Ska SLU forska om ekologiskt lantbruk och ekologisk mat?

Av Cecilia Sundberg, vid Institutionen för energi och teknik, SLU i Uppsala

I den pågående massmediedebatten om ekologiskt lantbruk framkommer kritik mot forskningen om ekologisk odling. Jag har stor respekt för alla forskare som instinktivt är negativa till öronmärkta pengar för forskning om ekologiskt lantbruk. Ekologisk produktion, som börjar med att förbjuda mineralgödsel, GMO och kemiska bekämpningsmedel, och därefter frågar sig hur man kan bedriva ett produktivt och miljövänligt jordbruk. Det är väl inte förenligt med ett vetenskapligt förhållningssätt, där man systematiskt och utan förutfattande meningar prövar olika hypoteser med de metoder som man finner lämpliga för ändamålet? Det är en mycket sund utgångspunkt att vara skeptisk mot öronmärkta medel till ekologisk forskning. Därifrån finns det dock anledning att gå vidare med fler frågor: Hur ser forskningen om ekologisk odling ut i Sverige? Leder öronmärkta pengar till ekologisk forskning till en tudelning av forskarsamhället i ”riktiga forskare” som jobbar med konventionellt jordbruk och dogmatiskt, ideologiskt styrda ”ekoforskare” som ägnar sig åt ekologiskt lantbruk? Eller ger forskning om ekologiskt lantbruk vetenskaplig kunskap om hållbart lantbruk, till nytta för allt lantbruk, människor och miljö? Jag har inga färdiga fullständiga svar på dessa frågor, men vill bidra med några perspektiv. Tillsammans med Maria Wivstad har jag skrivit i ämnet tidigare i höst i UNT (länk), och här kommer lite mer:

Jag vill hävda att det i Sverige inte finns någon uppdelning mellan en fri och upplyst lantbruksforskning och en ideologiskt styrd ekoforskning. Det finns i Sverige inte många forskare som är specialiserade inom ekologiskt lantbruk. Man är forskare inom någon specialitet av lantbruket, t.ex. några växter, något djurslag eller någon grupp av sjukdomar. Denna specialitet kan av samma forskare undersökas inom konventionellt lantbruk, eller ekologiskt, eller i ett lantbrukssystem som inte är kommersiellt gångbart idag, eller i ett experimentellt system isolerat från lantbruket som helhet. Det finns inte många svenska forskare som identifierar sig som eko-forskare, och det finns inte någon egen gren av lantbruksforskningen som är eko-forskning. Det är inte så forskningslandskapet ser ut i Sverige. Det finns inga institutioner, avdelningar eller institut inriktade på forskning om ekologiskt lantbruk.

Eftersom det ekologiska lantbruket är en realitet, och eftersom det har särskilda behov av kunskap och information, så får SLU 5 miljoner öronmärkta medel av regeringen för kunskapsspridning. Detta görs vid EPOK, centrum för ekologisk produktion och konsumtion, som inte sysslar med egen forskning. EPOK har forskare inom olika ämnen knutna till sig genom deltidsuppdrag. EPOKs forskare ägnar huvuddelen av sin tid till forskning på sina hemmainstitutioner.

Det finns också öronmärkta ekologiska forskningsmedel, och dessa fördelas i konkurrensutsatta utlysningar på samma sätt som andra forskningsmedel. Detta görs av Formas, som delat ut 48 miljoner under 2014 och inom SLU Ekoforsk som delar ut 5 miljoner om året. EPOK har listat många svenska forskningsprojekt om ekologisk produktion här.

Borde inte forskningen ägna sig åt hållbart lantbruk utan att vara låst av frågan om ekologiskt eller konventionellt? Jo, absolut! Det senaste året har vi i Sverige haft flera större utlysningar på området, till exempel en gemensam utlysning av Mistra, Formas och Lantmännens forskningsstiftelse som 2014 delade ut 62 miljoner kronor till projekt om hållbara produktionssystem. Sen finns ju Formas årliga öppna utlysning inom miljö, areella näringar och samhällsbyggande som finansierar många forskningsprojekt som berör lantbruket.

Forskare är opportunister. De söker medel där de kan få finansiering för intressanta frågeställningar. I min forskargrupp har vi fått finansiering för att studera självförsörjning med biobränslen i ekologiskt lantbruk, i projekten Grön traktor och Grön gård. Detta trots att det finns en betydligt större skepsis mot att producera biobränslen från livsmedelsgrödor inom det ekologiska lantbruket än det konventionella i dagens Sverige. Men möjligheten att befria sig från fossilbränslena och producera sitt eget bränsle var frågeställningar som det fanns intresse för inom de ekologiska utlysningarna redan i början av 2000-talet, medan forskningsfinansiärer inom konventionellt lantbruk blev intresserade först flera år senare.

Jag forskar om miljöpåverkan från lantbruket med livscykelanalys som främsta metod. Jag har 10 % anställning vid EPOK och jag har aldrig haft mer än enstaka procents finansiering från öronmärkta eko-forskningsmedel.  Vill man hitta något tema som går igen i det mesta av min forskning så är det växthusgaser, inte ekologiskt jordbruk.

Det är mycket viktigt att forskning om ekologisk odling tillåts ta ut svängarna och inte är låst till regelverket för ekologisk produktion.  Även de delar av regelverket som kan betraktas som ideologiska och dogmatiska måste få ifrågasättas, och det görs även inom den eko-finansierade forskningen i Sverige.

En granskning av ideologisk styrning av lantbruksforskningen är mycket välkommen och angelägen. Där finns många fler aspekter att diskutera än bara den ekologiska forskningen. Det är till exempel värt att diskutera SLF (Stiftelsen lantbruksforskning) och deras krav på att forskningsprojekt ska leda direkt till ökad lönsamhet för lantbruksnäringen. Hur ska man som forskare förhålla sig till det? EUs system för forskningsfinansiering förtjänar också mer granskning och debatt.

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

 

This entry was posted in Okategoriserade. Bookmark the permalink.

One Response to Ska SLU forska om ekologiskt lantbruk och ekologisk mat?