Konsekvenser av det ekologiska jordbruket för EUs handelsutbyte

av Dennis Eriksson, Postdoc vid Institutionen för Jordbruk och Ekologi, Köpenhamns Universitet

Den certifierade ekologiska odlingen utgör i Sverige 10,7 procent (år 2010) och i EU som helhet 4,3 procent (år 2008) av den produktiva jordbruksmarken. Riksdagens mål är dessutom att andelen ekologisk odling ska öka till minst 20 procent av landets jordbruksmark till år 2013, och liknande målsättningar finns i många andra EU-länder. De miljömässiga fördelarna med det ekologiska jordbruket är dock omtvistade. Ett flertal forskare menar att koncepten i ekologisk odling bygger mer på ideologi än på vetenskap och att ekologisk odling, tvärtemot den allmänna uppfattningen, kan ha större negativa miljöeffekter än konventionell odling. Detta sägs framförallt gälla om man räknar miljöpåverkan per kilo produkt eftersom den ekologiska odlingen oftast ger lägre skördar.

Handel med ”virtuell jordbruksmark”

Det finns dock en helt annan, mycket viktig aspekt av omställningen till ekologiskt jordbruk och det är hur det påverkar handelsutbytet med jordbruksprodukter. I rapporten ”EU agricultural production and trade: Can more efficiency prevent increasing ”land-grabbing” outside of Europe?” från år 2010 beräknas hur mycket “virtuell jordbruksmark” som importeras respektive exporteras årligen till EU. Begreppet ”virtuell jordbruksmark” bygger på konceptet att förbrukningen av en jordbruksprodukt är jämförbart med att ta en viss areal jordbruksmark i anspråk. Rapportens författare har använt standardiserade omräkningsfaktorer för att konvertera produktionen av en viss produkt till en viss areal jordbruksmark. De har inkluderat 240 olika produkter från över 40 olika grödor i sin studie, vilket även inkluderar processade produkter (pasta, mjöl m.m.), kött, mejeri, drycker, tobak och bomull, och därefter beräknat hur mycket land som tas i anspråk i produktionen. Sojaböna är den klart största enskilda grödan medan andra oljeväxter samt kaffe, kakao och te också utgör EUs stora importvaror omräknat till virtuell jordbruksmark.

Hela Tysklands yta importeras

Slutsatsen, baserad på siffror från åren 2007/2008, är att EU årligen exporterar jordbruksprodukter motsvarande 14,1 miljoner hektar jordbruksmark medan importen uppgår till produkter motsvarande 49,0 miljoner hektar. EU är alltså nettoimportör av jordbruksprodukter motsvarande 34,9 miljoner hektar per år. Författarna kallar detta lite provokativt för ”land grabbing”, att EU för att försörja sin befolkning ”ockuperar” en yta lika stor som hela Tyskland (!) i andra länder.

Scenario 1: högre avkastning

Författarna räknar därefter på olika hypotetiska scenarier utifrån bibehållna konsumtionsmönster. Ett scenario är en ökning av skördenivåerna inom EU som är 50 procent högre än vad som realiserades mellan åren 1999/2000 till 2007/2008. Till exempel skulle vete då haft en ökning i avkastning om 7,7 procent istället för de faktiska 5,1 procent under dessa år. Detta, menar författarna, skulle kunna åstadkommas med en rejäl satsning på offentlig växtförädling samt en policyförändring som uppmuntrar snarare än förhindrar privata aktörer att satsa på jordbruksutveckling. Vid detta scenario skulle nettoimporten av virtuell jordbruksmark minska med omkring 5,3 miljoner hektar.

Scenario 2: 20 procent ekologiskt jordbruk

Ett annat scenario är en omställning till 20 procent ekologiskt jordbruk i hela EU. Denna målsättning finns som sagt i ett flertal av EU-länderna och det är inte orimligt att denna nivå uppnås i en snar framtid om de subventioner som möjliggör det ekologiska jordbruket bibehålls. Avkastningen i det ekologiska jordbruket är generellt lägre jämfört med det konventionella jordbruket och vid odling av till exempel stråsäd är det vanligt med omkring hälften så stora skördar. Vid ett scenario med 20 procent ekologiskt jordbruk i EU skulle nettoimporten av virtuell jordbruksmark öka med omkring 10,2 miljoner hektar. En yta större än Portugal.

Land grabbing” som hot…..

Författarnas slutsats är att vi bör avstå från en omställning till ekologiskt jordbruk eftersom det skulle öka EUs utnyttjande av produktiv jordbruksmark i andra länder. Att det skulle öka ”land grabbing” och ”ockupation”. Deras rekommendation är istället att vi behöver en hög och effektiv produktion i Europa för att hålla nere världsmarknadspriserna på stapelföda och tillhandahålla billig mat i de regioner som i dagsläget inte förmår försörja sin befolkning. Deras resonemang är dock diskutabelt eftersom det snarare är högre matpriser som gynnar stora delar av den fattiga befolkningen på landsbygden i utvecklingsländer genom att stimulera övergången från självhushållning till produktion för en marknad.

…..eller möjlighet?

Jag säger alltså -Tvärtom! Vilken möjlighet för andra länder att öka sina exportintäkter! Vilken hungrig marknad EU skulle bli vid omställning till ekologiskt jordbruk! Om EU måste importera jordbruksprodukter motsvarande ytterligare drygt 10 miljoner hektar jordbruksmark så finns det nog många länder som är villiga att satsa på att utveckla sitt jordbruk för att öka sin produktion och sälja till oss. Vilka länder som i första hand skulle kunna gynnas är svårt att sia om men förhoppningsvis de som i dagsläget har störst potential för produktionsökning. Vad hade till exempel den brasilianska ekonomiska framgången de senaste åren varit om inte EU hade erbjudit en stor marknad för att exportera sojabönor?

Reformering av jordbruksstödet

Om hela EU alltså ställer om till minst 20 procent ekologiskt jordbruk – med åtföljande produktionsbortfall – så minskar förmodligen även det politiska/ekonomiska utrymmet och viljan att så kraftigt subventionera produktionen och exporten av jordbruksprodukter som görs idag genom produktionsstöd, minimipriser, exportsubventioner och importtullar. Detta skulle ytterligare stimulera produktion i andra länder. Att rättvisa handelsvillkor för jordbruksprodukter skulle gynna många utvecklingsländer är det ingen tvekan om. Det visar inte minst programmet “Everything but arms”, vilket möjliggör för de 49 minst utvecklade länderna (LDC) i världen att exportera till EU utan tullavgifter. En lägre produktivitet i EUs jordbruk skulle möjligtvis dessutom, av ren självbevarelsedrift,  återigen föra jordbruksutveckling i mottagarländerna högt upp på agendan hos de nationella biståndsgivarna i Europa. Detta är en fråga som har varit hopplöst nedprioriterad de senaste årtiondena trots det bistra läget som råder framförallt i Afrika söder om Sahara.

Förespråka ekologisk odling?

Innebär detta resonemanget alltså att jag förespråkar en omställning till ekologiskt jordbruk i EU? Nja, det är kanske inte så enkelt. I den bästa av världar har vi omfattande kunskap om biologiska processer från molekylär- till ekosystemnivå och utnyttjar alla till buds stående medel i ett högpresterande och resurssnålt jordbruk. I den bästa av världar har vi ett balanserat och rättvist globalt handelsutbyte där alla nationer förmår delta som jämbördiga parter. Vår värld är inte i närheten av detta i dagsläget. Jag vill bara lyfta fram en sällan nämnd konsekvens av en omställning till ett ekologiskt jordbruk här i EU och hoppas att det leder till diskussion.

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om ekologisk odling, jordbruk, virtuell jordbruksmark, CAP
Forskarbloggen är placerad i Uppsalabloggkartan.se!

This entry was posted in Dennis Eriksson, jordbruk, vetenskap. Bookmark the permalink.

10 Responses to Konsekvenser av det ekologiska jordbruket för EUs handelsutbyte

  1. Jens Staal says:

    Medan jag läste början av din text så tänkte jag precis lika dant: Det är ju alldelles utmärkt om EU blir ännu mindre produktivt eftersom det kommer att stimulera småjordbrukare i fattigare länder att övergå till kommerciellt jordbruk. Å andra sidan känns ju att ursäkta ineffektiva processer med att det ger goda sidoeffekter som lite bakvänt – då kan vi ju lika gärna låta folk gräva gropar och sedan fylla igen dem igen och hävda att vi har 0% arbetslöshet…

  2. Eva Thörn says:

    Om det vore så väl att Scenario 2 gynnar småjordbrukare och då framför allt i Afrika vore väl allt frid och fröjd och kanske till och med värt att uppmuntra. Men vi lever tyvärr inte i den bästa av världar. Det som kommer att hända är att produktionen ytterligare kommer att öka i t ex Brasilien och Argentina efter att ytterligare regnskog skövlats med kända globala negativa effekter som följd. De stora jordägarna blir större och de mindre kommer att utarmas i sann odemokratisk anda. Nej, en balanserad jordbruksproduktion baserad på sunda principer för både ekologi, försörjning och överlevnad är nog trots allt att föredra även i Europa.

  3. Dennis Eriksson says:

    Oj, det blev fel i min första ”kommentar”, det där var bara en anteckning. Här kommer den riktiga kommentaren.
    Jag håller helt och hållet med dig, Jens. Som jag skriver i slutet ville jag framförallt lyfta upp denna konsekvens av ekologisk odling för diskussion. Och jag ville vända på perspektivet och se s.k. ”land grabbing” i utvecklingsländer som en möjlighet snarare än att bara tillämpa det gamla klassiska neokolonialistiska perspektivet där dessa länder ses som offer.
    Om vi ser till oss själva här i EU så tror jag att en storskalig satsning på ekologiskt jordbruk, med stor ökning av matimporten som följd, riskerar att få mycket olyckliga konsekvenser i framtiden. Redan nu varnas det för att importberoendet i Europa och inte minst Sverige är alldeles för stort, och att vi inte har beredskap för att klara matförsörjningen i händelse av framtida globala kriser. Se tex ledaren i DN för en dryg vecka sedan (http://www.dn.se/ledare/signerat/katastrofplan-var-beredskap-ar-usel). Och förra måndagen tecknade Jackie Jakubowski ett apokalyptiskt mardrömsscenario, vad händer med matförsörjningen här i Europa om verkligheten kommer att ens bara snudda vid en liten del av det scenariot? (http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/jackie-jakubowski-i-apokalypsens-atervandsgrand) Att storsatsa på ekologiskt jordbruk i tider när vi har mycket dålig beredskap för matförsörjning i Europa är att ta stora risker. Ett problem här i EU är att vi har vant oss vid den massmedialt framställda idén om överproduktion och köttberg. De flesta människor här har bara erfarenhet av välfyllda butikshyllor, det är bara de riktigt gamla som har minnen av matbrist och ransonering. Men om det är något som 1900-talet har lärt oss så är det att det kan svänga snabbt på den internationella scenen.

  4. Sten Stymne says:

    Kommer inte en ökning av ekologisk produktion inom EU också kräva mer subventioner för jordbruket? Jag tvivlar på att annat än en liten del av Europas befolkning är beredd att betala de extra kostnaderna för de europeiskt producerade ekologiska produkterna jämfört med de importerade. Alltså, effekten skulle bli motsatt till vad Dennis förutspår med minskade subventioner med mer ekologisk odling förutsatt att kostnaderna för ekologisk produktion är högre (per kg) än konventionell produktion. Jag förutsätter att det är dyrare per skördad enhet med ekologisk odling men det kanske är fel?

  5. Dennis Eriksson says:

    Sten, visst kommer det att krävas mer subventioner, mycket mer. Men min tanke var att politiken och ekonomin då inte längre kommer att orka leva upp till kraven, då det kommer att bli en ännu mycket större ekonomisk belastning än det redan är idag. Idag är en viss del av befolkningen beredda att betala en merkostnad för ekologiskt odlade produkter, men i en situation då dessa kostnader ökar och när en allt större marknadsandel utgörs av dessa produkter så tror jag att färre människor kommer att vara beredda att betala. Då minskar opinionstrycket på politikerna att subventionera ekologisk odling och det blir lättare för dem att ta ekonomiskt försvarbara beslut. Därför tror jag att subventionerna efterhand kommer att minska. Vilket i sin tur kommer att göra att det blir svårt eller till och med omöjligt att uppnå/upprätthålla en så stor andel som 20% ekologisk produktion i EU.

  6. Jens Sundström says:

    Bygger inte det här resonemanget på att vi (Europa) förlitar oss på att vi alltid kommer att kunna eller ha råd att importera de jordbruksprodukter vi inte förmår producera själva? Eftersom framför allt Kina och Indien ökar sin andel av den globala importen kan det komma att bli väldigt dyrt för Europas konsumenter, speciellt om vi vidhåller vår restriktiva hållning till GM-grödor.

    • Dennis Eriksson says:

      Jepp, helt riktig kommentar. I mitt inlägg fokuserade jag på vad det kan få för konsekvenser för övriga länder att ha EU som hungrig marknad att sälja till, men i en av mina kommentarer så tog jag upp faran för oss själva i EU att bli ännu mer importberoende i matförsörjningen. Vi har som sagt i EU en tendens att ta vår matförsörjning för given, men vad skulle hända vid globala oljekriser som stoppar leveranser, om Kina och Indien bjuder över oss och leveranserna går dit istället, eller andra scenarier? Då hamnar vi snabbt i en situation där kanske 70-80% av folks disponibla inkomster kommer att gå till den mest grundläggande försörjningen.
      Men ytterligare en sak att ha i bakhuvudet är hur en framtida (förmodligen inte så avlägsen) effektivisering av jordbruket i stora delar av Afrika söder om Sahara kommer att påverka världsmarknaden. Men detta blir lite väl mycket spekulation så jag tänker inte försöka gräva djupare i det.

  7. Dag Lindgren says:

    Det finns en koppling till den samtidigt pågående vargdebatten.
    Den nuvarande vargpolitiken styrs av EUs önskemål och vad som står i en rovdjursutredning. Sverige förmodas bli mer ekologiskt riktigt med fler vargar. Den främsta vargforskaren i landet, Olof Liberg, skisserade detta vid en debatt i lördags om vargens framtid http://nwt.se/varmland/article1062849.ece Av mina varginlägg framgår det att Libergs alternativ 2000 vargar är det enda alternativet om ingen ändrar spelregelerna. Vargantalet stoppar först när det biologiska taket nås. Detta kostar enligt Liberg årligen minst 50 000 älgar (knappt 100 000 fälls av jägare nu) och 3000 får. När det gäller får är dock en större konsekvens den försämrade ekonomin i fårhållning, särskilt fritt betande får. Detta kött går till human konsumption och behöver ersättas. Förmodligen argentinska biffkor?? Det orsakar ett ökat tryck på EUs och världens livsmedelsförsörjning, det gör att den svenska konsumptionen blir mindre närproducerad, mer sårbar för oro i världen och enligt många mindre ekologiskt. Fårbete finansieras delvis av ”miljövårdsskäl” (med väsentliga EU-bidrag), detta blir dyrare och mindre omfattande.

    En nu brinnande aktuell fråga har beröring till tre kommentarer på vargdebatten. En invandrad vargtik rör sig i renbeteslandet och är ett påtagligt hot mot rennäringen. Kommer myndigheterna att tillämpa ”den slutliga lösningen”, som är enklast, eller låta henne leva på bland annat ren? Som genetiker förespråkar jag det senare, eftersom det skulle bli det enda påtagligt positiva myndigheterna gjort det sista året för den genetiska förstärkning de pratar om, och det skulle minska risken för åtal i EU. Ur livsmedelsproduktionssynpunkt är det egalt om vargen lever på ren eller älg. Men det orsakar onekligen ett väsentligt produktionsbortfall för rennäringen.
    Jag tycker detta har paralleller med debatten om vad ekologisk odling har för konsekvenser om man tänker mer storskaligt på det även om inlägget rör sig om vargodling.

    • Åke Skogevall says:

      Dags kommentar om vargpolitiken är synnerligen relevant.
      Dessvärre är den och även Olof Libergs kommentarer i http://nwt.se/varmland/article1062849.ece sett ur ett isolerat perspektiv för vargens bestånd. På annat håll har Olof förklarat att det inte är möjligt att ha fäbodbruk och vargrevir i samma områden, och även att vargen inte innebär ökad biologisk mångfald (i svensk kulturbygd).

      Detta beror inte på att produktionsbortfallet genom ett antal dödade tamdjur, det blir praktiskt omöjligt att bedriva betesdrift i skogsbygder p g a indirekta skador, samt att inga djurhållare som värnar om sina djur kommer att vilja hålla dem för att lämna dem som levande föda till vargarna och ta hand om resterna.
      Liknande resonemang för jakt innebär att många slutar att jaga, man vill inte föda och träna hundar som sedan slutar som föda åt varg. Detta syns redan i statistiken för registrering av jakthundar.

      Bortfall av nyttjande av naturbeteskött och viltkött innebär ett avsevärt avbräck i produktion av ekologiskt kött, se http://torparanalysen.wordpress.com/2012/02/01/vargen-okuperar-enorma-betesarealer/ och läs gärna äldre inlägg av Mats Persson som innehåller kalkyler för produktionsbortfall.
      (Tex boken Från torparkultur till miljardindustri)

      Vad värre är, kanske innebär rovdjurspolitiken ett förintande av en genbank i (fäbod)betesbiotoperna både i vild flora och fauna men även för lantrasdjur där EU och FN har övergripande mål att bevara biodiversitet och hållbar utveckling. En genbank och kunskapsbank som även skulle ha ett stort värde om livsmedelsförsörjningen äventyras enligt diskussioner ovan.

      Både genetiken för vargen och rovdjurspolitiken som helhet får inte hanteras som en isolerad prioriterad företeelse, se till helhet, biologisk mångfald och hållbar utveckling även i kulturbygderna.