Må denna teknik gora mig arbetslös

Av Anna Olsson, Institute for Molecular and Cell Biology, Porto. Portugal

Nej, detta är kanske inte det mest överhängande hotet mot mitt kontrakt som forskare i djurskydd och etik inom forskningen. Men artikeln A living system on a chip i senaste Nature antyder att vi kan komma att tänka över hur vi gör vissa tester i biomedicinsk forskning och utveckling inom en snar framtid.

Djur används i biomedicinsk forskning för studier som innebär risker eller typer av manipulationer som vi inte finner etiskt acceptabla på människor. Vi människor har varierande genetisk bakgrund och mycket olika erfarenheter och livsstil; alla dessa aspekter kan kontrolleras för försöksdjur. Människor kan ge sitt samtycke till ett fåtal nålstick för blodprov och biopsier men allt som är mera invasivt eller riskfyllt måste först prövas på djur. Men det finns en stor och uppenbar nackdel i att testa på försöksdjur något som ytterst skall tillämpas på människor: en råtta är en råtta och en människa är en människa.

Alternativet är vanligtvis något som bygger på mänskliga celler, cell- eller organodlingar. Begränsningen av dessa alternativ är att de är mycket mindre komplexa än ett levande djurs kropp. Men den komplexiteten kan återskapas i tekniska system där olika typer av celler kommunicerar med varandra i ett samspel som efterliknar det vi finner i en levande kropp.

En lung-on-a-chip ser inte alls ut en lunga, men forskarna arbetar på att få den att fungerar som en:

"We started with the simplest embodiment of human airway and capillary cells, and then introduced immune cells," says Donald Ingber, head of the institute. The chip holds a pair of microchannels separated by a flexible, porous 10-micrometre membrane. One channel contains air and a layer of epithelial cells such as those lining the tiniest air sacs in the lung; the other holds the type of cell that lines capillaries, along with flowing liquid to simulate blood. The set-up even models breathing: vacuum chambers attached to the channels simulate the mechanical forces that cells encounter as a person's chest expands and contracts.

Komplexitet och interaktion är en av utmaningarna I att göra cellsystem tillräckligt relevant, en annan är att återskapa de verkliga organens tredimensionella struktur. Artikeln beskriver ett levercellsystem som redan finns på marknaden:

Each of the 96 wells in a co-culture plate is set up with what Dawn Applegate,RegeneMed's chief executive,calls a "jungle gym": nylon scaffolding with openings the right size for cells to pass through. The cells grow over the scaffolding to simulate tissue. "Cells need a third plane to express the extracellular-matrix proteins and growth factors that they would express in the body,".

De flesta av de beskrivna systemen är fortfarande prototyper och mycket mer utveckling behövs innan dessa cellsystem i verkligheten kan ersätta användningen av djur i tester av läkemedel och andra substanser. Men det finns många skäl att vilja komma dit, och den etiska frågan om djurförsök är inte nödvändigtvis den viktigaste drivkraften. När de blivit tillräckligt sofistikerade och komplexa kommer system baserade på mänskliga celler att övervinna problemet med att behöva extrapolera resultat från en art till en annan (från försöksdjur till människa). De kommer att bli billigare, inte minst därför att sådana system kan användas i vanliga laboratorier medan djur kräver kostsamma specialiserade anläggningar.

Etik är dock inte ovidkommande i detta sammanhang. Mycket av teknikutvecklingen är kommersiell, och företag är beroende av att det finns en marknad för produkterna. Då spelar det etiskt motiverade beslutet att sluta testa kosmetika på djur roll:

European Union directive to phase out animal testing for cosmetics from 2009 has created a market for in vitro evaluation of skin irritants, so Hurel is working with the world's largest cosmetics company, L'Oréal in Paris, to develop a replacement for a test in which a potential allergen is rubbed behind a mouse's ear. The 'allergy test on a chip' holds skin and immune cells. "Once you work out all the kinks, it will be better than the animal test because you'll use all-human materials," says Martin Yarmush, chief scientific adviser at Hurel.

Don't wish for what you want sager ordspråket. Och jag gillar mitt jobb. Men om jag skulle komma att leva så länge att den här teknikutvecklingen gör mig arbetslös vore det inte enbart av ondo!

This entry was posted in Anna Olsson, djurskydd, etik. Bookmark the permalink.

One Response to Må denna teknik gora mig arbetslös

  1. Hej Anna
    jag tänker tillbaka på debatten som fanns i slutet av 90-talet i djurförsöksfrågan och vad som sedan hände
    http://www.voltaire.se/sv/blogs/20.1372/vetenskap/den-nya-labbrattan
    Du kommer nog att ha ditt jobb i några år till.