Ska SLU forska om ekologiskt lantbruk och ekologisk mat?

Av Cecilia Sundberg, vid Institutionen för energi och teknik, SLU i Uppsala

I den pågående massmediedebatten om ekologiskt lantbruk framkommer kritik mot forskningen om ekologisk odling. Jag har stor respekt för alla forskare som instinktivt är negativa till öronmärkta pengar för forskning om ekologiskt lantbruk. Ekologisk produktion, som börjar med att förbjuda mineralgödsel, GMO och kemiska bekämpningsmedel, och därefter frågar sig hur man kan bedriva ett produktivt och miljövänligt jordbruk. Det är väl inte förenligt med ett vetenskapligt förhållningssätt, där man systematiskt och utan förutfattande meningar prövar olika hypoteser med de metoder som man finner lämpliga för ändamålet? Det är en mycket sund utgångspunkt att vara skeptisk mot öronmärkta medel till ekologisk forskning. Därifrån finns det dock anledning att gå vidare med fler frågor: Hur ser forskningen om ekologisk odling ut i Sverige? Leder öronmärkta pengar till ekologisk forskning till en tudelning av forskarsamhället i ”riktiga forskare” som jobbar med konventionellt jordbruk och dogmatiskt, ideologiskt styrda ”ekoforskare” som ägnar sig åt ekologiskt lantbruk? Eller ger forskning om ekologiskt lantbruk vetenskaplig kunskap om hållbart lantbruk, till nytta för allt lantbruk, människor och miljö? Jag har inga färdiga fullständiga svar på dessa frågor, men vill bidra med några perspektiv. Tillsammans med Maria Wivstad har jag skrivit i ämnet tidigare i höst i UNT (länk), och här kommer lite mer:

Jag vill hävda att det i Sverige inte finns någon uppdelning mellan en fri och upplyst lantbruksforskning och en ideologiskt styrd ekoforskning. Det finns i Sverige inte många forskare som är specialiserade inom ekologiskt lantbruk. Man är forskare inom någon specialitet av lantbruket, t.ex. några växter, något djurslag eller någon grupp av sjukdomar. Denna specialitet kan av samma forskare undersökas inom konventionellt lantbruk, eller ekologiskt, eller i ett lantbrukssystem som inte är kommersiellt gångbart idag, eller i ett experimentellt system isolerat från lantbruket som helhet. Det finns inte många svenska forskare som identifierar sig som eko-forskare, och det finns inte någon egen gren av lantbruksforskningen som är eko-forskning. Det är inte så forskningslandskapet ser ut i Sverige. Det finns inga institutioner, avdelningar eller institut inriktade på forskning om ekologiskt lantbruk.

Eftersom det ekologiska lantbruket är en realitet, och eftersom det har särskilda behov av kunskap och information, så får SLU 5 miljoner öronmärkta medel av regeringen för kunskapsspridning. Detta görs vid EPOK, centrum för ekologisk produktion och konsumtion, som inte sysslar med egen forskning. EPOK har forskare inom olika ämnen knutna till sig genom deltidsuppdrag. EPOKs forskare ägnar huvuddelen av sin tid till forskning på sina hemmainstitutioner.

Det finns också öronmärkta ekologiska forskningsmedel, och dessa fördelas i konkurrensutsatta utlysningar på samma sätt som andra forskningsmedel. Detta görs av Formas, som delat ut 48 miljoner under 2014 och inom SLU Ekoforsk som delar ut 5 miljoner om året. EPOK har listat många svenska forskningsprojekt om ekologisk produktion här.

Borde inte forskningen ägna sig åt hållbart lantbruk utan att vara låst av frågan om ekologiskt eller konventionellt? Jo, absolut! Det senaste året har vi i Sverige haft flera större utlysningar på området, till exempel en gemensam utlysning av Mistra, Formas och Lantmännens forskningsstiftelse som 2014 delade ut 62 miljoner kronor till projekt om hållbara produktionssystem. Sen finns ju Formas årliga öppna utlysning inom miljö, areella näringar och samhällsbyggande som finansierar många forskningsprojekt som berör lantbruket.

Forskare är opportunister. De söker medel där de kan få finansiering för intressanta frågeställningar. I min forskargrupp har vi fått finansiering för att studera självförsörjning med biobränslen i ekologiskt lantbruk, i projekten Grön traktor och Grön gård. Detta trots att det finns en betydligt större skepsis mot att producera biobränslen från livsmedelsgrödor inom det ekologiska lantbruket än det konventionella i dagens Sverige. Men möjligheten att befria sig från fossilbränslena och producera sitt eget bränsle var frågeställningar som det fanns intresse för inom de ekologiska utlysningarna redan i början av 2000-talet, medan forskningsfinansiärer inom konventionellt lantbruk blev intresserade först flera år senare.

Jag forskar om miljöpåverkan från lantbruket med livscykelanalys som främsta metod. Jag har 10 % anställning vid EPOK och jag har aldrig haft mer än enstaka procents finansiering från öronmärkta eko-forskningsmedel.  Vill man hitta något tema som går igen i det mesta av min forskning så är det växthusgaser, inte ekologiskt jordbruk.

Det är mycket viktigt att forskning om ekologisk odling tillåts ta ut svängarna och inte är låst till regelverket för ekologisk produktion.  Även de delar av regelverket som kan betraktas som ideologiska och dogmatiska måste få ifrågasättas, och det görs även inom den eko-finansierade forskningen i Sverige.

En granskning av ideologisk styrning av lantbruksforskningen är mycket välkommen och angelägen. Där finns många fler aspekter att diskutera än bara den ekologiska forskningen. Det är till exempel värt att diskutera SLF (Stiftelsen lantbruksforskning) och deras krav på att forskningsprojekt ska leda direkt till ökad lönsamhet för lantbruksnäringen. Hur ska man som forskare förhålla sig till det? EUs system för forskningsfinansiering förtjänar också mer granskning och debatt.

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

 

This entry was posted in Okategoriserade. Bookmark the permalink.

One Response to Ska SLU forska om ekologiskt lantbruk och ekologisk mat?

  1. Hej Cecilia (och andra)

    Jag är en av de forskare som diskuterat öronmärkta medel (i ett inlägg i SvD). Formatet där tillåter inte några längre utläggningar, och detaljer om detta är kanske inget som gemene man är speciellt intresserad av. Däremot är SLUs forskarblogg rätt forum så jag tänkte här redogöra för hur jag tänker.

    Det gläder mig att det verkar ha framgått att jag inte menade att kritisera de forskare som tar del av dessa medel – i alla fall har ingen som trott det hört av sig till mig – utan det handlar om öronmärkningen som sådan, till ett område som avgränsas av ett otidsenligt regelverk.

    Även om jag själv sneglat på dessa medel – ingen är är fri från opportunism 😉 – så ligger min egen forskning lite väl långt bort, jag håller framför allt på med grundforskning om fotosyntes och om naturlig variation och genomik på träd. Men jag känner till en del om forskning på SLU. Jag är forskarrepresentant i styrelsen för Mistra Biotech, där finns projekt som skulle sita mitt i prick för ”det ekologiska jordbrukets vision”. T ex handlar det om det som, från min horisont, skulle vara det enskilt viktigaste för att vi i Sverige skulle minska bekämpningsmedelsanvändningen och samtidigt få ökad lönsamhet, bladmögelresistens hos potatis. Ett annat projekt rör växter med ökad kapacitet för att tillgodogöra sig organiskt kväve eller som man kunna gödsla selektivt (med D-aminosyror). Man skulle alltså, om det lyckas, kunna få grödor som vore bättre än ogräset att ta upp gödseln. Bägge dessa egenskaper skulle vara revolutionerande för strävandet mot ett hållbart jordbruk – speciellt ett med ”ekologiska” metoder – så hade de inte använt bioteknik hade de väl varit centrala för satsningar på ekologiskt jordbruk, nu är de uteslutna.

    Förvisso finns det andra källor för finansiering – projekten pågår ju – men för mig verkar det som om Forskningsagendan har förhållit sig till regelverket, inte visionen. Du skriver att ”Även de delar av regelverket som kan betraktas som ideologiska och dogmatiska måste få ifrågasättas, och det görs även inom den eko-finansierade forskningen i Sverige” och är det så låter det bra, jag har inte speciellt bra koll på hur ni jobbar.

    Det är väldigt tydligt så att denna diskussion kompliceras av att den ”kontamineras” av politik. Mycket färre – på båda sidor – skulle reagera så starkt om det inte fanns ett parti som vill att 100 % av jordbruket skall vara ekologiskt. Jag och andra ser orimligheten i detta om man inte lyckas få andra grödor än ärtväxter att kvävefixera, de stora projekt som försöker nå det använder bioteknik så då vore det inget för det ekologiska jordbruket även om projekten skulle lyckas.