Bidrar riskbedömningen av GM-grödor till ökad oro?

Av Jens Sundström, Institutionen för växtbiologi och skogsgenetik, SLU i Uppsala

Alla grödor som förädlats med moderna förädlingstekniker och som klassas som  genetiskt modifierade organismer (GMO) genomgår en omfattande riskvärdering där grödans eventuella negativa påverkan på människor och djurs hälsa och den omgivande miljön analyseras.  Motsvarande analys saknas för konventionellt förädlade grödor och man kan fråga sig om den ojämna riskanalysen i sig bidrar till att vi känner större oro för GM-grödor än för konventionellt förädlade grödor?

En faktor som kan spela in är hur forskaren som genomför riskanalysenväljer att presentera sina resultat för allmänheten. I de enstaka fall där en studie påvisat någon förändring har det allt som oftast funnits brister i den experimentella uppställningen som gör att det är svårt att veta om studien påvisat en verklig förändring eller endast mätt naturlig variation inom ett försöksmaterial (Snell, C. et al., 2012). Det är också viktigt att vara medveten om att varje GM-gröda värderas var för sig och det går därför i allmänhet inte att dra några generella slutsatser om andra grödor utifrån enskilda studiers resultat.

I enlighet med internationellt överenskomna riktlinjer genomförs rutinmässigt 90-dagars födostudier på råttor för att se om en GM-gröda avsedd för foder påverkar råttorna negativt. I flera fall där forskare har tyckt sig se en påverkan har dock de försöksdjur som ingått i kontrollgruppen inte fått en jämförbar diet. Det finns också en oenighet i hur man statistiskt ska behandla resultaten från sådana födostudier. I huvudsak är det en fransk forskargrupp ledd av Gilles-Eric Séralini som med stöd av Greenpeace har applicerat en okonventionell statistik på redan genomförda studier; för att påvisa förändringar som övriga delar av forskarsamhället avfärdat som naturlig variation inom försöksmaterialet.

Frånvaro av tydliga effekter i de 90-dagars studier som genomförts tolkas som att GM-grödorna är likvärdiga med sina konventionellt förädlade föräldralinjer. Krav på längre studier har dock framförts eftersom man inte lyckats visa att GM-grödorna innebär någon risk i 90-dagars studierna. Inte heller i dessa längre studier har man sett någon påverkan (Snell, C. et al., 2012). I veckan som gick publicerades dock en långtids-studie av Séralini och medarbetare i den vetenskapliga tidskriften Journal of Food and Chemical Toxicology som vid en ytlig genomläsning kunde ha fått mig att backa för från nyss nämnda utsaga (Séralini, G.-E. et al., 2012).

Vid en närmare genomläsning visar det sig dock att det är tveksamt om de data som redovisas i artikeln stödjer de slutsatser förs fram av författarna; nämligen den att råttor som äter en viss sorts GM-majs och/eller utsätts för herbiciden glyfosat i högre grad utvecklar cancer än råttor som äter konventionellt förädlad majs.

Själva publiceringen av artikeln var omgärdad av ett visst hemlighetsmakeri följt av en välregisserad presskonferens där de journalister som fått tillgång till artikeln innan publicering har fått skriva på ett kontrakt om att inte kontrollera de data som presenterades med andra oberoende forskare.  Efter publiceringen har dock de data som redovisats nagelfarits av flera olika forskare och jag ska här ge några exempel:

Även de få råttor som inkluderats som kontroll utvecklar cancer. Ett av huvudproblemen som många forskare har fört fram är att Séralini och medarbetare har använt sig av en råttstam (Sprague-Dawley råttor) som är benägen att utveckla tumörer och vars normala livslängd ligger runt två år. Därför har både kontroller och GM-råttor utvecklat tumörer och frågan är om resultaten inte är en fråga om slump. För att klargöra detta krävs ett väl tilltaget antal råttor får en kontrolldiet av konventionellt förädlad majs.

I de resultat som redovisas saknas information om hur mycket råttorna fått äta. Det är en information som vanligtvis bifogas i liknande studier eftersom uppkomst av tumörer i Sprague-Dawley råttor påverkas av födomängden (Liu, P. et al., 2012). Utan sådana data är resultaten därför svårbedömda.

Inget samband mellan dos och respons. Seralini redovisar den högsta förekomsten av tumörer i råttor som fått den lägsta dosen av GM och eller glyfosat. Seralini spekulerar i artikeln att det kan röra sig om ett tröskelvärde. Det är en utsaga som är tämligen enkelt att kontrollera och det är därför förvånande att de som granskat artikeln innan publikation inte krävt att författarna  styrker denna spekulation experimentellt.

Vatten innebär en högre cancer-risk än ett måttligt intag av glyfosat. Om man ska utgå från siffrorna som presenteras så verkar det som att vatten ger en högre risk för att utveckla tumörer än ett måttligt intag av den provade herbiciden. Det är ett resultat som inte kommenteras men som tyder på att andra faktorer som ligger utanför författarnas kontroll har påverkat resultaten i studien.

För att räta ut dessa och andra frågetecken har EFSA nu fått i uppdrag att göra en oberoende bedömning av resultaten och de rådata som ligger bakom utsagorna i studien. Hur det än går med den bedömningen kan vi i alla fall konstatera att forskarlarm som detta förmodligen inte bidrar till att öka allmänhetens förtroende för den riskbedömning som omgärdar odling och import av GM-grödor i Europa.

Uppdatering 5/10-2012:

EFSA har nu lämnat ett utlåtande som finns att läsa: här

I korthet säger EFSA

”The European Food Safety Authority has concluded that a recent paper raising concerns about the potential toxicity of genetically modified (GM) maize NK603 and of a herbicide containing glyphosate is of insufficient scientific quality to be considered as valid for risk assessment.”

Per Bergman, who led EFSA’s work, said: “Some may be surprised that EFSA’s statement focuses on the methodology of this study rather than its outcomes; however, this goes to the very heart of the matter. When conducting a study it is crucial to ensure a proper framework is in place. Having clear objectives and the correct design and methodology create a solid base from which accurate data and valid conclusions can follow. Without these elements a study is unlikely to be reliable and valid.””

Referenser

Snell, C. et al., 2012. Assessment of the health impact of GM plant diets in long-term and multigenerational animal feeding trials: a literature review. Food and chemical toxicology : an international journal published for the British Industrial Biological Research Association, 50(3-4), p.1134-48. Available at: http://dx.doi.org/10.1016/j.fct.2011.11.048.

Séralini, G.-E. et al., 2012. Long term toxicity of a Roundup herbicide and a Roundup-tolerant genetically modified maize. Food and Chemical Toxicology, null(null). Available at: http://dx.doi.org/10.1016/j.fct.2012.08.005.

Liu, P. et al., 2012. A 90-day subchronic feeding study of genetically modified maize expressing Cry1Ac-M protein in Sprague-Dawley rats. Food and chemical toxicology : an international journal published for the British Industrial Biological Research Association, 50(9), p.3215-21. Available at: http://dx.doi.org/10.1016/j.fct.2012.06.009.

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

This entry was posted in GMO, Jens Sundström, vetenskap. Bookmark the permalink.

Comments are closed.