Gud bevare och utveckla utsädet –och vad vi kan hjälpa till med

Av  Carl-Gustaf
Thornström Avdelningen för juridik och Inst för växtbiologi  SLU, Uppsala

<!–
function msoCommentShow(anchor_id, com_id)
{
if(msoBrowserCheck())
{
c = document.all(com_id);
if (null != c)
{
a = document.all(anchor_id);
var cw = c.offsetWidth;
var ch = c.offsetHeight;
var aw = a.offsetWidth;
var ah = a.offsetHeight;
var x = a.offsetLeft;
var y = a.offsetTop;
var el = a;
while (el.tagName != "BODY")
{
el = el.offsetParent;
x = x + el.offsetLeft;
y = y + el.offsetTop;
}
var bw = document.body.clientWidth;
var bh = document.body.clientHeight;
var bsl = document.body.scrollLeft;
var bst = document.body.scrollTop;
if (x + cw + ah / 2 > bw + bsl && x + aw – ah / 2 – cw >= bsl )
{ c.style.left = x + aw – ah / 2 – cw; }
else
{ c.style.left = x + ah / 2; }
if (y + ch + ah / 2 > bh + bst && y + ah / 2 – ch >= bst )
{ c.style.top = y + ah / 2 – ch; }
else
{ c.style.top = y + ah / 2; }
c.style.visibility = "visible";
} } }
function msoCommentHide(com_id)
{
if(msoBrowserCheck())
{
c = document.all(com_id);
if (null != c)
{
c.style.visibility = "hidden";
c.style.left = -1000;
c.style.top = -1000;
} }
}
function msoBrowserCheck()
{
ms = navigator.appVersion.indexOf("MSIE");
vers = navigator.appVersion.substring(ms + 5, ms + 6);
ie4 = (ms > 0) && (parseInt(vers) >= 4);
return ie4;
}
if (msoBrowserCheck())
{
document.styleSheets.dynCom.addRule(".msocomanchor","background: infobackground");
document.styleSheets.dynCom.addRule(".msocomoff","display: none");
document.styleSheets.dynCom.addRule(".msocomtxt","visibility: hidden");
document.styleSheets.dynCom.addRule(".msocomtxt","position: absolute");
document.styleSheets.dynCom.addRule(".msocomtxt","top: -1000");
document.styleSheets.dynCom.addRule(".msocomtxt","left: -1000");
document.styleSheets.dynCom.addRule(".msocomtxt","width: 33%");
document.styleSheets.dynCom.addRule(".msocomtxt","background: infobackground");
document.styleSheets.dynCom.addRule(".msocomtxt","color: infotext");
document.styleSheets.dynCom.addRule(".msocomtxt","border-top: 1pt solid threedlightshadow");
document.styleSheets.dynCom.addRule(".msocomtxt","border-right: 2pt solid threedshadow");
document.styleSheets.dynCom.addRule(".msocomtxt","border-bottom: 2pt solid threedshadow");
document.styleSheets.dynCom.addRule(".msocomtxt","border-left: 1pt solid threedlightshadow");
document.styleSheets.dynCom.addRule(".msocomtxt","padding: 3pt 3pt 3pt 3pt");
}
// –>

Del 3

Den stora utmaningen –och missade tåg

Om 20 år kommer vi –som
det verkar nu- att behöva föda ca 8 miljarder människor på jorden på i huvudsak
nuvarande odlingsareal (ca 500 milj ha) och då med hänsyn till alla
klimatsmarta krav och lösningar kräver i basen –sedan mycket länge- enorma
satsningar med fortsatt teknikutveckling inom  växtförädlingen. Från jägarfolkens domesticering t ex av
vildgräs för ca 13.000 år sedan fram till bruk av den mendelska genetiken för
hundra år sedan.
Att vi i Nordeuropa verkar totalt missa
fördelarna för miljön med bruk av de transgena plattformarna är oroväckande.
Men nya teknologier är under ständig utveckling: cis-, epigenetik och syntetisk
biologi samt genomik och s k phenotyping -det senare en modern form av vad
Mayafolkens föregångare ordande för tusentals år sedan med Teosinte till att
bli majs: dvs manipulera den vilda växtens arkitektur –för att öka volymen på
den för människan och husdjuren ätbara delen. Eller med enkla ord flera ätbara
korn per planta och per odlad yta. Arbetet med omvandla dagens annuella grödor
till perenna t ex vete pågår. Om liknande sker  t ex med maj och ris får det enorma konsekvenser för det
globala jordbrukets bedrivande.

De senaste årens
återkommande upprop och appeller t ex inom/av Världsbanken, UNDP, FAO,
G8/G20-mötena m fl hävdar att svältande människor inte blir mer mätta av
demokrati, mänskliga rättigheter, bättre miljö, biologisk mångfald (vilken?)
och traditionella grödor  -om vi
inte samtidigt reducerar den globala hungern genom att öka avkastningen från de
areella näringarna. Innan vi fick fart på detta i Sverige fick en miljon
invånare emigrera. Utveckling av ett hållbart jordbruk är inte förenlig med en
återgång till 1800-talets teknologinivå.
 

 

Bristen på ekologisk läskunnighet

Vid CGIAR –(se www.cgiar.org) den Konsultativa gruppen för internationell
jordbruksforsknings s k businessmöte i Washington D.C. i början av december
förra året framhöll ordföranden prof Rudi Rabinge i CGIARs vetenskapliga råd
att: ”We have to replace ecological fundamentalism with ecological literacy!”
Senaste årens diskussioner och forskningsresultat i Nordeuropa och
internationellt ger intryck av vi –ytterst sakta- börjar gå mot ekologisk
läskunnighet. Denna innefattar i sin fundamentala bas att ännu mer – med hjälp
av modern agrobioteknik och en växande ekologisk läskunnighet- förbättra det Mayafolkens
föregångare åstadkom! Dagens väldokumenterade studier bl a inom CGIAR visar att
klimatförändringar kan komma att sänka skördarna av vete, ris och majs med
15-40% fram till år 2050. Om vi inte med avancerad växtförädling och den
ekologiska läskunnigheten redan igår (dvs för ca 20 år sedan)  satsar miljardtals dollar  för att möta de kommande
livsmedelsbehoven. Där har vi idag en utestående enorm investeringsmiss. Inte
minst från den offentliga sektorn.


Erfarenheter i Gröna Halvmånen västra spets

Jag deltog i november förra
året som ledamot i ICARDA´s (ett av CGIAR-instituten se
www.icarda.org) styrelsemöte i Beirut. Vi gjorde fältbesök på
jordbruksinstitut  bl a i
Bekaa-dalen och i bergen i södra Libanon med dess tusenåriga cederskogar. Vid
en audiens hos den avgående premiärministern berättade denne att man i
Mellanöstern räknar med att det behöver skapas ca 100 miljoner nya
arbetstillfällen i regionen de närmast 25-30 åren. Detta i ljuset av ökande vattenbrist,
brist på mer odlingsjord och med den djupa historiska konflikten mellan
occidenten och orienten om handelsvägarna och den sentida kampen om oljan…


101_0630

Södra Bekaa-dalen –västra spetsen av Gröna Halvmånen
–kontinuerligt
brukad i över 8.000 år. Och i norr ligger det antika
Baalbek.  Men nu börjar
vattenbristen märkas…


I  Tel Amara (södra Bekaa-dalen) ligger
LARI, Libanese Agricultural Research Station som ursprungligen var tänkt att
bli ICARDAs huvudkvarter. Vi fick där en omfattande genomgång av den avancerade
forskning som bedrivs t ex rörande durrumvete och grönsaker: bl a för ökad
torktolerans.

101_0577    101_0580








Vid LARI får nästa generations Libanesiska forskare
tillämpa avancerade framkantstekniker.

Avancerade metoder
utvecklas för water harvesting, plöjningsfri odling mm. Den stora utmaningen är
dock att gå tillbaka i de olika genpoolerna (
ex situ och in situ)  för att utveckla nya elitlinjer
potentiellt anpassade som resurs för adaption till nya klimat och
vegetationsförhållanden. Ety det kommer att behövas nya avancerade utsäden
redan om 5-10 år. Och för vilka man startade utvecklingsarbetet för 10-15 år
sedan. Här är man alltså sedan länge igång med avancerade proaktiva insatser
för att säkra behoven om 5-10 år. I Nordeuropa antas vi klara
livsmedelsförsörjningen med hjälp av ”lokala sorter” vars genpool och vars
koppling till Mendelsk genetik eller de mer sentida vetenskapliga plattformarna
för växtförädling för närvarande är oklar.  Det återstår dock att visa att
dessa ”lokala sorter”
avsevärt kan öka avkastningen per hektar på ett mer miljövänligt sätt här hos
oss så att vi slipper vi dika ur fler våtmarker, mossar mm –likt vi tvingades
till under 1800-talet och en bit in på 1900-talet. Vi sparar då också natur och
biologisk mångfald.

 

Vi kan hjälpa till en del  –om någon bevarar och utvecklar utsädet

Men då är det sedan länge
dags att som f d chefen för IFAD (FNs jordbruksutvecklingsfond), svensken
Lennart Båge framhöll vid SLUs seminarium om ekologiskt lantbruk i början av
december förra året: ”Vi måste enkelt uttryckt fördubbla den årliga
produktivitetsutvecklingen från dagens 1 till 2 procent till 3 till 4 %.”  Det finns dock de som fortfarande
hävdar att detta ej behövs –det handlar blott om omfördelning –och kanske
”lokala sorter”. Frågan är dock varifrån det kommer som ska omfördelas och vem
som ska svara för omfördelningen. Snarare står vi kanske nu på allvar där vi
var i mitten på 1960-talet: hot om världssvält. Därför än en gång med Båges
ord: ”Den internationella jordbruksforskningsgruppen  CGIAR bildades 1971.
Världsbankens utlåning till landsbygdsutveckling och jordbruk ökade från ca 1 %
1959 till nära 40% 1979.” Och: ”Av världens totala u-landsbistånd gick vid 70
talets slut närmare 20 % till jordbruket jämfört med ca 3 % idag. Andelen av
statsbudgeten som gick till jordbruket var samtidigt 2 till 3 gånger större än
idag, såväl i Asien som i Afrika och Latinamerika.” Men det gör den inte idag.

 

Vad det är dags för?

Vi måste aktivt ta lärdom
av den prioritering som gjordes av lantbruket på 1960-talet genom starten av
den Gröna Revolutionen. Det betyder –att med den underlåtenhet vi tillåtit oss
bl a inom utvecklingssamarbetet sedan mitten av 1980-talet-  massiva resursöverföringar måste ske
till lantbrukssektorn särskilt i och för Afrika. Detta betyder i sin tur med
stor sannolikhet inom en 3-5 årsperiod behov av omfördelning av miljardbelopp t
ex inom Sidas budget till förmån för lantbrukssektorn i vid mening för att
uppnå mål inom t ex klimatanpassning, demokrati- och miljömål. Det innebär
också på liknande sätt förstärkning av de medel som satsas genom multilaterala-
och internationella organisationer: t ex genom CGIAR. Och att vi med skägget
snart i brevlådan öppnar för en klokare diskussion av  fjärde och femte generationens plattformar för
växtförädling. I Nordeuropa anser vi oss f n ej behöva detta. Men det gör man i
Kina, Sydafrika, Indien och Brasilien –för att nämna några. Riskerar vi i
Nordeuropa att bli som skrivmaskinsföretaget Åtvidaberg AB  på 1970-talet när de första
persondatorerna såg dagens ljus…? Våra chanser att bidraga t ex  till perenna utsäden –kanske ihop med
”lokala sorter” (vars genpool och arbetssätt återstår att klarlägga)  –när ska detta arbete starta?

Pingat på Intressant




Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

This entry was posted in Carl-Gustaf Thornström, jordbruk, miljö, SLU. Bookmark the permalink.

4 Responses to Gud bevare och utveckla utsädet –och vad vi kan hjälpa till med

  1. Sten Stymne says:

    Håller med men man måste också framhålla att skall tredje världens jordbruk utvecklas så måste också jordbrukssubventionerna i EU and USA bort. Det spelar ingen roll om tredje världens jordbruk blir lika effektivt som i-ländernas om i-länderna fortsätter dumpa jordbruksprodukter långt under sina produktionskostnader på dem (samtidigt som i-världen i vissa fall har skyddstullar för import). Tredje världens bönders produktion kommer då fortsatt att inte ha någon marknad annat än för de rent tropiska produkterna, f.a. kaffe, te kakao, vilkas priser har pressats pga överproduktion.

  2. Intressant kommentar.

  3. Olof Andrén says:

    Håller helt med och tackar för välskrivet inlägg.
    Som möjligen någon noterat blir jag än mer upprörd när man inte bara på förhand vill utesluta nyheter som GMO, eller ”organismer som innehåller gener”, utan också vill gå bakåt i tiden. Man vill utan rimlig orsak förbjuda de huvudsakliga insatsmedlen i gröna revolutionen och Asiens befrielse från svält – detta kallas för ”ekologisk odling”.
    Alltså, bara man förbjuder handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel (ev GMO) är allt OK – slakteriavfall, våldsam jordbearbetning eller vad som helst annat är finfint.
    Låt oss hoppas att CGIAR-instituten som står för ett vetenskapsbaserat jordbruk i uländer får fortsatt svenskt stöd – och att Sida inte fortsätter längre in på den gröna vägen som till massvält leder.
    Det verkligt tråkiga är dock att SLUs forskare och Sida inte kan göra mycket åt huvudproblemet, nämligen de politiska systemen. Man kan möjligen med skohorn klämma fram en regim i Afrika som inte ”omhändertar” eller missbrukar majoriteten av statens inkomster, men jag ser inte någon som skulle passera en svensk revision. Alltså får den stackars afrikanska lantbrukaren hålla till godo med ”ekologisk odling” och minimala skördar, eftersom även om vi skickade handelsgödsel och gräshoppsdödare skulle ”Big Man” sno åt sig dem långt innan de når henne. Men om jag minns rätt har väl Malawi delvis rest sig ur näringsbristträsket med hjälp av en infrastruktur som tillåter transnport av handelsgödsel – så kanske hopp finns.
    /O

  4. Peter Berg says:

    Utan att diskutera de eventuella farorna med genmodifierade grödor skulle jag vilja påpeka att ökningen av livsmedelskonsumtionen i världen naturligtvis inte står och faller med genmodifiering av grödor. Om t.ex köttproduktionen halverades skulle enorma odlingsarealer frigöras för odling av människoföda. Lösningen på världens problem är inte nödvändigtvis att producera mer, utan att producera rätt och använda det som produceras mer effektivt.