Låter forskare sig luras?

Av Anna Olsson, Institute for Molecular and Cell Biology, Porto, Portugal

Under de senaste veckorna har jag regelbundet raderat mejl som inbjudit mig att ingå i redaktionsgruppen för olika tidskrifter i ämnen som jag inte ens funderat över att någon gång intressera mig för. Så orimliga har förfrågningarna varit att jag inte ens ägnat dem någon tanke. En anpassning till dagens spaminvaderade värld är att tänka så lite som möjligt på det som inte angår mig.

Men så kom en förfrågan om en tidskrift i bioetik och klinisk forskning till en yngre kollega som faktiskt arbetar med just dessa frågor och vederbörande frågade vad jag tyckte. Så jag tog en närmare titt.

Själva mejlet från den förmenta OMICS Publishing Group i Sunnyvale, Kalifornien väcker misstankar. Det kommer från redaktionssekretariatet, inte från chefredaktören som är den man skulle vänta sig skickade ut en sådan inbjudan. Även om texten är ovanligt korrekt för ett spam finns det små stav- och grammatiska fel en professionell redaktion i USA inte skulle släppa igenom. Och namnet på tidskriften har klistrats in i texten vilket tyder på ett massmejl snarare än ett personligt mejl som man skulle förvänta sig att en inbjudan att ingå i redaktionsgruppen skulle vara.

Redan detta är nog för att jag inte ska nappa. Men jag tog i alla fall en titt på den länkade websidan. Och den är snygg och professionell, eller hur?

Slide1 
  
En lång lista av tidskrifter med förtroendeingivande namn ger förlagsgruppen uppenbarligen ut. Men klickar man på Editorial Board ser det ut så här för nästan alla tidskrifterna.

 Slide2
 

Med undantag för ett par enstaka där ett namn och en adress finns med är det tomt. Det finns ingen redaktionsgrupp och inga artiklar publicerade. Och antagligen inte ens någon tidskrift. Men det finns potentiellt pengar att tjäna i att bjuda in forskare att publicera i en falsk Open Access tidskrift – eftersom man betalar för att publicera där. Och första steget är förstås att skapa virtuella redaktionsgrupper som ger trovärdighet åt initiativet.

Men vem går på det här? Att försöka lura en yrkesgrupp vars specialitet är kritiskt tänkande, är det verkligen värt besväret?

This entry was posted in Anna Olsson, en forskares vardag, etik, forskning och kvalitet, Open Access. Bookmark the permalink.

Comments are closed.