”Enögt” att företräda ett vetenskapligt förhållningssätt

Av Torbjörn Fagerström, Professor emeritus i teoretisk ekologi vid Lunds universitet och Jens Sundström, Institutionen för växtbiologi SLU i Uppsala

Landsbygdsdirektör Matz Hammarström har som högste tjänsteman i jordbruksfrågor vid Länsstyrelsen i Skåne gett sig in i ekodebatten. I myndighetens nyhetsbrev (Landsbygdsnytt 3/2016), tycker Hammarström att vi var enögda i somras (DN 17/7) när vi refererade Livsmedelsverkets analys av miljönyttan med ekologiskt respektive konventionellt jordbruk. Enögdheten skulle bestå i att vi enbart lyfte fram miljöeffekterna per producerad enhet, inte per arealenhet.

Men Matz Hammarström har tydligen inte läst vår slutreplik (DN 22/7), där vi noga motiverade detta val: ”Eftersom ekojordbruket är mindre produktivt än det vetenskapsbaserade – det ger bara ungefär 70 % så mycket skörd från ett hektar – är det inget konstigt med att det ofta ger en mindre påverkan per hektar. Det är förstås ingen konst att sänka en verksamhets miljöpåverkan om man samtidigt tillåts sänka produktiviteten. Konsten är att sänka en verksamhets miljöpåverkan med bibehållen produktivitet. [….]

6a00d8341cac9053ef011572406258970b

Men vårt huvudargument mot att beräkna ekojordbrukets miljöpåverkan per hektar är ännu mera fundamentalt. Om man nu önskar uppnå miljönytta genom att sänka arealproduktiviteten till 70 % finns det naturligtvis inga skäl att anta att just ekojordbrukets metoder för en sådan produktivitetssänkning skulle vara de bästa. Tvärtom är det mycket troligt att ett vetenskapsbaserat jordbruk som genom statliga subventioner ombads att bara producera i paritet med det ekologiska jordbruket, dvs. ca 70 % av dagens vetenskapsbaserade jordbruk, skulle kunna leverera en betydligt större miljönytta än dagens ekojordbruk. Ekojordbrukets regelverk är helt enkelt inte optimerat för miljönytta.”

Den sista meningen är helt fundamental. Ekojordbrukets ideologi har sedan länge fastslagit – utan vidare spis – att man uppnår miljönytta genom att odla i enlighet med ideologins regelverk. Men det finns ingen saklig grund för att hävda det, vilket är precis vad Livsmedelsverkets rapport visar. Vi lyfte fram detta centrala resultat, och vi drog även några politiska slutsatser, såsom att det kanske börjar bli dags att avveckla de massiva ekonomiska subventionerna till ekojordbruket.

Vi tycker att vi företräder ett vetenskapligt synsätt och en ansvarsfull politisk värdering i dessa frågor. Men så djupt har ekorörelsens synsätt penetrerat diskussionen om jordbruk att det betraktas som ”enögt” att företräda ett vetenskapligt förhållningssätt, medan ”allsidighet” anses kräva att man köper ekojordbrukets världsbild, spelregler och anspråk på att vara det miljövänliga alternativet.

Det är lite trist att landsbygdsdirektören i ett av de stora jordbrukslänen spelar med i detta spel. Men vi är luttrade. Efter sommarens debattartikel har vi fått ta emot kritik från inte bara de som har direkta ekonomiska eller ideologiska intressen i ekojordbruket, utan även från statliga tjänstemän, miljöprofessorer och matdebattörer. Det är uppenbart att det är väldigt provocerande att vi inte stämmer in i hyllningskören som sjunger ekolantbrukets lov, utan att vi istället drar konsekvenserna fullt ut av Livsmedelsverkets rapport. Vi tolkar de starka reaktionerna som att dessa konsekvenser går på tvärs med den allmänna uppfattningen, en uppfattning som är spridd i grundskolans läroböcker och som i t.ex. Uppsala manifesteras i ett politiskt beslut om 100 % eko i den offentliga upphandlingen. Sedan påpekar vi att det är dags att börja mäta miljönytta och utifrån vetenskapliga kriterier utveckla miljöcertifieringar som gynnar ett lantbruk som är både produktivt och miljövänligt. Vi har svårt att förstå varför detta synsätt, som är kutym i andra branscher, kan anses vara dogmatiskt i jordbrukssektorn.

 

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

This entry was posted in Okategoriserade. Bookmark the permalink.

One Response to ”Enögt” att företräda ett vetenskapligt förhållningssätt

  1. Matz Hammarström says:

    Tack för er reaktion på min ledare.
    Det jag efterlyser i min text är en mer nyanserad diskussion om ekologisk produktion. Själva sakfrågan, en mindre miljöbelastande produktion som bidrar till att öka möjligheten att klara både miljömålen och livsmedelsförsörjningen, gagnas inte av ensidig polemik från något av de två lägren.
    Jag försöker i min text hitta en balanspunkt där ”ekologiskt” och ”konventionellt” inte ställs mot varandra som kokurrerande paradigm, utan ses som kompletterande varandra.
    En viktig del av Länsstyrelsens uppdrag är att bidra till att uppnå de miljökvalitetsmål som riksdagen fastställt. Flera av dessa, som Ett rikt odlingslandskap, Giftfri miljö, Ett rikt växt- och djurliv, Grundvatten av god kvalitet, Ingen övergödning och Begränsad klimatpåverkan har en tydlig koppling till lantbruket. I den rapport från Livsmedelsverket som ni själva refererar till betonas vikten av att också (inte i stället) beakta miljöpåverkan per brukad hektar – ett perspektiv som synliggör vissa fördelar med ekologisk produktion. Samtidigt delar jag er uppfattning att det är viktigt att ta vara på det konventionella svenska jordbrukets utmärkta förutsättningar att fortsätta utvecklas till ett både miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbart jordbruk.
    De två produktionssystemen behöver lära av varandra och utvecklas tillsammans, inte ställas i motsatsställning till varandra, på det sätt jag upplever att ni gör i artikeln.