Sagan om det gyllene riset- eller den gröna dogmens triumf

Av Jens Sundström Inst för växtbiologi och skogsgenetik, SLU i Uppsala

Människor behöver få i sig A-vitamin via maten. A-vitaminbrist leder till synnedsättning och blindhet. Detta är ett reellt problem framförallt för barn. I synnerhet för barn som lever under fattiga förhållanden och som får i sig en allt för ensidig kost. Enligt WHOs beräkningar blir ca 250 000 barn blinda varje år till följd av A-vitaminbrist. I många länder finns därför program som förser fattiga med A-vitamintillskott och i Sverige väljer man att ge spädbarn AD-droppar och att A-vitaminberika konventionellt producerad lätt- och mellanmjölk.

Vi har haft besök av Ingo Potrykus här på SLU. Potrykus är en av de som lett arbetet med att ta fram en GM-rissort, det så kallade gyllene riset (eng. Golden rice), som producerar ß-karoten i riskornen. ß-karoten omvandlas i kroppen till A-vitamin. Tanken är att egenskapen som ger ß-karoten ska korsas in i lokala rissorter och kunna bidra till att bekämpa A-vitaminbristen i länder där ris är den huvudsakliga stapelfödan.

Golden_rice_3Den, i det närmaste, helgonförklarade Vandana Shiva har dock proklamerat att det gyllene riset är en bluff och endast är ett sätt för stora multinationella företag att smyga in GM-grödor till världens fattiga. Shiva vill istället att man strävar mot att människor äter en mer varierad kost där A-vitaminrika grönsaker utgör en del. Det är naturligtvis en god idé men det finns inget motsatsförhållande mellan denna strävan och det gyllene riset. Snarare kan ß-karotenet i det gyllene riset ses som ett tillskott jämförbart med vår A-vitaminberikade mjölk. Framtagandet av det gyllene riset är främst finansierat av Rockefeller Foundation och Melinda and Bill Gates Foundation. Det huvudsakliga stödet från kommersiella intressen är att de har givit upp sina licensrättigheter för de metoder som använts i projektets experimentella del och på så sätt bidragit till att göra riset fritt tillgängligt för forskarna och i förlängningen även de lokala lantbrukarna.

Jag träffade Ingo Potrykus första gången 2002 och vid det tillfället var i huvudsak det experimentella arbetet klart. Då återstod att göra fältstudier samt det digra arbetet att få riset godkänt av EU, vilket krävdes och fortfarande krävs för att länder som Indien och Filippinerna ska börja odla det gyllene riset; då de inte vill riskera att drabbas av exportförbud till EU. När Ingo Potrykus nu, sex år senare, besökte SLU gav han en dyster bild av arbetet med det gyllene riset. Riset är fortfarande inte godkänt vilket inte beror på att man misslyckats med den vetenskapliga ambitionen att ta fram ett ris som på ett säkert sätt producerar tillräckligt mycket ß-karoten utan att riskbedömningen för GM-grödor tar lång tid att genomföra. Enligt Potrykus har den omfattande värderingen av, i de flesta fall, hypotetiska risker som krävs för ett EU-godkännandet effektivt förhindrat odlingen av det gyllene riset.

Det kan vara värt att notera att det gyllene riset är den enda GM-gröda som ens är i närheten av ett marknadsgodkännande som inte tagits fram av ett stort företag. Det gyllene riset bär inte heller på någon markörgen (annat än ß-karotenet sälv, som ger riset dess gula färg) och konsumentnyttan är tämligen uppenbar. För mig förefaller därför den ytterst konkreta risken (mätt i antalet blinda barn/dag) med att inte godkänna det gyllene riset vara större än de återstående hypotetiska risker som skulle kunna förknippas med odlingen av det gyllene riset.

Men med tanke på att godkännandet i princip är en politisk fråga,och att många av våra politiker verkar vara helt förblindade av den gröna dogm som säger att allt som kan betecknas som ekologisk per definition är bra och att all bioteknologisk utveckling inom jordbruket är av ondo,så lär vi nog få vänta på ett godkännande av det gyllene riset.

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Jag noterade att SVT i söndags valde att helt okommenterat sända filmen Monsantos värld. Jag betraktar dokumentären som en starkt vinklad partsinlaga i GMO-debatten och finner det därför märkligt att SVT med sitt publikserviceuppdrag inte gav någon möjlighet, för vare sig för Monsanto eller någon oberoende forskare att kommentera innehållet i dokumentären. Det hela får mig att misstänka att Axel Arno på SVT Dokument utifrån även han är helt förblindad av den gröna dogmen.

This entry was posted in forskningspolitik, GMO, Jens Sundström, SLU, vetenskap. Bookmark the permalink.

5 Responses to Sagan om det gyllene riset- eller den gröna dogmens triumf

  1. Zenter says:

    Du är ju sjuk det är inte politiken som håller GMO borta det är mänskligheten. Miljoner år av utvecklig kan inte ändras av några år i ett labb. Monsanto har stämts i flera länder för deras vidriga produkter och genom ruttna beteende dessutom vill GMO förespråkare ta bort märkningen så ingen har ett val längre om dom vill äta GMO mat. Supply n demand heter det och det är det som styr utvecklingen inte påtvingade fascist fasoner.

  2. Bara för att klargöra: Det gyllene riset har inte tagits fram av Monsanto. Därför var det kanske olämpligt att lägga till noten om Monsantofilmen i slutet av inlägget. Filmen sändes dock samma dag som jag skrev på inlägget och det var svårt att låta bli och inte kommentera den.

  3. Dennis Eriksson says:

    Zenter,
    Det är du som är sjuk. Man använder inte sådana vidriga förolämpningar och personliga påhopp i en offentlig debatt. Du borde förbjudas att kommentera på den här bloggen.

  4. wow great rice.. its really a golden rice..

  5. Pingback: Greenpeace skiter i verklighet och forskning | Svensson