2008 – potatisens år

Av Jens Sundström, Inst för växtbiologi och skogsgenetik SLU i Uppsala

Jag var och handlade på den lokala butiken i söndags och fick bland annat med mig ett paket ekologiska köttbullar. På paketet stod att läsa:

”På grund av brist på ekologiskt framställd råvara innehåller produkten konventionellt producerad potatisstärkelse.”

Samma dag kunde man läsa i DN att FN utropat 2008 till potatisens år. I artikeln framhölls potatisens goda energivärde och att den är världens tredje mest odlade gröda, men även att potatisodling är behäftat med stora miljöproblem. Potatis angrips lätt av potatisbladmögel och odling av potatis kräver därför stora mängder bekämpningsmedel mot svamp.

Finns det då något samband mellan brist på ekologiskt producerad potatisstärkelse och det som nämns i artikeln i DN? Det kan naturligtvis vara så att den eko-hype som sköljer över landet och övriga västvärlden fullständigt har dränerat ladorna på ekologisk producerad potatis. Men det skulle även kunna vara så att potatisbladmögel är ett så stort problem  för potatisproducenterna att det inte är värt insatsen att odla potatisen ekologiskt. Enligt vad jag erfarit har man dock färre problem med potatisbladmögel i norra Sverige än i de södra delarna av landet, främst på grund av ett kallare klimat som missgynnar svampen i norr.

I artikeln i DN nämns att det finns odlade potatissorter som är mer resistenta mot potatisbladmögel och därmed lämpar sig bättre i ekologisk produktion. Problemet är att potatisbladmögelsvampen ganska lätt överkommer resistensanlagen i dessa sorter. I framtiden kommer därför potatisbladmögelsvampen att ge ökade problem för den ekologiska potatisproduktionen, om inte nya sorter förädlas fram. En möjlig lösning på problemen skulle kunna vara att i huvudsak förlägga den ekologiska potatisproduktionen till norra delen av Sverige och hoppas på att inte klimatförändringen slår igenom med full kraft. Ett annat alternativ skulle vara att utnyttja de mer bärkraftiga resistensgener mot potatisbladmögel som finns i vilda potatissläktingar. Dessa resistensgener kan flyttas över med konventionella förädlingsmetoder, men de försök som gjorts tyder på att man då även får över en del kopplade oönskade egenskaper; gissningsvis lägre avkastning, högre solaninhalt ect.

Som vi tidigare redogjort här på Forskarbloggen pågår sedan ett par år tillbaka försöksodlingar där man fört över resistensanlagen från de vilda potatissläktingarna till odlade potatissorter med hjälp av genteknik. Om resultaten av försöksodlingarna visar att man med gott resultat kan odla dessa potatisar utan bekämpningsmedel, varför skulle då inte potatisstärkelse från dessa potatisar kunna ingå i ekoköttbullar? Vi kan ställa oss frågan vad som är att föredra:

Ekoköttbullar med konventionellt producerad potatisstärkelse dvs från besprutade potatisplantor eller köttbullar med potatisstärkelse från obesprutad potatis som gjorts resistent mot potatisbladmögel?

Not: Den 2/10 rapporteras i Sydsvenskan om problemen med bladmögel i sk ekologiska potatisodlingar.

Pingat på Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,,, ,

This entry was posted in GMO, Jens Sundström, jordbruk, miljö, växtsjukdomar. Bookmark the permalink.

4 Responses to 2008 – potatisens år

  1. CG says:

    En sak bör påpekas: vem äger det genetiska material (vilt eller odlat) som innehåller genetisk resistens? Svaret är i princip att:
    OM materialet ligger under CGIARs eller annan genbanks avtal med FAO-fördraget så är materialet tillgängligt för förädling, forskning och utbildning. Om slutprodukten kommersialiseras träder FAO-fördragets royalty-klausuler i kraft.
    Men om materialet INTE anslutits till FAO-fördraget ligger det under nationell suveränitet, där nationell lag definierar vem som äger materialet. I detta fall kan ägaren neka till att ställa materialet till förfogande för förädling, forskning och utbildning. Eller lägga restriktioner på hur det får användas och under vilka villkor slutprodukten (nytt resistent sortmaterial) får kommersialiseras. En högproduktiv potatissort/linje som är resistent mot bladmögel skulle sannolikt inbringa stora inkomster till sortägaren…
    Mvh
    CG

  2. Zenter says:

    Jo dessa patent är inte tagna för ingenting dom ska tjäna pengar på det men för att göra det måste man få folk att genmodifiera med deras gener. Vi konsumenter anser att genmanipulation är lika ekologiskt som piller. Det verkar va ett stort behov av att försöka stämpla GMO som ekologiskt vilket aldrig kommer hända.

  3. Jag tycker det är viktigt att komma ihåg att patentskydd i de flesta fall är en förutsättning för att man ska kunna gå från idé till produkt. Detta är extra tydligt inom områden där mycket liten del av verksamheten är offentligt finansierad. Dessutom är sortskydd och växtförädlarrätt inte något specifikt för GM-grödor, utan förekommer på alla förädlade jordbruksgrödor.
    Huruvida GM-grödor är ekologiska eller inte är en intressant fråga: Min bestämda uppfattning är att det med GM-teknologin finns en möjlighet att ta fram grödor som skulle kunna odlas inom ramen för det ekologiska lantbruket. En bladmögelresistent potatis är ett bra exempel på en sådan gröda; att säga nej till en sådan potatis endast med hänvisning till förädlingsmetoden tyder på att man är mer kär i sin egen definition av vad som är ”ekologiskt” än en verklig omsorg om miljön.

  4. Bengt Andersson says:

    Hej! Jag vill ha reda på de(n) potatissort(er) som är minst minst besprutade med gifter, och jag nöjer mig inte med ord som krav eller liknande; jag vill ha namn så jag kan köpa.