CGIAR och svensk politik för global utveckling –inför kommande högnivåbesök


Av  Carl-Gustaf Thornström Avdelningen för juridik och
Inst för växtbiologi och skogsgenetik, SLU i Uppsala

I mitten av september i år gästas Sverige av en
högnivådelegation från CGIAR-hökvarteret i Washington D.C., USA.  För mer information om CGIAR besök: www.cgiar.org. För snart ett år sedan
genomfördes på SLU ett två dagars seminarium med flertalet av de 15
CG-institutens chefer och forskningsledare. SLU beslutade då satsa 10 mkr av
egna medel för att främja forskningssamverkan med CGIAR. Våren 2009 beslutade
SLUs ledning bevilja 5 projekt forskningsmedel. Dessa projekt pågår. Sveriges
engagemang i CGIAR går tillbaka till organisationens start 1971. På
SLU-sajten:  http://www2.slu.se/cgiar/SwedenandCGIAR_policyimpac_CGT.pdf   finns en genomgång av  Sveriges
stöd genom CGIAR 1973-2008 och hur vi
söker påverkar policyfrågor på systemnivå.  Perioden 1973-2008 har Sverige beviljat CGIAR sammanlagt ca
1,6 miljarder kr, främst i form av s k obundet basstöd. Och vi kan vara oblyga
nog att påstå att Sverige haft flera framgångar på systemnivå:  t ex  initiering av effekstudier på landnivå av ”Gröna
Revolutionen”; etablerande av genpolitisk kommitté för att hantera alla nya
regelverk kring genetiskt material; 
och hur man producerar global allmännytta, när ingående
produktionsfaktorer alltmer läggs under territoriella egendomsregimer (patent;
nationell suveränitet eller multilaterala fördrag rörande specificerade  –kultur- växtfamiljer).

 

Jordbruket = alltings moder –och CGIARs  roll däri
När det svenska stödet genom CGIAR byggdes upp under
1970-talet stod FAO och Världsbanken för mycket av initiativ och nysatsningar.
Och fokus för CGIAR låg starkt på att öka avkasningen på viktigaste
u-landsgrödorna: majs, vete och 
ris. Statistik visar att perioden 1950-2000 1,6 miljarder hektar
(motsvarande  USAs landyta) sparades
från att läggas under plogen, tack vare den ökade avkastningen. Den oerhörda
mängd biologisk mångfald som därmed räddades kan inte nog uppskattas. Och det
är jordbruket som även framgent kommer förbli vårt största och bredaste ingrepp
i moder natur för att föda en ännu växande global befolkning. Under 1980- och
1990-talen kom miljö-och mångfaldsfrågor alltmer i centrum för det
internationella samarbetet och biståndsverksamheten. CGIAR svarade med att
bredda sin verksamhet genom  att t
ex inkludera nya institut för skogsfrågor, akvatiska resurser och
naturresurshuhållning. Och systemets totalbudget ökade från ca 150 milj USD
till 300 milj USD. Under början av 2000-talet började effekten av insnävning på
miljö-, mångfalds- och klimatfrågor ta sin tribut i CGIARs verksamhet. Bruket
av jorden för att ge oss vår mat var inte längre alltings moder. Kan man med
dagens fokus på miljö-, mångfalds- 
och klimatfrågor och t ex med hjälp av ekologiskt lantbruk ånyo undvika
att under de kommande två decennierna lägga de 1,6 miljarder hektaren under
plogen? Inom CGIAR är man –på basis av tunga vetenskapliga studier -helt
övertygad om att så ej är fallet. Där framhålls åter igen att lantbruket är
alltings moder,men kan ytterligare integreras med miljö-, mångfalds och t ex
klimatansatser och där ekologiskt lantbruk är en av många strängar man måste
spela på och med.

 

Högnivåbesöket och Sveriges framtida profil i CGIAR
Just nu pågår föreberedelser inom SLU, Sida och
regeringskansliet för att förbereda svenska policypositioner. Sedan drygt ett
år pågår en omvälvande process i CGIAR för att ombilda detsamma till ett
konsortium med centraliserad styrelse och en samordnad givarfond. Denna process
skapar många utmaningar för givare såsom t ex Sverige, där vi ska driva den
svenska politiken för global utveckling (PGU) och t ex införliva åtaganden
under den s k Paris-agendan om givarsamordning mm. Hela perioden 1973 och fram
till slutet av 1990-talet intog svenska UD en stark roll tillsammans med SAREC
och Sida/SAREC i det svenska stödet genom CGIAR. Och ännu under tidigt 1990-tal
vad det UD som godkände delegationssammansättning och instruktion inför svenskt
deltagande i CGIARs givarmöten. Sedan gick det utför. UDs agenda på
CGIAR-området ersattes med andra områden. Och inom Sida sköts CGIAR och
lantbruksfrågor åt sidan och blev sidoaktiviteter –och ej längre en huvudingång
för så mycket annat. Under senaste två åren har lantbrukets centrala roll för
utveckling åter hamnat högt på den globala agendan inom FAO, Världsbanken,
G8/20 m fl multilaterala fora.

 

Sverige väl förberett?
Perioden 1975-1995 representerades Sverige genom SAREC
mestadels genom sin generaldirektör och medarbetare samt med deltagande från UD
vid CGIARs årsmöten. Detta möjliggjorde hyfsat långtgående åtagande (även
politiskt) redan vid sittande bord. Därefter sänktes nivån på det svenska
deltagandet. Och samtidigt urvattnades den interna kompetensen i Sida rörande
CGIAR, emedan ”70% of work done” i CGIAR äger rum i långsiktiga,
kunskapsintensiva, informella, personliga nätverk. Om detta kan man tycka
mycket. Men –där finns en hel del erfarenheter (bl a redovisade i en bilaga
till Globkom –SOU
2001:91
) att ta vara på när CGIAR står inför en ny stor ombildning.
När detta skrivs har SLU och Jordbruksdepartement mobiliserats för mötet med
CGIAR-delegationen. Inom Sida diskuteras upplägg och konsultationer har inletts
med UD. En personlig önskan jag har efter hittills 28 år i olika funktioner som
givar- och forskarrepresentant inom CGIAR-systemet är att vi ånyo lyfter
lantbruket inom Sida och UD som centralt instrument för att nå de viktiga andra
mål vi har t ex inom PGU rörande miljö-, mångfald-, klimat-,
livsmedelssäkerhet-, demokrati och mänskliga rättigheter. Jag är övertygad om
att Gunilla Carlsson och Eskil Erlandsson och deras utmärkta medarbetare håller
med.

Pingat på Intressant


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

This entry was posted in Carl-Gustaf Thornström, forskningspolitik, jordbruk, SLU, vetenskap. Bookmark the permalink.

Comments are closed.