Ekojordbrukets åsiktskorridor

Av Torbjörn Fagerström, Professor emeritus i teoretisk ekologi vid Lunds universitet

Propagandan för s.k. ekologiskt jordbruk är sedan länge gravt Trumpifierad. Det är dogmatiska utspel, ytlighet och faktaresistens som gäller, snarare än vetenskapliga resultat och kritisk analys. Och med enstaka undantag – radions vetenskapsredaktion är ett – håller sig media lydigt inom den åsiktskorridor där det tas för givet att det ekologiska jordbruket är lösningen på jordbrukets hållbarhetsproblem. Den korridoren har etablerats av ekojordbrukets ekonomiska intressen tillsammans med gröna partier och miljörörelser, och i den är det så lågt i tak att inte ens en grythund kan stå rak. En av SLU-forskarnas viktigaste uppgifter är att inte ge upp, utan fortsätta att lämna vetenskapliga bidrag till att takhöjden justeras uppåt i debatten.

En artikel om ekologiskt jordbruk i SvD i förra veckan (8/12, Näringsliv sid 9) gav syn för sägen. Upplägget var det klassiska – hela utgångspunkten och hela grundstämningen var positiv till det ekologiska jordbruket (t.ex. att de som inte väljer ekologiskt är ”konservativa” och ”stretar emot”). Utan närmare reflektion framställdes det som någonting bra att konsumenternas efterfrågan på ekologiska produkter inför julen förväntas öka.

Men för vem eller på vilka grunder detta skulle vara bra klargjordes inte – det betraktas helt enkelt som ett axiom att ekologiskt jordbruk är bra. Ändå finns alla fakta på bordet för den som vill undersöka saken. Livsmedelsverket har visat att det ekologiska jordbruket varken ger några klara miljö- eller hälsofördelar (se DN debatt 17/6 2016), och Naturvårdsverket har visat att subventionerna som flödar över ekojordbruket skulle ge större miljönytta om de gjordes om till riktade miljöåtgärder som kom allt jordbruk till del.

Men den aktuelle journalisten lät sig inte besväras av sådana komplicerande fakta, vilket han t.ex. hade kunnat göra genom att kontakta något universitet eller någon myndighet med sakkunskap på området. Istället kallades en expert in från Naturskyddsföreningen (SNF). Exakt vad det är som förlänar en företrädare för SNF rätten att ikläda sig expertstatus är oklart, med tanke på att SNF har försvurit sig till att vara en programmatisk stödorganisation till ekojordbruket, där bl.a. SNFs ledning sitter med i styrelsen för ekojordbrukets ekonomiska intresseförening KRAV. På mig verkar det ungefär lika begåvat att kalla in SNF som sanningsvittne om ekojordbruk, som det skulle vara att kalla in en vegan som sanningsvittne i frågor som rör köttkonsumtion, eller ett Jehovavittne som sanningsvittne i frågor rörande blodtransfusioner.

Men journalisten trumpade – förlåt trampade – på i åsiktskorridoren. Nästa sanningsvittne var COOPs s.k. hållbarhetschef som berättade hur mycket mera ekologisk skinka konsumenterna efterfrågar i år jämfört med förra året, hur COOPs försäljningssiffror för ekoprodukter förhåller sig till branschen i stort, etcetera. Den lilla detaljen att ekojordbruket inte bidrar till hållbarhet mera än vårt övriga jordbruk, trots massiva subventioner och högre priser, rubbar tydligen inte några åsiktscirklar hos den som har hållbarhet som sin profession, vilket man ju skulle kunna tänka sig. I den bästa av världar kunde man ju rentav tänka sig att en person med den professionen kunde se som sin uppgift att upplysa konsumenterna om att de är förda bakom ljuset. ”Köp inte ekologiskt, köp hållbart!”; ”Ropen de skalla, ekologifritt åt alla!”; ”Här säljs besprutat, färdigt och prutat!” Men då talar vi om den bästa av världar, inte om den värld där livsmedelshandeln (inklusive COOP) tjänar multum på att kränga ekologiska produkter till köpstarka konsumenter.

Det allra roligaste har jag sparat till sist. I samma nummer av SvD som detta exempel på faktaresistens publicerades fanns två andra relevanta artiklar. De behandlade just faktaresistens – som samtidsproblem, som antiintellektuell rörelse, som hot mot demokratin. Den ena var ett referat från presskonferensen dagen innan med årets nobelpristagare, den andra var en intervju med en av ekonomipristagarna, Bengt Holmström. Två sidor efter att han hade varnat för åsiktskorridorer rullades alltså just en sådan korridor ut. Man kan bli Trumpen för mindre.

 

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

 

This entry was posted in Okategoriserade. Bookmark the permalink.

Comments are closed.