Mycket att göra

Den här veckan är en sådan då jag köper massa god mat (+chips) och hela tiden måste påminna mig om att ta det lugnt mellan varven. Det blir sådana veckor ibland. På tisdag slutar antrozoologikursen, så den här veckan är det redovisningar, sammanställningar och febrilt arbete med det stora individuella projektet.

Igår öppnade anmälan till höstterminen vid sveriges universitet. Som startskott höll SLU öppet hus dit folk bjöds in för att lyssna på info om utbildningarna och prata med oss som går programmet. Jag och min vän Katta stod och pratade med jättetrevliga potentiella studenter. Roligt att få prata om något av det man gillar mest, sin fantastiska utbildning!


P
rogramstudierektor Claes, Katta och jag

Mellan mingeltillfällena gick jag på en föreläsning som Husdjursrådet (studiebevakar för oss djurstudenter) ordnade. SLUs försöksdjurskoordinator berättade om vilka försöksdjur som finns på våra olika anläggningar, samt hur SLU tänker om och arbetar med försöksdjur. Väldigt intressant. I princip all forskning som görs på SLU görs för djurens skull (hur får vi dem att må så bra som möjligt med tanke på miljö, foder, träning…) och SLU är väldigt öppna med sin verksamhet. Det känns bra tycker jag!

Bearbetning av resultat

Igår stängde jag min enkät som skickats ut till 100 valpkurshållare. Hade då fått in 60 svar, vilket jag tycker är väldigt bra.

Enkäten bestod av 66 frågor, ganska många kan tyckas. Men det var i princip bara kryssfrågor som gick fort att jobba igenom. Frågorna delades upp i fyra delar; 1. Syfte och moment, 2. Värdering av moment, 3. Identifiering med begrepp, 4. Platser, privatträning och socialisering. I slutet kunde deltagarna välja om de ville fylla i en mailadress för att få ta del av studiens resultat.

Nu är det dags att bearbeta datan och försöka få till en representation av mina resultat som fungerar i projektarbetet. Siffror är inte helt min grej, men det är väldigt kul när man väl klurat ut vad som passar bäst att göra med dem och de visar något.

Återkommer när jag är lite mer färdig!

Kaninvälfärdsevent

Jag är ordförande för Sveriges Kaninvälfärdsförening som jobbar för Sveriges tamkaniners välfärd. Varje år (2a året nu, men ändå) håller vi ett event för att samla kaninintresserade och sprida kunskap. Den här helgen har vi just hållt vårt event!

Jag föreläste om kaniners kroppsspråk och lite om berikning. Det är roligt att få sprida vidare det man lärt sig under åren 🙂 Vi hade även bjudit in en veterinär, en djurskyddshanläggare (EoD-alumn) och en biolog/djurtränare. Superspännande var det alltihopa! Mitt i eventet höll vi årsmöte. Alltihop hölls i vårt eget superfina kårhus som alla var väldigt imponerade av.

Här nedan ser ni mig föreläsa 🙂

Nu har dagens kaninfolk gått hem. I förmiddags pratade vi kaninspråk och berikning med Emma

A post shared by Sveriges Kaninvälfärdsförening (@sverigeskaninvalfardsforening) on

Praktik på smådjursklinik

Kursen Antrozoologi består som ni kanske förstått av en stor mängd mindre projekt och moment. Tidigare har jag varit på två dagars praktik hos Hundhjälpen, och kommande veckor blir det två dagars praktik hos Mälarens Smådjursklinik. Klart man skulle vilja ha mer, men samtidigt får man se mycket på några dagar här och där.

Jag och Katarina spenderade hela gårdagen hos Mälarens. Vi fick träffa flera hundar, en katt, två kaniner och två fåglar. Intressant att se hur arbetet på en mindre, självständig klinik fungerar. Smådjursklinik är en intressant praktikplats eftersom det förekommer massvis med djur-människa-interaktioner och massvis med människor som pratar med varandra om djur. Det finns alltid något att lära sig om hur man bäst informerar djurägare om deras djur.

Spexmiddag

För tredje gången sedan det startades upp igen var det dags för spexpremiär! I år kallades det Harriet och Mjölkrelikerna. Riktigt bra spex med många Etologi och Djurskyddsstudenter involverade.

Efter själva föreställningen var det finmiddag anordnad av kåren. Temat var maskerad, med faktiska masker. Enormt bra tema tyckte vi, och beställde masker från England… Ibland är det roligt att anstränga sig lite! Nedan ser ni mig och min kursare Katta i en selfie från fördrinken. Vi dansade till sent in på natten – härligt!

Frivillighet

Igår höll jag vetenskapligt seminarium där vi diskuterade två artiklar, som vanligt.

  1. Exploring the existence and potential underpinnings of dog–human and horse–human attachment bonds
  2. The prevention of undesirable behaviors in cats: Effectiveness of veterinary behaviorists’ advice given to kitten owners

Två väldigt intressanta artiklar tyckte jag såklart, det är ju jag som valt dem. Vi diskuterade hur lite vi vet om häst-människa-relationen. Vad är vi för varandra? Liknar det hund-människa-relationen eller är det något helt annat? Svårt att säga eftersom forskningen inte kommit dit än. Hund-människa-relationen vet vi dock en del om och det är väldigt spännande att vända och vrida på ämnet. Det kommer komma fler blogginlägg om just den relationen så jag utvecklar inte mer än så 🙂

Vi pratade också om rådgivning och när det är bäst att ge går för att förbättra ett djurs liv. Innan köpet? I början? En bit in? Vi tror att nya djurägare är väldigt mottagliga för råd eftersom de har en hög motivation att försöka göra rätt. Vi tror att den typen av verksamhet skulle gagna många fler arter än hunden, som är den enda som har etablerad kurs för nya ägare, i.e. ”valpkurser”.

Idag hade vi verklighetsbaserat fall som hölls av en i kursen. Han hade tagit fram ett fall om en tik som kastrerats, vilket verkar ha lett till att hanhunden blivit väldigt fixerad vid hennes dofter. Han hade också ett fall om en häst som var väldigt rädd för att lämna stallet och rida ut. I det sista fallet var vi alla rörande överens om att det ägaren behöver göra är att jobba under stresströskeln, innan hästen blir rädd, och jobba med motbetining och desensitisering (långsamt vänja hästen samtidigt som man kopplar ihop det lite läskiga med något trevligt, typ mat). Trots detta var de vanligaste råden ägaren fått i forumet där hen ställt sin fråga något stil med ”fortsätt”, ”den vänjer sig”, ”kör lite skänkelvikningar”. Hm! Respekterar vi hästars rädslor?

Sista PBL

Nu har det börjat, alla ”sista” som kommer med sista terminen på programmet. Det känns sorgligt samtidigt som jag regelbundet fylls av tacksamhet för allt jag fått vara med om och lära mig.

Det sista PBL-fallet kallade vi ”viljornas kamp” – och det handlade om 1) allt som vi vill att våra djur ska göra som de inte vill göra , och 2) allt de vill göra som vi inte vill att de gör.
Exempel nr 1: Hunden ska gå fint vid sidan av oss hela promenaden / Katten ska klösa på det snygga klösträdet
Exempel nr 2: Hunden vill lukta massor och springa omkring / katten vill klösa på den perfekta soffan

Frågeställningen vi tittade på var mer exakt hur vi kan hjälpa djur och människor att möta varandras behov. Till exempel fundera över vem vi går på promenad för? Oss eller hunden? Hur kan vi ge katten det den ser i soffan, fast någonstans där vi vill att den klöser?

Jag nördade in mig på hundar. Några godbitar jag hittade var att gamla hundar verkar ha större behov av att få dofta, kanske för att andra sinnen blir nedsatta. Hittade också att om hunden måste möta något läskigt, till exempel en konstig främling, så är det bättre om den får göra det med oss först.

Sista PBL är avklarat. Jag vet dock attt det inte är sista gången jag använder tankesättet.

Läs mer om PBL här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Problembaserat_l%C3%A4rande

Alumnidag, katter och smågetter

Så mycket roligt har hänt sedan jag bloggade sist.

Alumnidag
I fredag höll EoDs ledning alumnidag. Det är en dag då nuvarande och föredetta studenter bjuds in till gemensama aktiviteter. Ofta innebär det föreläsningar om vad de som gått ut sysslar med idag. Väldigt intressant. Vi fick lyssna på en alumn som är försöksdjurstekniker på Kliniska Institutet, han avslutade med en fin GoT-referens om att den dag han sägs upp från sitt jobb eftersom det inte längre finns försöksdjur ska han säga som John Snow; my watch has ended. På kvällen åt vi alla middag ihop uppe på högsta våningen i Veterinärmedicinskt och Husdjursvetenskapligt centrum.

Katthem
idag åkte vi med halva kursen (3 pers) till Uppsala Katthem precis utanför Uppsala. Det var ett väldigt intressant besök. Vi guidades runt bland alla katterna och pratade om att tämja katter, att prata med kattköpare och mycket mer. Ett katthem känns som en verksamhet som verkligen har antrozoologi i sin ryggrad. Allt handlar om relationen mellan djur och människa; både problemet och lösningen.

Till katthemmet hade de fått ett enormt hjul, som ett hamsterhjul för katter. Hittade en youtube film på hjulet i användning:

Killingar
It’s the most wonderful time of the year! Det är killingdags. I fredags kom 2, och imorse kom hela 3 stycken små underverk. Det är fantastiskt att se hur fort de kommer igång. Har ni tänkt på den enorma skillnaden mellan djur som föds helt hjälplösa, till exempel hund eller kanin, mot djur som föds nästan färdiga, så som getter och marsvin? Det är helt otroligt att evolutionen har gett så olika anpassningar. Naturen är häftig! Sånt här kan man nörda in sig i på Etologi och Djuskyddsprogrammet om man vill 🙂

Här ser ni en liten en som föddes imorse.

Djurparksantrozoologi

Hej på er 🙂 Idag har jag redan hunnit vara nere i getstallet och beskåda två helt nyfödda underverk. Persika fick en liten bockkilling och en liten getkilling. Helt underbara!

Igår blev det en lång skoldag med både verklighetsanknutna fall (ett om gerbiler och ett om en kanin) och sedan djurparksprat fram till 16.30. Lisa är en fantastiska föreläsare, studierektor vid HMH (husdjurens miljö och hälsa), och dessutom en riktig djurparksnörd. Hon pratade med oss om informationsspridning, effekt av besökare, berikning, problembeteenden och så diskuterade vi gränsdragning. Vad är tillräckligt bra när det kommer till djurhållning? Var går gränsen för ”inte okej”? Hon visade också många små klipp som jag tänkte att ni kunde få se.

Ovan ser ni en grå jako (inte jakob) som får sig en liten utmaning, en foderberikning bestående av en god kotte hängandes från ett snöre. Det är viktigt att vi funderar på hur våra djur lever i det vilda för att hitta bra berikningar så deras liv kan bli intressantare. En relevant och utmanande berikning hjälper djuren att må bättre. De får göra sånt det är meningen att de ska göra.

Ovan ser ni en en fisk som gör ett beteende som brukar kallas ”pacing”. Fisken bor på en stor akvarieanläggning och höll på såhär varesig det var folk nära eller ej. Den simmar helt enkelt fram och tillbaka. Beteendet är en stereotypi; något som djuret gör om och om igen på samma sätt utan en uppenbar funktion. Sådana beteenden uppstår när djurets välfärd är låg. Senare forskning har visat att stereotypier får djuren att må bättre i studen, eftersom de då hanterar sin jobbiga situation. Viktigt att veta är också att stereotypier kan vara svåra för djuren att sluta med, så en gammal stereotypi kan hänga med in i en ny, bättre miljö.

Här ser ni ett kattdjur, Serval, som gör samma beteende. Det är tyvärr ganska vanligt hos de större kattdjuren i djurpark.

Här ser ni en elefant som utför en typisk elefant-stereotypi; bobbing. Den står och gungar med huvudet fram och tillbaka. Vi fick under föreläsningen fundera på vem stereotypier är ett problem för. Om djuret bor i en dålig miljö är det ett problem för djuret. Har den fått en mycket bättre miljö sedan stereotypin utvecklades är stereotypier inte nödvändigtvis dåliga för djuret, den mår ju ganska bra när den utför dem. Det kan dock se tråkigt ut för besökarna. I fallet med elefanten ovan kan dessutom rörelsen vara väldigt belastande för djuret och leda till skador och smärta. Är det istället en ko som börjat med tungrullning i en dålig miljö, fått en bra miljö och fortsätter tungrulla – så är det inte lika illa.

Nedan får ni en sista film om en svensk världskändis; Santino! Han bor på Furuviks djurpark och har bevisat att schimpanser kan planera för framtiden. Tyvärr gjorde han det genom att samla stenar i förväg som han kunde kasta på besökarna när de kom för att titta på honom. Väldigt kognitivt intressant, men det får en också att fundera över vad Santino egentligen tycker om att ha besökare som tittar på honom…

Praktik hos Hundhjälpen

Jag och kursaren Emma Lund fick två dagars praktik hos Hundhjälpen i Uppland, så det har vi sysslat med i lördags och igår. Företaget håller till på en jätteimponerande anläggning med stora, fina lokaler och utomhusplaner.

Dagarna bestod av passen ”Social promenad”, ”Valpsläpp”, ”Medlemsträning”, ”Hälsa och hundmöte”, ”Valpkurs” och ”Nosework grund”. Det var väldigt intressant att få se både instruktörer, ägare och hundar i samarbete. Kommunikation, relationer och sånt är ju precis vad vi nördar för tillfället. Jag känner nu mer än någonsin att jag vill jobba med djur och människor tillsammans.

Ni kan bl.a. kolla in Hundhjälpen via Facebook, klicka här så får ni se fler bilder. De som kommer från 4/2 och 7/2 är de jag och Emma var med på.