Är miljömärkta biobränslen en lösning?

Av Harald Cederlund, Institutionen för mikrobiologi, SLU i Uppsala.

Jag skrev häromveckan ett inlägg om biobränslen här på
forskarbloggen – och slog då fast att det tycks vara en god idé att använda
olika typer av restprodukter för drivmedelsproduktion medan primär biomassa
från jordbruket helst bör undvikas. Detta illustrerade jag med resultaten från
en studie som räknade med att drivmedel från jordbruket gav reduktioner av
växthusgasutsläpp – men som trots detta kalkylerade med att deras totala
miljöpåverkan skulle vara negativ.

Hela frågan handlar om markanvändning. En utökad produktion av biobränslen
kommer att innebära att mer jordbruksmark kommer att behöva tas i anspråk. Denna
mark måste tas någonstans ifrån. I de fall då denna expansion sker in i
naturliga ekosystem finns det en uppenbar risk att detta får negativa konsekvenser
för biologisk mångfald. En intensifiering av jordbruket leder också till en ökad
vattenförbrukning vilket kan vara mycket problematiskt i många länder.

Två nya studier i Science (Searchinger et
al
., 2008 & Fargione et al.,
2008), som både DN och SvD har rapporterat om i veckan, har nu räknat på vad denna
landutvidgning får för effekter för bränslenas kolbudgetar. Det visar sig att om utvidgningen sker på bekostnad av naturliga
ekosystem som savanner, torvmarker eller skogar så leder den ändrade
markanvändningen till att stora mängder koldioxid släpps ut från dessa marker.
Så stora att bränslena faktiskt kommer att ha en klart negativ påverkan på
klimatet jämfört med att använda fossila bränslen under ganska lång tid. Hur
lång tid man måste odla biobränslen på marken innan odlingen har betalat av sin
koldioxidskuld och börjar bli gynnsam för klimatet varierar beroende på gröda
och marktyp. Sockerrör på gräsmark är ganska gynnsamt (17 år innan koldioxidbalansen
blir positiv) medan majsetanol producerad på torvmark kommer att ha negativa konsekvenser
i flera hundra år.

Än så länge bara
har läst den första av de båda artiklarna – tack till Mats Fröberg och Maria Abrahamsson på "Under lagerbladet" för att förse mig med
den. Mats tycker själv att man bör ta uppskattningarna av hur stora koldioxidutsläpp markomställningarna leder till med "ett stort lass salt" och jag jag är benägen att hålla med även om det här nog representerar de bästa uppskattningar vi har just nu.

Dessa studier är inte heller de första som indikerar att biobränslen kan ha en negativ
klimatpåverkan. Palmoljeplantager, som ofta har etablerats på torvmarker, har
bland annat visat sig kunna ge markant ökade växthusgasutsläpp (Reijnders & Huijbregts,
2008) och det har även framhållits att om målet är att lindra växthuseffekten
så är det en bättre idé att satsa på att bevara och plantera skogar än att
producera biobränslen (Righelato & Spracklen, 2007).

Vad ska man då göra åt det här? Kan en svanmärkning där det
ställs krav på att bränslet inte har producerats på tidigare naturmark vara lösningen?
Svaret på den frågan är nog tyvärr ”nej”. Det är ju just det som är
huvudslutsatsen från de båda studierna i Science – i dagsläget spelar det ingen roll alls
hur det biobränsle man köper är producerat. Så länge man köper biobränsle
producerad på åkermark så bidrar man till att öka den totala efterfrågan på
mark och det kommer indirekt att leda till ökade utsläpp av växthusgaser. Därmed landar vi åter vid slutsatsen från min förra bloggpost: att producera drivmedel
från restprodukter tycks vara en god idé men att använda primär biomassa från
jordbruket är det inte.

Referenser:

Fargione et al. 2008. Land clearing and the biofuel carbon debt. Science DOI:
10.1126/science.1151861

Reijnders L. & Huijbregts M A J. 2008. Palm oil and the emission of
carbon-based greenhouse gases
. Journal of
Cleaner Production
16: 477-482.

Righelato R. & Spracklen D V. 2007. Carbon mitigation by biofuels or by
saving and restoring forests?
Science 317: 902.

Searchinger et al. 2008. Use of
croplands for biofuels increases greenhouse gases through emissions from land
use change
. Science DOI: 10.1126/science.1152747

Pingat på Intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om: ,,, , , , , , , , ,

 

This entry was posted in bioenergi, Harald Cederlund, jordbruk, klimat, miljö. Bookmark the permalink.

4 Responses to Är miljömärkta biobränslen en lösning?

  1. Jonas says:

    Några funderingar i anledning av din blogg: Enligt FAO finns 2 Gha övergiven jordbruksmark i världen (jfrt m 1,4 Gha brukad mark) Även om inte alla dessa marker kan brukas igen, pga ökenspridninng, försaltning, vattenbrist etc så nog finns det en rejäl potential att ta av. De mest pessimistiska beräkningen jag sett är 440 Mha, dvs 25 % av dagens brukade areal. Anledningen till att dessa jordar inte brukas är ju främst att priset på produkterna inte uppväger investeringar o drift i dessa marker. Detta ändras ju nu när efterfrågan på samtliga jordbruksprodukter ökar.
    Undanträngningseffekter kommer du ju att få vad du än försöker driva transporterna med. Oavsett om du använder grön el så innebär din konsumtion att kolproducerad el ökar. När energipriserna stiger samtidigt som efterfrågan ökar med 2 % varje år så BLIR det konkurrens – även om restprodukterna. Enda sättet att stoppa negativa effekter är fullt genomslag för certifiering – som t.ex. klorfritt papper en gång i tiden slog igenom. Fullt genomslag kan man bara få genom att börja i en ände o göra certifieringen så bra som möjligt.

  2. Jonas: Precis som du skriver så ändras ju de ekonomiska förutsättningarna när efterfrågan på jordbruksmark ökar – detta är ju precis vad det hela handlar om.
    Men ett för klimatet bättre sätt att använda den övergivna marken än att producera drivmedel på den skulle dock i de flesta fall vara att restaurera den, dvs. låta den växa igen eller aktivt återplantera den med träd. Då kan marken fungera som en kolsänka och dessutom bidra med andra ekosystemtjänster. Se t.ex.:
    Rey Benayas J M. 2007. Abandonment of agricultural land: an overview of drivers and consequences. CAB Reviews: Perspectives in Agriculture, Veterinary Science, Nutrition and Natural Resources, 2: no 057.
    som slår fast att ”at the global scale, the abandonment of agricultural land is mostly positive for humans”
    Tror också att man får undanträngningseffekter för grön el och är överhuvudtaget lite skeptisk till sådan certifiering. Personligen tror jag att det bästa sättet att se till att vi får den miljövänligaste elen i våra ledningar (eller drivmedlet i våra bilar) är att den blir prissatt utifrån den faktiska aggregerade miljöpåverkan den har (utsläpp av CO2 och föroreningar, nödvändig landyta, vattenförbrukning etc. uttryckt per kWh ligger till grund för prissättningen). Den gröna elen måste vara billigare – för utifrån ett naturresursekonomiskt perspektiv är den det!

  3. roger Frey says:

    Av någon underlig anledning är de flesta inte medvetna om att vi lever i en vattenbubbla. Mat och biobränsle kräver mark och vatten. Det är vattnet som är problemet. Större delen av de stora spannmålsproducerande länderna konstbevattnar grödorna i stor utsträckning med grundvattnet. Och uttaget av grundvatten är mycket mer än vad som rinner till. Som exempel kan Kina nämnas som tar 4/5 av sitt grundvatten till spannmålsproduktion. Det är endast en tidsfråga innan grundvattnet tar slut och det börjar redan nu bli kritiskt i vissa delar av landet.
    Glaciärerna smälter ned och kommer att vara försvinna i framtiden. Glaciärerna vattenförsörjer en stor del av befolkningen och kommer att försvinna. Det i kombination med
    förlusten av grundvattnet förstår jag inte hur någon kan komma på iden att göra bränsle av maten. Till min glädja har etanolsatsningarna lagts ned i det här landet. De höga kostnaden för
    grödan har gjort det olönsamt. Priset på spannmålen har ökat från 0.9 till 2.3 kr /kg.
    Då blev skogen nästa mål. Lyckligtvis satte vetenskapsrådet ned foten och energimyndigheten drog in utvecklingspengarna. Det tar ca 80 år för att ett träd skall absorbera den co2 som släpps ut. När trädet absorberat tillbaka co2 är det redan försent. Att elda skogen för att
    ingen miljöeffekt på kort sikt eftersom det tar ca 80 år för trädet att växa upp och absorbera den koldioxid som släpptes ut vid förbränningen
    Lösningen ligger i PDC-tekniken som kan tillverka vätgas till låg kostnad. Vätgas i kombination med koldioxid ger metanol. PDC-solfångarna kan med fördel ställas upp på improduktiv ökenmark och jordbruksmarken kan användas för matproduktion.
    Metanol tillverkat på det sättet blir billigare än etanol

  4. michael says:

    Jeg tror vi skal tænke nyt om alt hvad vi gør og ikke kun fokusere på om biodiesel kan løse problemmerne. Hvad med vores livsstil? er det nødvendigt at køre til arbejde og møder så meget som vi gør? meget kan klares via internettet og nye teknologier. Se feks denne post på min blog om telepresence http://blog.s-educator.org/2008/02/19/telepresense-alternativ-til-nye-energi-kilder-og-trafikpropper/
    Noget mere mange af os kan gøre er at producere el selv.
    Ved du at man kan lave en 1000watts vindmølle med et billigt/gratis genbrugsbatteri på hele 2700 ampere timer, for kun 750 Dkr? ( se mere her hvis interesseret http://tinyurl.com/3dffz7 )
    kompinerer vi denne vindmølle med selvbygger solceller på 150watt/ for 2000Dkr, så kan vi faktisk næsten forsyne en almindelig husstand med lys, og strøm til eletronisk udstyr.
    Jeg tror virkeligt vi kunne lave meget mere energi på andre og simplere måder end de der tænkes globalt og generelt. Hvorfor ikke kikke lokalt og se på mulighederne i de enkelte lande og regioner.
    mvh michael 😉