Hemåt

Milde tid, till sist skickades (det förbannade) arbetet in i fredags. Så slut på energi.
Jag kan ju nu passa på att infoga ett litet tackord, eftersom jag valde att inte ha med det i uppsatsen. Så, tack till följande ting och mänsker för att det till sist blev ett arbete åtminstone;

Färskpotatis, diffusa dokumentärer på Svt play, brassestolen, Viktor och Matilda, gymmet, Billy’s och chardonnay.

Nu är jag i hemma i Småland och tar sommar, och imorgon börjar arbetet.
Så ha det gött haaaaj.

Hälsning från östkusten

Eftersom det tyvärr är flera som kommer lämna klassen nu när kandidaten snart är i hamn, ville vi passa på att samlas en sista gång innan sommaren tar vid. Så vi hade alltså bokat ett hus sedan ett par veckor tillbaka, och nu var det dags att åka dit. En stor kåk på Väddö, med havet annalkande nära. Här har vi varvat kandidatskrivande med kravlöst häng. Tagit ett första dopp (14 grader) och haft mysiga stormiddagar på kvällarna. Så nu känns det väl okej att skiljas inför sommaren och säga hejdå till dem som nu går ut i arbetslivet. Det är ju en ynnest att få lov att sakna människor.


Med det sagt så nej. Kandidaten är förstås inte klar. Det känns som ett marathon fram till den 14 juni, då den senast ska skickas in. Tänker att jag återkommer med en liten hälsning om att jag lever, när den väl är inskickad.

Firande av råmanus + opponering

Råmanuset är inne! Och opponeringen hade vi torsdags. Alla hade lagt ner möda på varandras arbeten för att faktiskt kunna komma med bra kommentarer. Så det var precis så hjälpsamt som en opponering borde vara; krasst och nyttigt. I mitt fall handlar det i vanliga fall om att jag behöver förtydliga mina analyser och göra fler halvhalter i texten så att läsaren hänger med bättre. Låter ju som ett enkelt arbete, kan med sorg dock intyga att så tyvärr inte är fallet. Men det går, det går.

Vi greppar gärna efter varje halmstrå vi kan för att finna ut en anledning för att fira och träffas. Så när vi plötsligt fann att vi hade flera saker att fira, så bestämde vi oss för att laga middag hos Matilda och prata om precis allt förutom uppsatsen, i princip. Och ja, det enorma persiljeknippet fyller sin roll som blomsterbukett väldigt bra va?

Sällskap av Stina

Jag fick lov att passa 1-åriga Stina vars matte skulle hälsa på en bekant i Uppsala. För en som är svältfödd på djur och praktiskt taget jagar katter på gatorna så var det här väldigt välkommet. Det är ju verkligen ett drömscenario att få ha en hund liggandes bredvid sig i soffan när man sitter och gnager på uppsatsen.

Uppsatsen ja. Är trött på den; men råmanuset är åtminstone klart. Så det är dags för opponering, vilket är himla välbehövligt när man har stirrat sig blind på sin text i ett par veckor och inte längre ser alla fatala missar.

Ulva kvarn

Fick ett ryck i lördags och kände bara för att planlöst åka någonstans. Ha en dag då man inte skriver ett ord på uppsatsen, inte ens tillägnar den en tanke. Känns hälsosamt. Så ja, vi for en bit norrut och hamnade i Ulva kvarn, strax utanför Uppsala. Fördrev tid i en hantverksby och kollade på fisktrappor (som vi läste om i naturresursförvaltningen en gång i tiden). Och loppis! Alltså loppis va, himla trevligt, oavsett vad det rymmer i princip. Vädret var dessutom så pass tacksamt att vi kunde sitta ute och fika.


Är starkt övertygad om att lediga dagar främjar uppsatsskrivandet. Så till eder alla som kanske skriver uppsats; give yourself some slack och hitt på något.

Typora och country coffeehouse

Det är väl inte direkt jättexalterande att skriva uppsats under den här perioden. Man har kommit in i ett läge där det börjar bli försent att ändra sig och man får ta på sig skygglappar och bara köra. Vilket inte heller är helt enkelt. När man vet att man måste prestera när man skriver, då kan man med god säkerhet veta att man också inte presterar. Alltså, vi måste göra en ansats till att försöka släpa prestationsoket annars låser det sig totalt. Jag är alldeles för för välbekant med detta.

Det innebär dock också att jag har kunnat experimentera mig fram till olika sätt som man kan motarbeta detta på. I mitt fall har jag en rutin som lyder ungefär såhär:

1. Jag sitter på exakt samma plats varje dag (gamla samlingen i biblioteket där det är tyst – kallt – mysigt, på nästan exakt samma tid varje dag (10-16).
2. Jag använder mig av Typora. Har så mycket kärlek till detta program. Det skalar bort allt onödigt, inklusive prestationstrycket. Har dessutom min mac i mörkerläge, vilket förhöjer intrycket av att det verkligen bara är jag och en enkel text.
3. Jag lyssnar frekvent på den här spellistan. Brukar annars lyssna på sådant som folk anser deppigt (läs: Kent och The National), men jag lovar, den här är go och bör kunna lyssnas av de flesta. Country är bra när man behöver lösa upp knutar i hjärnan.

Trevlig måndag, nu vet ni vart ni har mig!

Carolina

Vi passade på att besöka Carolina Rediviva häromdan; jag på jakt efter böcker, Emelie letandes efter pluggro och Matilda sökandes efter en mängd gamla Land-tidningar. Är stundvis avundsjuk på hennes arbete. Hon studerar gamla kontaktannonser i tidningarna för att se vilket språk personerna använder sig av. Genom att analysera annonsernas form och mönster hoppas hon kunna urskilja en diskurs som hon sedan kan teoretisera. Alltså ska bli så kul att läsa den när den är klar.

Halvtidsträff i vinkällare

Idag hade vi halvtidsträff hos vår kursansvariga lärare som hade varit så snäll och bjudit hem oss till sig. Drack kaffe och te i den otroliga mysiga vinkällaren samtidigt som vi fick köra rundor där vi fick berätta hur vi ligger till i arbetsprocessen och diskutera vad vi tycker är svårt för tillfället etc. Känns förstås skönt att få reka runt och höra hur folk har lite liknande funderingar som en själv, och att det är en naturlig del i processen. I mitt fall är jag lite (inte så lite) ambivalent till min teoretisering. Fick dock rådet att försöka experimentera, det handlar ju till viss del om min förmåga att skräddarsy begreppen så de löper fint i arbetet och kan agera verktyg för att diskutera empirin. Så som så är det.

Glaa’ valborg

Oj nu är den redan här, Uppsalas egna ”nationaldag”. Champagnefrukostar, massvis av events på nationerna, mösspåtagning, sång, konserter, mat, och givetvis, sitta i ekoparken. Uppsala är aldrig så myllrande och dånande som på valborg. Själv brukar jag prioriterar ghlassborg. Sitta på gästrike-hälsinges innegård och dricka glassdrinkar, alltså ja. Hunnit med en vända på Norrlands och V-dala också, från dubbla dansgolv till lugnare soffhäng. Finns något för de flesta. Och så är det chokladgalopp i helgen. Allt är så sjukt komprimerat under valborgsveckan.

Ta det lugnt; ta hand om er; glad valborg!

Perspektiv

Efter att ha läst på programmet i tre år blir man hemmablind. Landsbygdsperspektivet, allt det som i regel inte räknas in i diskussionen om städer, har gjutits in i en. Den värmande solen är underbar, samtidigt är man kallt medveten om att skördarna riskerar gå åt fanders. När någon suckar att juridiska biblioteket ligger lite avsides, höjer man ett ögonbryn. När man läser tidningen har det krassa ordvalet i samband med landsbygd (påfallande ofta ”levande”, ”bidrag” etc.) blivit till något man suckar över.

Jag tror verkligen vi och vårt arbete behövs. Vi behöver införliva ett vidare perspektiv i samhället på så många olika plan. För allas skull.