Den 24 april varje år infaller Försöksdjurens dag, instiftad 1979 av International Association Against Painful Experiments on Animals (IAAPEA), vilket uppmärksammas på olika sätt runt om i världen. I Köpenhamn arrangerade Dyrens Beskyttelse och DOSO i år en gemensam temadag om ‘Refinement – Danish Efforts in Refinement of Animal Experiments’. En rad danska forskare var inbjudna att tala om sätt att förfina försöksmetoder, föreståndaren för det danska 3R-centrumet presenterade detsamma (här ligger vi i Sverige långt efter), en föresträdare för industrin gav sitt perspektiv på refinement, Inspektoratet för djurförsök berättade om sin verksamhet under detta år och undertecknad höll ett föredrag om etiska aspekter på 3R.
3R-begreppet (Replacement, Reduction, Refinement) skapades 1959 av de brittiska forskarna Russel & Burch, och har kommit att få stort genomslag som en etisk måttstock för djurbaserad forskning. Det utgör även den etiska grunden I försöksdjursdirektivet 2010/63/EU som gäller sedan 1 januari 2013 och införlivats i svenska föreskrifter. Replacement, att ersätta djurförsök, är det första att fundera över, därefter reduktion av antalet djur och sedan att förfina de metoder som används. Det råder inget tvivel om att förfinade metoder inom djurförsök är angeläget att ta fram, och temat för seminariet i Köpenhamn är högst aktuellt. Såväl själva burhållningen som rutiningrepp, t.ex. blodprovstagning, som metoder vid specifika försök, exempelvis inom smärtforskning, har potential att föfinas avsevärt.
Enligt Direktivet ska sådan avel som riskerar att orsaka lidande etikprövas, men intressant nog diskuteras inte Refinement i relation till avel i någon större utsträckning. Trots att fungerande avel är basen för hela användningen av försöksdjur, finns väldigt lite forskning om orsaken till att så mycket som 20-30% (varierar mellan 15-50%) av musungarna dör under första dagarna. Etologen Elin Weber disputerade i vintras vid instututionen för husdjurens miljö och hälsa på en avhandling om detta, Pup Mortality in Laboratory Mice. En vanlig förklaring till ungdödligheten är att honan dödar, och ibland äter upp, sin avkomma, men Weber visade att orsakerna är relaterade till honans beteende runt förlossningen och hur boet byggdes, dvs även till tillgång till lämpligt bobyggnadsmaterial. Det finns alltså potential att förbättra hanteringen av honor och avkomma. Men är det etiskt relevant?
Ja, både utifrån Reduction, att minska antalet djur som används eller hålls för försök, eftersom man i nuläget måste öka aveln för att kompensera bortfallet, och utifrån Refinement. De musungar som självdör har troligen inte gjort det för att de är pigga och mår bra, dvs. det är fråga om låg välfärdsnivå. När många av dem dör pga deformationer relaterade till de gentiska modifikationer som görs för att få fram en speciell funktion eller sjukdomsmodell, ökar markant risken för sänkt välfärd. Det kan handla om att ungarna inte kan öppna munnen, saknar ben eller armar, eller att lungorna inte fungerar. ’Inga armar-inga kakor’ är inte bara ett rått skämt, utan verklighet för dessa nyfödda.
Utgångspunkten i EU-direktivet är att djur är kännande varelser, vars väl och ve vi människor ansvariga för. Att inte beakta musungarnas välfärd strider alltså mot direktivet och målet att tillämpa 3R på all forskning. Ur ett etiskt perpspektiv finns det än mer att fundera över. 3R är inte i sig en etisk analys, utan ett redskap att tillämpa tre viktiga principer. Frågor om djurs egenvärde och forskarens ansvar och hantering av möjligheter och risker hamnar utanför.
Etiken är således vidare än 3R, men för att på ett effektivt sätt få in fler etiska aspekter i forskares och etiska nämnders dagliga reflektion, skulle två ytterligare R kunna införas:
- Respekt för djuret som levande och kännande varelse (vi kan inte skapa liv, enbart omskapa), för det dilemma som varje djurförsök inom medicin balanserar kring: vi använder djur för att de är så olika oss att det är etiskt försvarbart OCH för att de är så lika oss att resultaten blir relevanta.
- Responsibility: varje forskare har ansvar för sina handlingar och sina beslut, för djurens miljö och försökssituation, för att design och metoder är de bästa möjliga (inte enbart de möjliga) för den valda forskningsfrågan.
Detta skulle kunna inspirera alla ansvariga och inblandade att göra etiska överväganden som går utöver 3R eller en snäv lidande-vinst-kalkyl. Tillämpat på avelsarbetet och musungarna skulle det vara självklart att erbjuda en burmiljö som erbjuder honan möjlighet att skapa ett fungerande bo (värme, skydd etc) samt att man tar ansvar för att även födslar och ungvårdnad är en del av försöksdjursprocessen, och sträva efter att monitorera dem på ett sätt värdigt vetskapen att det rör sig om kännade individer.