Att bekämpa granbarkborren eller ej?: Det är frågan! Eller hur man väljer mellan pest och kolera.

2006 uppskattades mängden dödade träd till ca. 1,5 miljoner m3 samt att ca. 1 miljon m3 vindfällen med granbarkborre i låg kvar efter Gudrun. I dessa träd har producerats i storleksordningen 20 miljarder granbarkborrar som delvis övervintrar under barken och delvis i marken.

Den senaste stormen Per har levererat ytterligare 12 miljoner kubikmeter, mest granved,  både i och utanför ”Gudrun”-området.

Nu finns det en stor oro bland skogsägare att ytterligare träd dödas sommaren 2007 samt att kvarliggande virke blir förstört av insekter och blånadssvampar, dvs. att virket inte kan säljas till fullt timmerpris utan får levereras som massaved till ett lägre pris.

Kvarliggande virke och angripna stående träd kan dessutom producera nya granbarkborrar till 2008.

För att rädda virkeskvaliteten i en situation då det finns mycket barkborrar måste vindfällen upparbetas och köras ut ur skogen innan svärmningen börjar. I praktiken måste man ta ut träden redan innan de randiga vedborrarna flyger vilket kan inträffa redan i mars eftersom att dessa barkborrar kan börja svärma så tidigt.

Hur många  träd som dödas av granbarkborre  i sommar beror på antalet baggar, trädens motståndskraft och vädret under svärmningen. Om vädret är varmt och vindstilla kan granbarkborrarna  samordna angreppen på stående träd. Blir sommaren varm gynnas också en upprepad svärmning av föräldradjuren, så kallad syskonkullsvärmning. En del av den nya generationen kan svärma och angripa träd istället för, som normalt är, gå till övervintring.

Den sextandade barkborren, som alltid finns i stor mängd i granskogsrika trakter koloniserar grenar, toppar, obarkat virke,vindfällen och träd som granbarkborren dödat. Starkt stressade träd kan den sextandade barkborren också angripa och slutgiltigt döda.

För att minska risken för skador av granbarkborre och sextandad barkborre förebygger man genom att begränsa mängden yngelmaterial (skogsvårdslagen) samt att genom röjning och gallring uppnå maximal vitalitet hos träden. Hit kunde man också lägga andra åtgärder som val av trädslag och trädslagsblandning med syfte att minska koncentrationen av grov granskog över stora arealer.

Bekämpning av dessa barkborrar är väsentligt svårare att genomföra i praktiken. Man kan uppsöka träd med granbarkborrar i (både stående och liggande),avverka eller på annat sätt omöjliggöra att baggarna förökar sig eller kan sprida sig. Särskilt effektivt är det att göra detta direkt efter svärmningen på försommaren och snabbt ta ut träden. Då följer föräldradjuren med och kan inte göra syskonkull eller få någon avkomma. Vidare finns förhållandevis få fiender i träden i detta tidiga skede. För att genomföra detta erfordras en snabb, samordnad insats på merparten av den drabbade skogsarealen.

Invändningarna från praktiken är många. Det finns inte kapacitet att genomföra detta på den korta tid som står till förfogande är den vanligaste invändningen.

I denna situation söker man alternativa vägar med syfte att minska mängden  granbarkborrar parallellt med att angripna träd avverkas och tas ut ur skogen.

Alternativen är olika metoder för att fånga bort så många granbarkborrar som möjligt till en rimlig kostnad.

—————

Här finns två stora frågetecken – Effekten av insatta åtgärder? Minska risken för ytterligare ståndskogsangrepp borde vara ett mått på effekt. Rimlig kostnad? Att avverka och transportera ut angripna träd och spridda färska vindfällen är dyrt! Men om nu ett katastrofläge skisseras med miljardförluster i utsikt – borde då inte motåtgärder få kosta?

Alternativen då? Massfångst med fångstvirke, fångstträd, rullande fångstdrivning med eller utan syntetiska feromoner och insekticider, feromonfällor, avskräckningsmedel etc. Metoder som initialt kan kännas lockande att använda sig av. De är konkreta, de kan kostnadsberäknas, de fångar många granbarkborrar…….

Om det är så att vi nöjer oss med att fånga 2 miljarder granbarkborrar och dessa (rent teoretiskt) inte dödar träd, då ”räddar” fångstinsatsen 200 000 granar från att dödas så har vi möjligheter att räkna på vad insatsen gav i form av effekt.

Detta resonemang innebär att vi tillägnar oss synsättet, att om inget görs och det blir skador beror dessa på utebliven bekämpning och om en bekämpning genomförs och det resulterar i inga skador då är allt frid och fröjd – oavsett bekämpningens verkliga effekt. Om det däremot inträffar skador blir slutsatsen att – hade inget gjorts hade skadorna blivit ännu större!

Vilka slutsatser drar man då om inget görs och skadorna ändå uteblir?

Alla insektshärjningar upphör efter en tid vare sig människan gör något eller ej.

Är det inte uppenbart att man måste jämföra områden med och utan bekämpning för att få svar på dessa frågor och inte fortsätta att leva i tron?

Så länge vi inte har studerat och mätt effekten av insatta åtgärder på granbarkborrens dynamik och förmåga att kolonisera och döda träd med förståelse av rumsliga faktorer (både borrar och träd) och väderleksfaktorer (påverkar både borrar och träd) samt naturliga fienders betydelse för dynamiken, kommer användningen av massfångståtgärder att vara omgivna av frågetecken. Och en del av metodernas avigsidor ska då vägas mot oklar effekt på granbarkborren.

Om många vindfällda träd efter stormen Per förblir liggande i sommar kommer dessa att i hög grad koloniseras av barkborrar och effekten av massfångstinsatser att påverkas negativt eftersom vindfällda granar koloniseras av granbarkborrar istället för att fångas. Detta gör osäkerheten kring massfångst än större.

Men vad göra?

Sök- och plock har stora fördelar i termer av bekämpningseffekt. Om insatserna kunde tillämpas på 80 % av ytan/volymerna innebär att en eller två milj m3 stående/liggande, angripna träd ska ut och att några miljoner m3 granvindfällen ska ut.


På de angripna träden har barken i många fall redan trillat bort och i den bark som sitter kvar finns drygt hälften av borrarna, resten finns i förnan. Totalt handlar det förmodligen om ett antal 100 tusen m3 som kan tas ut med ett hyfsat uttag av granbarkborrar. Men avsevärda mängder borrar finns i marken. Några miljoner m3 färska vindfällen då? Här finns virkesvärden att rädda. Jag antar att mycket av kvarlämnade vindfällen kommer att angrips av barkborrar och därigenom förlorar i värde. Timmerpriserna är höga nu! Uppföljande sök- och plock måste därefter göras under hela sommaren.

Om detta ska fungera måste upparbetningen samordnas under den tid som står till förfogande. Under hösten 2005 hoppade aktörerna upp, det ena företaget det andra och deklarerade att nu var man färdig med upparbetningen av vindfällen som Gudrun fällde! Någon aktör fick städa i eget bo och var ändå inte färdig när granbarkborrarna började flyga 2006. Borde det inte vara möjligt den här gången att hitta en gemensam strategi med mål att optimera Sök och plock samt upparbetning av nya vindfällen efter Per?

Att använda insekticidbehandlat fångstvirke med stor arbetsinsats och oklar effekt istället för att lägga krutet på att få ut dyrbart virke låter otidsenligt!

Kontaktperson:

Åke Lindelöw, fältentomolog

Institutionen för ekologi, SLU

Tfn: 018-672337

Ake.lindelow@entom.slu.se

www.entom.slu.se

Se även artikel om detta i DN den 23/1-07

Av Åke Lindelöw, fältentomolog, Institutionen för ekologi, SLU Uppsala

This entry was posted in skogsbruk. Bookmark the permalink.

One Response to Att bekämpa granbarkborren eller ej?: Det är frågan! Eller hur man väljer mellan pest och kolera.

  1. Åke Lindelöw redogör förtjänstfullt för komplexiteten i det stora problemet med granbarkborrar och andra skadegörare i Götaland. Håller helt med honom om det otidsenliga i att använda förgiftat fångsvirke!
    Tre punkter vill jag dock betona.
    1) Gudrun= Problemet? Nej, global uppvärmning.
    Ser man på skadornas fördelning 2006 är det anmärkningsvärt mycket i SÖ Småland dit knappast Gudrun nådde 2005. Jag tror att vi hade fått avsevärda problem även utan Gudrun i dessa områden. Enstaka stormar är nog så dramatiska, men hotet kommer från den långsamt ökande temperaturen som kommer att snart göra flera generationer/år av skadeinsekter till vardag.
    2) Viktigast 2007 och framåt?
    -Kort: hitta 2006 års sena angrepp,
    Det fällda virket från Per är relativt lätt att hitta, MEN vi får inte glömma de träd som angreps sent på säsongen som är svåra att hitta med i stort ännu grön krona, där kommer det att spruta ut djur som kan angripa stående träd i April/Maj!
    Pers vindfällen från 2007 måste, ur granbarkborresynpunkt, inte tas in förrän i juni, medan de angripna stående från 2006 måste sökas NU och oskadliggöras före mitten av April!
    -Långt: Stabilisera Beståndskanter
    Att stabilisera beståndskanter från 2005 och 2006 är det vikigaste på längre sikt, så att vi inte får småstormar och baggar som gnager sig in i bestånden i flera år framåt.
    Här är feromonfällor det enda alternativet, om man inte vill ha helt massiva insekticidbehandlingar. Fällors effekter bör och kan diskuteras, det jag sade i Skogsland gäller dock: Rätt använda ställer de inte till skada.
    3) Granskogsbruk i Södra Sverige
    Det inte blir kallare, skogsbruket måste ställa in sig på ändrade förhållanden. En långsiktig strategi behöver diskuteras nu, trots de akuta problemen
    Jag skulle vilja påstå: För att få behålla granen som produktionsträdslag bör vi odla mindre gran!
    Det gynnar biodiversitet och doftdiversitet i skogen vilket kan mildra klimatskadorna.