FDA ber om hjälp att definiera ”naturlighet”

Naturlig mat är ständigt på tapeten. Nu har amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten FDA begärt kommentarer från allmänheten om märkning av mat med påståenden som exempelvis ”bara naturliga ingredienser”. Bakgrunden är att både allmänhet och vissa domstolar har hört av sig till FDA för att få vägledning i frågan.

En del svar börjar nu komma in. Några smakprov och en sammanfattning kan man hitta på Food Navigator. De flesta svaren är från privatpersoner; enligt Food Navigator räknar man med att tunga instanser som livsmedelsindustrin och branschorganisationer kommer att begära förlängd svarstid, eller åtminstone svara precis innan tiden går ut i februari 2016.

Några saker är viktiga att komma ihåg. För det första är det allt annat än lätt att komma fram till vad naturlighet är. Det visar kommentarerna. För det andra är det inte självklart att det naturliga är bra, även om vi kommer fram till vad som är naturligt. Men, för det tredje: trots dessa problem kommer inte naturlighetsargumenten att försvinna. De har dykt upp i olika skepnader i flera tusen år. Redan de stoiska filosoferna under antiken menade att livet gick ut på att leva i enlighet med naturen, och liknande idéer har följt oss sedan dess. Nu senast i marknadsföring av skönhetsprodukter och mat, bland mycket annat.

Därför finns det anledning att förhålla sig pragmatiskt till naturlighetsbegreppet, och det är vad FDA nu tycks göra. Det blir intressant att se vad utfallet av denna process blir.

(Naturlighet har vi skrivit om tidigare på bloggen, till exempel här och här.)

IMG_0291

Vår individuella klimatmoral

Klimatetik är högaktuellt inte minst inför Parismötet. Vad har vi som individer för plikter att bidra till att rädda klimatet? Kanske inte de vi tror, och kanske inte av de skäl vi tror. Måste jag till exempel avstå från Thailandsresan? Filosofen Bengt Brülde och statsvetaren Göran Duus-Otterström skriver i SvD på temat om individens klimatansvar. ”Det är egentligen olyckligt att diskussionen om det individuella klimatarbetet ofta börjar med flygresorna, när dessa leder till så mycket gott. Det vore bättre att börja med illa isolerade hus och långväga mat.” (Den långväga matens klimatpåverkan är dock ingen enkel fråga – det närproducerade är inte nödvändigtvis bättre ur klimatsynpunkt.) Författarna framhåller i stället att vi bör engagera oss politiskt: ”Den viktigaste individuella klimatplikten är att verka för att en rättvis och effektiv klimatpolitik kommer till stånd. Vi bör därför rösta på partier som står för en progressiv klimatpolitik”, skriver de. I artikeln undviker de dock att tala om vilka dessa partier skulle vara.

 

Matologi – marknad med mera på Norra Latin

Kom och prata om framtidens mat, etik och hållbarhet! Är det insekter vi ska äta om tio år? Bör vi fortsätta äta kött? Välkomna till Matologi i Norra Latins Trädgård, Drottninggatan 71 B, Stockholm, nu på lördag den 29 augusti kl. 14-18. Passa på att titta på kocken Niklas Ekstedt som lagar mat över öppen eld, handla något närproducerat på matmarknaden, eller något annat! SLUs etiker Helena Röcklinsberg och Per Sandin finns på plats tillsammans med många andra forskare, matproducenter, kockar, med flera. Fri entré!

Ekologisk triage

Hur ska man välja mellan vilka arter som ska bevaras? Det diskuterar bland andra SLU-forskarna Ulf Gärdenfors och Per Sandin i det här inslaget i P1-programmet Vetandets värld. Temat är begreppet ekologisk triage. Triage är en ursprungligen fransk term som betyder sortering, och inom akut.- och katastrofmedicinen talar man om triage när man kategoriserar sjuka eller skadade beroende på hur bråttom det är att ta hand om dem. Svårast skadade går först, lindrigt skadade får vänta längre. Men på vilka grunder ska vi prioritera mellan hotade arter? Lyssna gärna!

Förslag om nationellt system för hantering av forskningsfusk

Utredningar av misstänkt forskningsfusk i Sverige sker idag på respektive lärosäte. För närvarande saknas ett enhetligt nationellt system och den nuvarande ordningen har flera brister, bland annat rättsosäkerhet och långa handläggningstider. Det menar Sven Stafström och Nils-Eric Sahlin från vetenskapsrådet i en debattartikel. De föreslår att hanteringen bör skötas av en oberoende myndighet.

Lunchseminarium om GM-mat och naturlighet

Är det rätt att säga att genetiskt modifierade livsmedel är onaturliga? Är det i så fall ett skäl för att inte äta dem? Denna ständigt aktuella fråga är ämnet för ett lunchseminarium på SLU torsdag 27 november med filosofen Helena Siipi från Åbo, Finland, som gästar SLU och institutionen för växtproduktionsekologi under november. Rubriken för seminariet är ”GM food – arguments on naturalness & authenticity”. Seminariet är på engelska och arrangeras av forskningsprogrammet Mistra Biotech. Här finns mer information och länk till anmälan (om man vill ha en lätt lunch).

Mer om Helena Siipi kan man läsa här.

 

Forskare som använder studenters arbeten

Det förekommer ibland uppgifter om att handledare utnyttjar studenters arbeten för sina egna syften utan att klart ange källan och utan medgivande från studenten. Sådant är naturligtvis inte acceptabelt. I Vetenskapsrådets tidning Curie skriver Stefan Eriksson, docent i forskningsetik vid Uppsala universitet och redaktör för webbplatsen Codex, om ett sådant fall som gått till domstol. I domen slås bland annat fast att seniora forskare som använder studentarbeten måste se till att följa god sed för citering och referenshantering och att vanliga kriterier för författarskap måste vara uppfyllda. Dit hör förstås att alla medförfattare måste lämna sitt samtycke.

På SLU finns riktlinjer om författarskap för arbeten (artiklar) som ingår i doktorsavhandlingar. Dessa kan lämpligtvis vara utgångspunkt även för andra arbeten.

Ebola, etik, ekologi

På senaste tiden har vi kunnat läsa skräckhistorier om ebolaepidemin. En del av diskussionen har handlat om specifika etiska frågor – vem ska få den sällsynta medicinen, – som vi inte ens vet hur väl den fungerar? (Flera av frågorna känns igen från debatten om svininfluensan för fem år sedan.) Världshälsoorganisationen WHO arrangerade nyligen en paneldiskussion om frågorna kring oprövade behandlingsformer, en diskussion som kritiserades bland annat för att representanter för de drabbade länderna saknades i panelen.

Men i ebolasammanhang är diskussioner om oprövade behandlingsformer än så länge att jämföra med ett seminarium om påvens skägg. Det finns åtminstone två betydligt viktigare frågor att beakta och de hänger ihop:

1. Vägen till att stoppa ebola går inte via ofullständigt prövade mediciner eller dito vaccin. Den går via åtgärder som hygien, isolering, smittspårning och ökad medvetenhet. Det är inga högteknologiska åtgärder – men de förutsätter eller åtminstone underlättas av ett fungerande hälsovårdssystem som folk litar på.

2. Ebola slår inte blint. De områden som drabbats först och värst av ebola kännetecknas av fattigdom, samhällelig infrastruktur i förfall, och miljöförstöring.

Händelsevis är det samma faktorer som bidrar till att människor dör i många andra sjukdomar också, som diarré. Dessa är för övrigt många gånger fler än ebolaoffren. Och åtgärderna för att hindra pågående katastrofer av detta slag är väsentligen desamma som krävs mot ebola.

Vad väntar vi på?