Resumé och #metoo

Terminen susar förbi. Föreläsningar varvas med grupparbete som kommer ta allt mer tid i kursen ju närmare december vi kommer. Redan denna vecka ska vi pitcha en projektidé för de andra grupperna och den 19 december har vi får slutliga redovisning av det utvecklingsprojekt vi arbetar fram med Landskrona i fokus. En stor bonus i den här kursen är att vi får en hel del handledning av lärarna. Vi förväntas också lämna in arbets- och tidsplaner vilket är en bra träning i att planera sitt arbete, som inte minst kommer vara värdefullt till våren när vi skriver exjobb men kanske egentligen framförallt ute i arbetslivet.

Vi har också fått träna oss i intervjuteknik, haft föreläsning om fokusgrupper, men även ett par inspirationsföreläsningar. En av föreläsningarna, ”Vad kostar ett träd” handlade om hur lite träd faktiskt värderas i stadsplaneringen, med utgångspunkt bl.a. från en exploatering av en park tillika gård utanför Malmö. Föreläsningen baserades på en bok med samma namn av forskaren som gestaltar processen i form av en teaterdialog, väl läsvärd dialog som verkligen synliggör problematiken med samverkan mellan olika aktörer. En annan föreläsning handlade om hur landsbygdsutveckling och skyddade boenden för utsatta kvinnor går att kombinera. Föreläsningar som faktiskt väckte många starka känslor och diskussioner efteråt.

Apropå starka känslor fastnade jag nyss framför direktsändningen av skådespelarupproret #tystnadtagning som är en del av det stora upprop som gjorts inom ramen för #metoo. Det är starka berättelser från så många modiga kvinnor som bryter den tystnad som varit rådande i samhället, utan att hänga ut några enskilda individer. Har du inte sett kvällens livesändning eller läst de vittnesmål som kommit fram på sociala medier rekommenderar jag dig verkligen att ta några minuter och ta in vad alla dessa kvinnor berättar. Senast ikväll uppmärksammades också uppropet från kvinnor i teknikbranschen, #tekniskt fel. För de flesta kvinnor är dessa vittnesmål ingen överraskning, men färre har nog förstått hur omfattande det har varit och hur grova övergrepp som också sker, varje dag på platser där man borde ha rätt att känna sig trygg, i sin studiemiljö, på sin arbetsplats. Skam hos de som blivit utsatta men lika mycket att frågorna tystats ned från kollegor och överordnade har gjort att de här frågorna aldrig blivit hörsammade i den här omfattningen.

Det är så viktigt att de här strukturella maktförhållandena synliggörs i stor skala, att vi börjar prata med varandra om detta, och sedan agerar på dem – särskilt de som faktiskt sitter i maktpositioner. Hur ska frågan om sexuella trakasserier och strukturella ojämlikheter i samhället annars på riktigt kunna leda till några förändringar i större skala? Och om vi nu ska prata social hållbarhet, är inte de här frågorna en av grundstommarna i social rättvisa som ofta definierar begreppet social hållbarhet?

Projektkurs fokus Landskrona

Nu har vi startat upp en ny kurs med det fantastiskt långa namnet Planering och förvaltning för hållbar utveckling av stadslandskapet, tillämpningskurs. Kursen är en projektkurs där vi ska arbeta med att ta fram en alternativ strategi för utveckling för någon plats i Landskrona.

Kursen känns faktiskt ganska lik den kurs i projekt- och processledning vi läste i Malmö i våras, men den här har mycket bättre struktur och är dessutom mer fokuserad på metoder för kunskapsinhämtning. I tisdags inleddes dagen med en introduktion av kursen, vi fick lite stöd om grupprocesser och hur man kan arbeta med gruppdynamik och så två presentationer från tidigare studenter som gått kursen, om deras projekt och projektprocessen – väldigt värdefullt som inspiration. Onsdagen tillbringades på Landskronas stadshus där vi fick träffa olika aktörer på kommunen som presenterade sina olika perspektiv på kommunens utveckling. Under torsdagens fick vi träffa en kommunal tjänsteman på Malmö stad som gav oss tips hur man tar projekt från idé till verklighet och veckan avslutades med en föreläsning om vetenskapsfilosofi och fallstudier i Alnarp följt av workshoparbete.

Igår satte min grupp också igång med grupparbetet – back to kreativa workshops med post-it lappar! Vi passade också på att prata igenom hur vi ska jobba, när vi ska ses, hur vi hanterar ev. konflikter osv. Vi ska också försöka att ta lite olika roller under projektet, där vi varje vecka roterar roller som projektledare, lekledare (viktigt att komma ihåg att ta pauser och ha lite kul också) och en sekreterare. Det är så lätt att glömma det där med gruppdynamik, men min erfarenhet är att man ofta tjänar på att lägga lite tid på det i början för att få till en bra dynamik och diskussionsklimat i gruppen. Att ha någon som också ansvarar för att driva projektet vidare varje vecka hoppas jag också underlättar arbetet, och gör att vi fördelar arbetsbördan någorlunda jämnt.

Nu väntar en helg i Göteborg med workshop i bluesdans men också lite studier. Allt gott tills vi hörs igen nästa vecka!

Rufopoly – spel för dialogplanering om den stadsnära landsbygden

Hur kan man synliggöra konflikter och skapa en diskussion runt planeringsfrågor som öppnar upp för många olika aktörer? Ett spel kan vara ett sätt!

Förra veckan fick vi tillsammans med lärarna i kursen testa på dialogspelet Rufopoly som är utvecklat av forskare vid Birmingham City University med fokus på den stadsnära landsbygden. Ett intressant sätt att starta upp en dialog runt ett fiktivt landskap för att få aktörer att tillsammans fatta strategiska beslut för den stadsnära landsbygdens utveckling. Spelet skulle kunna användas både för att få igång en dialog med medborgare, men även internt i en kommun eller som ett pedagogiskt läromedel som vi fick testa det på universitetet.

Det blev ganska så likt det rollspel vi gjorde i början på kursen men här hade vi tydligare frågor att ta ställning till, i vissa frågor skulle vi komma till en kompromiss, i andra frågor fick vi enbart lägga fram vår rollkaraktärers synpunkter. Det blir väl alltid lite krystat och kanske svårt att få till en realistisk dialog när man går in i en annan roll, vi blev inte så bra på att kompromissa utan företrädde nog extremerna av de olika rollerna vi förväntades ta. Men jag tror att spelet kan vara väldigt användbart för att få olika intressenter att mötas över en neutral plan och när de samtidigt faktiskt företräder sig själva. Skulle vara intressant att testa det som ett planeringsverktyg i framtiden.

Spelplan i Rufopoly (https://pub.epsilon.slu.se/11875/8/qvistrom_m_150223.pdf).

Essäskrivande och konferensbesök

Essäskrivande, det är nog nästan allt jag gör i studieväg just nu. Vi har en större essä i kursen ”Planering och förvaltning för hållbar utvecklings av stadslandskapet” som ska vara inlämnad på fredag, så tangenterna på datorn går just nu varma. Granskar ett stadsutvecklingsprojekt i Jönköping, framförallt med fokus på deras grönstrukturplanering.

Däremot fick vi en liten paus igår under Skånes plan- och byggdag som blev tisdagens höjdpunkt! Kursledningen bjöd oss att vara med under en dag när tjänstepersoner från Skånes samtliga kommuner träffades på Skissernas museum i Lund för att dela med sig av erfarenheter runt kommunal planering. Vi fick lyssna på föredrag från allt om kommunindelningen och behov av att samarbeta över kommungränserna, till digitalisering, smart cities och hur man kan vända en kriser till möjligheter. Dagen avslutades med att ett gäng studenter från SLU och några kommunala tjänstemän fick pitcha uppsatser/projekt de jobbat med – måste säga att studenterna imponerade mycket med sina presentationer. Roligt att också höra vad andra gjort för kandidat-och masterprojekt. Därtill var maten fantastisk, enbart vegetarisk mat på matsedeln som var nyskapande och allmänt väldigt gott.

Nu är det dags att fortsätta på essän, fredagens deadline närmar sig med stormsteg!

Spännande konferenslokal på Skissernas museum

 

Lärande för livet – allt är inte studier

En vän till mig som läser en specialistutbildning inom vården nämnde för ett tag sen en klok sak hennes lärare sagt till henne och hennes kursare – nåt som är lika relevant för alla oss som är eller har varit studenter. Jag kommer inte ihåg exakt hur det formulerades men budskapet var det att självklart ska ni läsa under utbildningen, men gör det med måtta. Se till att det är roligt att läsa och att ni inte blir trötta på det nu – för ni kommer behöva läsa och lära i resten av era karriärer och liv.

Det finns mycket klokhet i det budskapet. När man studerar har man ju fokus på att man behöver lära sig för att kunna få ett jobb, och det är lätt att glömma att när man väl börjar jobba så börjar en ny inlärningsprocess. Allt man har lärt sig på utbildningen kanske inte är relevant för det jobb man får och utifrån egen erfarenhet får man ibland lära om vissa saker eller sätta den kunskap man har med sig i ett annat perspektiv, men framförallt lära mycket nytt. Men det pratas det inte så mycket om på universiteten – lärandet efter examen.

Självklart är det viktigt att ta vara på studietiden, ta del av det man förväntas läsa och anstränga sig – men i slutändan tänker jag mycket att lärandet under studierna är en förberedelse för att vi ska fortsätta kunna lära oss mer framöver. Lära att söka information, ta till oss densamma och och inte minst värdera den. Kunskapen hjälper oss helt enkelt att tolka vår omvärld och vrida och vända på perspektiven. Vill med det här bara uppmuntra er att vara snälla mot er själva, och att påminna mig själv och er att se till att studera lagom mycket, så att det fortsätter vara roligt att lära resten av livet! 

Köpenhamn och förvaltning av grönstruktur

Tidig morgon och solen skiner över jordbrukslandskapet och Alnarpsparken, så vackert! Det blev en tidigt uppstigning idag för att hinna med allt som ska göras den här veckan, men det var värt det. Igår hann jag också med en löptur i solen vilket var skönt, det har regnat rätt många dagar nu.

Förra veckan hände lite allt möjligt. På måndagen bjöds vi och förstaårsstudenterna på HSU- programmet in på parkvandring i Alnarpsparken tillsammans med SLU lektorerna. Parkvandringen avslutades med middag där det bjöds på soppa, nybakat bröd och så kakor! Det var mycket större uppslutning än förra året, vi var nog åtminstone 25 studenter som kom (till skillnad från de fyra tappra själar som var med förra året) vilket var trevligt. Ett bra tillfälle att också skapa lite kontakt mellan årskurserna. 

Temat för den här veckans studier har varit förvaltning av grönstruktur och governance – och nu fick vi äntligen avlägga en visit i Köpenhamn. Där fick vi ett par intressanta presentationer om parkförvaltning och grönstrukturplanering på kommunen men vi hade också i uppgift att besöka Ryvangens naturpark i norra Köpenhamn för att göra en kvalitetsanalys av parken med hjälp av metoden Nordic Green Space Award som blev föremål för fortsatt arbete och analys inför fredagens seminarier och redovisningar.

Vi hann även med att strosa runt lite stan, ta en lunch vid ett blåsigt Islands Brygge och några av oss passade också på att utnyttja tiden för att ta en öl och äta lite mat på kvällen i den danska metropolen.

Social hållbarhet – kultur, mötesplatser och byggemenskap

Förra veckan stod social hållbarhet i Malmö på agendan – det handlade om kulturarbetare som aktörer i stadsutveckling, utveckling av kulturstråk och mötesplatser men också om urbana villor och byggemenskap.

Vi träffade bland annat en konstnär från konstnärskollektivet Cirkulationscentralen som startat Rehab, en mötesplats, ateljé och konferenslokal i Sorgenfri i Malmö. Besöket på Rehab handlade mycket om kulturarbetarens arbetsvillkor och roll i stadsutvecklingsprojekt, särskilt med fokus på den stadsdelsutveckling som sker i Sorgenfri i Malmö. Det blir allt vanligare att konstnärer engageras i olika utvecklingsprojekt och agerar facilatorer och inspiratörer för att engagera medborgarna i ex. offentlig konst. Men hur ser man till att kulturarbetarnas engagemang i en sådan process blir hållbar socialt och ekonomiskt för de inblandande och vad händer men befintlig kultur när ett område görs mer attraktivt?

Det är lätt att se en gentrifieringsprocess framför sig som leder till höjda hyror som tvingar bort konstnärer och andra aktörer och boende som tidigare varit en del av ett område. Fokus för den här föreläsningen blev hur kommuner, kommunala bostadsbolag och andra beställare kan arbeta för att säkerställa god arbetsmiljö och goda anställningsförhållanden för kulturarbetare i staden och därmed skapa förutsättningar för att behålla konstnärerna på plats, snarare än att ensidigt fokusera på att hålla hyrorna låga för att bibehålla ett rikt kulturliv.

Mötesplatsen på Rehab

Malmöveckan involverade också ett besök på WHITE arkitekter med fokus på mötesplatser där vi träffade en tidigare HSU student som arbetar som social hållbarhetsstrateg. Föreläsningen problematiserade begreppet levande stad, och vad som kan utgöra en levande stad – men framförallt handlade den om mötesplatser – betydelsen av dem men också vikten av att problematisera begreppet. Vad är en mötesplats? Vad är det för möten som ska åstadkommas? Vad skiljer olika typer av möten och mötesplatser åt? Föreläsningen grundade sig en del i en tidigare masteruppsats som hållbarhetsstrategen skrivit. Om ni är nyfikna och vill fördjupa er i begreppet mötesplatser och hur man kan analysera möten kan jag tipsa om att läsa strategens mastersuppsats.

Slutligen gjorde vi också ett besök i Västra hamnen för att lära oss mer om byggemenskaper. Vi besökte en arkitekt som varit med och startat en byggemenskap, där han tillsammans med ett par vänner gått ihop och planerat, designat och lett hela byggprocessen för att bygga ”urbana villor” på två tomter i Västra hamnen. Byggemenskap tycker jag verkar vara ett spännande verktyg för att sprida makten över utvecklingen mellan fler aktörer och skapa större variation i byggandet. Det är också ett intressant sätt för aktörer att själva bli en mer aktiv del av planering och förvaltning. Men visst får man ju heller inte glömma bort att det kräver någorlunda resursstarka individer för att kunna starta en byggemenskap. Det var oavsett intressant att se resultatet av deras arbete, och vi fick även komma på en privat visning i arkitektens egna lägenhet! Vill du läsa mer om byggemenskaper finns det mer läsning på Föreningen för byggemenskapers hemsida.

Urbana villor som blev resultatet av byggemenskapen, den här byggnaden rymmer fyra lägenheter och en takterass samt en lummig trädgård.

Jordbruksmark och konferens

Förra veckan blev riktigt hektisk. Den började men ett studiebesök till Landskrona och stadshuset för att träffa ett par av kommunens planerare. Framförallt var fokus på veckan exploatering av jordbruksmark, och hur kommunen hanterar detta. Det blev också en kort tur genom staden för att få en känsla för platsen- blev lite fascinerad av de trådbussar som går igenom stan, det har jag nog aldrig tidigare sett i en svensk stad!

Vi hade även en intressant föreläsning om hur Varbergs kommun hanterar exploatering av åkermark – och om hur man som kommuntjänsteman behöver jobba med politikerna för att få beslut att följa strategidokument, och hur det ibland misslyckas.

Det som blir så tydligt efter alla de studiebesök vi hittills haft, är hur svårt det verkar vara att omsätta alla fina strategier som tas fram och att verkligen få dem att få någon genomslagskraft i det praktiskt arbetet. Ibland känns det fortfarande som det blir ”bussiness as usual”. Misstänker att det här verkligen kan bli en av de stora utmaningar vi har att hantera väl ute i arbetslivet!

Under onsdagen och torsdagen blev det jobb för ett 10-tal av oss i kursen på konferensen Urban Green Infrastructure – som titeln så fint antyder handlar om planering och förvaltning av grön infrastruktur i staden. Vårt jobb handlade framförallt om att göra analyser av språkbruk och sammanfatta diskussioner under olika workshops till ett par forskare som varit involverade i projektet Green Surge som var värd för konferensen- men på köpet fick vi lyssna på en del intressanta presentationer. Intressant men intensivt! Konferensen täckte den allra senaste forskningen från Green Surge projektet och är man intresserad av grön infrastruktur, ekosystemtjänster, biokulturell diversitet och liknande kan jag verkligen tipsa om att kolla på deras hemsida där forskningsprojektets samtliga publikationer finns, dels i form av policydokument för beslutsfattare dels i form av forskningsartiklar.

Vad som händer den här veckan får ni snart en uppdatering om! Vi hörs!

Ute och cyklar – i Köpenhamn

I söndags blev det en spontan söndagsutflykt till Köpenhamn. Efter att ha fastnat på stationen i ett rejält åskoväder följt av regn- och hagelskurar hittade vi ett mysigt vietnamesiskt ställe att äta lunch på medan ovädret drog över. Ute strömmade mängder med maratonlöpare förbi som sprungit färdigt halvmaran. Såg så kallt och otäckt ut när de sprang ute i regn, hagel och åska. Fick i efterhand höra att tre av löparna blev träffade av blixten, riktigt otäckt. Tack och lov verkar det gått bra för dem men loppet ställdes in av säkerhetsskäl. Var så väldigt tacksam för att vi inte kom en timme tidigare och begav oss ut på cykel som planerat – då hade vi nog hamnat mitt ute i åskovädret.

Men solen bestämde sig för att titta fram igen under eftermiddagen, så till slut vågade vi oss ut på en cykeltur i Köpenhamn och passade samtidigt på att testa deras hyrcykelsystem – Bycyklen. Har testat liknande system men måste säga att det här var imponerande. Cyklarna hade GPS och var dessutom eldrivna vilket var väldigt smidigt för att snabbt susa fram genom stan.

GPS på hyrcykeln

Det gäller däremot att testa cykeln innan man åker iväg, det var inte alla cyklar som hade ett fungerande batteri – men de vi hittade funkade utmärkt och det var så mycket värt att ha en GPS som gjorde vägvalen åt oss!

Hyrcyklar – du känner igen dem på färgen!

Var Köpenhamn en så bra cykelstad som alla säger? Ja, jag måste nog säga det var väldigt smidigt att cykla här. Cykelvägar finns nästan överallt, och där det inte fanns ledde GPS:en in oss på mindre bilvägar. Det finns bra avsatser från cykelvägarna där vi behövde svänga av cykelbanorna och fantastiskt bra cykel- och gångbroar!

Gång- och cykelbro vid Papirön

Däremot lyckades jag tydligen bryta mot trafikreglerna! I Köpenhamn får man på cykel inte göra en vänstersväng i en fyrvägskorsning som vi gör här i Sverige. Tydligen måste man först svänga in åt höger och ställa sig i kö från det hållet för att sedan köra rakt fram. Det här hade jag helt missat, så kanske gjorde jag en och annan Köpenhamnsbo lite upprörd utan att jag visste om det. Så ett hett tips, spana in trafikreglerna innan du börjar cykla runt i stan!

Hur man gör en vänstersväng utan att bryta mot trafikreglerna! Bild tagen från: http://international.kk.dk/sites/international.kk.dk/files/i_bike_turistfolder_engelsk-tysk.pdf

 

Ronneby – Cradle to Cradle i praktiken

Den här veckan har temat varit Ronneby och i tisdags åkte vi iväg på en tvådagars exkursion till Blekinge för att få veta mer om hur Ronneby kommun jobbar med konceptet Cradle to Cradle i sin samhällsplanering. Spännande – och kul att få komma ut på utflykt! Ronneby visade sig vara en väldigt mysig ort (och med tydliga spår av att en gång ha varit kurort). Har nog aldrig sett så här många pampiga villor i Sverige från sekelskiftet på en och samma plats.

En av många pampiga villor i Ronneby

Vad menas då med Cradle to Cradle eller Vagga til vagga om man skulle översätta det till svenska? Och på vilket sätt kan det användas i samhällsplanering? Cradle to cradle är ett koncept utvecklat av kemiprofessorn Michael Braungart och arkitekten William McDonough som utgår från tre grundprinciper, varav den första är den de flesta kanske associerar med begreppet:

  1. Förvaltning av näringsämnen dvs. att se material som näringsämnen som kan återcirkuleras i tekniska och biologiska kretslopp.
  2. Användning av förnyelsebar energi.
  3. Främja mångfald – som omfattar både kulturell och biologisk mångfald.

Ett stort fokus för det här konceptet handlar också om att jobba utifrån att försöka skapa positiva avtryck snarare än att minska de negativa.

Ronneby kommun har tagit till sig det här konceptet och har i flera år jobbat med att implementera det här konceptet eller filosofin som de kallar det, i kommunens verksamhet och använder det som ett sätt att också bygga sitt eget varumärke som kommun. 2011 startade Ronneby stad Cefur som är ett center för forskning och utveckling i Ronneby som arbetar just med att utbilda och inspirera gällande Cradle to Cradle men även att aktivt stödja och delta i forskningsprojekt tillsammans med företag och forskare.

Ronneby kommun och Cefur verkar jobba hårt för att få den här filosofin att verkligen ska omfamna hela organisationen och politikerna är med på tåget. Bland annat har man i kommunen tagit fram generella kvalitetsprogram som ska användas vid planering och byggande så att de här tankarna också implementeras i det praktiska arbetet. I det generella programmet har de utgått från fem olika fokusområden som handlar om energi, vatten, byggmaterial och inomhusmiljö, biologisk mångfald i utemiljön och social mångfald. Här kan du läsa mer specifikt vad programmet omfattar. Det här programmet är sedan tänkt att specificeras mer i olika specifika projekt, såsom den nya stadsdel Kilen som planeras byggas inom en snar framtid.

Det som kommunen kanske skyltar mest med är sitt arbete med att bygga nya och upprusta gamla förskolor där man lyckats implementera den här filosofin. Stort fokus har legat på de cirkulära principerna och att byggnaderna ska bestå av material som ska kunna monteras ner och återanvändas, att undvika farliga kemikalier i byggmaterial, möbler och leksaker men även att skapa en väldigt bra ljudmiljö för barn och personal. Framförallt stoltserar kommunen med att ha byggt Sveriges hälsosammaste förskola – Backsippan som de också fått pris för.

Förskolan Backsippan

Det var intressant att få en bild av ett annat sätt att arbeta på, och det jag tar med mig är nog att det finns en stor styrka i att jobba efter att skapa något riktigt bra snarare än att minska den negativa påverkan. Det finns självklart en hel del svårigheter, och frågan återstår väl nästan alltid om det i alla lägen går att faktiskt få fina mål och visioner till verklighet – men Ronnebys arbete är ett definitivt ett inspirerande exempel att lära sig av.

Nu är det dags att ta helg, men redan på måndag drar vi ut med kursen på nya äventyr. Landskrona väntar på oss!