsförankring.
    Läs det hela igen så kommer du att se att det hon säger är att ett till jorden anpassat jordbruk ger ett överflöd. Glöm inte att Afrika i sig har en fantastisk jord som har kapacitet till ett mångfaldsodlande som ligger mycket högre än hos oss t.ex. Överskottet från odlingar kommer att kunna köpa befolkningen den utbildning och den sjuk och friskvård man behöver.
    GMO måste alltid odlas i större arealer för att vara lönsamt. Riktig mat behöver inte det.
    Vad Afrika verkligen har för problem är HIV/AIDS. Så många sjuka människor med mycket nedsatt förmåga till att arbeta.
    Genpatentföretagen har också i alla fall jag känner till ett dotterbolag som sysslar med läkemedel. Varför förser inte Pharmacia som är ett Monsanto företag, eller Bayers befolkningen med effektiv bromsmedicin? De ekonomiska och adminsitrativa möjligheterna till det finns.
    Svaret är naturligtvis att vilja saknas.
    Den ”hjälp” som genpatentens ägare vill ge grundar sig inte i ett empatiskt tänkande utan härör ur den egna plånboken.
    Krav kan inte samverka med GMO. Ingen riktig gröda kan samverka med GMO. Korsbefruktingarna leder till växthusodlande, det är den enda möjligheten att säkra riktig mat.
    Jag antar att ni alla räknar med att ni kommer att få ta del av just den maten.
    Men…ni säkrar inte den möjligheten för era barn och barnbarn.

  11. Sten Stymne says:

    Det är väl ganska meningslöst av dig Marie att på denna blogg skriva om ”riktig” mat och ”riktig” gröda för det är nog ingen av oss här på SLU förstår vad du menar och skulle därför aldrig kunna diskutera vad ”riktig” mat är. F.ö. ägde Pharmacia ett tag Monsanto men det såldes av som ett helt fristående rent agro-företag och har idag ingen läkemedelstillverkning.

  12. Ann-Charlotte Berntsson says:

    Gunnilla Carlsson anger att när det gäller lantbruket specifikt är växtförädlingen inklusive biotekniken en viktig del(så som den diskuterades på Alnrp-konventet för uteslutande inbjudna Pro-GMO deltagare.)Dessutom säger Gunnila att det behövs fler aktörer i biståndet. Då uppstår frågan varför Monsanto var inbjudna? Vad var deras roll på Alnarps-konventet? I vilket syfte var de bjudna? Det var knappast för att ta tillfället i akt att föra fram kritik kring deras oligopol?
    Ni(Lena) anger att behovet av bistånd måste vara självupplevt? Vill dessa regioner ha GMO-odlingar, vill/kan kvinnor engageras i kampen om jorden, finns bra former av organisationer och fackligt engagemang, är behovet själupplevt? Ni anger att färre måste föda fler och att produktiviteten och sattsningarna måste öka. Men blir inte fler utan möjlighet till ”oromantisk” försörjning då? Forskar SLU på grödorna cassava och sorgum? Vilka bioteknik-grödor hade ni tänkt skulle ges i bistånd/subventioner?
    Indiens bomullsbönder (GMO och konventionella) för inget lönsamt romantiskt liv, det livet är fullt av gifter och dålig lönsamhet. Något som inte är det finansiella systemets fel? Min uppfattning är att rika länder vill ha en mängd billiga produkter från tredjeland. Sveriges jordbruk försörjer inte sina egna städer? Vi önskar billig import. Vi använder Sydamerika för våran livsmedels/foderproduktion. GMO-soyan har oerhört negativa effekter för människa och miljö, patentförfarande och resurser har okuperat större delen av Sydamerikas odlingsbara jord till förmån för våra behov av billigt soya-protein. Indien/Asien producerar våra billiga kläder(förfarandet uppmuntrar imort framför egen odling). Jag tror att ni vill få Afrika och Asien att producera GMO-majs, soya, bomull och ris för vår konsumtion och att kvinnors rätt och dessa länders utveckling är ett svepskäl (likt slöjan/al-Qaida och ockupationen av Irak, när olja och konsumtion var agendan). Jag tror att ni vill underlätta för övertagande/mark-ockupation av dessa regioners bönder till förmån för stordrifts ägare. Detta för att marknaden skall kunna expandera och vi skall kunna fortsätta att konsumera mer än vår del. Detta är inte hållbart naturresursutnyttjande det är enbart utnyttjande.

  13. Dennis Eriksson says:

    Marie, kan du som vet förklara för mig, för jag har inte riktigt förstått hur du menar. Varför måste en gröda som är framtagen med genteknik odlas på stor areal för att vara lönsam?
    Hur går det ihop med att cirka fem miljoner småbönder (smallholders) i Kina odlar Bt-bomull med ganska god lönsamhet? Vad är det de kineserna gör som inte passar i din verklighetsbeskrivning?
    En gröda som jag har jobbat med (fältkrassing), bla med genteknik, främjar ett näringshållande perennt odlingssystem och kan appliceras i såväl stora som små jordbruk. Vad gör jag för fel? Berätta för mig och alla läsare varför fältkrassingen inte kan odlas på små gårdar med god lönsamhet.
    Andra forskare har tagit fram bladmögelresistenta potatissorter med hjälp av genteknik. Förklara för mig och alla bönder med relativt små gårdar varför de inte kan få lönsamhet med dessa potatissorter.

  14. Ann-Charlotte Berntsson says:

    Krav och ekologiskt lantbruk kan omöjligen se GMO-produkter som naturliga (p.g.a att GMOs är konstgjorda föreningar mellan icke kompatibla livsformer). Varför de omöjligen kan saluföra eller införliva denna del av bioteknik i sin verksamhet. Det vet ni på SLU väldigt väl, ni vägrar tvärt om att se eller förstå dessa typer av argument. Ni försätter er i ett barnsligt tillstånd av argumetation när ni som forskare omöjligen kan förstå logiken i ekojordbrukets sätt att resonera om vad som är naturligt och äkta. Ni har envåldigt beslutat att ekojordbruket borde inse att GMO är att betrakta som likvärdigt naturligt och äkta som naturligt framfödda livsformer utan övergångar mellan artbarriärerna?
    Förutom detta anser jag kritiken till Svenska Kyrkan och SNF med flera organisationor är närmast osmaklig.
    Både KLSA och SLU verkar att anse att dessa organisationer medvetet motarbetar ett hållbart utyttjande av jordens resurser?
    Ni vill visa för politikerna var huvudfåran för framtida lantbruksambitioner måste få ligga? Mer produktion och konsumtion till vilket pris som helst? Ge jorden till dem som kan utyttja den effektivast? Fördelningspolitik i er smak?

  15. Ann-Charlotte Berntsson says:

    Hej Dennis.
    Ursäkta att jag lägger mig i diskussionen men är kineskiskt Bt ris förenat med licens/patentavgifter? Är riset avsett för inhemsk produktion? Är både lönsamhet och miljön bra för bönder och omgivningen i och runt Bt-ris odlingarna? Har de några undersökningar om påverkan på människor och djur liv? Varför har EU skyddstullar mot kinesiskt Bt ris? Har EFSA fått ansökningar om att släppa kinesiskt Bt ris på marknaden? Har EFSa behandlat någon typ av Bt ris ansökningar från Asien? Om inte varför?
    Innefattar ditt genteknik fältkrasse försök gensekvenser från icke kompatibla livsformer?
    Omfattas fältkrassen av patentförfarande och eller GMO-lagstiftning?
    Eller är det vanlig växtodlarrätt som gäller
    Vart är det tänkt att den skall odlas?
    Avseende genteknikframställd potatis anser jag de sorter som inte innehåller antibiotika resistenta markörgensekvenser inte heller omfattas av GMO-lagstiftning, patenträtter eller handhavande besvär i form av analyser och dokumentationer m.m är ok.
    Men de genteknikframställda varianter som skrider över artbarriärerna och våldinkluderar främmande livsformer i potatisens genuppsättning är fel oavsett lönsamhet eller ej. Bladmögelresistent potatis går att åstakomma utan att man måste använda sig av markörgensekvenser som per automatik ger ett patent. Varför bönderna borde odla potatis fri från oönskade/överflödiga gensekvenser i form av e-coli e.t.c, dessutom med växtodlar rätter istället för licensavgifter?

  16. Marie Rosell says:

    Dennis,
    GMO odlas på stora arealer. Jag förstår inte varför du frågar, men jag ska svara så gott jag förstår frågan. Kostnaderna för ett patent ligger sammanlagt på 2 miljader kronor enligt den senaste infot jag har. Även om det bara är hälften av den summan så kräver den en återbetalning innan den blir lönsam. Lägg till det att genpatentsinnehavaren har hand om logistiken och inte drivs av välgörenhetsivran utan som ett affärsdrivande företag. För detaljer är Monsantos röst i Sverige mer lämpad att svara.
    Kineserna är ett folk som försöker att med hjärta och hjärna hitta lösningar på en svår landsbygdsproblematik. Därför är GMO ett av de försök som används. Kineserna lever fortfarande i något som kan beskrivas som kaos, men eftersom de lever efter TAO så kommer
    de också att lyckas. Till skillnad från oss här på forskarbloggen som har ett känslomässigt engagemang eller som Monsanto som har ett motiv grundat på kontroll så är det tveksamt om kineserna kommer att välja GMO i framtiden. De har en överlevnads och anpassningskapacitet och förmåga till djupgående analytiskt resonemang som med tiden kommer att ge GMO en helt annan status än det har hos oss. Förmodligen kommer kineserna och gör det redan nu, att betrakta GMO som ett verktyg bland alla andra och det får inte den platsen i varken forskarsjälen eller politikervärlden som den har här i väst. Funkar det inte till 100% så slopas det utan mankemang.

  17. Marie Rosell says:

    Fortsätter på Dennis frågor.
    Jag söker efter fältkrassingen men hittar inget om den. Måste hänvisa till den frågeställning A-C gör.
    Men ett av felen SLU gör är att inte kontrollera varje gröda under den tiden den provodlas. Då menar jag horisontell överföring. Risken finns. Bina måste visas den hänsyn de förtjänar, utan bin ingen blomma. ( En personlig reflektion vad gäller dig Dennis är att jag uppfattar dig som mycket intelligent och också lite av holistisk därför blir ditt hänvisande till amerikanska studier liksom lite av ett mysterium för mig. jag hade nog trott att du skulle vara en av dem som faktiskt skulle vara intresserad av resultatet av omfattande studier gällande pollinatörerna i samband med provodlingar här i Sverige.)

  18. Marie Rosell says:

    Sista svaret på Dennis frågor,
    Lönsamheten är genpatentföretagets egendom,
    Jag tror inte att det kommer att behandla den svenska bonden annorlunda än den lilla gmo odlande bonden i 3:e världen.
    Eftersom förutsättningarna är desamma. Utsädet ägs av genpatentföretaget. Växelbruk är det inte frågan om i ett GMO-fält. Efterfrågan på GMO är inte stor. Annat än när man gör som livsmedelsverket och smyger ner det i maten i form av 0,9% tröskelvärde, eller processar det så det inte går att mäta eller genom skurkaktiga beslut om att vissa gmo inte behöver redovisas, som enzymer, amonosyror eller vitaminer. Människor i vårt land har en hög medvetenhet om den giftfria matens värde. Till det bakar vi in GMO. Vad människorna inte vet däremot är att vi har så enorm mängd GMO i hyllan i affären. Men när man får det klart för sig, tja, inte skulle jag vilja vara anställd varken hos SLU, LRF, Lantmännen eller livsmedelsverket.
    I Europas länder arbetar man på politiker och myndighetsnivå på att minimera inflödet av GMO. Med avsikt att helt stoppa det. Vem ska vi sälja den där potatisen till?

  19. Jens Sundström says:

    Marie, Ann-Charlotte och CamillaFrågan om patent är komplex och inte så enkel som ni vill göra gällande. Patentlagstiftningen är nationell och därför går det inte att dra de enkla paralleller som ni vill göra mellan reglerna som gäller i USA och hur introduktionen av en GM-gröda som innehåller en patenterad konstruktion skulle fungera i Sverige; eller för den delen i något Afrikanskt land (se CGs inlägg från den 8/6-2009). Därför är det bara dumt att påskina att svenskt bistånd som syftar till lokal förädling av nischgrödor som till exempel Casava, per automatik skulle vara kopplat till någon sorts dolt företagsstöd. På mötet i Alnarp, och efter vad jag förstår gäller det även för mötet på Väderstads-verken, betonades att biståndet bör vara baserat på vetenskap och beprövad erfarenhet. Jag har förstått att ni gärna vill göra frågan om svenskt bistånd till en fråga om för eller emot GMO, eller ännu hellre för eller emot Monsanto, men jag tycker att frågan om lantbrukets roll i det svenska biståndet är allt för viktigt för att snuttifieras på det viset och kräver en mycket mer seriös debatt än den flod av inlägg som ni har producerat den senaste tiden.
    Med det vill jag inte säga att jag inte tycker att GMO-frågan bör diskuteras. Den tål att vridas på, men det är dags att vi börjar diskutera hur gentekniken kan användas och framför allt ger utvecklingsländerna möjlighet, i form av kunskap, att själva förhålla sig till denna, numera ny-gamla teknologi.

  20. Dennis Eriksson says:

    Precis, Marie! Där satte du äntligen fingret på spiken när det gäller att gentekniken bara är ett verktyg bland många andra. Men det har jag ju sagt så många gånger att jag trodde att budskapet hade satt sig vid det här laget. Läs tex min bloggpost ”När argumenten tryter…”. Och mina kollegor håller med om det också, det är inte bara kineserna som tycker så.
    Men ärligt talat, din syn på kineserna påminner mest om nygammal unken kolonialism och idén om ”den ädle vilden”. Får jag fråga, har du någonsin varit i Kina? Känner du många kineser? Jag har varit i Kina, jag har bott ett och ett halvt år i Singapore (till 70% dominerat av kineser) och jag många kinesiska vänner (inte minst inom forskarskrået) och jag måste säga att din utläggning gjorde mig riktigt full i skratt.
    Och sen det där med växelbruk. Passar nu plötsligt inte GMO-grödor för växelbruk heller? Varför inte då? Herrejösses, var ska er argumentation sluta egentligen? Är ens GMO-grödor överhuvudtaget växter enligt er uppfattning?