2/3

De sista veckorna på praktiken flög förbi och nu är jag klar! Kan ni förstå det? SOMMARLOV!

Jag har nu även avklarat två av tre år på djursjukskötarutbildningen och slutet börjar siktas någonstans långt borta vid horisonten. Till hösten kommer förhoppningsvis en annan student att ta över den här bloggen, så detta är mitt sista inlägg! Ha en supertrevlig sommar och hoppas vi ses i Uppsala till hösten!

Den längsta veckan

Riktigt så lång som jag trodde att veckan skulle bli var den faktiskt inte. Jag hade i helgen mina två obligatoriska jour-dagar, vilket efter lite dålig planering från min sida betydde att jag var på kliniken sju dagar i rad. Jag var helt inställd på en annan helg, men hade inte informerat mina handledare om detta så det var ju inte så lätt för dem att veta! Som tur är löste det sig ändå, och jag fick måndag och tisdag ledigt istället.

Helgen var som en vanlig dag på vårdavdelningen, kanske lite lugnare. Vi möttes i fikarummet och gick igenom alla hästar som var där, vilka mediciner de skulle få, och sedan hjälptes vi åt med allt som skulle göras. Ett akutfall på söndagen var det enda utöver det vanliga, och det var inte särskilt akut. Det bästa med att vi inte hade så mycket att göra var att där fanns ett föl med sin mamma som var mycket glada för all uppmärksamhet de fick! Gosa med föl en hel helg var inte helt fel!

Nu är det så galet att jag bara har sju (!) arbetsdagar kvar tills min tid på Mälaren är slut! Det blir resten av denna veckan och fyra dagar nästa vecka, sen är det bara projektarbetet som ska skrivas klart innan vårterminen är avklarad. Jag har verkligen trivts mycket bättre än jag kunde ha hoppats på, och har redan fått erbjudande att komma tillbaka och jobba när jag är klar vilket är jätteroligt!

Sakna sina knasiga klasskamrater kan man göra när man är på praktik!

En vanlig dag

En dag på vårdavdelningen börjar med rond 08:00. Varje dag är det en ansvarig veterinär, en ”intern” (en veterinär som är nyutexaminerad och går bredvid för att lära sig), en veterinärassistent och nu även ett gäng praktikanter. Ronden börjar i stallet där hästar som ska opereras står. Vårdveterinären och kirurgen går igenom vad som ska göras, om någon häst kanske ska stanna kvar efter sin operation, om det är något extra vård ska ta hand om. Gruppen fortsätter sedan till vårdstallet, och stannar vid varje häst för en uppdatering om hur den mår, vad den ska få för mediciner, om bandage ska bytas osv. Helt enkelt vilken plan som finns för hästen.

Efter ronden ger assistenten morgonens mediciner, medan veterinären tar en status på varje häst – hjärtfrekvens, hur slemhinnorna ser ut, om hästen har ätit/druckit, hur tarmarna låter, och hur den verkar må allmänt. Sedan är det ofta en rad med saker som ska göras, vilket alla hjälps åt med – bandagebyten, rektalisering, någon särskild undersökning, lite vad som. Kommer det in akuta patienter hamnar detta också ibland på vårdveterinärens ansvar, och då följer assistenten med och hjälper till. Såhär fortsätter det hela dagen, fram tills runt 15-16 då det brukar lugna ner sig, assistenten ger hö och vatten och eftermiddagens mediciner, sedan är det bara att åka hem! Hittills har dagarna gått förvånansvärt fort, och om det är lite att göra någon gång så finns det alltid ett gäng hästar som uppskattar att få lite sällskap.

En något lerig Lorden

Vårdavdelning

Då var det en ny vecka och dags för den tredje och sista avdelningen – vård. Här bor hästar som stannar över natten på kliniken, ofta med sårskador, kolik och liknande. På mina två dagar där har jag fått göra allt från att lägga bandage, tvätta sår, ge mediciner, gå ut på promenad och rykta.

Tyvärr var det lite dåligt timing, så igår var vi tre nya praktikanter på samma avdelning, idag kom en till plus en djursjukskötare som redan jobbar på en annan avdelning som ska lära sig att vara på vård. Som om detta inte vore nog så är det tydligen även en väldigt lugn start på veckan. Som ni förstår har vi gått runt som en liten flock av förvirrade praktikanter efter veterinärerna.

Svensk som jag är kan jag inte låta bli att nämna vädret också. För vilket väder vi har! Från 20+ och sol till minusgrader på natten, snö, hagel, regn och blåst. Äkta aprilväder fast i maj!

April, april

Uppsala bjuder på 20+ grader och strålande sol, lagom till valborgsfirandet som redan har börjat. Det är fantastiskt med så fint väder men också lite ångestframkallande efter förra årets torka och just nu skulle det faktiskt inte vara helt fel med lite regn.

Livet på polikliniken rullar på med hältutredningar, röntgen, koll av tänder och spiktramp. Mest hältutredningar. Nästan bara hältutredningar faktiskt. Jag förstår att det är vanligt och viktigt men som djursjukskötare blir min enda uppgift att klippa päls och steriltvätta inför ledinjektioner, i sällsynta fall får jag äran att springa fram och tillbaka med hästen om ägaren inte är i form att springa. Jämfört med hur det var på operationsavdelningen så är rollen på polikliniken verkligen att vara veterinärens assistent. Att gå en treårig utbildning och sedan jobba med att tvätta hästben tycker jag känns lite överdrivet, så i framtiden lär jag nog inte hamna på en poliklinik för hästar. Men vem vet.

All personal som jag svansar efter är i alla fall otroligt trevliga och tar hand om sin vilsna praktikant på bästa sätt!

Älsklingskatten!

Polikliniken

Ja, hur är en dag på polikliniken egentligen? Det är en mycket bra fråga. Otålig som jag är så vill jag ju kunna ALLT dag 1, men försöker skälla lite på mig själv och inse att det faktiskt är okej att vara lite förvirrad och kanske inte bidra med så mycket i början.

Dagen börjar i alla fall med ett litet ”möte” vid en whiteboard-tavla där dagens veterinärer och sköterskor är uppskrivna, sen blir sköterskorna uppdelade så de följer en eller flera veterinärer själv, en är på röntgen, en följer med en veterinär som gör hembesök och därmed åker iväg med en bil. Det finns alltså en grundplan, som kanske inte alltid följs, men den utgår man ifrån i alla fall.

De första patienterna kommer runt kl 9, så innan dess ska alla rum ställas i ordning, bomullstussar för att tvätta hästar med tvål och sprit görs, alla lådor fylls på med sprutor och kanyler osv. När patienterna sedan börjar komma så är det mest att hänga på veterinären och hjälpa till. Det är mycket hältutredningar som görs, och då kan man använda sig av en metod där man bedövar delar av benet som man tror att hästen har ont i, för att se om den slutar halta med bedövning – på så sätt går det att hitta ungefär var skadan sitter. För att göra detta så ska pälsen klippas och området ska steriltvättas. Förutom steriltvättar har jag fått röntga en hel del, vilket blir lite krångligt på en 500kg-häst som inte alltid vill vara stilla.

Det händer alltså en hel del, men tyvärr jobbar det bara veterinärer och djurvårdare på polikliniken, och eftersom djursjukskötare är något sorts mellanting är det lite svårt att hänga med på vad jag får och inte får göra. För det mesta är man en assistent till veterinären, vilket såklart är roligt, men inne på operationsavdelningen var det mycket mer eget ansvar. Det finns minsann fördelar och nackdelar med allt!

Massa vårkänslor då det är 16° och strålande sol! Och klockan är snart 19 och det är inte ens mörkt än!

Steril Assistent

Imorgon är min sista inplanerade dag på operationsavdelningen, sedan bär det av mot polikliniken, vilket motsvarar en vårdcentral för människor. Tidigare har jag känt att det enda jag inte vill jobba med i framtiden är operation, men efter bara tre veckor börjar jag faktiskt tycka att det är mycket spännande! Idag fick jag prova på att vakta en häst på narkos själv, bestämma om att ge dropp och hur mycket narkosgas den skulle få – sjävlklart med en djursjukskötare i rummet som kunde hjälpa till om det behövdes. Men det var ändå coolt att få känna sig lite ansvarig. Och att det faktiskt gick bra!

Förutom detta var nog veckans höjdpunkt att få vara steril assistent vid en penisamputation. Japp. Ni läste rätt. En penisamputation. Det är tyvärr inte helt ovanligt att hästar får tumörer på penis, vilket ger alternativen amputation eller avlivning. Min uppgift under denna operation var att ge instrument till kirurgen, hjälpa till att hålla och torka undan blod och helt enkelt var ett extra par händer. Vi har läst lite om namn på olika instrument, men en sax kan heta fyra olika saker och det är inte helt lätt att hålla reda på allt! Tror jag gjorde ett ganska bra jobb i alla fall, då jag fick beröm för hur välorganiserat bordet med instrument var – vanligtvis slänger kirurgen bara ner instrumenten och spenderar sedan flera minuter på att hitta det de behöver.

ENHÖRNINGEN

Idag har jag sett en riktig enhörning!

Ganska så riktig i alla fall. Det var nämligen en söt liten häst som hade en tand som växte i pannan! Naturen är rätt så cool ibland faktiskt. Någon gång i hästens liv har alltså cellerna nedanför ena örat bestämt sig för att börja bilda en tand, som idag var ca 4×2 cm stor. Tanden togs bort efter lite vickande och hackande och enhörningen fick bli en vanlig häst igen.

Det märktes att detta är en ganska ovanlig åkomma då flera veterinärer och praktikanter kom för att titta på – och vilken tur jag hade som redan är på operationsavdelningen! Den enda nackdelen var nog att det var så intressant att titta på vad kirurgen gjorde att djursjukskötar-uppgifterna glömdes bort litegrann.

Lurvis i solnedgången

Anestesijournal

Under operationerna roar jag mig med att skriva anestesijournal, där man dokumenterar hjärtfrekvens, blodtryck och andningsfrekvens under operationen. Där jag är på praktik så har de en apparat som automatiskt registrerar alla värden, men i framtiden är det ju inte säkert att jag hamnar på ett ställe som har den möjligheten – tänker därför att det kan vara bra att träna på. När en operation är slut får man en fin kurva där det går att se precis hur alla värden har ändrats när hästen har varit sövd.

Det kan vara ganska intensivt som narkossköterska har jag upptäckt. Många hästar får lågt blodtryck och behöver då massa dropp och läkemedel för att stabilisera det. Slutar hästen andas behöver den hjälp med det. Kirurgen är sterilklädd och kan inte gå och hämta material själv om den skulle få slut på eller sakna något, så även det är sköterskans jobb. Det är växelvis fullt upp och ibland inget alls att göra, men då finns alltid någon häst som behöver klappas lite.

Vecka 2

Oj vad tiden rusade iväg! Tänkte att jag skulle uppdatera här varje dag på praktiken, men det har i princip varit upp på morgonen, åka till praktiken, komma hem, äta mat, somna på soffan. Har inte riktigt hunnit vänja mig vid 40-timmars arbetsveckor ännu. Såhär ska det alltså vara resten av livet, *pust*.

Har i alla fall kommit in lite bättre i rutinerna på operationsavdelningen nu. En stor del av tiden står jag fortfarande som en förvirrad fågelholk och undrar vad tusan jag ska göra, men är lite mer aktiv än i förra veckan vilket känns bra! Har fått intubera några fler gånger, och även lagt urinkateter. Under vår anestesikurs fick vi tips om att det är bra att lägga en urinkateter då en kissnödig häst gärna ställer sig upp för fort när den ska vakna efter operationen, och det blir då stor risk att den skadar sig då den fortfarande är snurrig efter alla sövningsmedel. Det går inte riktigt att gå in och hålla i den, då det är 500kg häst som gör som den vill.

Förutom praktiken så börjar våren sakta komma till Uppsala, det är fortfarande frost på morgonen men solen skiner och det är så sköönt!