Öppet brev till Sidas Generaldirektör

Vi har tidigare berättat att Svenska naturskyddsföreningen delar ut Sida-medel till en organisation, Masipag, som på sin hemsida deklarerar att de stödjer vandaliseringen av fältförsök med det Gyllene riset på Filipinerna. Det har föranlett oss att skriva ett brev till biståndsminister Hillevi Engström där vi ifrågasätter om Svenska biståndsmedel har använts i enlighet med de riktlinjer som regeringen givit biståndsmyndigheten Sida. Biståndsministern har svarat och vi går nu vidare och hemställer frågan till Sidas Generaldirektör Charlotte Petri Gornitzka i ett brev daterat den 28 oktober (se nedan). Brevet är även publicerad i en engelsk översättning här.

 

Bästa Charlotte Petri Gornitzka,

Som du säkert känner till har vi i brev till biståndsminister Hillevi Engström den 20 oktober gjort henne uppmärksam på att biståndsmedel från Sida figurerar i den vandalisering av Internationella risforskningsinstitutets (IRRIs) fältförsök med det Gyllene riset som skedde i augusti.

Brevet undertecknades, förutom av oss, av Nina Fedoroff, tidigare chef för AAAS, och Robert Zeigler, chef för IRRI. Av bland annat den anledningen offentliggjordes vårt brev i engelsk översättning samma dag som den svenska versionen gick till UD. Brevet har observerats och kommenterats i positiva ordalag bland forskare och andra med insyn i forskningsinriktat bistånd i en omfattning som vi aldrig hade kunnat drömma om. Hans Rosling t.ex. – en svensk akademiker med världsrykte för sin kompetens i utvecklingsfrågor – har c:a 150 000 följare av sitt twitterflöde. Han har länkat till vårt brev in extenso.

I sitt svar den 25 oktober anför Hillevi Engström bl.a. följande:

”Jag uppskattar att ni framför denna viktiga information. Bistånd som är avsedd för jordbruksutveckling får självklart aldrig användas för finansiering av brottslig verksamhet.

Sida har ett tydligt uppdrag att bedriva ett effektivt bistånd och att motverka oegentligheter i sin hantering av biståndsinsatser.”

Vi har översatt även ministerns svar, och vi noterar särskilt hennes klargörande när det gäller Sidas uppdrag att motverka oegentligheter.

Både vi och våra internationella kollegor är dock förundrade över att ingen på ansvarig nivå ännu har gjort en klar markering när det gäller det som är kärnfrågan, nämligen att Svenska naturskyddsföreningen har anslag från Sida som delas ut till en organisation, Masipag, som på sin hemsida deklarerar att de stödjer vandaliseringen av IRRIs fältförsök med det Gyllene riset[1]. Detta är definitivt inget ”olycksfall i arbetet” från Masipags sida. Organisationen agerar som en kampanjorganisation mot modern växtförädling; ungefär hälften av de senaste sex månadernas notiser på Masipags egen hemsida[2] rör detta kampanjarbete.

Frågan om detta är en acceptabel användning av svenska biståndsmedel är naturligtvis inte i första hand en juridisk fråga. Den är därför på intet sätt avhängig av om enskilda medlemmar i Masipag kommer att fällas i domstol, vilket Naturskyddsföreningens ordförande försökte göra gällande i Vetenskapsradion den 25 oktober [3] och vilket återupprepas i ett inlägg från Sida i dagens UNT [4]. Nej, det är i högsta grad en policyfråga, vars djupare innebörd handlar om ifall svenskt bistånd ska användas till att understödja programmatiskt motstånd mot modern växtförädling. Masipag är inte det enda exemplet, ett sådant programmatiskt motstånd återfinns i flera Sida-stödda projekt, även om motståndet inte tagit sig uttryck i vandalisering av fältförsök.

Hillevi Engström skriver att ”regeringen eftersträvar att biståndets olika insatser… …skapar synergier” och att ”samverkan med såväl småbrukare som forskare är nödvändigt”. Vi stödjer dessa principer fullt ut och just därför ifrågasätter vi stöd till organisationer som driver kampanjer som syftar till att motverka synergier. Vetenskapsfientligt motstånd mot modern växtförädling är enligt vår mening alltid kontraproduktivt och till men för en positiv utveckling.

Vi emotser ditt klargörande svar.

 

Torbjörn Fagerström, Professor emeritus i teoretisk ekologi, Lunds universitet / f.d. prorektor Sveriges Lantbruksuniversitet

Stefan Jansson, Professor i växters cell- och molekylärbiologi, Umeå Universitet

Sten Stymne, Professor i växtförädling, Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp

Jens Sundström, Docent i växtfysiologi, Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala

 


[2] http://masipag.org/category/news-updates

[3] http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=415&artikel=5685719

[4] http://www.unt.se/debatt/vi-stodjer-masipag—men-inte-kriminalitet-2661137.aspx

 Uppdatering 5/11: 

Vi har fått ett svar från Charlotte Petri Gornitzka som finns att läsa här: Brev_Sida_okt 2013

Johan Nordberg berör stödet från Sida till de organisationer som förstört risfälten på Fillipinerna på SvDs ledarsida den 4/11.

Pingat på Intressant

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

This entry was posted in Okategoriserade. Bookmark the permalink.

4 Responses to Öppet brev till Sidas Generaldirektör

  1. Hans Larsson says:

    Bönder på Filippinerna och jordbrukets framtid
    Masipag på Filippinerna är en organisation som jobbar för bönders rättigheter och ’empowerment’ i förhållande till biologisk mångfald och uthålligt jordbruk. I organisationen finns också ett antal forskare som hjälper till med växtförädling av anpassade sorter. De gör en viktig insats på Filippinerna och betyder mycket för de bönder som deltar i arbetet och bidrar bla med att de kan vara självförsynande med utsäde med stor biologisk mångfald. Många bönder på Filippinerna är negativt inställda till GMO grödor. Filippinerna är ett av världens mest korrupta land, och historiskt sett har USA haft stort inflytande över politik, militärmakt och ekonomi. Introduktion av GMO på Filippinerna anses som köpt och betalt av amerikanska företag och utan folklig legitimitet i landet. Vi vet inte om Masipag deltagit i aktioner för att stoppa GMO-försök, men sett i den Filippinska kontexten är det möjligt och det måste då förstås med bakgrund av den höga korruptionsnivån och USAs helt speciella och historiskt djupt förankrade makt över landet. Om Masipag har försökt att stoppa GMO-försök på Filippinerna, bör icke det ifrågasätta stödet till organisationen. Däremot bör man bistå organisationen med att ta upp diskussionen om GMO med de rätta instanserna i landet för att bidra till en utveckling av ’good governance’.
    Frågan är vilken utveckling det globala jordbruket skall ta för att klara försörjningsmålen med en ökande befolkning. Johannesburgsrapporten från 2008 ”Agriculture at a crossroads” (IAASTD) sammanställdes av 400 forskare från 60 länder. Mycket kort säger den att jordbruket måste svängas över i ekologisk riktning och att ökade insatser av bekämpningsmedel och monokulturer av GMOgrödor inte är uthålligt. Det är således inte vetenskapsfientligt att kritisera dagens situation där multinationella företag snabbt tar över världens utsädesmarknad med hjälp av utsädeslagar och patent på GMOgrödor.
    Det internationella avtalet om växtgenetiska resurser för mat och jordbruk är en internationell överenskommelse att vi skall bevara och utnyttja världens mångfald av odlade grödor. Alltfler forskare börjar inse att ett utnyttjande av den biologiska mångfalden är avgörande för att lösa problemen med klimatanpassningen. I de gamla grödorna och i den biologiska mångfalden har vi alla de egenskaper som man säger att man kan ta fram med genteknik som högt näringsinnehåll, torkresistens osv.
    I avtalet ingår också Farmers Rights som säger att bönderna är de som skapat jordens odlade biologiska mångfald och att de har rättigheter knutna till bruket med att odla vad de vill och att fritt byta utsäde och förädla och sprida sorter.
    Filippinerna har ratificerat avtalet och Masipag arbetar aktivt för att bevara och utveckla bönders rättigheter i landet. Världens mångfald av småskaliga bönder är avgörande för den globala livsmedelsförsörjningen.

    Regine Andersen är daglig ledare för Oikos i Norge. Hon har varit forskare vid Fridtjof Nansens Institut i 18 år. Doktorsavhandlingen i statsvetenskap var en case-studie av förvaltningen av den växtgenetiska mångfalden på Filippinerna (Andersen, 2008: Governing Agrobiodiversity – Plant Genetics and Developing Countries). Arbete gav en djup insikt i de politiska och historiska förhållandena på Filippinerna samt arbetet för att bevara mångfalden bla genom gräsrotsorganisationer som Masipag.
    Regine Andersen har också byggt upp ett internationellt projekt som stöttar implementeringen av Farmers’ Rights under det internationella avtalet om växtgenetiska resurser ( se
    http://www.farmersrights.org). I detta projektet har hon rest runt i många land och undersökt förhållande för bönder och biologisk mångfald och publicerat resultaten genom böcker, artiklar och rapporter.

    Hans Larsson är AgrD och forskare på Institutionen för växtförädling ,SLU, Alnarp. Han arbetar med växtförädling av spannmål för ekologisk odling. Han har tidigare bla arbetat med traditionell växtförädling för småskaliga bönder på Madagaskar.

  2. Pingback: SIDA, SNF och det gyllene riset | forskarbloggen

  3. Jens Sundström says:

    Hans och Reigne,

    Jag råder er att gå in på hemsidan till ”The Golden Rice project”. Där står klart och tydligt att projektet är ett humanitärt projekt och att riset kommer att göras fritt tillgängligt för behövande lantbrukare.

    Här är ett utdrag hur de definierar humanitär användning:

    Humanitarian Use” means (and includes research leading to):
    • Use in developing countries (low-income, food-deficit countries as defined by FAO)
    • Resource-poor farmer use (earning less than US$10,000 per year from farming)
    • The technology must be introduced into public germplasm only.
    • No surcharge may be charged for the technology (i.e. the seed may cost only as much as a seed without the trait)
    • National sales are allowed by low-income farmers (in this way urban needs are also covered)
    • Reusing the harvested grain as seed for the following season is allowed (the farmer is the owner of his seeds)

    De utsagor som ni ger uttryck för är inget annat än en ren konspirationsteori och jag anser det minst sagt anmärkningsvärt att ni legitimerar vandalism av andra forskares fältförsök.

  4. Frank Nilsson says:

    De ”oberoende” forskarna vid SLU fortsätter att låna sina röster till försvar av genteknikföretagens ”rättigheter” i strid med vanligt folks intressen.