Framtidens skogsbruk eller… miljörörelsen är utbränd!

Av Jens Sundström Inst för växtbiologi och skogsgenetik, SLU i Uppsala

Majs som odlas idag är en produkt av 300 växtgenerationers riktad växtförädling. Inom skogsbruket har förädlingen pågått i två generationer, och just nu pågår anläggningen av fröplantager inför den 3:e generationen. Om 20-30 år kan vi utvärdera resultatet av vad som görs idag. Därför är det också relevant att föra en diskussion om framtidens skogsbruk, för denna omgång är den första inom barrträdsförädlingen där urvalet delvis sker med hjälp av moderna bioteknologiska metoder. Vi har diskuterat detta ämne tidigare på forskarbloggen och i veckan som gick hade Sveriges radio P1 västerbotten ett program där Professor Ove Nilsson från UPSC och SLU i Umeå och förklarar hur han ser på framtidens skogsbruk. I programmet uttalar sig även Bernt-Erik Nordenström från Naturskyddsföreningen och han hävdar att miljörörelsen närmar sig gränsen för utbrändhet i skogsbruksfrågan.

Andra bloggar om: , , ,

This entry was posted in Jens Sundström, skogsbruk. Bookmark the permalink.

6 Responses to Framtidens skogsbruk eller… miljörörelsen är utbränd!

  1. Bengt O. says:

    ”Framtidens skogsburk” -normalt sett är jag inte den som hänger upp mig på petitesser, speciellt inte i en offentlig kommentar, men den här gången måste jag småle eftersom jag själv regelbundet skriver om ”EU:s jordburkspolitik.”
    Rätta inte är du snäll 😉

  2. Kerstin says:

    Var man med i Miljörörelsen redan på 70-talet, som jag var, så tycker man ju att yngre krafter kunde ta över nu. Det var ju kommande generationer vi kämpade för, och vill dessa inte fortsätta kampen utan accepterar den vanvettiga miljöförtstörelse som man sysslar med numer, ja då får de väl ta eländet. Min generation har ju liksom framtiden bakom sig numer och vi kämpade uppenbarligen för en framtida generation som inte alls har samma idéer som vi hade.

  3. Det är förvånande att SLU så tydligt framför kritik mot Greenpeace och tar ställning för GMO med tanke på de nära samarbeten som finns mellan SLU och företaget som diksuterades ordentligt för flera år sedan. Nu är inte Aftonbladet alltid världens mest trovärdiga media, men påståendena i artikeln är tillräckligt allvarliga för att de bör kommenteras.
    http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,185528,00.html

  4. Dag Lindgren says:

    Jag tror Jens målar en för ljus bild av dagens skogsträdsförädling. Vi anlägger nu 3dje omgångens fröplantager, men generationsmässigt är det mest träd från första generationens urval, dock har de testats nu. Detta innebär dock en höjning av skogsproduktionen med 20% vilket inte är fy skam. Jag vet inte vad Jens syftar på med att bioteknik används i förädlingen, jag tycker knappast bioteknik har det omfång eller den sofistikationsnivå att termen passar.
    I dag är 40% av det planterade skogsodlingsmaterialet från oförädlat beståndsfrö, vad som i första hand borde åstadkommas är att minska den andelen, som är frukterna av tidigare nonchalans av den skogsgenetiska produktionspotentialen.
    Det refereras till ett inlägg om klonskogsbrukets välsignelser. Vi har i Sverige satsat hårt på klonskogsbruk sedan början av 70-talet och det finns tiotusentals kloner testade, i många fall under många decennier. Man har alltså sedan början av 70-talet haft visionen framför sig hur mycket och hur bra skog det skulle bli. Men det bidde en tumme av satsningen, SödraOdlarna producerar 100 000 klonade plantor per år(0.03% av Sveriges plantproduktion), men denna produktion läggs nog ner nästa år när den ideologiskt motiverade innehavaren pensioneras.

  5. Jens Sundström says:

    Till Dag Lindgren,
    Jag är medveten om att största delen av skogsträdsförädlingen sker med traditionella korsningsmetoder. Jag var själv ute förra vårvintern och hjälpte till med förarbetet inför den vårens korsningar av gran i syd- och mellansverige (min dolda talang är att jag är väldigt bra på att tidigt identifiera kottar). Jag kan hålla med dig Dag om att termen bioteknik kan föra tankarna till transgena träd, vilket i alla fall för våra skogsträd verkar avlägset. Det jag syftade på var snarast mikro-förökning av granembryon och molekylära metoder för att göra urval.

  6. Dag Lindgren says:

    Till Jens Sundström
    Skogsträdsförädling består av upprepade cykler av rekombination, testning, urval och massförökning. Mikroförökning av granembryon innebär inte att traditionella kontrollerade korsningar slutar, man behöver ju genetiskt förbättrade embryon som utgångspunkt. Som det operativa och planeringen ligger nu är det uteslutande traditionella korsningar som gäller vid en hög ambitionsnivå, inte bara delvis.
    Jag förmodar att den ”tillämpning av molekylära metoder i urvalet” du tänkte på är sk ”MAS” dvs att göra urval med ledning av markörgener, som sitter nära de viktiga generna. Detta har det forskats ganska mycket om under några decennier i Sverige och annorstädes, men ingenstans i världen har det lett till praktisk användning i operativ skogsträdsförädling, och jag tycker forskningsinriktningen är på väg att bli dammig, om den inte snart leder till något praktiskt påtagligt. Eventuella molekylära urvalsmetoder ändrar inte på att tyngdpunkten i urvalet även i fortsättningen kommer att ligga på utvärderingar av träd som vuxit decennielånga perioder i fält.
    Somatisk embryogenes (mikroförökning av granembryon) har sedan drygt ett decennium kommersialiserats av ett Kanadensiskt företag (Cellfor) och det finns många millioner plantor av t ex sydstatstall i USA som framställts på detta sätt (jag besökte flera sådana operationer själv vid en studierresa i höstas). Plantorna och de skogar de ger upphov till förefaller normala, och det finns goda grunder att förmoda stora produktionsvinster. En del plantor är tillgängliga på öppna marknaden. Det största problemet är kostnaden. Det är svårare att hantera plantproduktionen, först tillverkas miniplantor i en ”plantfabrik”, sedan transporteras dessa över 100 tals mil, sedan vidtar en långsam omplantering till friland. Marknadspriset ligger några kronor högre än för en likadan vanlig planta. Någon procent av plantmarknaden är lätt att nå, det finns många nyfikna som vill pröva något nytt, futuristiskt och mångomtalat. Så stora inkomster så att det blivit lönsamt för producenten har dock inte genererats än, och det blir svårare att expandera till den mer normala delen av marknaden som ser utgiften som kännbar och som kanske också är misstrogen snarare än entusiastisk över förespeglingarna om stora vinster. Det har investerats i Sverige på att bygga upp ett system för somatisk embryogenesplantor i stor skala för svenska barrträd och en system liknande Cellfors har mycket goda möjligheter att fås att fungera tekniskt biologiskt om det utvecklas till gran och tall i Sverige. Men när det gäller plantkostnad och skogsbrukets betalningsvilja finns stora osäkerheter. Skogsbruket (marknaden) har inte varit villiga betala en merkostnad på drygt 50 öre för klonade granar under de föregående decennierna vilket knäckt tidigare ansatser till klonskogsbruk. Det stora genombrottet vore om man kunde göra ”klonade frön” som kunde hanteras ungefär som vanliga frön i plantskolorna. Fröplantagefrö står för storleksordningen 5-10 öre i plantkostnaden, och vid de överväganden som görs vid investeringar i fröplantager anses det tveksamt om skogsbrukets betalningsvilja räcker för en fördubbling av denna utsädeskostnad för att få ett 10% bättre frö. Men kunde man göra klonade frön för 25 öre styck känner jag mig ganska säker på att det skulle öppna en stor marknad.
    Granen blommar oregelbundet med långa mellanrum mellan de bra åren, men det var ett mycket bra granblomningsår i fjol, ett av tidernas toppår för ”de traditionella grankorsningarna”, där Jens gav ett värdefullt bidrag till framtidens skogar. Hundratals korsningar genomfördes och korsningsfröet klonas nu som en del i den operativa skogsträdsförädlingen. Det stora klippet i att effektivisera granförädling de sista decennierna är att man kommit på att de genotyper som skall bli föräldrar till framtidens skogar i fröplantager och långsiktig förädling effektivast testas som kloner! Tusentals kloner skapas nu ur dessa frön för detta ändamål, huvudsakligen med den konventionella sticklingsmetodiken, men till en mindre del av dessa används somatisk embroygenes. Fördelarna med mikroförökning är att det är enkelt och säkert att lagra materialet i en lättförökad form med kryoteknik och att det snabbt kan uppförökas. En nackdel är kostnaden, som gör det besvärligt att testa många kloner och därigenom gör den genetiska vinsten lägre när man väljer de bästa. Så förädlingen kan sägas få en touch av bioteknik även om inte i urvalsmetoderna. Den dan man har en frö- eller småplantfabrik klar, kan man massföröka de sparade genotyperna för klonskogsbruk.
    Skogbruket behöver vad jag förstår inte alls vänta 15 år på detta, som föreslogs i radioprogrammet, tvärtom blir vinsten av klonskogsbruket avsevärt större om det dras igång så snabbt det bara går. Vinsten blir visserligen bara 20% om man använder de framställda klonerna direkt och bara tillgodogör sig att det är avkommor till de allra bästa testade klonerna på samma sätt som man gör i de fröplantager som nu anläggs, och inte 30% som kommer att vara möjligt om femton år när de testats och man kan fokusera på de allra bästa. Men nu är vad de ersätter oförädlat material så nettovinsten blir 20%, men när klonerna testats så kommer också fröproduktionen i de nya fröplantagerna igång som ger 20% vinst, så de utvalda klonerna ger bara en nettovinst på 10%. Detta är också en möjlighet att snabbt syna det nu plötsligt produktionsinriktade skogsbrukets vilja att betala en merkostnad på några kronor per planta för en avsevärd produktioshöjning med somatisk embryogenes. Man får då också längre tid att trimma in den nya produktionsapparaten inför att de testade utvalda klonerna blir tillgängliga för uppförökning. Med vanliga sticklingar skulle det kosta 50 öre per planta i merkostnad, men ta lite längre tid innan materialet förökats upp, men man kan ändå bidra till att fylla bristen på förädlat material tills de nya plantagerna kommit igång. Det ena goda kompletterar det andra, när man väl fått de testade klonerna kan man fortsätta med bara dem, men även de kloner som inte är allra bäst men ändå mycket bättre än vad som nu kommer ut i planteringar gör nytta. Skogsbruket har ett program där de finansierat framställning och testning av somatisk embryogeneskloner för att ha något tillräckligt bra att massföröka om tio år för att skogsbruket då skall känna sig motiverat att bygga förmeringsfabriken, men jag tycker att det är att låta svansen styra, materialet man kan framställa är förhållandesvis mer värdefullt idag, så det finns inget skäl att vänta med fabriken, när man nu tror på att det kommer att gå att få tillräckligt billiga plantor.