Miljövinster genom företagsutveckling i stället för företagsavveckling

Av Karl-Ivar Kumm Inst för husdjurens miljö och hälsa, SLU i Skara

Miljöförorening kan teoretiskt förklaras av att vinstmaximerande företag inte bryr sig om utsläpp som skadar omgivningen. Miljöföroreningen är externa effekter, alltså kostnader man slipper betala för och därför inte bryr sig om.

Denna världsbild stämde nog bra en gång i tiden. Men etik och lyhördhet inför konsumentopinioner gör att många företag numera tar stor miljöhänsyn. Frågan är om den svenska miljövården med sina nationella miljömål är mer besläktad med gårdagens företagsmoral eller dagens miljömedvetna företag.

I en ny rapport från Jordbruksverket konstateras att minskad spannmålsodling och färre djur har förbättrat möjligheterna att nå de nationella miljömålen. Det har blivit mindre klimatpåverkande växthusgaser och mindre näringsämnen till sjöar och kustvatten samtidigt som användningen av kemiska växtskyddsmedel har minskat i Sverige. Men för att den svenska produktionen har minskat har varken svenskar eller andra börjat äta mindre mat. Produktionen måste därför öka på andra ställen och denna produktion leder till växthusgaser och övergödning samtidigt som behovet av kemiska växtskyddsmedel ökar i andra länder. Men utifrån de svenska miljökvalitetsmålen är detta externa effekter.

Köttproduktionen är särskilt viktig ur miljösynpunkt då den förbrukar en stor del av växtodlingsprodukterna som foder samtidigt som gödsel och metan leder till övergödning och klimatpåverkan. För 15 år sedan producerade vi lika mycket kött som vi konsumerade i Sverige. Nu är självförsörjningsgraden endast 55 % för nötkött och 85 % för griskött. Vi importerar alltså stora mängder kött. Detta innebär samtidigt att vi exporterar negativ miljöpåverkan; främst till Irland när det gäller nöt och främst till Danmark när det gäller gris.

I en ny rapport från Naturvårdsverket (Import av kött – export av miljöpåverkan) konstateras att svensk nötköttsproduktion är bättre än irländsk och svensk grisköttsproduktion är bättre än dansk ur miljösynpunkt. Om vyerna vidgas till hela EU så har alltså miljön förlorat på att den svenska produktionen förlorat marknadsandelar. Men detta är externaliteter i ett snävt svenskt miljöperspektiv.

Nu är miljö inte det enda som skall avgöra var och hur kött och annat skall produceras. De monetära kostnaderna, och därmed vad vi konsumenter måste betala i affären, är också viktiga. Miljöbaserad protektionism är därför inte önskvärd.

I rapporten från Naturvårdsverket dras följande slutsats: En mera kostnadseffektiv svensk köttproduktion skulle återvinna marknadsandelar från importkött. Detta skulle i sin tur leda till större miljöfördelar än miljönackdelar i Sverige och världen i övrigt åtminstone om den tillkommande svenska produktionen lokaliseras på lämpliga ställen. Lämpliga ställen är för griskött bl.a. mellansvenska lerjordsområden långt från föroreningskänsliga havsområden och för nötkött skogsbygder där betesmarker och åkrar hotas av igenväxning.

Det finns goda möjligheter att genom företagsutveckling göra bl.a. svinproduktion i mellansvenska spannmålsbygder och nötköttsproduktion i svenska skogsbygder mera konkurrenskraftig utan att produktionens miljöfördelar går förlorade. Sådan företagsutveckling borde vara ett viktigare svenskt miljömål än att minska miljöförorening från svensk produktion oberoende av vilka konsekvenser detta får i omvärlden.

Pingat på Intressant

Andra bloggar om: , ,

This entry was posted in klimat. Bookmark the permalink.

Comments are closed.