Bäst i klassen ändå lottlös.

Av Jens Sundström, Institutionen för växtbiologi och skogsgenetik SLU i Uppsala

Grundforskning på växter har under den senaste 20-års perioden allt mer kommit att förknippas med modellväxten Arabidopsis (sv. Backtrav). Det var den första växten som fick sitt genom sekvensbestämt, den har en kort generationstid (ca 6 veckor) och är relativt lätt att transformera. Det är några av de faktorer som har gjort att vi idag vet mer om hur Arabidopsis fungerar än någon annan växt. Faktum är att Arabidopsis fungerar som en referensart för studier i alla våra viktigaste grödor och skogsträd.

Nu verkar dock de gyllene åren vara tillända. Forskningsfinansiärer runt om i världen har tagit beslutet att växtforskning bör vara mer tillämpad och grundforskning där man använder sig av Arabidopsis blir därmed allt svårare att finansiera. Om detta skriver Heidi  Ledford i Nature i veckan som gick och tidigare har samma tidskrift rapporterat att NSF (Amerikanska vetenskapsrådet) har beslutat inte längre stödja arabidopsishemsidan, som är en portal och databas för all världens Arabidopsis-forskning.

Arabi_bw1tr

Hur är det då i Sverige? Den grundläggande växtforskningen har tidigare främst finansierats  av forskningsrådet FORMAS. Under 2009 la FORMAS om sin forskningsstrategi och jämställer nu den inomvetenskapliga bedömningen av ett forskningsprojekts kvalité med bedömningen av projektets samhälleliga nytta. I regeringsuppdraget till FORMAS står det att rådet har till uppgift att stödja grundforskning inom de agrara näringarna och från medlemmar av FORMAS forskarråd höjdes varningar om att FORMAS i och med omläggningen riskerade att svika sitt regeringsuppdrag. Dessa medlemmar förutsåg nämligen vissa svårigheter med att konkret beskriva den samhälleliga nyttan och ange avnämare till förväntade forskningsresultat som kan komma att ge praktiska tillämpningar 20-30 framåt i tiden- vilket ofta är premisserna för ren grundforskning.  Vid ett seminarium här på SLU i veckan som gick meddelade Anna Ledin (huvudsekreterare på FORMAS) att rådet inte avsåg göra någon analys förrän tidigast 2012 om de förändringar som rådet genomfört har inneburit minskade medel till grundforskningen. På eget bevåg har dock ämnesföreträdare för den grundläggande växtforskningen gjort en genomgång av beviljade anslag under 2009. Jämfört med 2008 har anslagen till den grundläggande växtforskningen minskats med 50 %.

Resultaten av den undersökningen har delgivits SLUs rektor och borde föranleda en viss reaktion eftersom den grundläggande växtvetenskapen var den ämnesinriktning på SLU som fick bäst betyg i universitetets kvalitetsgenomgång (KON, Kvalité och Nytta) som genomfördes under 2009. FORMAS gör uppenbart en annan bedömning av forskningens kvalité och nytta än KON.

Det är givetvis så att vi måste ägna forskning åt ekonomiskt viktiga grödor, men den nedrustning av den grundläggande växtforskningen som nu står för dörren kommer att vara menlig för utvecklingen av våra framtida grödor. Avancerad teknikutveckling behöver grundforskning fokuserad på en modell och som sådan är Arabidopsis oöverträffad. Det finns idag ett stort behov av majs och rissorter som tål torka eller höga salthalter. Flera av dessa är under utveckling och kommer att nå marknaden inom de närmaste åren. Det är helt klart att vi skulle ha fått vänta länge än på flera av dessa grödor om inte grundläggande växtforskning i Arabidopsis hade berett vägen.

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

This entry was posted in forskning och kvalitet, forskningspolitik, Jens Sundström, vetenskap. Bookmark the permalink.

6 Responses to Bäst i klassen ändå lottlös.

  1. Sten Stymne says:

    Jag kan helt hålla med Jens om att den grundläggande växtforskningen är viktig men att de gyllene åren för Arabidopsisforskningen är över beror på att växtforskningen går in i en ny utvecklingsfas tack vare teknikutvecklingen. Den tillämpade växtforskningen behöver allt mindre en modellväxt utan kan gå direkt på grödan som är slutmålet för forskningen. Idag är sekvensbestämning av hela genomet på nästan vilken växt som helst möjlig inom ett enskilt forskningsprojekt och sekvensering av hela transkriptom nästan en rutin. Visst finns det väldigt mycket mer att upptäcka inom grundläggande växtforskning och där kommer Arabidopsis att spela en stor roll även i framtiden. Men är det fel att ett forskningsråd för de areella näringarna inriktar sig mer på tillämpad växtforskning, när vi nu äntligen har fått verktygen att kunna göra något som kan komma ut på åkern?

  2. Även om forskarsamhället hade stolta mål uppsatta till 2010 (en kartläggning av funktionen av samtliga gener i Arabidopsis) finns mycket kvar att göra. Jämförande studier mellan modell och gröda har blivit enklare på grund av teknikutvecklingen men fortfarande finns ett behov av forskning på modellväxten. Om vi inte ska sänka ambitionen och endast ägna oss åt korrelationsanalyser krävs funktionella studier och de resurser i form av databaser och mutant kollektioner som byggts upp inom Arabidopsisforskningen är ovärderliga för sådan forskning. Med sinade anslag riskerar vi att rasera dessa resurser vilket kommer att vara menligt även för den tillämpade forskningen. Därför bör FORMAS fortsatt finansiera Arabidopsisforskning
    Jag tycker man kan ställa sig frågan om nu inte FORMAS ska finansiera grundforskning på växter utan istället, i strid med sitt regeringsuppdrag och likt VINNOVA, SLF, SSF och MISTRA, inrikta sig på tillämpad forskning, vem ska då göra det? Om svaret blir VR kanske motsvarande medel från FORMAS bör föras över till VR? Jag tror nämligen att vi även i fortsättningen kommer att behöva grundforskning på växtsidan även om vi idag p.g.a. teknikutvecklingen ligger närmare tillämpningarna.

  3. Sten Stymne says:

    Jag tror att en grundforskning som inte samtidigt genererar praktiska tillämpningar till gagn för samhället inte kommer att få samhällets uthålliga stöd. Därför är det viktigt för växtforskningen att vi faktiskt levererar praktiska tillämpningar. Kan vi göra det så kommer alla inom växtforskningen, både den grundläggande och tillämpade, att få mer resurser. Jag stödjer Formas nya inriktning därför att den i längden gynnar också den grundläggande växtforskningen villkor. Sedan måste man ju tillägga att alla talar ju för sin sjuka moster….

  4. Sten,
    Jag håller med dig om att det är bra att vi inom växtforskningen ligger närmare de praktiska lösningarna och uppenbarligen måste vi bli bättre på att förklara grundforskningens del i detta. Jag har ändå svårt att se hur en beviljandegrad på 5 % någonsin kan ses som något positivt för ett ämnes utveckling. Jag är rädd att det hela inte bara handlar om en omfördelning av resurser från grundforskning på växter till tillämpad forskning på växter utan att FORMAS helt sonika slutat finansiera grundforskningen och det är de tillämpade resterna av den svenska växtforskningen som finns kvar.
    Tänk dig att cancerfonden plötsligt beslutade sig för att vi nu vet tillräckligt om de grundläggande orsakerna till sjukdomen och slutade finansiera forskning där man använder sig av cellinjer; vi vet redan tillräckligt om cancerbiologin låt oss inrikta forskningen enbart mot de kliniska behandlingsmetoderna. Varenda TV-soffa skulle vara fylld av indignerade professorer från KI. Det är symptomatiskt att när detta blir verklighet inom växtforskningen är det i princip tyst.

  5. Sten Stymne says:

    Jens,
    Jag tror inte att det är en ren slump att vår forskargrupp här nere i Alnarp plötsligt fått stora strategiska anslag från Formas för vår forskning efter att jag fått avslag från Formas fem gånger i rad på mina ansökningar. Från min horisont ser det alltså ut som om den tillämpade växtforskningen nu fått mer pengar, kanske delvis på bekostnad av den rena grundforskningen på växter. Man borde kunna ta reda på hur det verkligen förhåller sig med detta. Sedan skall man säga att vad gäller den växtbiokemiska/molekylärbiologiska forskningen så hänger grundforskning och tillämpad forskning ihop. Jag betraktar vår forskning som tillämpad växtforskning men det hindrar inte att vi har publicerat i både Science och PNAS. Jag tror inte bara att man bättre måste förklara grundforskningens del i den tillämpade forskningen. Jag tror de skall hänga ihop i projekten man formulerar. I alla fall om man jobbar på ett Lantbruksuniversitet och söker på Formas.

  6. Den genomgång jag refererar till tittar endast på beviljadegraden och inte hur mycket pengar de som faktiskt fick sina ansökningar beviljade egentligen fick. Om man ser till FORMAS öppna utlysning var det tre ansökningar för s.k. forsknings och utvecklingsbidrag inom området grundläggande växtbiologi som beviljades anslag. Bland de som fick avslag på sina ansökningar 2009 finns det åtminstone 15 forskargrupper som tidigare år varit konkurrenskraftiga. Med en så låg beviljandegrad är det naturligtvis så att beviljade ansökningar har högsta poäng både med avseende på vetenskaplig kvalité och samhällelig nytta. Publikationer i Science, PNAS eller liknande tidskrifter är därmed en förutsättning för att överhuvudtaget komma i fråga för ett beviljat anslag. Jag kan bara konstatera att det vilar ett tungt ansvar på de avnämare i beredningsgrupperna som gör bedömningen av samhällsnyttan.
    Det är ju möjligt att de riktade satsningar FORMAS gjort på starka forskningsmiljöer och medel som utgår som motfinansiering från SLF och EU-projekt kompenserar det magra utfallet i FORMAS öppna utlysning, men efter vad jag förstår är det delvis olika potter. Möjligheten att erhålla sådana anslag är också i viss mån beroende av om man befinner sig i ett tidigt eller mer etablerat skede av sin forskarkarriär- men det är delvis en annan fråga.