Motstånd mot GM-grödor låser in europeiska potatisodlare i ett kemikaliejordbruk

Av Jens Sundström, Institutionen för växtbiologi och skogsgenetik, SLU i Uppsala

I vintras meddelade det tyska företaget BASF att det flyttar all sin växtförädling från Europa till USA. Trots att företaget tagit fram potatissorter för den europeiska marknaden väljer man nu att flytta sin forskning och utveckling av jordbruksprodukter, samtidigt som man bibehåller sin kemikalieproduktion. Skälet är den europeiska attityden till, och lagstiftningen kring, genteknik och GM-grödor (genetiskt modifierade grödor), där vetenskap och beprövad erfarenhet fått stryka på foten för inflytelserika lobbygrupper och särintressen. I veckans nummer av Nature Biotechnology, redogör vi närmare för konsekvenserna av detta olyckliga beslut.

En sammanfattning på svenska publicerades också i gårdagens nummer av Dagens Industri. Läs den och gå sedan in på DN-debatt och ta del av argumentationen med GP och SNF. Det som inte framkommer där är att den bladmögelresistenta potatisen som Mikael Karlsson på förfrågan ändå tillstår ”är ett av de få goda exempel på vad genteknik kan åstadkomma” är en av de grödor som nu antingen läggs ner eller flyttas till USA.

Mikael karlsson har därför rätt när han twittrar: ‏@OrdfNaturskydd Det är faktiskt lite synd om Jens och Sten. “@DNDebatt: ”Populistisk miljörörelse demoniserar genmodifierad mat” http://www.dn.se/debatt/populistisk-miljororelse-demoniserar-gentekniken” ”sic.

Jag skulle vilja tillägga att det också är synd om miljön och europeiska jordbrukare eftersom de nu med GPs försorg leds in i ett kemikaliejordbruk.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Pingat på http://intressant.se/intressant

This entry was posted in GMO, Jens Sundström, jordbruk. Bookmark the permalink.

One Response to Motstånd mot GM-grödor låser in europeiska potatisodlare i ett kemikaliejordbruk

  1. Dag Lindgren says:

    Amflora potatis (GMO) är godkänd för kommersiell odling i Sverige och har odlats i liten skala i Norrbotten, delvis norr om Haparanda, i två år. Amflora innehåller bara stärkelsen amylopektin som bland annat används i pappersindustrin. Vanlig potatis innehåller även amylos som pappersindustrin inte vill ha eftersom den skapar klumpar i processen.
    I maj 2011 ockuperade Greenpeace lagret av utsädespotatis, det är viktigt att utsädet levereras i tid inför den korta vegetationsperioden i norr, så Greenpeace slog till mot en sårbar punkt http://www.miljomagasinet.se/artiklar/110615-blockad-mot-gmo-potatis.html
    Detta bidrog säkert till BASFs beslut att avveckla utvecklingen av GMO-produkter för Europa
    http://www.greenpeace.org/sweden/se/nyheter/nyheter/BASF-lagger-GMO-potatisen-Amflora-som-odlas-i-Sverige-pa-hyllan/
    Jag sökte på Googles efter Amflorapotatis, men hade svårt att finna en beskrivning av utvecklingen i Sverige som kunde betecknas som objektiv och inte influerad av den polariserade debatten som huvudsaken Greenpeace förde.
    Det var problem med Amflorapotatisen redan i den kommersiella odlingen 2010 eftersom utsädespotatisen inte visade sig sortren och annan GMO på något sätt kommit in i odlingarna http://www.jordbruksverket.se/formedier/nyheter/nyheter2011/forbudetattanvandapotatisenamfloraupphavs.5.510b667f12d3729f91d80004374.html
    Jag tror inte Skogsindustrin skulle använt stärkelse från Amflora i någon större utsträckning, eftersom det skulle lett till problem med grön certifiering av produkterna och sämre möjligheter att finna köpare på marknaden. Men det är psykologiskt bra att inleda kommersiell GMO i Europa med något som inte är mat eller foder.
    Det är synd att GMO-industrin så ofta beter sig så att den möts med misstro. I detta fall genom hopblandingen av utsädespotatisen 2010, som lade en grund för misstroende. Man tycker GMO industrin borde vårda ryktet från en av de mycket få kommersiella GMO-tillämpningarna i Sverige i dess inledande fas bättre än så.
    Även om GMO inte uppfyllt de förhoppningar som tidigare ställts inom växtförädlingen, beror det delvis på överdriven misstänksamhet omkring den kommersiella användningen. På lång sikt är det svårt att tänka sig att GMO inte kommer att spela en dominerande roll i växtförädlingen och det är bra att lära sig succesivt.
    Eftersom människosläktet bestämt sig för att växa och eftersträva högre materiell standard (även till en växande skara pensionärer) åstadkommen på ett ganska slösaktigt sätt med ett ganska ineffektivt styrsystem, så blir ekvationen på några decenniers sikt ohållbar, om systemet systematiskt säger kategoriskt nej till tekniskt utveckling och inte tolererar att olika vägar prövas. Detta ger mer tid att utveckla ett hållbart samhälle ur andra än tekniska synpunkter.