Att sätta bocken till trädgårdsmästare

Av Torbjörn Fagerström, Professor emeritus i teoretisk ekologi vid Lunds universitet, tidigare bl.a. prorektor vid SLU

Det tycks som om KTH provar ett nytt grepp när det gäller det som brukar kallas ”forskning om forskning”. Man sätter helt sonika bocken till trädgårdsmästare – eller åtminstone biträdande trädgårdsmästare. Till ett nystartat projekt som handlar om varför forskning ofta har svårt att nå fram till beslutsfattare knyts en person som till helt nyligen var centralt placerad inom Naturskyddsföreningen. Härigenom kan projektet direkt från hästens mun inhämta kunskap om hur miljörörelsen arbetar. Inte minst får man tillgång till rörelsens gedigna erfarenhet av att sätta den politiska agendan – med stöd av forskning när detta gynnar agendan, eller genom att desinformera om forskning när agendan så kräver. Typexemplet på det förra är klimatområdet, där miljörörelsen brukar rida högt på att det råder någorlunda vetenskaplig konsensus om människans bidrag till klimatförändringar. Typexemplet på det senare är jordbruksområdet, där det råder en minst lika stark vetenskaplig konsensus i centrala frågor, såsom att odling av gentekniskt förändrade grödor (GM-grödor) inte innebär några särskilda risker som kan relateras till tekniken (se t.ex. denna rapport från Europeiska vetenskapsakademiernas). Men eftersom detta inte stämmer med miljörörelsens agenda har den i många år varit pådrivande i den ovetenskapliga propaganda som har lett fram till dagens situation, där viktiga delar av jordbrukets utveckling knappast alls längre är kunskapsdrivet. Här kommer några exempel.

Det s.k. ekologiska jordbruket är en skickligt implementerad affärsidé, med den ekonomiska föreningen KRAV som en drivande ideologiproducent. Några speciella vetenskapliga skäl för denna form av jordbruk föreligger däremot inte, vilket fyra forskare inom området nyligen har utrett i en läsvärd bok (Kirchmann et.al. 2014, Den Ekologiska drömmen, Fri Tanke). Naturskyddsföreningen lämnar avsevärda bidrag till förytligandet av diskussionen på området genom bl.a. den infantila propagandafilmen om ”Eko” som kan nås från föreningens hemsida. Föreningen använder också flitigt begreppet ”kemikaliejordbruk” för att misskreditera det dominerande, vetenskapsbaserade jordbruket – som om kemiska ämnen i sig själva skulle bära på något slags inneboende problem. Effektsökeri är väl det bästa man kan säga, men med stort genomslag i skickliga propagandamakares händer.

När det gäller GM-grödor har miljörörelsen under lång tid ingått i den ovetenskapliga motståndsfront som åstadkommit att hela området har belagts med ett slags yrkesförbud i Europa. Inom EU härskar nu en nästan parodiskt restriktiv lagstiftning, ett envist hänvisande till försiktighetsprincipen för att kräva mera riskforskning, trots att kunskapsläget i riskfrågorna är klarare här än på de flesta områden, och en åtföljande nedrustning av modern växtförädling i hela regionen. Ett vanligt argument från motståndsfronten är insinuationer om att forskare är ”köpta”. Sittande ministrar i Miljöpartiet har tidigare hemfallit åt sådana oförskämdheter, och nu sällar sig även Naturskyddsföreningen till de konspiratoriskas skara. I föreningens tidskrift Fem frågor om gmo-tekniken kunde man läsa att ”Forskarna bedömer riskerna [med GM-grödor] olika beroende på vem som är deras finansiär och vilken akademisk bakgrund de har”. Morsning! Så beskäftigt uttrycker sig bara en självutnämnd expert som glömt bort den ädla konsten att sopa framför egen dörr. Hur vore det med lite självkritisk distans från föreningens sida, med tanke på hur den själv handskas med vetenskaplig kunskap?

Ett tredje exempel är Naturskyddsföreningens internationella verksamhet. Med massiv finansiering från Sida driver föreningen projekt runtom i utvecklingsländer som bl.a. handlar om att implementera ekologiskt jordbruk eller att motarbeta genteknik, eller bådadera. För ett par år sedan blev det internationellt uppmärksammat att föreningen ger pengar till en organisation på Filippinerna som stödjer vandaliseringen av fältförsök med det Gyllene riset. Detta är ett ris som har förändrats gentekniskt så att det producerar provitamin A i tillräckliga kvantiteter för att häva den vitaminbrist hos fattiga människor som kan leda till svåra synrubbningar. Föreningen ville då inte kännas vid det alla andra visste, nämligen att det nog inte var så mycket folklig vrede, utan snarare influgna aktivister, som låg bakom vandaliseringen:

Rent a Crowd – (Philippine farmers don’t have tattoos, coloured hair and video cameras)

Rent a Crowd – (Philippine farmers don’t have tattoos, coloured hair and video cameras)

Som sagt, ett djärvt och ovanligt grepp av KTH. Det kan kanske bli bra – med de erfarenheter och nätverk långt in i desinformationens innersta labyrinter som tillförs projektet. Men, det är klart, en viss uppförsbacke får projektledaren Karin Edvardsson Björnberg räkna med, i varje fall om projektet ger sig i kast med jordbruksfrågor. Vi är många i forskarsamhället som där har samma luttrade attityd som gräsänklingens fru i Povel Ramels ”Gräsänkling Blues”: vi tror mera på en hårnål än vi tror på Naturskyddsföreningen. Det omdömet gäller även före detta ordföranden i nämnda förening – tills ett bättre omdöme har förtjänats.

PS. Efter att jag skrev texten har jag blivit uppmärksammad på en föreläsning från Cornell av Keith Kloor. Den handlar om s.k. ”cultural brokers”, dvs. vilka som formar debatten, och visar att de frågor som jag tar upp i min artikel är internationellt uppmärksammade. Dessutom kan den väl ge en del tips till KTH-gruppen på intressanta forskningsfrågor. DS

Torbjörn Fagerström utkommer i vår med boken ”Bortom GMO – vetenskap och växtförädling för ett hållbart jordbruk” på Fri Tanke förlag, medförfattare Roland von Bothmer och Stefan Jansson.

Pingat på Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

This entry was posted in forskningspolitik, miljö, Okategoriserade, vetenskap. Bookmark the permalink.

Comments are closed.