Sund och laglig skolmat

Svenska konsumenter har tilltro till svensk livsmedelsproduktion, men köper gärna billigaste köttet. Samtidigt finns ett ökat intresse för matens kvalitet och ursprung, och det inte bara när vi själva handlar råvaror och halvfabrikat, utan även för det barnen får serverat i skolan och det vi serveras på sjukhus och vårdhem. Där kan vi sällan välja, där är vi hänvisade till vad som köpts in centralt.

Det är därför mycket glädjande att allt fler tjänstemän ansvariga för offentlig upphandling tar vara på sina möjligheter att bidra till att skolor och landsting serverar mat som är sund och animaliska produkter producerade på ett sätt som överenssämmer med svensk lag. Enligt en rapport beställd av Miljöstyrningsrådet (www.msr.se) fastställer den oberoende utredaren Niclas Bruun, professor i juridik, att ”Det är alltså skäl att understryka att ett motiverat och klart definierat djurskyddskrav, som går utöver EU:s minimumreglering, inte automatiskt är otillåtet i upphandlingssamman-hang.” (Rapport 2011:11, sid.10)

Man får förvisso inte hänvisa till svensk lag som skäl, men däremot till utvalda och väl motiverade djurskyddskrav, utan att detta kan klassas som diskriminering av upphandlare. Det är sedan tidigare välkänt  att Halland, Sigtuna och Dalarna har ansträngt sig i denna riktning. Nu rapporterar NT att även Landstinget i Östergötland kommer att skärpa sina krav vid uppandling redan nästa år: allt kött ska komma från djur som bedövats före slakt, suggor ska ha strö och får inte ha fixerats vid grisning, och antibiotika får endast användas vid behov, inte förebyggande.

Dessa krav ligger helt i linje med svensk lag, och därför svåra att klassa som särksilt stränga. Inte desto mindre innebär det ett viktigt steg i rätt riktning. Det innebär ett erkännande av dem som till skillnad från många andra europeiska djurhållare följer EUs lagstiftning, och en ovilja att servera mat producerad av dem som genom avsteg från lagen (bl.a. rutinmässigt kupera svansar och avliva utan bedövnig) kan producera till lägre priser. Vid det här laget vet de flesta konsumenter att billigt för oss innebär en kostnad i en annan ände – för djuren, för miljön eller för smittskyddet. I dagarna rapporteras att inte mindre än 18 av Norges grisgårdar drabbats av MRSA under året. Med tanke på att även de har en sjunkande antibiotikaanvänding, även inom aquakultur, ger det oss en del att fundera på. http://www.norsklandbruk.no/gaardsdrift/2013/12/16/18-svineprodusenter-rammet-av-mrsa.aspx 

Detta inte minst i ljuset av de – i det närmaste dolda – förhandlingar som förs mellan EU och USA om frihandel och import av livsmedel. Vi riskerar få in kött från djur som utfodras med antibiotika i förebyggande syfte, hålls under minimala djurskyddskrav och säljs till priser där ’billigt’ bara räknas i en ände. Således högsta dags att alla som har ansvar för upphandling ställer de krav på god djuromsorg som går att ställa. Vektyg i den riktningen finns framtagna och presenterade på http://www.msr.se/sv/Uppdrag/Livsmedel/ 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *